Lufttrycket

Jag har utvecklat den mest konstiga fobin någonsin. Jag är rädd för luften. Eller rättare sagt lufttrycket. Såg på ett program på National Geographic i onsdags kväll som handlade om rymden. I det programet så gick de även igenom lufttrycket. Jag har inte tänkt på det tidigare men luften liksom pressar oss hela tiden. Tack och lov är våra kroppar byggda för att fixa det men ändå. Varje gång jag nu tänker på lufttrycket så känns det skit tungt. Sådär som att all luft bara ska ramla över mig och pressa sönder min kropp. Och nu kan jag inte sluta tänka på det.

Installerad

Nu är jag installerad i Stockholm igen, så att säga, för en vecka, innan jag åker upp igen. Pappa skjutsade ner mig igår. Jag hade några flyttkartonger till som skulle ner så han ville vara snäll och skjutsa ner dem och mig. Men det blev en trevlig tripp, jag råkade dock sova typ hela vägen till Tönnebro och en stund efter det.

Börjat jobba nu igen fast idag och imorgon är jag bara satt på att rensa i förråden. Helt frivilligt då. Tycker det är trevligt att gå och plocka och sen blir det ju fint också vilket är ett plus. Jag skulle nog kunna jobba som plockare, dock tror jag att det finns en risk att efter ett tag blir man nog ändå less. Sådär evighetsgöra. Vilket då de flesta jobb nog är.

Adjö ledighet

Imorgon får jag väl se denna fantastiska ledighet som avslutad. På torsdag är det tillbaks till jobbet. Hela temat för ledigheten har legat på att göra så lite som möjligt så jag känner mig uttråkad. Sådan där hjärnåterhämtning.

Det har varit trevligt att vara hemma, egentligen är jag inte direkt så sugen på att åka tillbaka till sthlm utan skulle mer än gärna vara ledig några dagar till. Bira mår fint. Hon var väldigt seg där i somras men liksom har återhämtat sig rejält och är nu i bättre form än någonsin. Hon kommer överleva oss alla.

God jul!

Jag befinna mig på jämtländsk mark. Resen gick supersmidigt som det bara kan gå dagen innan julafton med endast en halvtimmes försening. Tänkte dra den där historien om förra året då jag satt fast i trafiken nu men det får vara.

I år är det jag, mamma, pappa, Simon, Bira och Disel som firar stenhårt tillsammans. Vi önskar er alla en riktigt mysig jul!

Sommartider

Nu går vi in mot det mörkaste dagarna på året men sen vänder det, sen börjar min tid. Sommartider hej hej, sommartider! Jag känner redan värmen och solen i ansiktet.

Men först är det ju detta med julen. Åker hem till Jämtland gör jag på fredag eftermiddag. Längtar mycket hem och efter ledighet så just nu så är det mest bara det jag kan koncentrera mig på. Ledighet är viktigt, allt detta med första året som yrkeskvinna, semester i centralamerika, halsflusser och träning har sugit musten ur mig.

Markerar revir

Jag är sååå arg nu på mina grannar. Igår hade jag bokat tid för att tvätta kläder på kvällen, när jag kommer in i tvättstugan så ser jag att tvättmaskinen är trasig. Och inte lite trasig utan hela trumman som man lägger kläder i är full av brutala hål som att någon har tvättat en yxa!! Hur lyckas man??!! Så bokade den andra tvättstugan till denna kväll och när jag kommer in så är det någon som nyss satt på en tvättmaskin och skitit i min tvättid. Jag var på gränsen till dörrknackning men lugnade ner mig. Istället så gjorde jag den töntiga versionen och passade in tills den tvättmaskinen var klar, slängde då snabbt in mina kläder och la den andras kläder i de mobila tvättkorgarna. För att markera.

Bilden av mig som helylle förstärks ytterligare bland föräldrarna

Idag bestämde jag mig för att bege mig och hälsa på Gudrun och Bernt samt bjuda på lite adventsfika. Har inte kunnat åkt dit tidigare eftersom jag varit så besmittad med halsfluss och det är ju ingen önskvärd sjukdom då Bernt är väldigt dålig. När jag ändå skulle dit så tog jag med mig madrassen som jag lånade av dem då jag till en början inte hade en säng i nylägenheten. När jag gick där släpandes på madrassen över Coops parkering så stannade en bil bredvid mig och det var en av mina barns föräldrar. Rättare sagt mannen till kvinnan som hade sett mig köpa Situation Stockholm-tidningen. Han tyckte inte att jag skulle gå omkring och släpa på madrassen utan erbjöd mig skjuts. Han funderade självklart vart jag var på väg så jag berättade att jag skulle hälsa på hos mitt gamla hem hos pensionärsparet Gudrun och Bernt och skulle bjuda dem på lite adventsfika. Jag kände bara i det ögonblicket hur bilden av mig som helylletjej förstärktes ännu mera. Susanne; köper Situation Stockholm och på söndagar åker hem till pensionärer och bjuder på fika.

Vägtrumma

En förälder idag på jobbet; -"BlaBla ska vara ledig imorgon för att han ska bygga en trumma med sin farmor".
Jag; -"Jahaa så hon ska lägga en vägtrumma?".

Märks ju vilka preferenser och erfarenheter man har då det första man tänker på då man hör ordet "trumma" är en vägtrumma. Självklart handlade det inte om en vägtrumma.

Inga grisfötter

Måste erkänna att jag fallit tillbaka till Mafia Wars. Men det är annorlunda nu, nu när jag har en ny snabb dator. Och det är något med det spelet. Där i min lilla fantasivärld så har jag sjukt mycket pengar, äger massvis med fastigheter och casinon, har 509 vänner samt energi som ständigt fylls på. Kan ju få vem som helst att flyga iväg i fantasin.

Var på julbord med företaget ikväll. Usch vad mycket trevlig mat det var. Åt massvis och fick sådär dräpligt ont i magen efter. Oväntat var det då de hade rökt renhjärta som serverades! Imponerad! Dock inga grisfötter.

Fullmåne

Inatt misslyckades jag med det jag faktiskt brukar vara bäst på. Att sova. Mina ögon var uppspärrade hela natten, skit pigg. Först förstod jag inte varför men sen då jag hörde att det var fullmåne i lördags så började jag ana oråd. Min vätskefyllda kropp påverkas enormt av fullmåne. Vätskan i mig bara drar åt alla håll. Det är jag och varulvarna, vi fixar inte fullmånen.

Jobbiga djurprogram

Surfade runt lite på tv:n idag och råkade hamna på ett djurprogram om djur som bodde ute i naturen. Kunde knappt kolla på det för mådde så dåligt av att se dessa stackars djur svälta, frysa och inte ha någonstans att bo. Så ändrade kanal och kollade på copycatsinger istället. Ibland är det bara lättast att ignorera.

Vi har tredje advent idag och jag är näst intill klar med alla julklappar. Ovanligt tidigt för en sådan som jag. Förra året, om jag inte minns fel, så köpte jag alla julklappar typ tre dagar före jul efter jag varit på arbetsintervju åt det jobbet jag jobbar åt idag. Jag är lite såhär på humöret nu....sjukt vad mycket som händer på ett år. Men jag är nöjd.

FA

JEEEEY! Amanda Fondell vann i idol och självklart satt jag som bänkad framför tv:n med chips, pärondryck med ciderkaraktär och kinderchoklad. Även lite ägglikör. För att piffa upp det hela lite extra så gjorde jag en "ansiktsmålning" och skrev A på ena kinden och F på den andra för Amanda Fondell. Tyvärr så blev det lite fel eftersom jag tänkte inte på att jag stod framför spegeln och skrev och allt blev spegelvänt så det stod FA istället. Sådant som händer. Förstörde inte min stämning i alla fall!

Situation Susanne

Det där med att träffa på sina förskolebarns föräldrar ute på stan kan jag ibland tycka är lite jobbigt. Så fort jag lämnar jobbet så blir jag ju privata Susanne och gör mina grejor men man vill ju ändå inte att de ska få se än stå och röka utanför Åhléns klockan halv sju en vardagkväll. Självklart vet ju föräldrarna också om att man har ett liv utanför förskolan, men ändå, det kan kännas lite jobbigt.

Men om vi ska snacka om kanske det mest ultimata tillfället att träffa på en förälder utanför förskolans värld så skedde det rejält idag. Jag var på väg till mitt älskade Coop och skulle handla och där utanför stog en man och sålde Situation Stockholm. Jag brukar läsa dem så jag köpte ett exemplar och precis i det ögonblicket jag gav mannen pengar och fick en tidning i handen så kom en förälder förbi. Förälder noterade mig och sa något om "dagens goda gärning" typ. Och jag bara kände, gud vad detta förbättrade min image avsevärt. Liksom; "Susanne, hon tar inte bara hand om våra barn utan hon storhandlar på Coop också och ger uteliggare pengar".

Rädd för Bira?

Inatt hade jag värsta obehagliga drömmen. Det var om en hund som attackerade små barn och bet dem. Riktigt otäckt. Sen var jag för feg i drömmen att gå emellan.

Men jag tycker detta med hundar har blivit jobbigt. Jag blev jag attackerad av en hund i Centralamerika, två gånger, och biten i låret den första. Andra gången hade jag Vickis väska som jag drämde till den med. Men från att vara sådär uppväxt med hundar och bott ihop med en Bira i en massa år så går jag nu omvägar kring hundar och ryggar ifrån då jag kommer för nära. Det är skit jobbigt! Jag undrar lite nu hur det kommer gå att få träffa Bira igen? Jag kan ju inte vara rädd för min älskade lilla pluttis Bira?

Nagelfil

Ikväll har jag legat och funderat över vart min nagelfil tagit vägen. Jag brukar ha i stora drag stenkoll på vart mina ägodelar är men nagelfilen hade jag ingen aning om. Sen funderade jag lite mer och kom på att Linda lånade den sist. Hon sms:ade och sa att hon la den på pallen. Då kan jag åtminstone utesluta toaletten. Att hitta den blir kvällens mission. Duscha kan jag göra imorgon.

Totalt emot bränder

Inte för att klaga men efter att ha haft en toppendag igår med Monet, Turner och äta ute på restaurang så förstörs den stämningen lite av att man är uppe och antibiotikaspyr hela natten. Jag har verkligen börjat må riktigt illa nu i slutet av kuren, men tre dagar kvar nu sen får vi hoppas skiten är över.

Läste föresten på aftonbladet att det varit värsta storbranden här i Vinsta igår på bilskroten. Jag bor ju granne med den. Men eftersom jag inte var hemma då så missade jag hela branden. Jag måste erkänna att jag tycker det är lite synd för det skulle vara intressant att se själva skådespelet, trots att jag är totalt emot bränder.

Avslappnat

Idag är det fredag. Jag har varit exalterad över det hela dagen. Igår kvälls också. Stenhårt laddat med hur mysigt och avslappnat det ska vara. Och i eftermiddags då jag kom hem så gjorde jag iordning en hemmahamburgare, åt den, la mig i sängen och sen sov jag bort kvällen. Sjukt avslappnat!

Men nu i denna stund, med filmen Cocktail i bakgrunden så funderar jag över årets julklappar. Vad vill min mor ha? Vad vill resten av familjen ha? Varje år så är det alltid ett återkommande komplicerat dilemma. Vad för sak, för rimligt pris, skulle åstadkomma mest lycka?

Livsplaner

Hej hej bloggen!

Idag har jag jobbat. Det var kul.

Men annars funderar jag väldigt mycket på livsexistentiella frågor nu. Vem är jag? Vart är jag på väg? Vissa saker är ju ganska så självklara. Jag ligger i sängen nu och vart jag ska härnäst är in i duschen. Det andra är mer klurigt.

Linda var ju som sagt här och sov över mellan tisdagen och onsdagen. Det var riktigt trevligt. Linda och jag har många gemensamma intressen och en av dessa är planer. Vi har alltid konstanta planer för livet. Jag satsar på si men om det inte blir så så gör jag på något annat sätt och det är också okej. Vi ligger alltid fem år framåt. Sen är man ju medveten att det aldrig blir som man tänkt sig men man har ju åtminstone något att förhålla sig till.

Sivs bucket list

Det var en stor dag igår. Inte bara att jag ansökte om mina examens utan också att jag gjorde min första hostkräkning. Alltså jag hostade tills jag kräktes. Det här är något jag bara sett andra råkat ut för eller hört om men aldrig drabbats själv. Och sen dess har det alltid funnits med på min Bucket list.

Sivs Bucket list;
1. Åka till Gotland -check!
2. Åka till Centralamerika -check!
3. Få en kram av Jill Johnson -check!
4. Hosta tills jag kräks -check!
5. Ta körkortet

Fast det var bara kul första gången. Resten av natten var det lite mer jobbigt. Snart kommer Linda också. Hon vet nu om själva situationen och accepterar den.

Zombieherpes del. 43

För ca två veckor sedan insjuknade jag i halsfluss. Fick antibiotika, åt sista tabletterna förra måndagen, blev bra men nu har jag fått halsfluss igen. Dåligt. Läkaren trodde att det berodde på att jag aldrig riktigt blev frisk förra gången så det blomstrade ut igen. Så återigen hemma ett par dagar men satsar stenhårt på att vara tillbaka på jobbet på onsdag. Mest för att det är så urtrist att ligga hemma i lägenheten och bara försöka bli bättre.

Dock en skillnad denna gång från förra är att jag inte är lika sjuk. Har ingen feber i alla fall. Så idag har jag varit lite mer produktiv. Min arbetsgivare ville ha studieintyg från universitetet som utbildningsförvaltningen sen skulle ha. Så när jag ändå ansökte om studieintyget så ansökte jag om alla mina examens som jag liksom bara skitit i att ansökt om. Jag är sjukt dålig på att avsluta grejor men nu har jag äntligen satt spiken i kistan för universitetstiden. En avslutad epok. Oj oj, min gamla lågstadielärare Gunilla skulle sett mig nu, liksom Susanne är på toppen av livet!

Imorgon kommer Linda hit från Umeå och ska bo hos mig över natten. Kan bli lite känsligt för jag har ännu inte berättat för henne att jag har fått halsfluss igen. Men har försökt att ringa henne så hon kan inte klaga. Fanns alltid en intention inom mig att delge denna information till henne. Sen om hon inte väljer att svara så ligger det hos henne.

105 bananflugor

Nu är glada julen här här här!

Julpyntet i min värld brukar minst sagt vara sparsamt. Och eftersom jag inte har hittat min adventsängel så blev det sparsamma lika med ingenting. Men inte är det mindre julstämning här för det. Närå, här har det druckits glögg och ätits pepparkakor. Och eftersom jag har bananflugor så firade jag min första advent med dem.

Jo jag har ett stort bananflugeproblem. Men mamma berättade att de små jävlarna älskar rödvin så vi har sipprat rödvin i Vinsta hela helgen. Ett glas till mig, tre till flugorna. För ert intresse, eftersom jag har räknat, så har 105 bananflugor hitttills omkommit i rödvin denna helg. Men fatta vilken död ändå, drukna i rödvin, mångas dröm.

Äntligen är hon här

Jag är faktiskt hemma från Centralamerika nu. Har i stora mått varit hemma i en månad, så ni vet. Men liksom när jag kom hem så flyttade jag ganska så på direkten från Gudrun till min lyxvåning på 21 kvm i Vinsta och här visade det sig vara sämre internetuppkoppling än i Centralamerika. Eller inte. Efter många svängar visade sig att min sex år gamla dator hade ett nätverkskort som stilla somnat in. Stackarn. Men nu har jag en ny pärla. Det var inte direkt en sådan där snygg och blank dator men den hade en jätte bra insida.

Helt seriöst så är datorn jätte ful. Strukturen ser ut som ett Continentaldäck och knappsatsen som på pensionärsmobiler.

Senorita

Hola!

Glomt att meddela att jag numera befinner mig i Centralamerika pa en backpackingtripp med Vickis. Jag kommer vara fruktansvart dalig pa att uppdatera har, daremot, en som ar bra ar Vickis sa kolla in hennes blogg: svenskafloridafrun.blogspot.com

Tvättstugehäxan

Idag var jag faktiskt hemma från jobbet. Sker inte ofta, speciellt inte för norrlänningar, men ibland är det behövligt. Sov större delen av dagen. Vill verkligen inte riskera att bli sådär jätte sjuk innan jag reser.

Men eftersom jag är så mycket uppe i varv nu innan resa och allt så har jag packat och tvättat också. Packningen gick super! Kom på att alla mina trosor, som jag borde ha slängt för ett halvår sedan (läs två år sedan), kan jag ta med och slänga sådär efter använding. På så sätt så gör jag en naturlig utrensning ur garderoben innan flytt och slipper tvätta efter vägen. Smart.

Stötte på för övrigt tvättstugehäxan idag. Jag gick ner efter klockan sju eftersom då är det ingen tidsbokning utan de som är först till kvarn får tvätta. Två maskiner stod tomma så jag bara; "Yees vilken tur jag har", varpå jag hörde tvättstugahäxan i bakgrunden säga; "Ska du inte fråga om jag är klar?". Sådär argt. Jag blev som så chockad av hennes otrevlighet så stod bara där och kollade på henne, trött sjuk och gjorde valpögon och efter tio sekunders tystnad så gav hon sig och bara; "Jag skojade bara". Sen stod hon där och hängde i tvättstugan, väntade på att jag skulle säga något men jag orkade verkligen inte diskutera med den tanten.

Fmöte

Ikväll hade jag mitt allra första föräldramöte. Och det gick så bra men så underbart att det är gjort! Det har varit som det sista överhängande på mig innan resa. Ja, förutom att det är skolfoto på torsdag. Men inför skolfotot behöver jag bara sova en massa för att se så fräsch ut som möjligt.

Igår flyttade jag ifrån mina föräldrar också, på papperet. Eller det träder ju inte i kraft förrän första november men nu har jag bidragit med min del. Känns ändå skönt att snart vara på rätt köl igen.

Resfeber

Själva resfebern har nu satt in och jag har oerhört svårt att fokusera på annat...samt att sova. Det här har ju som legat så långt bort hela tiden och nu är det liksom på lördag jag åker. Och det är väldigt svårt att förbereda sig på något mentalt eftersom man inte kan föreställa sig hur det kommer att vara. Men förutom själva resfebern så längtar jag typ ihjäl mig. Vill bara åka nu.

Halloj!

Inatt var jag med om ett relativt omtumlade ögonblick i mitt liv. Efter allt kalasande så var jag hemma strax efter fyra på morgonen. Lampan på min toalett hade gått sönder tidigare på dagen och jag hade inte hunnit bytt den så istället gick jag in på Gudruns toalett. När jag öppnade dörren så möttes jag av ett "Halloj" i mörkret. Jag var lite dragen och förstod inte vart ljudet kom ifrån så jag stängde dörren, kollade runt och gick in igen på toaletten, som fortfarande var släkt och möttes då av ett "hej". Tog typ 3 sekunder till innan jag fattade att det var Gudrun som satt på toaletten där inne i mörkret. Det visade sig att då hon går på toan mitt i natten så brukade hon vilja ha lyset släkt eftersom annars blir det så skarpt för ögonen. Innan jag hade vaknat denna morgon så hade Gudrun bytt lampa inne på min toalett.

Rysningar

Ligger här i sängen inbäddad med chipssmulor och har precis avverkat gårdagens avsnitt av idol. Måste bara säga att vissa av dessa tjejer i idol ger mig verkligen rysningar. För att de är så bra på att sjunga. Jag önskade att jag kunde sjunga bra.

Denna vecka har det varit katastrofalt mycket att göra. Inte för ovanligheten skull dock. Men det är ju möten, möten och möten så det blir en del om kvällarna. Fattar inte nu hur jag kunde då, den 10:e januari, vara så exalterad över att jag skulle få gå på mitt första riktiga möte.

Annars ska jag på 40 års kalas imorgon. Hade ju en rejäl klädångest inför hela grejen men kära 40 åringen i sig själv tog sig tid att åka och shoppa med mig på Bromma blocka igår. Och nu med kläderna i hand så känns det ändå bra.

Kommit ut om flytt

Nu är det gjort. Nu har jag berättat för Gudrun att jag kommer flytta. Det var ju typ jobbigare än att komma ut och jag fick ta sats tre gånger innan det kom fram. Gudrun tog det väl okej, hon accepterade men tror hon blev lite ledsen. Men seriöst, jag kunde inte vänta längre på att Bernt skulle bli bättre för hittills har det ju inte gått åt rätt håll.

Annars har jag total klädångest. Jag ska iväg på 40 års kalas på lördag och har absolut ingen aning om vad jag ska ha på mig. Liksom man vill ju vara lite uppklädd och inte se ut som 25 svåra år. Svårt.

Spindeldörren

Det finns en sak man inte får göra då man hälsar på mig och det är att öppna "spindeldörren". "Spindeldörren" är själva dörren till min franska balkong. Utanför den har jag upptäckt att det finns massiva spindlar. Alltså de är skitstora. Som de legat där utanför mitt fönster och muterat gradvis. Kan ni tänka er vad galet det blev då det första min mor gjorde då hon kom hit var att öppna Spindeldörren. Så nu har jag en spindelsituation här i rummet. Mamma lovade att avlägsna alla eventuella spindlar som hann krypa in i rummet men hon glömde en....en.

Gammelsmurf

Mamma och svägerskan på besök i helgen. Dom har sprungit Lidingöloppet idag. Det gick bra för dom, de kämpade på. Jag var också duktig och kämpade på för medans de sprang så hann jag och en kompis med 3 pubar på söder. Jag måste ju säga att det finns en enorm skillnad i dryckeskulturen här än i Norrland. För jag har märkt att det är väldigt ofta, oavsett dag, man går ur och tar ett glas. I Norrland kunde det väl också ske att man tog ett glas en vardagskväll men då var det oftast från en Bag in box och hemma. Trots det är jag näst intill aldrig ute och festar längre. GammelSusanne.

Skolfoto

Nu är det snart dags för skolfotot och det kommer ske två dagar innan jag åker på semester. Jag känner att detta är lite synd för jag vet att jag inte brukar bli den bästa på kort. Jag brukar kunna se helt galen ut faktiskt. Vissa personer har ett sådant där fotoansikte som det alltid kör med på bilder men jag har inget sådant. Eller jag har ett men det är inget bra. Jag får helt enkelt öva. Känner dock att detta är den svåraste utmaningen jag hittills ställts inför sen jag började arbeta på förskola.

Ikväll var jag som illa tvungen att arbeta också. Eftersom jag haft två veckor då jag varit riktigt trött så var ju inte det ultimat. Men trots all träningen inför beachen så gjorde jag ett undantag och sockerbombade mig själv till vansinnes tills mina ögon var uppspärrade till max. Socker har verkligen en god effekt på dem som sällan intar det.

Lunchvilan är för evigt borta

Så fluktansvärt trött. Slutade klockan tre idag och hade tänkt ta en sådan berikande powernap då jag kom hem men då jag inte hade somnat innan klockan 17 så sket jag i det. Jag tror min trötthet har lite att göra med att nu om dagarna så börjar barnen på förskolan bli så stora så det är inte många som sover efter lunch. Vilket då innebär att jag inte heller får sova vid lunch. En jobbig omställning.

Imorgon ska jag iväg och skriva på kontraktet för den nya lägenheten. Det ska bli kul! Är dock ändå lite nervös för man vet ju om att det finns alltid dem som vill lura än. Så får inte låta desperationen gå ut över förnuftet. Det mer som finns att oroa sig över är ju att imorgon kommer jag också berätta för Gudrun att jag kommer flytta. Bara hennes gubbe håller sig pigg så tror jag nog att det kommer gå bra.

Ofrivillig bantning

Igår fick jag uppleva en alldels ny form av ofrivillig bantning. Det är såhär att jag har ju tagit nu en massa vaccinationer inför resan och igår tog jag en för magen. Och för att den skulle ge den absoluta bästa effekt fick man inte äta något en timme före intag och en timme efter intag. Jag skojar inte då jag säger under dessa två timmar så har jag aldrig varit så sugen på att äta. Trots det att jag åt middag en timme innan och sedan knaprade vindruvor en timme efter. Det är alltid det här förbjudna som lockar hos mig.

Annars så är det nu mindre än tre veckor kvar innan resan. Och det ska bli så fruktansvärt skönt att komma bort en sväng. Sen var det ju en massa jag hade tänkt hinna med innan trippen som spanskan och beachformen. Spanskan är fortfarande förfärligt bristfällig och under all krititk och beachkroppen lider fortfarande av kolhydrater men spelar ingen roll. Nä, det är okej.

"Panding"

Jag på gymmet. Jag sträcker ut ryggen här.

Gymmade idag igen och jag må ju säga att det går rätt så bra. Det är ju inte som det var för 6 år sedan då jag gick på gympa på iksu och satt på elementet 37% av tiden. Konditionen kommer med åren så att säga.

Det är ju inte direkt den mysigaste stämning här i lägenheten eftersom Bernt ligger på sjukhuset och verkar nog inte kunna ta sig därifrån. Så imorgon ska jag följa med och hälsa på han, möjligtvis ett sista farväl. Tycker sådant här är skitjobbigt men tror jag skulle må bättre av det iofs. Jag känner mig konstig över hela situationen eftersom jag är deras inneboende och har egentligen inga direkta andra band till dem. Men å andra sidan så har jag bott här snart i 9 månader och det är ju omöjligt att undvika att få en nära relation.

Okomplicerat

Har haft ett sådant härligt flyt nu i några dagar. Ni vet, då saker som skulle kunnat bli väldigt komplicerade blir sådär totalt okomplicerade och sker enkelt. Sådant älskar vi och jag tycker verkligen samhället överlag ska satsa på det mer okomplicerade tänket.

För att fortsätta på det okomplicerade temat så träffade jag min gamla kära korridorskompis Petter idag. Vi har som känt varandra i sex år nu snart och haft liksom en halvt regelbunden kontakt. Dock har det varit lite svårt eftersom jag aldrig kommit ut för Petter. Det blev inte av, sen kändes det ha gått för lång tid, och sen drog jag bara ut på det. Men idag frågade Petter mig om jag gillade tjejer och jag sa ja. Sen började han liksom fråga på om jag träffade någon och vi diskuterade svårigheten i att träffa någon överlag. Det blev ingen grej alls överhuvudtaget att jag var gay och det var så skönt!

Och detta har jag som varit nervös över sedan jag förstod att Petter skulle bli en bestående person i mitt liv.

En lägenhet!

Jag har underbara nyheter att berätta. Efter nio månader i sthlm så har jag äntligen lyckats få en lägenhet. En hyreslägenhet dessutom. Fick se den idag, en liten etta på 21 kvm med högre tak än kyrkan. Det är 3 våningar gamla kontor som de byggt om till små lägenheter och det ser ju banne mig lite speciellt ut. Men mysigt, blandning av hotell och kyrka liksom.

Och det är skönt att jag fått detta boende för det är inte det mest okomplicerade levnadsstandarden jag har nu. För jag bor hos ett äldre par. Då jag flyttade in var de friska och tipp topp. Sen gick höften på gubben av, sen visade det sig att det berodde på cancer, sen hade cancern spiridits sig och i fredags hämtade de han med ambulans mitt i natten för att han hade svårt att andas och det beror troligtvis på lunginflammation men de vet inte riktigt för han blir bara sämre. I vilket fall som helst så är det skitjobbigt för alla inblandade.

Vilka varor är värt?

En ovanligt beige helg för mig. Vi kan kalla den självförverklande. Det har liksom pendlat mellan jobb och träning. Dock så skedde en för mig väldigt traumatisk sak då jag idag, efter träningen gick och handlade på Hemköp och köpte till middagen och för att belöna mig själv så handlade jag en blåbärssmoothie också. Tro int på fan att jag glömde den där smoothien när jag skulle plocka in varorna. Och sen orkade jag inte åka tillbaka till Vällingby. Då funderade jag på vilka varor man skulle anse vara värt att åka tillbaka för? Smoothien blev lämnad där eftersom den var ingen viktig del i min konsumtion utan bara det där lilla extra. Men korven, den skulle jag ha hämtat.

Fet informationstext

Denna helg saknar all form av avslappning. Igår så jobbade jag på kvällen, skrev en trevlig guide över basmaterial för skapande verksamhet till kollegorna och idag har tränat inför beach Guatemala samt fixat visum. Det där med visum var typ det värsta jag gjort. Så många konstiga ord att läsa som jag knappt förstod. Efter kämpat på i två timmar så hade jag fixat genomresevisum till USA och lyckats googla fram att man inte alls behöver visum till Guatemala. Googlade gjorde jag de sista fem minuterna. Innan försökte jag tyda en fet informationstext på engelska i ca 57 minuter.

Måste ändå säga att det där med träningen har funkat fruktansvärt bra och jag är iväg typ 4-5 gånger i veckan. Det kan ju ha å göra med att situationen jag bor i nu är lite jobbig så jag håller mig borta så mycket som möjligt.

Pensionärerna

Tvättstugestölderna har trappats upp. En kvinna blev av med en blus och en kjol (arg lapp i tvättstugan) å jag saknar ett par byxor sen förra tvätt-aftonen. Nu var ju de byxorna väldigt gamla och väldigt fula men sjukt sköna så jag använde dem. Möjligtivs lite tur ändå att någon snodde dem, liksom ofrivillig uppfräschning av mig. Men jag diskuterade detta lite snabbt med Gudrun nu då jag var på väg ner i tvättstugan denna kväll. Sen började hon; "Det bor ju tre invandrarkillar i dessa lägenheter...". Och jag bara "Nej Gudrun, inte du också!", tänkte jag skarpt.

Folk har sina fördomar kan man lugnt konstatera. Det bor flest pensionärer här och då får de som sticker ut, de tre invandrarkillarna skulden. Dock har ju jag också mina fördomar för det första jag tänkte då jag blev bestulen var att det var någon tjuvaktig äldre tant med tråkiga vardagar som snott från mig.

Snälla Gud

I söndags kollade jag ut mot himmeln och "bad"; "Snälla Gud, ge mig ett boende". Igår fick jag från ett byggnadsbolag som ville möjligtvis hyra ut till mig. Om de då anser mig vara värdig. Om jag nu får detta boende och det är bra så börjar man självklart fundera över vilken effekt detta med att bo med väldigt religiösa människor har på mig. Har detta stärkt min andliga status? Möjligtvis.

Reseapotek

Fy attans vilken morgon. Jag började 07.00, vaknade 06.50, flög verkligen upp ur sängen och sådär 07.10 var jag på jobbet. Trots att jag hade försovit mig, som jag tycker är skitvidrigt, så var jag så förbaskat nöjd att jag endast var tio minuter försenad med tanke på förutsättningarna. Är inte detta någon form av nytt rekord? Och jag måste tillägga att jag då stod och väntade på att bussen skulle komma i 4 minuter också.

Idag har jag varit iväg och vaccinerat mig. Men kunde inte ta all vaccin eftersom vissa är "levande" och jag har nyligen gått på antibiotika. Så får gå iväg nästa vecka också. Sen köpte jag ett litet reseapotek också. Sådant gillar jag. Tycker det är sjukt fräscht att handla på apoteket och älskar alla de små vita kartongerna med piller i. Blev lite resorb, solskyddsfaktor och bajshämnadetabletter. Sådant där man kan behöva.

Umeåkväll

Denna helg gick ju verkligen snabbt! Men jag hann ju i alla fall med en sjukt trevlig utekväll med Nadja och henns vänner. Nadja är ju en kompis från Umeå. Vi bägge flyttade ner till sthlm typ samtidigt och under dessa 8 månader hade vi endast setts två gånger tills igår. Och jag måste tillägga att en av dessa två gånger var då vi stötte på varandra på perrongen på söder. Så det gills egentligen inte.

Men vi möttes upp på Snaps, kvällen var fin så vi satt där hela gänget på uteserveringen och drack en hel del. Sen när kylan började komma, mobilerna började bli urladdade så drog vi in på Scandic malmen. Alltså festen fortsatte där på baren. Det blev en trevlig kväll dock så är Scandic malmen ett ställe jag inte kommer gå till igen och festa.

Dagens ris

Något pucko snodde mitt tvättmedel idag. Helt seriöst. Jag gick ner till tvättstugan, satte på två maskiner, lämnade tvättmedlet för jag skulle sedan, när de två maskinerna skulle bli klara, sätta på två maskiner till. Under den tiden så snodde någon mitt tvättmedel. Och det värsta var, de lämnade mitt sköljmedel. Som inte det var gott nog? Softlan med vaniljdoft? Kan inte skurkar lukta så?

Nää nu blir det ett "Dagens ris" i DN på måndag. Sådant här är oacceptabelt.

Yvette, igen.

Idag har det varit vad man kan kalla en vardag. Jag jobbade, efter jobbet åkte jag hem och sov 45 minuter på soffans tills det ringde och jag blev väckt av en som sökte Yvette, jag åkte på gymmet och sen duschade jag då jag kom hem.

Seriöst detta med Yvette. Jag måste bara radera mitt nummer från hennes namn för jag börjar bli less på alla dessa felringningar. För hon verkar vara framgångsrik på något sätt för folk ringer fel och söker henne hela tiden. Men glad för hennes skull!

Håligheter

Jag har fortfarande problem med min tand trots all antibiotika och av vad jag kan se nu så har jag som ett hålrum mellan tand och tandkött längts bak, baka visdomstanden. Och i det hålrummet åker det säkert ner hur mycket som helst. Det skulle ju vara väldigt bra att avlägsna denna visdomstand, sy igen hålet, nu innan jag åker bort till Centralamerika så jag inte får problem där. Men om inte annat så kan denna lilla hålighet bakom tanden vara ett perfekt ställe att ha sina värdesaker i då man reser.

Penistrauma

Jag har ju helt klart haft den kortaste helgen då jag tog hand om stängningen i fredags och har nu öppningen imorgon. Jag skulle ju kunna gegga ner mig i missnöje över det men det gör jag inte, jag accepterar det fullständigt.

Det har ju varit en väldigt lugn helg och det är ju inte konstigt med tanke på omständigheterna. Igår körde jag lite mysigt hemmaspa med ansiktsmask och Brämhults smoothie och idag så åkte jag iväg med en vän till Fotografiska där vi agerade kulturellt. Alltså vad många penisar det var på bilder på Fotografiska. Jag har aldrig sett så mycket penisar förr. Undra om jag kommer bli traumatiserad nu?

Tandomständigheter

Det är ju aldrig trevligt att vara sjuk. Och att äta antibiotika suger, man blir trött som få och dålig i magen. Men idag var ändå en riktigt bra dag ur ett veckoperspektiv sett. Värken var näst intill borta och svullnaden hade gått ner så jag kunde stänga käken. Lyckan var total och jag firade med att komma i fluga och vitskjorta till jobbet. Detta uppskattades mycket, barnen tyckte jag var stilig.

Eftersom jag lider av tandomständigheter så blir det ingen utgång denna helg som det först var tänkt. Men jag försöker se det positiva i det hela och tänker mig denna helg som något slags självförverkligande då jag ligger i sängen, stoppar dokument på datorn i mappar, läser senaste "Hänt Bild" och funderar på om jag ska ha spadag imorgon. Tror det blir spa ändå trots allt.

Visdomsinfektion

Det var ingen zombieherpes-böldpests-halsfluss denna gång utan en infektion i en "ficka" bakom en visdomstand. Efter att gått omkring blek och kallsvettig i smärtor i två dagar så fick jobbets hobbyläkare Kerstin totalt utbrott och menade på att jag var typ döende och måste söka hjälp. Så jag ringde och fick en akuttid hos en tandläkare. Trevligt nog så ligger en tandläkarmottagning precis här där jag bor och jag gick dit.

Det blev en trevlig stund. Tandläkaren sprutade in något medel i "fickan" som tvättade rent, skrev ut lite antibiotika och annat nyttigt. Sen, då jag ändå låg där i stolen, så passade vi på med en undersökning av mina tänder. Har inte varit iväg till tandläkare på fem år!!! Men det gick jätte bra, inge hål och hon berömde mig för mina tänder. Det var så trevligt så jag bad dem skicka en kallelse till mig så jag går dit regelbundet en gång om året. Tänk vad lite smicker kan göra.

Zombieherpes-böldpest

Har haft en underbar helg ute på landet med mina gamla kära arbetskollegor. Mycket ukrainskt vin och grekisk mat, liksom mums! Men trevligheter verkar inte gå helt ostraffat förbi utan jag har troligtvis fått halsfluss, igen. Halsflussen börjar bli som ett återkommande irriterande moment i mitt liv. Det liksom slår aldrig fel, vissa perioder under året ska jag bara ha min halsfluss. Som med Vickis som tappar rösten en gång om året eller att jultomten kommer på julafton.

Problemet är att med mina halsflusser så blir det alltid också någon slags zombieherpes-böldpest som slår ut mig totalt i över en vecka. Det är ju aldrig läge för att vara sjuk men just nu är det extra olägligt. Början på terminen och inskolningar. Jo.

Landet

Nu snart så lämnar jag Stockholm för en stund och drar ut till lantidyllen. En gammal arbetskollega har ett sommarhus "ute på landet" så hon, jag och en till arbetskollega drar iväg nu i eftermiddag för att inandas äkta lantluft. Och jag har även blivit utlovad att dricka riktigt ukrainskt brännvin. Eftersom 33% av vårt resesällskap är från ukraina. Hörs.

Att finna balanser

Var återigen och kollade på en hyreslägenhet idag. Det var en lägenhet "to die for". Med andra ord så hade den ett rum, ett kök, en toalett och en balkong. Kraven blir mindre, petigheten likaså. Men med en massa enorm tur så kanske jag får denna.

Dock så är jag inte så optimistisk denna gång. För jag har haft så mycket tur den senaste tiden så att det känns som att jag nu förbrukat det mesta för denna månad. Jag känner att livet är sådär i jämn balans, går något bra så går något annat sämre. Detta för att när man väl ligger där på dödsbädden och reflekterar över livet så känner man bara att det varit helt okej! Dock är jag en nöjd människa av naturen så trots att livet kanske hamnar på en "okej"-nivå så kommer jag ha tyckt att det varit awesome och lärorikt.

Min spansklärare

Gudrun var väldigt villig till att bli min master i spanska. Hon har verkligen tagit sig an uppgiften. När väl jag ställde frågan så dröjde det endast en timme innan jag hade fyra stycken spanskläroböcker i famnen samt inbokade tillfällen för muntlig träning med uttal.

Idag, efter denna minst sagt omtumlade dag på jobbet med kvällsmöte så såg jag verkligen fram emot att bara komma hem och ta det lugnt. Men så blev det inte. Gudrun satt där och väntade i köket med två papper handskrivna glosor till mig. En med vanliga hälsningsfraser och annat som brukar sägas i förbifarten till folk och en med hur uttalen i spanskan funkar, sådär hur bokstavskombinationer låter. Såå det finns väl inte så mycket annat att göra än att träna så jag nailar dem.

Klädkris

Imorse genomgick jag världens klädkris innan jag gick på jobbet. Allting satt fel och det fanns ingenting som jag ville ha på mig. Detta med kläderna tog alldeles för lång tid och förstörde mitt kvalitetstidstempo på morgonen. Så hädanefter måste jag vara duktigare att tänka ut kvällen innan vad som ska bäras. Kolla upp vädret, fundera kring kombinationer och vad som är praktiskt i förhållande till ramfaktorerna. Ja.

Med träningen och sedvanlig planering inför centalamerika, det går bra! Däremot så borde jag nu satsa lite på spanskan. Jag vill ju inte vara totalt beroende av Vickis även fast jag verkligen gillar den människan. Och eftersom jag faktiskt bor inneboende hos en spansklärare så borde jag som utnyttja det....? Gudrun är i köket, jag går genast och snackar med henne.

Måndagslöften

Igår hände en ganska så otrolig sak. På morgonen då jag vaknade gick jag upp, åt frukost och for sedan iväg och tränade en timme. Detta skulle aldrig ha hänt för en vecka sedan vill jag lova. Jag tror att jag kan lyckas denna gång med att åstadkomma en rutin, för jag tycker det är trevligt. Och jag menar, det har gått en vecka nu med träning! Så länge har aldrig mina "måndagslöften" hållt i sig.

Utelåst igen...

Jag lyckades bli utelåst, igen. Denna gång så var det inte på balkongen. Det var så att Gudrun och Bernt var på väg ut till landet och jag påväg ner till tvättstugan. Vi gick ut samtidigt ur lägenheten och dom låste. När jag kom upp igen från tvättstugan och skulle sätta nycklarna i dörren så fick jag inte in nyckeln och jag insåg att jag fått med mig fel nycklar (nycklarna till jobbet). Tur var ju att jag är sådär 80-talistiskt mobilberoende så mobiltelefonen var med och jag ringde snabbt till Gudrun och de vände om hem och öppnade för mig.

Sådär i efterhand så reflekterade jag att detta med att jag skulle bli utelåst var egentligen en omöjlighet. För det var många moment som skulle sammanfalla för att detta skulle inträffa (då bortser jag från utelåsning på balkong och borttappning av nycklar). Moment ett är ju att jag skulle ta fel nycklar. Det har aldrig hänt att jag tagit fel nycklar. Mina jobbnycklar ligger oftast i min handväska men eftersom det var semester nu och jag arbetat på annan förskola så har nycklarna under denna tid fått legat på bordet. Om inte jobbnycklarna skulle legat på bordet så skulle jag aldrig tagit fel nycklar. Alltså är moment två att det måste vara semestertid. Moment tre som måste infalla är att om jag nu skulle möjligtvis tagit fel nycklar så skulle jag i 99% av fallen märkt det eftersom här i sthlm låser man alltid ytterdörren då man lämnar lägenheten, oavsett man bara ska ner i tvättstugan eller om G och B är hemma. Så moment tre är att någon annan ska låsa dörren.

Just denna dag sammanföll alla tre momenten och jag bara sitter så chockartad nu i efterhand och försöker smälta det stora i detta. Men turen var ju att mobilen var med och Gudrun svarade för det skulle ju bli riktigt pinsamt om låssmeden återigen skulle fått komma och bryta upp dörren och bytt lås. Bara; "Hej Gudrun! Nu har jag bytt lås igen när vi varit bortresta på semester!". Liksom en gång okej, men två gånger så skulle Gudrun börja ta det personligt.

Susannes namnsdag

Om ni undrar varför jag varit så frånvarande på senaste så beror det endast på att jag har tränat. Tränat sådär 45 minuter om dagen. Resterande av tiden så vet jag inte riktigt alls var jag gjort. Eller jo, jag jobbar ju 8 timmar om dagen men förutom det.

Nä men idag så var Gudrun och Bernt skitgulliga. De hade plockat blommor till mig och grattade mig på namnsdagen. Jaa, just det. Det är min namnsdag idag.

Sivs träning fram till Centralamerika

Idag hände det som ingen hade trott. Jag skaffade mig ett medlemsskap på ett gym. Ett sådant som jag binder mig till i ett år. Och efter det, så tränade jag. Fan vad jobbigt det var.

Nu handlar inte formen längre om att komma in i de där byxorna som jag skulle ha till dopet. Nu handlar det om Centralamerika som endast är två månader bort. Och vi vet av erfarenhet att solsemester på kulturella platser leder till lättklädda bilder på än själv bredvid en ruin av något slag.

Men jag tror detta kommer gå bra. För hemligheten ligger någonstans där i mellan att man absolut inte får åka hem från jobbet för då blir man lat. Så träna direkt efter jobbet ska bli min grej. Håll tummarna, skicka peppande sms.

Bygåln

Märks att man har lite olika syn på livet. Mamma anser att dagar då man vaknar senare än klockan nio på morgonen är förstörda. Jag anser att dagar då man får sova ut, vakna efter klockan tio, är bra dagar.

Igår blev jag officiellt gudmor till lilla Mira. Jag måste erkänna att jag var lite nervös sådär innan dopet men det var väl inte så mycket att vara nervös inför. Alla skötte sig exemplariskt. Efter dopet så blev det en dopfest i Bygåln i Häggsjövik där moster och hennes karl hade lagat hur mycket mat som helst. Och det var så gott och jag åt alldeles för mycket så jag blev tvungen att byta mina kläder vid halvtid för att de andra var lite för tajta.

Idag är jag hemma hos föräldrarna och kommer som mest bara ta de lugnt. Imorgon åker jag återigen till sthlm. Lite orolig nu inför att åka tillbaka till sthlm för jag har lovat en kompis att börja gymma med henne. Och hon uppskattar detta med träning väldigt mycket. Mer än jag. En hård tid väntar framför mig.

Gudmodern

Igår fick jag en väldigt udda komplimang på tunnelbanan. En herre berömde mig för mitt fina pigment. Vissa vet hur man får en kvinna att smälta. Men tummen upp ändå får folk som ger spontana komplimanger till andra människor på tunnelbanan.

Nu är jag i Jämtland igen! Det är ju så att imorgon ska jag på min lilla kusin Miras dop och jag är gudmor. Jag är hur glad som helst. Är verkligen en ära att få bli gudmor. Så nu har jag klippt mig!

Fett tråkigt!

Är på jourdagis denna vecka. En mycket rolig upplevelse då det är barn från alla fyra förskolor. Men får jobba med lite annat folk och jobba med lite andra barn. Idag var det en av barnen som var ganska så roligt. Vi hade haft vila och efter vilan så kan man slå sig ner i soffan en stund och läsa en saga varpå vi gjorde. Jag satt där i soffan och letade fram en bok och hittade en om dinosaurier varpå jag började läsa högt för pojken som var ungefär i 3 års åldern. Han lyssnade i två minuter innan han avbröt mig och sa; "Fett tråkigt", och sen gick han iväg och byggde med duplo istället. Alla tycker inte dinosaurier är häftiga...

Intensiv semester

Idag flög jag första gången själv, utan en Frida eller Fia som håller i handen. Jag måste erkänna att det fortfarande känns mycket obehagligt. Sådär tunga metallsaker har inget att göra i luften. Men förutom det lilla faktumet att jag var dödsrädd så var det ändå relativt smidigt får jag lov att säga.

Annars har det ju som varit mycket resande och kalasande. Anlände i Umeå på torsdag kväll och det första jag å Linda gjorde var att dra ut på Lottas och ta en drink. Sen fortsatte det i den andan och på fredagen körde vi grillning hemma hos Linda där bland annat välkända ansikten som Frida, David och Yvonne dök upp. Och, inte att förglömma, så mötte vi upp en Vickis ute på krogen också. En Vickis som är hemma i Sverige på kortvisit. Men vilket fredagskalas det blev. Hade det så underbart med de gamla gamarna.

Sen på lördagen så var det 150 års fest uppe i Skellefteå med bland annat Henry som huvudgäst som ansvarade för 25 av de åren. Till en början var det som svårt att veta hur festen skulle bli eftersom den större delen av deltagarna var över 70 år. Men sen kom det igång och det kom igång rejält och blev även där en trevlig tillställning.

Men nu är man ju slut som människa och det ska bli skönt att komma tillbaka till jobbet igen efter en sådan här intensiv semester.

Gud gör inga undantag

Sådär, packat och klart för avfärd till Umeå. Det där med panikbanta ett par dagar innan fest har väl inte gett något större resultat, ännu. 10 års chipsätande har nu gett efter....Gud gör verkligen inga undantag.

Fullt upp, hela dagen!

Från att inte ha gjort något på en och en halv vecka så gjorde jag allt idag. Jag har bantat, jag har rensat bland mina grejor från Umeå och packeterat om allt, jag har tvättat kläder och jag har betalat räkningar. Totalt slut nu, totalt slut.

Imorgon åker jag till Umeå en sväng. Bo hos Linda och sådär. Har inte varit i Umeå sedan jag flyttade därifrån i julas så lite speciellt känns det ju. Liksom, vad har hänt där sen sist? Kolla in läget. Jo men jag gillar ju verkligen Umeå.

Stråket eller banta

Var och shoppade med mamma idag. Hittade ett par byxor på rea som var underbart snygga och kommer passa perfekt till alla framtida aktiviteter nu i helgen. Problemet var väl att de var lite tajt. Jag fick på mig dem men tajt. 2 kilo mindre och dom skulle sitta perfekt till lördagen. Men nu är då frågan; ska jag gå på krogstråket ikväll eller banta?

Alltid barn

När jag kommer hem till mina föräldrar så blir jag helt plötsligt Susanne 14 år igen. Som att alla dessa år jag inte bott hemma på inte betytt något alls. Jag tar mindre ansvar, beter mig barnsligare och gillar uppassning av föräldrarna. Det är som att jag inte kan kontrollera detta utan det bara sker. Men det är väl så att till sina föräldrar kommer man alltid vara barn. Hur gammal man än blir.

3D

Måste säga att det som har hänt i Norge är riktigt fruktansvärt. Mycket skit händer i världen varje dag men det blir riktigt påtagligt då det sker i "närheten".

Annars så for lillebror och jag iväg denna afton och såg Harry Potter -sista delen i 3D. Filmen var så bra! Jag fick gåshud på ett antal ställen, blev tårögd på andra ställen och hel nöjd på slutet. Det enda jag tycker var dåligt var ju själva detta med 3D. Det var jobbigt att se en film i 3D, man fick ont i ögonen, och specialeffekterna i själva Harry var inte värt det. Sen var ju filmen mörk och glasögonen gjorde den ännu mera mörk så ibland var det som att kolla ut i mörkret en svart natt i Jämtland.

47 minuter

Såg filmen 127 timmar denna kväll. Det är om den där mannen som fastnar med handen mellan en klippvägg och ett klippblock och efter en massa dagar inser han att han måste kapa av armen, vilket han gör. Blev som lite nere av filmen eftersom jag känner att jag själv inte direkt skulle haft modet att sitta med en liten fickkniv och skära sönder armen. Sen blev jag som lite gladare eftersom jag insåg att jag kommer troligtvis inte hamna i en sådan situation eftersom jag inte är lika äventyrlig. Närmast jag varit var väl då dörren till balkongen gick i baklås. Humor om de skulle göra en film av mina 47 minuter på balkongen. Liksom handlingen; jag går ut på balkongen och röker, jag ska gå in och får bara med halva dörren då den andra sitter fast, jag inser att jag är utelåst, livet passerar i revy, jag ropar på hjälp, jag röker en cigg till i väntan på hjälp.

Eller typ den traumatiska situationen då jag gick vilse mellan jobbet och kontoret i Hässelby. Jag får en vägbeskrivning, missuppfattar vilka hus som är fina, jag går 30 minuter åt fel håll, inser att jag är fel, livet passerar i revy, ringer en taxi och i väntan röker en cigg. Inte i samma liga som skära av armen killen.

Fiskeglädje

En nattlig uppdatering av livet. Det är ett avslappnat liv här och de beskymmer man har känns väldigt måttliga. Dagens beskymmer var mest att jag vräkte i mig torkat renkött och fick sen jätte ont i magen. Sådan hund sådan matte, för er som kanske minns där för ett år sedan i påsk då Bira åt upp ett kilo torkat kött. Sen var jag, mamma och lillebror iväg och fiskade idag. Vi fick ingen fisk vilket var lite tur för jag gillar inte att äta fisk. Men jag gillar att fiska. Iofs gillar jag inte att döda fisk heller så hela det där med att fiska är problematisk för mig. Typ glädjen av att hålla i ett spö bara.

Bokat

Nu är det gjort. Nu är det bokat. Resan till Centralamerika. Jag är en massa pengar fattigare och klart mycket nervösare också. Men värt. Värt. Förhoppningsvis. Dock har det redan börjat strula kring resan då jag på någon backpackersajt av misstag råkade trycka i Vickis som vän istället för nära vän då jag skulle beskriva vår relation. Det var ett misstag, jag lovar. Fel på rollern.

Bön i förebyggande syfte

Har ni som är ateister funderat över att om det skulle finnas en Gud så skulle det varit väldigt dumt att man inte trott och bett? Liksom man dör och sen plötsligt så står man där vid pärleporten och blir inte insläppt. Jag behöver inte oroa mig för det längre. Innan jag åkte iväg till Jämtland så önskade Gudrun och Bernt mig en trevlig resa och berättade samtidigt att de ber för mig varje dag (de är praktiserande kristna). Och jag bara; vad skönt! Då slipper jag som oroa mig och har som säkrat för alla tänkbara möjligheter som livet efter detta kan innebära.

Jag lovar, det är en lättnad för mig och jag är glad att någon anstränger sig. Och då funderar jag på om man kan göra en slags affärsgrej av detta? För människor som inte tror men inte heller kan säga säkert att inte en Gud finns. De kan få betala för att ha någon som ber för dem. På så vis täcka upp för allt! Jag tror på denna idé.

Jämtland

Incheckat uppe i Norrland nu hos mina föräldrar. Känns underbart och har redan kommit in i detta "inte göra något"-stämningen. Dom har ju ett nytt hus nu som jag inte hade hunnit sett tidigare och det var riktigt fint. Underbart läge med utsikt över Storsjön. Bira är ju här också och det blev som vanligt sådär riktigt känslosamt möte med vackra omfamningar. Hom sa att hon älskade mig och så.

Sista veckan i Stockholm var ju faktiskt fruktansvärt intensiv då jag semestrade rejält och såg typ 36 speciella statyer, 7 kyrkor och någon kunglig trädgård. Avslutade allt på fredagen med ett restaurangbesök på ett tapasställe. Maten var riktigt bra men jag och mitt sällskap tog en fördrink där och den måste ha varit väldigt stark då jag blev klinfull på en drink. Var ju någon spansk nationaldrink så kanske inte så konstigt. Spanska nationaldrycker brukar ha den effekten på mig.

Fysiskt den bästa formen jag varit på under denna vecka

Denna vecka, då jag är utan mina 15 barn, så har jag kunnat vara mycket mer flexibel. Så igår efter att arbetat intensivt på förmiddagen så drog jag där vid ett in till innerstan där jag mötte upp en kompis och vi gjorde stan. Vi liksom verkligen gjorde den då vi promenade runt och där hon hade valt ut en massa "måsten" som måstes ses och caféer som måste fikas och uteserveringar som måste avnjutas. Det blev som en intensiv stadsvandring på 11 timmar och jag har aldrig känt mig närmare Stockholm marathon 2012 någonsin. Om man bortser från ölen och kakorna då.

Idag efter denna arbetsdag så bad samma kompis att jag skulle komma ner till klipporna vid vattnet precis där jag bor. Jag gick dit och då hade hon ställt iordning en smarrig sallad med kycklingklubbor som jag fick till middag. Liksom älska folk med semester som är uttråkade och bara längtar efter sällskap.

Nu vet jag inte hur klart det är och sådant så jag skriver inte så mycket just nu men fick i alla fall idag den mest smickrande förfrågning jag någonsin fått. Jag tackade ja så fort jag läste det. Blev hur glad som helst.

Första Forrest Gump-ögonblicket

Det är inte alla dagar som är solskensdagar här i Stockholmska paradiset. Mycket har ju skrivits om Gudrun men Gudrun har faktiskt en man också och han heter Bernt. Bernt är hur trevlig och rolig som helst. Men denna morgon var han ledsen eftersom hans tvillingsyster dog inatt. Jag gjorde det jag kunde göra i situationen och bjöd Gudrun och Bernt på våfflor med sylt å grädde till middag.

Just denna dag blev som sådär emotionellt mäktig med ledsna människor. Det var inte bara Bernt utan även min BKF (Best kollega forever) som var ledsen. Jag plockade i förråden och hon kom ner på förskolan och skulle plocka ihop sina grejor eftersom hon slutar nu snart. Och då blev det som förväl av vår tid tillsammans på jobbet och sådär ledsna ögon. Trots att vi garanterat kommer ses annars.

Med tanke på allt det så var det inte så konstigt att just denna dag så fick jag uppleva med livs först Forrest Gump-ögonblick. Jag hade gått från jobbet, köpte en liten tröstchockladbit som jag sedan satt mig ner och åt på en parkbänk vid en busstrafikerad väg. Vid det ögonblicket så kom en sådan där vit liten Forrest Gump-fjäder svävandes förbi. Det var verkligen som den bara hängde där stilla i luften, så sjukt mycket bättre än orginalfjädern i Forrest Gump. Och jag började nynna på soundtracket; Daradam dam dam däädää dää dää daradam daaa...osv.

Flygresornas dag

Beställde nyss flygresa från Skellefteå till Stockholm. För där i slutet av semestern, sista helgen, ska jag iväg på Henrys 150 års fest i Skellefteå och åker därifrån direkt till Stockholm. Inga konstigheter med det....förutom att bara beställa en flygbiljett gjorde mig totalt nervös. Jag hatar att flyga, jag är livrädd för det och kommer garanterat tulla bort mig på Arlanda. Men jag ser denna lilla flygning som en övningsresa för resan som nu ska beställas är den till Centralamerika. Och dit finns det inte direkt några tåg- eller bussalternativ. Humor är ju det att det enda jag oroar mig inför denna resa är själva flygningen. Resten, tjaaa, det ordnar nog sig på något vis.

Annars så längtar jag enormt till min lilla semester. Det är väl inget större fel med att städa förråd nu om dagarna men att gå till ett jobb som är tomt känns ju...tomt. Liksom man går omkring och tänker hur de andra har det på badstranden osv. Men på lördag, viva la Jämtland!

Barnfria veckan påbörjas

Fullt upp i helgen som vanligt. Imorse blev jag till och med väckt klockan 09.11 av att det ringde på dörren. Det var min kollega. Vi hade som bestämt oss för att träffas och fara iväg och bada idag. För mig handlade det om att kliva upp vid elva och dra vid tolv. För henne innebar det att vi drar tidigt som attans och inte alls avnjuter att det är söndag och sovmorgon. Ibland är det så drygt med dessa morgonpigga människor.

För att sammanfatta helgen lite kort så efter jobbet i fredags så drog jag iväg med ett gäng av kollegorna på uteserveringen Gården där vi åt och drack öl. Äcklig mat för det priset kan jag kritisera. Sen efter det där uteservandet så tog jag med dem på gayklubben Paradise där vi dansade mycket och länge. De hade aldrig gayklubbat tidigare, kollegorna var lyrisk. Igår, lördag, så mötte jag upp Sofie med en gigantisk baksmälla. Vi lunchade på stan innan vi drog hem till henne och avverkade hela tre filmer och åt en massa mat. Mysdag.

Imorgon påbörjas sista arbetsveckan innan semester. Men den blir softis eftersom jag är satt på att fixa på förskolan. Plocka i förråd och annat. Barnfritt med andra ord!

79% mer awesome

Idag fyller finaste Helen 27 år! Grattis! Och idag har jag bott i Stockholm hela halvåret. Grattis till mig! Stockholm har ju varit på alla sätt väldigt omvälvande och i stora drag så ungefär 79% av det som hänt har jag inte kunnat berättat om. Och jag vet inte varför jag skrev om att jag har 79% hemligheter eftersom det är totalt ointressant att veta men jag ville bara ge ett intryck av att mitt liv är som jag berättat men 79% mer omvälvande. Liksom; det är mer awesome än vad det verkar.

Imorgon är det ju sommarlov för barnen och jag kommer inte träffa dem på hela fem veckor. Skönt men jag kommer ju sakna dem. Personligen så jobbar jag en hel vecka till innan semester men den blir nog inte alls särskilt intensiv då det mest handlar om lite förrådsrensning och annat fix. Sen jämtland, sen umeå, sen skellefteå och sen Stockholm igen. Allt på två veckor. Skapligt produktivt!

Hatt från hamnen

Hittade lite fler filmer från hamnen. Här är en goding från bron. Och jag kommer precis på hur man ska vända kameran för att filmen sen ska bli rätt, i slutet. Filmer är mycket mer kul än foton. Jag fascineras alltid över hur jag låter och ser ut. Som en främling. Liksom bilden jag har av mig stämmer inte överens med bilden kameran har av mig.

Mellan två frisyrer

Min frisyr är ju inte den bästa nu. Av den anledningen att jag håller på att spara ut från en kort frisyr. Liksom "mellan två frisyrer". Men imorse då jag kom på jobbet så kom en av mina kära arbetskamrater fram och bara; "Susanne, ditt hår!! Jag tycker så synd om dig". Jag visste att min frisyr är illa nu men så illa så den skapar medkänsla hos folk känns ju lite väl...?

Annars gjorde jag ett fantastiskt framsteg idag och gick från och till jobbet. Rent tidsmässigt så går det som jämnt upp eftersom bussarna nu har sommartider och går typ aldrig och att gå till jobbet tar bara 25 minuter. Rent hälsomässigt så är jag nu, idag, i den bästa form jag varit i på över ett år.

Kändisdag

Somnade en sväng på eftermiddagen efter en snabb shoppingtur och fika med Henry. Under den sömnen så drömde jag att jag hånglade med Michael Nyqvist. Det var ju lite oväntat eftersom jag aldrig tänkt om Michael Nyqvist på det sättet. Och jag är ganska så säker på att han aldrig tänkt på mig på det sättet heller!

Annars, kändisspaning i Stockholm. Skägg-Nemo gick in i mig idag. Han har jag dock sett en gång tidigare också. Troligtvis har jag sett hur många kändisar som helst men eftersom jag är så fruktansvärt dålig på att känna igen folk så är jag totalt omedveten om att de är kända. Sen finns det ju det exemplet då jag var tvärsäker på att jag stod bredvid Carolina Gynning och sen visade det sig att det bara var Linda Rosing. Det är svårt, inte min grej, att känna igen, folk.

Tre dagars helgkvällar och ändå bara lördag

Igår fick jag typ höra den mest overcuta kommentaren någonsin av ett barn på förskolan. Han hade hoppat och trampat snett med foten. Detta gjorde ont så han grät lite och satt i min famn. Efter att ha suttit ett tag så frågade jag hur det var med foten varpå han svarade; "Med foten är det bra, nu behöver jag bara dig".

Annars har jag haft väldigt fullt upp på sistone men däremot har det varit tre riktigt fina kvällar. I onsdags så drog jag och en vän ner till Hässelby Strands klippor och hade picknick där vid vattnet och drack Fresita. Sådär PrippsBlåreklam-aktigt. I torsdags så blev det utgång med ett stort gäng från jobbet. Det är en del som ska sluta nu. Några för att plugga andra för att de känner fört. Men kvällen var riktigt kul tills där i slutet, då det var dags att ta förväl av vissa, då blev det sentimentalt. Tre av dem som slutar är mina BFFs arbetskamrater och att inte ha kvar dem på jobbet kändes riktigt tungt.

Sen har vi ju kvällen igår. Min bög Jacob letade sig hit till Stockholm och vi möttes upp hos en gammal barndomsvän åt honom. Det var en sådan där riktigt bra kväll med vin på balkong och dåliga skämt. Sen urartade det i någon slags femkamp då vi hade tävlingar i att stå i 90-gradig vinkel och självklart det uppskattade filmmusiksquizet. Tanken var att vi skulle gå ut tills det inte var tanken längre och vi blev kvar där. Jag somnade på soffan i vardagsrummet med Jacob i den andra soffan mittemot. Humor var det ju när jag vaknade mitt i natten och tyckte det var fruktansvärt varmt. Eftersom detta med att sova över var en spontangrej så hade jag inte med mig "sova över kläder" så jag sov i det jag kom. Jag kände att det inte funkade och ville klä av mig. Men hur skulle Jacob reagera över att vakna och se mig endast i trosor? Jag funderade över det i fem minuter, sen klädde jag av mig, och somnade om. Han hade inte reagerat så starkt förutom det faktum att han hade noterat att jag somnade med kläderna på och vaknade naken.

Dammsugarproblem

12 timmars arbetsdag i svettvärme. Sen hann jag inte tvätta då jag kom hem så nu är jag inne på reservtrosorna. Sådana där söndertvättade från H&M. Oformade. Sådana ingen bör få se, någonsin.

Har ni varit med om något som ni undrat över men inte orkat fråga i början och sen har det övergått så det gått för lång tid så det inte går att fråga om det längre? Så har det varit med mig och Gudruns dammsugare. När jag flyttade in så räknade jag med att flytta ut ganska så snabbt så den första månaden så funderade jag inte så mycket på dammsugaren. Efter den smekmånaden, när jag insåg att jag skulle bli kvar längre, så kände jag att det var dags att dammsuga och då dök den upp där på hallgolvet en dag så då tog jag tillfället i akt och dammsugade. I början dök den upp med jämna tvåveckorsmellanrum i hallen, köket eller vardagsrummet så jag passade på men sen blev dammsugarens uppkomst mindre frekvent. Det skulle inte varit ett problem om jag skulle vetat vart dammsugaren var undanstoppad men det visste jag inte. Trots att jag vände upp och ner på hela lägenheten så hittade jag inte den där förbaskade dammsugaren. Och efter att bott inneboende i över fem månader så blir det väldigt försent att fråga vart dammsugaren står den femte månaden. Då kan Gudrun trott att jag helt seriöst inte dammsugat på fem månader.

Men detta löste sig då bror och hans tjej var här. Dom hittade den, hittade den gömd i ett skåp bredvid kylskåpet. I köket. Det enda stället jag inte letade på. Problemet löst.

Bira Bira Bira

Mamma skickade nyss en bild på Bira. Guuud vad jag saknar denna hund. Min prinsessa. Jag hoppas jag får den här lägenheten som jag kollade på i torsdags. I så fall kan jag och Bira ha en ny tid framför oss igen. Och hon blir Stockholmsjämthund.

Annars, räknade idag att jag har hela tre veckor kvar till semester. Och då semester i två veckor. I nuläget skulle jag ju önskat någon vecka till men jag kommer garanterat vara helnöjd där i oktober då jag drar på semester istället.

Snälla människor

Eftersom lillebror önskade att jag skickade bilden till han så lägger jag upp den här också. Tuschpennemåleri.

Har varit fruktansvärt upptagen på senaste. Bror med tjej här på besök, midsommarfirande med Kenny och Henry och idag har jag haft min trevliga arbetskamrat här på besök som höll mig sällskap i baksmällan. Sällskap och sällskap, hon lagade mat till mig medans jag låg och sov framför tv:n.

Efter min arbetskamrat dragit hem så fick jag något "efter baksmälla"-ryck och städade av hela lägenheten. Knäskurade stortoaletten, städade av köket (liksom skåpluckor och rubbet) och dammsugade golven. Tänker fortsätta imorgon och göra det lite såhär extra fint tills Gudrun och Bernt kommer hem efter semestern på landet. Sen köpa en blomma eller så. För jag satt och reflekterade häromdagen och kom på att Gudrun och Bernt är fantatiskt snälla människor. Dom är alltid så gulliga och omtänksam mot mig och då vill jag ge något tillbaka.

När du får oväntat besök

Som ett paket på posten så anlände helt plötsligt, relativt förvarningslöst, bror och hans tjej idag. Dom ringde mig vid lunchtid och sa att de skulle komma till mig och sova över. Det är egentligen ganska så smart att köra sådär utan förvarning får då liksom använder man inte så mycket tid innan för ansträngning. Det var liksom bara; kom över, jag är hemma då, jag bjuder på middag och inga rutiner ändrades särskilt mycket. Däremot så blir det ju ändå väldigt märkbart att man har besök då plötsligt toalettlektyren försvinner och blir något som någon läser i sängen tills sovdags.

Nä men det är mycket trevligt med besök. Lite synd bara att jag inte har tid att umgås med dem eftersom jag jobbar. Det är ju inget fel att jobba eftersom jobbet ser till att jag har råd med dillchips och varmkorv men vissa dagar skulle det inte varit helt fel med lite ojobb.

Nittileaks

Har fastnat totalt i programmet Nittileaks nu som jag hårdkollar på femmanplay. I det gemytliga programmet så går de igenom alla stora händelser under nittiotalet. Och jag, som ändå var ungvalp då, känner igen. Dom första åren är ju lite utanför mitt spektra men när det börjar komma nu 1994, 1995 så börjar minnena blossa upp. Men jag längtar verkligen till då det börjar komma tilla 1997, 1998, 1999 då jag påbörjade min pubertala storhetstid. Jag minns Spice Girls, alkoläsk, Filaskor och Fucking Åmål. Undra vad de kommer ta upp? Kanske de saker som nådde fram till Strömsund inte var så särskilt stort.

Funkar fortfarande

Vad ska man säga? 25 år som Susanne Moe och namnet funkar fortfarande. Jag firar alltså min dopdag idag och är enormt kaxig över detta.

Liten kort sammanfattning på dagen. Sov endast tre timmar inatt. Jobbet var struligt idag. Efter jobbet åkte jag hem till Sofie i Mörby och hon bjöd på mat och vi såg film...mysigt! Och såhär på sluttampen av kvällen så har jag återigen fått ett erbjudande att gå och kolla på en hyreslägenhet. Hoppas det går bättre denna gång. Inte för att det gick dåligt förra gången. Förra gången ledde det bara till "läget oförändrat".

Evighetskära

Mina underbara föräldrar firar 25-årig bröllopsdag idag. Jag är stolt och ett stort grattis till dem. Deras kärlek är en förebild.

Penslarnas framtid

Jag har som lovat mig själv att inte jobba om helgerna men denna söndag får bli ett undantag. Beställning av skaparmaterial till förskolan har gjorts, till höstterminen. Man höftar och gör uppskattningar, känner sig totalt lost, men eftersom jag inte kan se in i framtiden så ska man ska vara lite mer obrydd. Konstaterat; inte kan se in i framtiden.

Jag har städat idag också. Förutom att jobbat. Nu ska jag teckna lite. Sen ska jag träffa en kompis. Effektiv på mitt lilla egna sätt.

Koncentrerat

Helen gav mig några speciella tuschpennor, sådana där som det inte blir tuschpennostreck av. Tusch har inte varit min grej tidigare men nu är jag totalt fast. Livsfarligt. Två nätter i rad har jag suttit uppe till två och tecknat. Konstant flow och stänger av allt annat.

Men det är alltid lika skönt då jag hittar tillbaka till det där med att teckna eller måla. Får få saker gör mig så lugn. Koncentrerad Siv.

Plogbils

Märks att man börjar bli pms:ig då man muckar gräl med stockholmare och frågar om de kan säga "plogbil" i plural. Inte för att det är snö nu men det tog ett tag att komma på det riviga pmsskämtet.

Ikväll har jag haft någon slags av SPA-kväll. Tvättat kläder och tryckt i mig en mozzarella pizza och två kanelbullar framför tv. Vi kan helt enkelt kalla det balsam för själen. Eller smör för tarmarna.

Pölsekorv

Fortfarande inget fotocollage men däremot bjuder jag på en sådan goding som en video från resan. Här reser vi till Köpenhamn med tåg. Jag säger att vi ska äta smörrebröd och pölsekorv. Helen säger att man inte kan säga pölsekorv. Jag fattar först inte vad hon menar. Och sen pratar jag smått om Resident Evil.

Trisslott

Nää, inte heller idag hinner jag med mitt bildcollage a la Lund-Köpenhamn-Malmö. Iställer bjuder jag på en bild på mig och Helen. Helen som här var lite illa berörd över Skånetrafiken. Hon ser väldigt glad ut på kortet men hon är fylld av inre upprördhet. Mot Skånetrafiken.

Jag var på lägenhetsvisning igår. En jobbarkompis följde med så jag skulle bete mig. En guidening om hur jag skulle spela sådär ointresserad och onöjd över lägenheten. Jag förstod aldrig varför och löd henne inte så spelade ingen roll. Men lägenheten var riktigt fin och något jag verkligen ville ha. Men för tillfälligt inte inom räckhåll utan några trisslotter bort. Så nu köper vi trisslotter.

Signalfel

Jag kommer delge hela resan Lund-Köpenhamn-Malmö oredigerad version någon dag men ikväll saknad tiden för det så nu får ni endast en aptitretare. En Susanne vid en dansk damm. Jag har verkligen fått en grej för detta med turistfoton.

Tågresan hem var ju allt annat än bekväm igår. Resan flöt på bra men i Katrineholm tog det tvärstopp då det var något signalfel. Dom hade ingen kontroll på vart tågen höll hus så efter att väntat en timme i Katrineholm så fortsatte tåget i snigelfart i rädslan för att köra på andra tåg. Summan av kardemumman blev att jag låg inte i min säng förrän klockan två på natten. Skönt var det att kliva upp klockan sex denna morgon.

Trots jag led ganska så mycket av min magkatarr dagarna innan så är jag så nöjd över att jag for ner och hälsade på Helen. Enligt min uppfattning var det den perfekta resan. Vi hann med hur mycket som helst, mycket kvalitetstid men det kändes aldrig stressigt. Tror ju en av orsakerna var magkatarren. Alltså dennes bidragande till vår totala nykterhet. Jag menar, ska men festa, då försvinner ju lätt ett dygn till att vara full och bakis. Nu gled vi bara omkring och drack vatten.

Pölse

Passar på att skriva några ord nu medans Helen är iväg och handlar tomatsoppa. Vi är nu i Lund men idag har vi varit i Köpenhamn. Vi har typ haft best day ever. Solsken och fågelkvitter förföljde varje steg vi tog. Nä men det blev en riktigt trevlig tur till Köpenhamn och vi körde verkligen det där med turistandet till max. Vi kom dit vid elva (ich) och åkte hem där efter klockan sex (ich). Under det tidsspannet så promenerade vi konstant och kollade in ströget, Nyhavn, någon lummig park, Christiania och åt pölse. För mig var ju i och för sig bara att befinna sig i Köpenhamn totalt awesome och en överlyrisk Susanne gick upp för trappen från tågstationen.

Nu ska vi äta lite och sen kolla in min lillebrors favoritfilm Godzilla. Imorgon blir det totalt turistande i Lund. Vi ska kolla på en massa gamla och mysiga hus. Kanske äta en macka. Vi får se. Vi är spontana.

Katarr

Idag hade jag lite problem med att kontrollera mina toabesök så jag gick hem från jobbet. Jag har ju lite problem med magen men när det kommer till det okontrollerade läget så är det trevligast att inte vara på jobbet. Men nu, efter lite Zantac och Imodium Plus så är jag som en människa igen.

Jag har ju dock gått på fastande mage idag vilket inte är så konstigt. Och jag bör efter rekomendationer fortsatt gå på fastande mage tills imorgon i alla fal. Det har inneburit att nu när jag är på skapligt normaltillstånd igen så är jag fruktansvärt sugen på mat. Jag har, helt seriöst, suttit och googlat på maträtter den senaste timmen. Drägglat och längtat.

Jag har tjatat om denna mage i all evighet, i alla fall denna vår. Men nu har googledoktorn Siv kommit frám till att det med största sannolikhet rör sig om magkatarr. Katarr låter för övrigt som en god köttgryta jag vill äta.

Vattenspridare

Har haft en toppendag dag idag. Först så är det idag 30 år sedan mina föräldrar (Ulf och Märta) träffades för första gången. Och mamma gjorde en statusuppdatering på facebook där hon uttryckte att det fortfarande är superbra. Toppen! Sen så ringde banken, då jag hittat en ny intressant lägenhet, och sa att det inte alls är omöjligt med lånelöfte men fortfarande kräver de en viss kontantinsats. Det som kommer typ krävas från min sida nu är att gå tillbaka på studentlevnadsstandard i några månader. Med andra ord så ska jag ge fan att klippa mig fyra gånger på en månad. Dock har ju ungarna på förskolan och personalen samt föräldrarna börjat finna det intressant vilken frisyr jag kommer med varje morgon.

Varmt är det ju också. Egentligen borde man ju inte klaga på denna värme och att man har ett jobb som tillåter än vara ute minst 6 timmar om dagen. Men det kan bli saftigt. Speciellt då det inte är lika acceptabelt för en vuxen att kuta endast iklädd i blöja genom en vattenspridare.

Bilder från kryssning

Förfest på medis. Sailortema. Utklädd till en ur färjans personalstabbe.


Kollar in vattnet.


Vilar efter allt slit.

Winegums

Nu har jag upplevt kryssning och varit i Finland för första gången i mitt liv. Rent spontant känner jag att kryssning är något som var kul att prova på men inget jag behöver göra igen.

Det blev som en trevlig tillställning med uteservering på medis som förfest och en massa trevlig dryck från taxfreen men jag fick sådär magproblem igen så min kväll blev lite förstörd. Åtminstone hackig. Vi festade på, jag bestämde mig för att vila där mellan halv tolv till halv två (magen tog död på mig), jag anslöt igen och gick sen och la mig seriöst vid halv fyra. Men vid halv fyra fick jag med mig en annan ur vårt resesällskap också, vi från den äldre generationen. Ynglingarna ur gänget var inte färdigfestande förrän vid nio imorse. Dagens ungdom alltså.

Sen hur vi spenderade vår kryssningsöndag var väl mest med att sova och äta. Vi tog en sväng förbi taxfreen igen då vi kostade på oss att köpa de lite mer roliga grejorna som en massa Winegums och liters Baileys.

Nu hemma, Gudrun-fritt. Antingen har hon inte tagit sig in genom dörren eller så har hon inte kommit hem från semestern ännu. Svårt att veta vad det är. Eftersom vi har den internationella månaden nu så har jag bokat resa till nästa helg då jag åker ner till Helen i Lund där vi ska över till Köpenhamn en sväng. Mysigt!

Kryssningklädd

Idag är jag branå precis 9176 dagar gammal. Det ska firas. Idag åker jag iväg med ett gäng jobbarkamrater på en kryssning.

Det har ju inte bara varit rosor och kärleksfull ödmjukhet kring denna kryssning utan i veckan blev det drama mellan mig och en annan av kryssningsdeltagarna då jag inte ville berätta vad jag skulle ha på mig för kläder inför denna kryssning. Jag ville inte berätta för att det skulle bli en överraskning. Hon blev sur eftersom hon menar på att som vänner så berättar man alltid vilka kläder man ska ha på sig innan man går ut. Så ingen går över- eller underklädd. Så gör man i Stockholm i alla fall!..som hon uttryckte det. Kulturkrock.

Balkonghäng

Igår hände ju en väldigt märklig sak. Satt och snackade med en kompis på facebook. Sen kände jag för lite friskluft så jag "BRB:ade" och gick ut på balkongen. Sen efter friskluftsstunden, då jag skulle in, så kom jag inte in. Balkongdörren hade gått i baklås och när jag drog i dörren så följde bara halva dörren med. Det var ju verkligen ingen drömsituation där jag stod på tredje våningen, utan mobil eller nycklar för den delen heller. Jag stod i några sekunder och funderade hur jag skulle lösa detta lilla ofrivilliga problem jag stod inför. Klättra ner? Nää, alldeles för högt upp och klippor nedanför så jag skulle dött på sekunden. Slå sönder rutan? Ingen bra idé eftersom mitt bästa tillhygge var knytnäven. Men då såg jag ett gäng killar gå där långt nere så jag ropade på dem varpå de var snälla att kolla upp på sina iphones numret till värden och värden i sin tur skickade en jourbil. Tydligen fanns det ingen huvudnyckel till lägenheten heller så jourbilskillen blev tvungen att massakera upp ytterdörren till lägenheten för att överhuvudtaget kunna komma in och släppa ut mig från balkongen. Hela processen gick på ungefär 50 minuter och min kompis på facebook hade trott jag dissat henne. Jag bara; "Ursäkta dröjsmål, blev utelåst på balkongen".

Det blir ju lite intressant och se hur Gudrun kommer reagera då hon kommer hem från semester imorgon och upptäcker att jag bytt lås på ytterdörren in till lägenheten. Hoppas hon inte tar det som att jag inte vill ha henne här...

Transfomers

Nu har jag hittat en ny lägenhet som jag är intresserad av att köpa. Den är mysig. Den ligger bra. Dock är det ett problem. Köket är nyrenoverat och den som renoverat det har haft en fruktansvärt dålig smak. Jag förstår inte hur man tänker då man har en charmig och mysig 60-talslägenhet och menar på att toppmodernt ekfasadskök ska passa in i det sammanhanget? Ser ut som en transfomers har kräkts..över köket.

Nu är det äntligen långledigt. Och jag är ensam hemma. Det är så pass njutfullt så jag nästan blir stressad över att det tids nog kommer övergå till vardag igen. Men nu har jag haft en mysig Susannekväll. Kollat på gamla avsnitt av Mästarnas mästare och gråtit till Hanna Ljungbergs karriär. Imorgon blir det en mysig Susanne-spa-dag. Vilket innebär att jag ska tvätta kläder, sy fast några knappar som åkt loss och dricka Brämhults färskpressade apelsiner.

Mammas turist

Jag tror jag får tagga ner lite på denna turistlook och börja acceptera att jag kommer bo kvar här i sthlm ett tag framöver. Dock efter sightseeingbussarna. Efter dom.

Jag måste för övrigt erkänna att jag älskar att inte plugga. Tycker det är hur skönt som helst att slippa den stressen. Missuppfatta mig inte fel nu men jag älskade min studenttid. Den var bra. Men jag tycker det är skönt att slippa den också. För nu, efter imorgon, får jag fem dagars ledigt och jag behöver inte göra något. Eller jo, har ju shopping inplanerat på fredagen och en 24 timmars kryssning på lördagen men förutom det, ingenting.

Äppelmelodin

Jag har faktiskt seriösa psykiska problem kring låten "Äppelmelodin" som man alltid sjöng på FNs nationaldag i de tidiga skolåren. Jag tycker den är jätte dålig och har aldrig förstått hur den kunde bli en lågstadie-hit. Mina kids på förskolan ska bli besparad denna hemska melodi. Det lovar jag dem in till döden.

Annars så har ju detta med tidsperspektivet totalt försvunnit för mig. Eftersom vi redan haft en mysig sommar här i sthlm så är min kropp inställd på höst nu. Vilket är i förskräckligt ofas. Och det där med att det är sommarlov nu snart för de flesta känns ju också lite absurt. Nä men jag, jag jobbar på och ser fram emot de där två underbara semesterveckorna i juli. Fast jag ska inte klaga. Jag kommer ju ha tre sjukt bra veckor i Centralamerika i oktober. Oktober som annars kan vara en trög månad.

Stockholm marathon

Sådär. Jag fixade det. Mamma har varit här, hon har kutat, hon fick lchf-mat med sig på tåget och hon har nu åkt hem. Det innebär att jag gjorde ett exemplariskt jobb som dotter. Jag var så pass exemplarisk så jag nästan glömde morsdag.

Efter en personalfest i fredags, låt oss inte gå in på den, så drog jag iväg på en lördag förmiddag för att uppleva mitt första Stockholm marathon IRL. Tidigare år har jag hört talas om denna folkfest då åskådarna dricker öl på sidan om. Visst var det nog det men satans vad kallt det var! Jag var ju kanske lite dum att jag valde att ha shorts på mig trots att det var ruggigt väder då jag for men hade inte räknat med "på gränsen till snöstorms"-väder där vid Fridhemsplan. Inget vin i världen hjälpte mot den nedkylningen. Men annars var det ju definitivt kul att se alla löpare och trots att jag nog är den lataste människan i världen då det kommer till olika former av konditionstränig så blev man ju lite sugen på att testa Stockholm marathon nästa år.

Idag var det ju morsdag. Jag gjorde väl kanske inte det bästa jobbet som dotter men gjorde iordning en ägg och baconfrukost till mamma i äkta lchf-anda. Jag borde ju ha köpt en present men att det var morsdag idag kom så oväntat fram till mig i torsdag och efter en massa kvällsjobbande så var det bara att inse att det inte hanns med. Dålig dotter. Men möjligtvis att mamma var som nöjd ändå.

Saker jag liknar. Enligt andra.

Ibland funderar jag på om mitt ansikte är så ombytligt eftersom jag får höra att jag är lik de flesta och det mesta. Idag fick jag höra att jag var väldigt lik en gasell. Det var ju något nytt men jag kan helt klart förså likheten. Annars är ju ungarna på förskolan helt inne i att jag är Brolle Jr. Så pass att jag oftare kallas Brolle än Susanne. Vidare, häromdagen, tyckte de även att jag påminde om Eric Saade. Barn kollar på för mycket schlager kan vi konstatera.

Efter den där hattgrejen med överheten så har det nu uppstått en mindre revolution i stil med Stonewall. Imorgon, för att stötta mig i min hatt, så kommer näst intill all personal, samt näst intill alla barn att bära hatt. För den fria människan! Helt seriöst är det inte jag som dragit igång detta men eftersom jag tenderar att väcka moderskänslor hos folk så blir det uppror så fort någon klämmer ett hårstrå på mig.

Scrapbooking

Så sjukt pms:ig idag. Typ irriterad på det mesta och började nästan gråta då jag missade bussen med 3 sekunder. Vissa älskar dock den mer irriterade Susanne och gör allting för att trycka på de rätta knapparna och göra mig sur. Förnöjsamt. Folk borde skaffa andra intressen. Som scrapbooking eller nåt.

Jag har nu ansökt om lånelöfte och banken ringde idag. Det såg väl sådär halvljust ut. Dom skulle se över mina möjligheter till lån men ville gärna att jag skulle ha sisådär 100.000 kronor i bakfickan. Och det har man ju inte då man varit student i 6 år. Så man får se. Men jag tror jag ska höra av mig till min privata ekonom Petter och se vad jag kan göra.

Annars så blir det en rätt så intensiv helg denna helg. Vårfest imorgon på förskolan, personalfest på fredag, mamma kommer på fredag och blir här hela helgen. Intensivt!

Hattens vara eller icke vara

Eftersom min frisyr är relativt avskyvärd just nu så har jag bestämt mig för att bära hatt tills jag klipper mig igen. Då den vackra stråhatt som jag köpte i söndags. Vi satsar alltså på en hattvecka!

Hade denna vackra skapelse på jobbet idag. Alla tyckte jag såg mycket stilig ut i min nya stråhatt och jag kände att det var det också. Dock uppstod ett litet, låt oss kalla det, problem. En av cheferna var och besökte vår förskola idag och såg mig med denna stråhatt på inne på lunchen varpå hon sedan under rasten tog upp "hatten vara eller icke vara inomhus" som diskussion. Det var absolut inget direkt anklagande eller att hon tyckte jag hade gjort fruktansvärt fel att ha på mig denna hatt men en diskussion blev det. Hon menade på att hatt kanske inte lämpar sig inomhus medans jag ansåg däremot att det är lite väl gammelmodigt att tänka sig att en hatt som accessoar skulle vara fel i denna moderna tid vi lever i. Chefen pratade om medvetna förebilder, jag ansåg att genom mitt ändå annorlunda uttryckssätt så är jag en medveten förebild. Och jag skulle aldrig tvinga mina barn ta av sig en hatt om de inte ville. Något mer hetlevrat än så blev det inte.

Däremot så skapade det enorm uppståndelse efter då någon hade nämnt för någon som nämnt för någon att jag hade som smått blivit beordrad att inte ha hatt på mig inomhus. Dom blev väldigt arga och ansåg att det liksom är fel att påpeka ens klädsel om klädsel inte är provokativ på något sett.

Liksom hur gör man med hattar, kepsar och mössor egentligen? Varför anses det fortfarande så fel att ha på sig dessa huvudbonader inomhus? Är det inte lite äckligt gammeltänkt att man inte får ha huvudbonader på sig vart man vill? Jag vet inte.

Atomic Kitten

Kom på mig själv denna kväll att sitta och lyssna på Atomic Kitten och Toni Braxton. Jag vet inte hur detta hände men det jag vet är att då jag väl kom på mig själv göra det så kändes det väldigt fel. Händerna på täcket liksom.

Såhär när man blickar tillbaka till 90-talet så måste man ju erkänna att man saknar det lite. Dom ljusblåjeansen som var uppklippta vid sidorna för att gå snyggt över FILA-skorna. Jag hade det. Jag avgudade det. Jag måste se Fucking Åmål någon kväll känner jag.

Annars blev det inget med den där hyreslägenheten. Jag har som börjat lära mig att "för bra för at vara sant" oftast är för bra för att vara sant. Så imorgon kommer jag ta på mig finskjortan och gå iväg till banken och försöka få ett lånelöfte. Det där som jag tjatat om att göra i flera månader men inte gjort. Inte konstigt att jag kan göra folk frustrerade. Sivtempo följer inga regler.

Hajkbanan

Just nu är jag sådär vidrigt nöjd över livet. Det är i sådan här stil varje helg ska vara. Igår var jag på NM med nära bekant och såg utställningen Lust & Last. Den, själva utställningen, var inget direkt som tog oss med storm. Den var lite hoppig och saknade till stor del röd tråd. Efter en timmes försök till det kulturella så satte vi oss istället vid kajen och spanade efter de där 20.000 jesusmanifestationsmänniskorna som skulle hålla till i Kungsan. Det borde ju vara totalt omöjligt att missa 20.000 människor som älskar Jesus men tydligen så gjorde vi det. När det inte längre roade oss så for vi på medis, satt på en uteservering och spenderade hela sex timmar i en soffa med vin och öl. Mysigt! Enda äckliga med denna dag var väl att då jag skulle åka med tunnelbanan hem så klev jag i en spya på tåget. Äckligaste upplevelsen sen den där gången jag fick Melvins bajs på fingrarna.

Denna morgon vaknade jag av mig själv vid tio. Planen för denna söndag är som näst intill traditionsenligt söderhäng med Henry. Orkade inte duscha så i det stora hela åt jag bara lite korv, drog på mig kläder, satt lite vid facebook och sedan tog jag tunnelbanan. Ungefär halvvägs på resan så fick jag lite ångest över min dagenefter-frisyr som förtjänade all världens kritik så jag stannade vid Odenplan och gick in på Åhléns och köpte en hatt. Sen väl hos Henry på söder så kände jag att jag hade för varma kläder på mig så då gick vi och köpte shorts och skjorta till mig. Värsta spontanshoppning för dagen, älskart! Efter all den ansträngande shoppingen så mötte vår nyfunna vän Kenny upp oss. Kenny träffade vi på krogen för några helger sedan men han var rolig och lite som en lillpojke så han har som börjat hängt med oss. Vi grillade alla tillsammans, korv och hajkbanan och sen blev det lite mer soldyrkan. Liksom övermysigt.

Nä men jag känner att jag börja älska denna stad mer och mer. Finns alltid något att göra. Jag rekomenderar varmt att folk ska flytta hit ner.

Världens undergång

Imorgon är det enligt någon amerikansk profet jordens undergång. Det skulle ju vara mycket tråkigt om han skulle ha rätt så därför ska jag gå all in imorgon. Det blir så mycket som utställningen Lust & Last med nära bekant och sedan för att vara snäll så har jag också lovat att följa med nära bekant på fisk/skaldjurs/hummer/ET-uteservering. Jag vet inte hur nära bekant lyckades övertala mig till att gå på någon skaldjursfrossa men när jag såg att de hade en vinlista på menyn så ställde jag som upp för laget.

Tjuvstartade lite på världens undergångtänket redan ikväll. Korv med bröd och potatissallad till middag. Dillchips med pärondryck med ciderkaraktär till efterrätt och allting toppades med en pingvinstång med jordgubbssmak. Sen somnade jag, med chipssmulor på tröjan. Så vackert och njutbart.

Ha en trevlig sista dag!

Autistisk?

Idag fick jag höra av en nära bekant att jag har lite drag av autism. Det var ju också en form av...komplimang. Hon menade på att jag är näst intill totalt oförmögen att läsa av människor vilket i och för sig är sant. Jag är skitdålig på det. Bara såhär; "Är du glad? Arg? Ledsen? Jag fattar inget!". Det är inte förrän någon i stort sett gråter som jag kan förstå att något möjligtvis inte är rätt. Men människor är ju så kryptiska med sina känslor.

Öppningsfas

Älskar känslan som ges då man jobbar kväll på en onsdag och har öppning på en torsdag. För övrigt så har jag hamnat i den så kallade "öppningsfasen". Jag visste inte vad det var innan men jag diskuterade min symptom med kollegorna förra onsdagen och de sa att jag drabbats av en "öppningsfas". Detta innebär, enkelt, att man är så nervös för att försova sig så att man har stora svårigheter att somna. Men att de benämner det som en "fas" känns ju positivt. Faser tenderar att gå över.

Ingenting om lägenhet ännu men jag lovar att ni blir de första att veta! Jag trodde det skulle gå snabbt men kanske det inte gör det. De måste ju kolla om man har betalningsanmärkningar och sådant...möjligtvis. Jag avvaktar med min beställning av kristallkrona så länge.

KristallSiv

Inte hört någe om lägenheten idag. De behandlar fortfarande ärendet. En liten pina att vänta. Jag är ju som inställd med ett realistiskt tänk att jag med största sannolikhet inte kommer få den. Men man hoppas ju och jag har redan en plan i huvudet vart jag ska placera kristallkronan. Jo jag har fått en grej för kristallkronor. Det är den nya StockholmsSiv.

För att vara ärlig så har jag kanske inte trivts i Stockholm hundraprocentigt. Jag har känt mig som en turist och väldigt rotlös. Men nu märker jag att jag dag från dag börjar hitta mig själv här och kan se mig bo här. Men saker tar väl sin tid. Tog minst ett halvår innan jag trivdes i Umeå och minst 2 år innan jag njöt av det fullt ut. Boende är väl ett första delmål. En Bira här ett andra. Ja.

Jojoträning

Alltså jag med min träning, det är ju verkligen ett återkommande lovande till bättring. Jag kommer igång, tränar typ seriöst i en halv vecka och sen rinner det ut i sanden väldigt snabbt. Sen går det några veckor tills nästa fas då jag ska komma igång med träning. Men jag funderade på detta idag, om man ser till helheten, om man liksom slår ut alla träningspass så de fördelas jämnt över ett år så blir det som att jag tränar en dag i veckan. Och det är ändå godkänt! Då kan man bortse från min sådan månadsliga jojo"bantning".

Denna vecka jobbar jag för övrigt kväll måndag (denna kväll alltså), tisdag (mao imorgon) och onsdag (dagen efter imorgon). Jag minns där i början då jag var ny i arbetslivet och vad hett jag tyckte det var med möten. Sådär att man är viktig så man måste diskutera saker i 3 timmar med andra. Nu tycker jag det inte är lika hett. Ibland kan möten vara sådär långdragna och oftast luktar man illa efter att ha arbetat en hel dag.