Oproblematiskt

Kollade igenom fotoalbumena på mig som jag fick av mina föräldrar då de skulle "städa ut det gamla". Fascinerande att man varit så liten. Livet var så oproblematiskt då. Man bara sov, åt och sket. Eller ja, det är ju typ det jag gör för tillfället när jag har semester. Kanske inte så stor skillnad ändå. Fast jag var sötare då.

Endast en timme gammal. Spana in frillan! Sidbena redan vid födseln.

Jag som väldigt många timmar gammal.

Ögonbryn

Min ekonomi misshandlar mig grovt denna månad. Faaan för att jag plötsligt kom ihåg koden på det ena bankomatkortet, annars skulle jag nog varit mer kreativ då det gäller föda. Men det finns bara en sak att göra i dessa lägen....inge mer chips!

Bjöd Jacob på mina hemgjorda piroger idag. Han verkade uppskatta dem. Jacob verkade också uppskatta mina nya ögonbryn och påpekade att jag liknade Eva Green. Vissa köper en ny tröja, jag skaffar nya ögonbryn! Närå, eftersom jag för ca 3 år sedan lämnade det blonda så försöker jag få mina ögonbryn hänga med i den mörka hårfärgen. Så jag färgar dem. Och mina ögonbryn råkade vara rätt så nyfärgade då Jacob såg dem, därför Eva Green reaktionen.

Tur att ögonbrynen var en Eva Green reaktion. Om Jacob skulle typ säga att mina ögonbryn påminde om Peter Gallagher i OC så skulle jag fundera starkt på att göra mitt lidande till ända med rakhyvlen och ta bort dem helt. Jag menar, på Gallagher snackar vi inte ögonbryn längre. Där är det två hamstrar som självdött övanför ögonen.

Dag två

Dag nummer två i mitt nya kom i form liv. Jag har redan hittat 3 nya muskler. Framsteg!

Milen under 40 minuter

Jag och Birisen har börjat med ett sådant "kom i form"-program. Målet är inom 52 veckor lyckas springa milen under 40 minuter. Varken jag eller Bira är i någon direkt kanonform så vi börjar med en liten mjukstart och tar träningsprogrammet för milen under 50 minuter först och sedan arbetar oss ner till "under 40 minuters"-träningsprogrammet.

Självklart har ju detta krävt en massa förberedelser så igår köpte jag hundvitaminer till Bira och ägg till mig själv. Vitaminerna verkade funka bättre för redan vid klockan åtta imorse stod Bira redo vid min säng och ville ut på joggingturen. Jag blev förvånad, det gick inte enligt förväntningarna utan bättre. Både Bira och jag orkade med hela 5 kms turen utan direkt någon paus. Ja, Bira blev jag tvungen att göra sina behov.

Sen när jag kom hem gjorde jag det där 15 minuters styrkepasset, åt mina ägg, hoppade in i duschen, kollade på lite TV och gjorde mig sedan klar för den sociala delen denna dag. Jag luktade sjukt gott, var uppiffad och ringde sedan till Frida för att höra om hon ville hitta på med något. Men Frida var inte i Umeå. Då insåg jag att jag var ensam, här i Umeå, all by myself. Jo, Jacob är ju här men han jobbar om dagarna. Han blev någon jag våldsgästade på kvällen, han ville dock bli våldsgästad eftersom han är lika ensam han också.

Men ingen panik över detta. Innan söndagen så har i stort sett de flesta själar återvänt. Jag hinner roa mig med andra saker medans. Imorgon ska jag till exempel göra tacopiroger som jag ska bjuda Jacob på till middag sedan. Ni ser.

Blåsa

Åter i Umeå. Har snickrat ihop en IKEA-lampa denna kväll. IKEA är så bra på det sättet, man får känna sig så händig även fast man som inte gör något. Har varit seg hela dagen på grund av att jag knappt kunnat sova inatt. Blev tvungen att gå upp och kissa en gång i halvtimmen, helt sjukt! Sen mindes jag en bekant som berättade att när hon var med barn så blev hon tvungen att kissa hela tiden eftersom barnet tryckte på urinblåsan. Jag hade ätit en kladdkaka till frukost, kanske det var den som tryckte på blåsan.
Här är två bilder från bebisträffen;

Jossas söta dotter Emelia. Dom är som roliga i den åldern, det spelade som ingen roll hur mycket vi städade bort så hittade hon alltid något olämpligt att riva ner.

Sen har vi Jennys pojke Samuel. Blev riktigt kär i han också. Oftast brukar barn börja grina då de kommer i min famn men han var så nöjd och skrattade hela tiden.

Sista natten i Strömsund

Det är ju så, då jag lämnar huset imorgon och sätter mig på bussen så lämnar jag detta hus för alltid. Lämnar i stort sett Strömsund för alltid också. Till en början kändes det väl utvecklande och okej men jag måste erkänna att just nu känner jag en viss vemodighet. Men saker förändras, inget är bestående. Däremot så något som är väldigt ihållande är att jag alltid gör saker i sista sekunden och har en hel del ihoppackning av saker att fixa inatt. Men jag förvånar åtminstone inte mig själv.

Idag var jag iväg på en sådan här bebisträff. De flesta av mina gamla kompisar har genomgått parning och har nu kids. (Jag ska lägga upp bilder sedan då jag inte känner stress över att packa). Barnen var så söta, jag blev så bebissjuk så då jag hälsade på Alex senare på kvällen så diskuterade vi alternativ på hur jag skulle kunna skaffa barn själv. Jag vill ha barn, helst tre stycken och jag vill ha en dotter som jag kan döpa till Ingrid. Men det får vänta ett tag, jag vill ju helst dela det med någon också. Just nu är nog det kanske mer avlägset.

Yran Pride

Hemkommen efter en natt i Östersund. Det var hur coolt som helst, jag fick typ värsta kramen av Anna Book! Eller ja, jag påtvingade henne en kram. Den besvarades faktiskt, sådär "kändisaktigt" med ett stelt leende.

Det där med ofrivilliga kramar existerade vid andra tillfällen på kvällen också. I kö till bajjamajjorna så attackerades jag av en dam i 50 års åldern bakifrån. Hon var alldelens för full, kunde inte stå på sina ben utan tog en armkrok i mig. Hon bytte sedan till det lite mer romantiska alternativet "hålla handen". Jag tyckte det kändes lite obekvämt och försökte avvärja den fulla kvinnan genom att försiktigt släppa handen då hon istället ramlade mot min rygg och krängde sig fast där som en liten apunge på sin mamma. Jag skulle in på toan och visste inte vad jag skulle göra med kvinnan. Kollade runt och såg en lyktstolpe, det kändes som bästa alternativet. Gick med kvinnan dit, lämnade av henne så hon kunde ta stöd på lyktstolpen och vandrade sedan iväg. Kanske lite väl ohumant av mig men jag kände verkligen inte för att dra omkring med en okänd, 50 årig kvinna på ryggen resterande delen av kvällen. Undrar om Anna Book kände så då hon fick en kram av en svettig, full 23 årig kvinna?

Nyrik men otillgängligt

Det är riktigt hårt ibland. Jag försöker upprätthålla en speciell och cool stil genom min musiksmak. Det ska som vara sådär annorlunda men bra som Kaizers Orchestra, Dan Sartain och typ Tom Waits. Men hemma och kvällarna, då jag är ensam så kan jag inte låta bli Robyn och Nelly Furtado. Robyns "Be mine" och Furtados "Say it right" ger mig som bara gåshud och jag som småskäms över det. Och att jag skäms över det gör ju det hela ännu mer töntigt. Jag skulle ju inte sagt något egentligen. Vad håller jag på med? Jag måste vara trött.

Annars har jag semester nu. Tog semester samma dag som jag fick min första sommarlön. De första timmarna som nyrik Susanne var ju inte helt oproblematisk. Jag och bror skulle svänga förbi ICA Solbacken där jag nu för första gången på 2 månader skulle köpa snus med mina egna pengar och använda mitt eget kort. Befriande känsla. Väl vid kassan i tid för att knappa in koden så fick jag en total blackout. Jag kunde inte minnas koden. Har till och med två bankkort kopplat till samma konto men mindes ingen av koderna. Blev sådär pinsamt och jag gjorde det hela ännu mer pinsamt då jag försökte förklara för kassörskan varför; -"Alltså jag har levt på mina föräldrar i två månader och därför inte använt mitt eget kort". Kassörskan från det tillfället och i alla framtid kommer vara en person som knappast kommer lämna ut sitt telefonnummer till mig kan jag med enkelhet säga efter den meningen. Det ordnade ju upp sig i slutändan ändå trots inga koder och ett alldelens för gammalt legitimation.

Nu, kan fortfarande inte minnas koderna. Det är som totalt kört och sedan tror jag att jag lyckades spärra det ena kortet. Imorgon ska jag till krogstråket. Hoppas de har många pantburkar i Östersund. Däremot kommer jag verkligen lyckas spara pengar denna månad.

Markägarkvinnan, den spännande upplösningen

Det var regn. Regn sådant här regn som gjorde en blöt enda in på huden på 2 korta minuter. Tur att huden åtminstone är vattentät. Vid lunchen satt jag där och huttrade i minibussen och lyssnade på P3 då det plötsligt knackade på de igenimmade fönsterrutorna. Det var markägarkvinnan. Alltså hon som är som en version av Vickis om Vickis skulle vara 50 år, skild, haft en gammal hund, snickarbyxor till vardags och väldigt lite till liv. Markägarkvinnan kollade på mig, uttryckte kanske några ord som "stackars flicka" eller sådant och frågade om jag ville följa med in till stugan och dricka kaffe. Egentligen borde jag ha sagt nej, jag vet mig minnas av att pappa sagt att man inte får följa med okända människor men hon brukade lyssna på P1 och sådana människor kan inte vara farliga så jag följde med in.

Väl inne i huset så tände markägarkvinnan upp en brasa i den öppna spisen, letade fram någon burk med gamla kakor och kokade kaffe på gasoltuben. Vi satt oss ner vid den öppna spisen och stämningen var faktiskt väldigt gemytlig. Det märktes att hon inte hade träffat människor på ett tag då hon försiktigt ställde de grundläggande frågorna för att ringa in i vilken situation jag befann mig i livet. Kortfattat men ändå grundligt fick jag fram min identitet som student, vart jag pluggade och vad jag pluggade. Som om att jag var noga med att påpeka att här pratar du inte med någon som jobbar med plantsättning för att jag inte har något annat jobb, jag är en tjej med mål i livet. Jag ändrade också mitt språk, la till sådana där smarta ord och och lät väldigt vältalig. Vart ville jag komma med detta? Varför var ju det så viktigt? Kanske jag skämdes över mitt jobb. Jag visste om att hon hade per automatik en högre status eftersom hon hade betalat mig för att göra hennes jobb, egentligen. Jag märkte av mina försök att klättra i rangordning och bytte istället samtalsämne till något jag visste vi låg på samma nivå i, alltså hundar.

Markägarkvinnan var ägare till en finsk spets med namnet Simba. Troligtvis var hunden lika gammal som filmen Lejonkungen eftersom ansiktet hade bytt nyans till grått och den saknade några tänder på den undre tandraden. Hunden var ingen skönhet och luktade unket. Som att den var halvdöd och redan höll på att ruttna inifrån. Jag gjorde en snabb tanke åt min egen hund Bira. Om hon skulle börja se så förjävlig ut och stinka, skulle jag behållt henne då? Troligtvis. Kärlek övervinner de flesta dofter. Det är därför man kan börja fisa inför varandra i ett förhållande som hållit i sig i några månader. Samtalsämnet hundar dog ganska så snabbt ut. Även fast jag har en hund så har jag inget större intresse för hundar förutom att jag älskar Bira. Vi lät istället tystnaden få hålla i sig i luften och jag försökte göra mig upptagen med att dricka kaffe för att det inte skulle kännas pinsamt.

Hittills hade tillvaron med markägarkvinnan varit ganska så centrerad kring mig och mitt liv. Även fast jag gillar att prata om mig själv så måste jag göra mig påmind om att universum snurrar inte kring mig och andra människor ofta uppskattar om man ställer dem några frågor. Det får dem att tro att jag tycker dom är intressanta. Visserligen tycker jag att de flesta människor är intressanta på något sätt, mer eller mindre. Jag kollade runt i huset/stugan, den var byggd någon gång på 60-talet och de flesta skulle tycka det var ett ganska så primitivt boende. Med lätthet kunde jag här vända konversationen och ställa lite enkla och snabba frågor om hon och valet att bo här. Vilket jag sedan fick ångra. Det hela övergick till en 20 minuters utläggning om el och voltbatterier. Hon pratade om saker som var långt ifrån intressant för min egen del, troligtvis för jag inte hade någon aning om vad för apparat som omvandlar 30 volt till 120 volt. Det har aldrig legat på min agenda och jag har aldrig trott det skulle ha gjort det heller. Men enligt de sociala normer som existerar så nickade jag på huvudet där det bör nickas, sa "jahaaa" där jag försökte låta överraskat förvånad och fäste min blick på ett område på en kvadratmeter runt markägarkvinnan där jag med lätthet kunde flytta ögonen utan att stirra ut henne.

Tiden förflöt på i det lilla huset. Jag kände mig ändå stolt över att med sådan lätthet kunnat föra en normal pratstund med en kvinna som jag aldrig tidigare har träffat. Jag var en av de två viktiga komponenterna till att detta ändå blev en bra stund för oss båda. Vi kände oss klara med varandra, vi hade uppnått målet med det hela och jag tackade för kaffet och återgick till mitt jobb.


Ha. Ha. Ja, ibland är det bara kul att skriva om något så utförligt även fast det egentligen inte var någon större händelse. Imorgon är den sista arbetsdagen innan semester. Jag är sjukt nöjd!

Hyggeshumor

Ibland händer det att markägaren kommer och hälsar på då vi planterar deras hygge. Denna dag råkade det till och med vara på det viset att vi parkerade bilen på markägarens gård eftersom hygget låg alldelens intill. Denna markägare var en kvinna i 50 års åldern. Hon var trevlig, hade hund, var nyfiken och gjorde vistelsen så bekväm för oss som möjligt. Jag skulle kunna tänka mig att Vickis skulle kunna bli en sådan kvinna om hon lämnade sin karl, flyttade ut till en stuga i skogen med sin hund och gick omkring med snickarbyxor hela dagen.

Vid lunch. Jag kom lite senare till lunchen så de flesta hade ätit klart men markägarkvinnan höll mig istället sällskap där hon glädjeligen berättade om sina egna plantsättarerfarenheter. Vi hittade där ett gemensamt samtalsämne. Men, mitt i samtalet så kollade markägarkvinnan på mig och sa; -"Du måste ha gått ner mycket i vikt!". Chockad blev jag av det påståendet. Visst har jag tappat några kilon denna sommar men knappast markant mycket. Så jag svarade med ett långsamt och försiktigt "jaaa". Markägarkvinnan var mycket upprymd över detta och fortsätta och fråga; -"Hur känns det då?". Nu blev jag ännu mera konfundersam. Vadå känns? Jag har typ tappat två kilo, hur ska det kännas? Jag fattade verkligen ingenting och svarade typ med något knystande ljud som skulle föreställa "bra".

Efter samtalet, ute på hygget igen så funderade jag mycket på varför kvinnan gjorde en sådan stor grej av min viktminskning på två kilo. Vad vare egentligen hon tänkte på? Vad trodde hon? Liksom...känns? Efter en stunds eftertänkande så insåg jag att jag hade pappas gamla t-hirt på mig. Den är vit och i storlek XXL. Det finns inget annat svar på detta än det, att hon trodde pappas tält t-shirt var min som jag krympit ur. Humor. Nja.

Fågel, fisk eller mitt emellan

Idag lekte lillebror och jag "fågel, fisk eller mitt emellan". Han hade gömt två snusdosor som han hade köpt till mig. Det var på ett väldigt klurigt ställe. När jag var i närheten sa han upprymt -"Nu är det varm men kallt också". Då gick det upp för mig, han hade ju gömt dem i frysen. Så tokigt det kan bli. Helt klart en underskattad lek.

Idag på hygget var det en väldigt bra dag. Eller rättare sagt efter jobbet då vi var påväg hem. Under den korta lilla resan så mottog jag ca 15 sms från tre olika personer. Det fick mig att verka jätte poppis och de andra i bussen kollade på mig med avundsjuka.

Siv-Inger

Igår då jag var hos Emma så kom vi av misstag underfund med en väldigt rolig sak. I alla dessa 7 år som hon känt mig så har hon trott jag hetat Siv-Inger i mellannamn och varit norsk. Vilket då inte stämmer. Visst kan det finnas lite norsk i mig men det är så utspett så det knappast skulle räknas och sen är det ju faktiskt Siv Ingrid jag heter. Men det är så skönt ändå att veta att trots man känt varandra så länge så kan man fortfarande överraska. Det är sådana relationer jag strävar efter. Det där med att överraska.

På sidan av livet -projekt

Min farfar sa en gång till mig att man inte kan älska materiella ting. Om det nu är så, varför gör det så ont inom mig då jag insåg ikväll att min mp3 är saknad? Kan du förklara denna smärta farfar? Kanske det är så att min mp3 ändå var på topp 10 listan i mitt liv...?

Annars har jag kommit till underfund med ett stort genombrott i mitt liv. Mitt största problem är inte att jag inte är allmänbildad utan att jag saknar olika former av intressen. Detta brukar visa sig starkast då jag "träffar en människa som jag aldrig träffat tidigare i konstald situation". Det brukar alltid gå bra enda tills man kommer till ämnet om vad man gör på fritiden slash vad för intressen man har. Innan jag började plugga på universitetet så hade jag alla former av intressen och var säkert då räknad som en jätte intressant människa. Nu brukar svaren på intressefrågan oftast vara "Ehh, jag pluggar. Ehh, jag har hund"....tystnad...."och sen brukar jag måla ibland". Jag brukar slänga in det där med att måla, trots att det nu förtiden sker ungefär lika ofta som påsken infaller. Totalt ointressant människa är jag. Så det jag ska ha som ett litet miniprojekt på sidan om mitt liv till hösten är att skaffa intressen som jag sedan kan berätta om. Typ scrapbooking, fågelskådning eller dykning. Whatever, bara det gör mig intressant!

Recept till Emma

Var och hälsade på min gamla klasskompis Emma idag som är nybliven mor till en liten tös. Eftersom hon hade babylycka blev jag tvungen att kontra med att jag skulle göra Sushi. Det funkade, hon blev också sugen på Sushi. Dock ville hon ha receptet för att själv kunna göra imorgon. Och allt för min Emma!


Först behöver man lite tillbehör som man inköper i närmsta affär. Det är grötris, risvinsvinäger, sushisoya, morötter, avocado, gurka, tofu, wasabi, inlagd ingefära och sådana där algark.

Extra tillbehör är kökshjälpredan mamma Märta som stolt visar upp sina marathon skills samt pappa Ulf som smög in på bilden där i bakgrunden. Han hjälpte dock inte till.

Jag skulle posa med sushisoyan och risvinsvinägern men Bira gjorde en söt blick nere på golvet så jag råkade kolla bort.

Grötriset kokar man som man sedligt bör och sen så kokar man ihop en sörja av risvinsvinägern och socker i en annan kastrull som man sedan blandar ihop med grötriset. Det blir kladdigt och bearbetligt ris.

Det där goda man ska he i sushibitarna styckar man i långa bitar. Morötterna, tofun, gurkan...

...samt avocadon.

Jag ville ju ha vegetariskt men "de andra" behövde laxen och räkorna. Här ser ni också att vi gjorde en lätt marinad på tofun på lite soya, salt och matolja.

Här läggs algarket ut på en bamburulle. Detta för att förenkla ihoprullningen.

Vi smetar ut rissörjan med en sked på algarket.

Her ut lite wasabi i en tunn remsa. Ta inte för mycket, det är sjukt starkt!

Tillsätter resten av smaksatserna. Morötterna, tofuen, gurkan och avocadon.

Rullar ihop allting till en schysst rulle. Påminner om kebabrulle fast ändå inte.

Här skär min trofasta hjälpreda mamma sushin i schyssta bitar.

Tada! Uppdukningen fullbordad. Sedan her man soyan och en bit inlagd ingefära på sushibiten innan den stoppas i munnen. Jag måste göra sushi lätt lite oftigare.

Avskakning av stalkers

För att det inte fanns något bättre att göra så drog jag och storebror ut på en vildmarkstripp till Hotagsströmmen för lite hederligt nattfiske. Det gick väldigt bra för fisken skulle jag med enkelhet vilja påstå. Ett noll till dom. Däremot så var hemresan lite mer actionfylld.

Väl inne i Strömsund igen så var klockan strax innan två på natten. Lördagkväll och Strömsunds puls är som vanligt igång kring Hörnet (The Corner) och raggarbilarna körde sina vanliga rundor. Enligt mig så var bror paranoid då han sa att en raggarbil förföljde oss men på skämt så gjorde vi en sådan här "Laddat vapen"-avskakning. Laddat vapen är en parodi på Dödligt vapen och avskakningen går ut på att man svänger till lite med ratten så att förföljarna tappar spåret. Sådär skakigt. Bilen svängde alltså till och återfår lika snabbt rätt kurs. Sen märkte jag att bror hade rätt, bilen förföljde oss verkligen, speciellt nu efter avskakningen och då vi parkerade den på gården vid huset så parkerade den fint där bakom och en polisman öppnade dörren och bad bror stiga ur. Polismannen frågade artigt bror om körkortet och sedan fick han blåsa. Vid detta tillfälle höll jag på att dö av skratt och fragma kom ur munnen då jag så gott jag kunde försökte hålla skrattet inne. Tanken bara på att bror försökte skaka av sig polisen, i och för sig omedvetet, men ändå. Humor!

Amelia mobbar mig

Jag vet inte, jag tror damtidningen Amelia mobbar mig på något sätt. Förra gången så klagade jag över att de som hoppade över mig då det gällde det stora kärleksastrot för sommaren. Denna gång så gjorde de med en stor dos humor och sarkasm en mindre nedklankning på mitt icke existerade liv då jag jobbar ute i skogen 9 timmar om dagen 5 dagar i veckan.

Väduren 21/3-20/4
Rör på dig!
Nu ägnar du dig helst åt det
som naturen bjuder på. Du
vill ha massor av frisk luft och
motion och gärna i samband
med spännande strapatser där
du får utmana dig själv.

Fokusera på: Din kondis
Lyckokastet: Rätt umgänge
Bäst vibrationer: I skogen
Periodens puls: +++

Meningslösa sms

Ursäkta min frånvaro men det är verkligen inte mitt fel. Ansvaret för detta beror troligtvis Telias utfrysning av landsbygden eller det dåliga vädret. Åskvädret tog internet och Telia säger att det troligtvis kommer vara fixat inom min livstid. Utan internet i hela två dygn. Kan ni förstå vad jag har gått igenom? Det var nog i alla fall det skönaste jag varit med om på länge. Ingen press över att svara på en massa mejl och plötsligt så blev de ack så korta kvällarna jätte långa och jag fick tid över till annat. Och äntligen kan man dissa msn med gott samvete och åter välkomna meningslösa sms. Meningslösa sms är totalt meningslösa och de säger oftast ingenting. Man ba gört.

Meningslösa sms;
Helen skickar iväg ett mms med en bild på en T-rex och skriver; "Guess who? T-rex of course!"
Jag svarar; "Är inte T-rexarna här ovanligt tidigt i år?
.............och sådär kan det hålla på i evigheter.

Campa

Min hjärna har blivit så totalt förslappad denna månad så allting runt omkring som händer blir en total överraskning. Även måndagar.

Eftersom jag kommer missa större delen av vad som kallas sommar detta år så bestämde jag och Vickis oss för att göra det somrigaste av det somrigaste....att campa! Bara för att görat. Det kommer ske snart, strax, om ett par veckor. Men däremot så har jag egentligen aldrig förstått grejen med att campa. Vi bygger upp ett samhälle där allting ska vara så enkelt för oss, allting som kan förenklas i vardagen förenklas och sen så drar man iväg på en campingsemester och käkar pulvermat som lagas över trangiakök, sover i ett litet tält och gör nummer två ute i naturen. För att plötsligt vilja ha lite kontrast och försvåra allt. Varför är vi människor så komplicerade? Kan det inte bara vara ett jämnt flöde med ångest och leda? Eller är vi behov av de katastrofer som sker i och med campning för att uppskatta resterande delen av livet? Typsikt generation yogamänniskor.

Kändiskompisar

Vickis ringde och överraskade mig denna kväll. Hon tyckte jag skulle vara stolt och dra nytta av att hon är kändis för att hon är med på Rex vimmelbilder från i fredags http://rexbar.se/nattklubb/fredagsklubben/

Men har Vickis glömt att jag är typ världsbästa kompisen med Linda Rosing? Vi är så tajt så jag gav henne smeknamnet "Carolina Gynning" den kvällen vi träffades ute på en club.

Jag och "Gynning" kramar om varandra i sthlms nattmörker.

Söndagsgötta

För att bättre på hjärncellsdödandet så har jag tillbringat dagen med att kolla på kamoflagenördar i Robot Wars....

....och Paris Hiltons jakt på en ny bästis.

Jag svär, du är knäpp

Eftersom jag mådde som något som blivit överkört av en barnvagn två gånger så behövde jag min stabila frukost för att åter kunna vara på benen efter en rödvinsfylla. Eller ja, i slutet så blandade vi drinkar på vodka, kahlua och smirnoff ice. Vi fick för sig att det smakade coca cola. Vilket det egentligen inte gjorde. Men tror man riktigt starkt så kan det göra de flesta störd. Tyvärr så fanns det knappt något ätbart hemma efter jag druckit upp en och en halv liter mjölk så jag bestämde mig för att göra något av den nya innegrejen avocado. Eftersom jag aldrig tillverkat guacamole så trodde jag det skulle vara grejen och rörde ihop en lite snabbt som jag sedan doppade chipsrester i. Det var nog det bästa jag ätit på länge och jag älskar min egen lukt av vitlök. Jag är nöjd.

Igår var jag på brors inflyttningsfest. Jag befinner mig i en liten by och det skulle visa sig att min gamla mellanstadielärare hade också hittat sig till festen. Det var kul, vi kunde diskutera väldigt många gamla minnen ifrån tiden på mellanstadiet. Sen så var mammas gamla bästis där också. Det var en väldigt blandad samling av människor där hälften var lärare och andra hälften arbetade med någon form av plantering av skog. Men det blev inga större bråk mellan lägren. För att få igång festen så körde jag mina sedvanliga ställa ölen på magen tricket samt sjunga låten "all by myself". Gästerna var helnöjda. Fick till och med jobberbjudande att jobba som lärare på högstadiet här i Ström, inte på grund av min lärarkompentens utan för att de ville ha med mig på firmafesterna. Underhållningsmaskinen Susanne.

Rövine

Ikväll blire rövine! Jag längtar, äntligen, efter flera veckor, sammanförs vi igen!

Däremot så kan ni så länge fundera över vilken som är världens kändaste person. Den som flest känner till och är utbredd mest över hela världen. Vi kan dela upp de i två kategorier, levande och död. Jag antar att MJ:s död har gjort han omåttligt känd nu. Kanske han platsar dödslistan. Men levande? Jag skulle vilja säga Paris Hilton men jag vet att det inte är sant. Kanske Oprah? Obama? Det är svårt...

Pissdag

Mitt största misstag idag var att jag vaknade.

Försov mig till jobbet, jobbilen med släpvagn körde fast i en lerpöl, regn och hygge med gräs upp över öronen. Detta har lett till att jag inte är på det bästa humöret idag. Därför undviker jag att skriva något mer innan jag börjar klanka ner på någon oskyldig politiker som kan vara orsaken till att det regnade idag.

Te nyttje faukan

Idag var Alex hit. Tack och lov för det. Kvinnan har ändå avverkat ett år på mediaprogrammet och kunde med lätthet fixa några schyssta bilder på mig. Det var inte mitt utseende det var fel på, det var jag som fotograf.

Imorgon är jag den enda av plantörerna som far på jobbet. Det blir jag och basen. Gör det mig till en jobbnörd? När alla andra barnen ska ut och festa till Strömsund motsvarighet till Hultsfred så far jag iväg och jobbar. Eller jag kanske bara är snart vuxen?

Alex och jag kollade på filmen Bolt också. I slutet då tre duvor sitter och pratar så lät det som jamska eller kanske bara norrländska. Jag vet inte, någon som vet mer om det? Jamska eller norrländska? I vilket fall som helst så blev jag lite glad. Få karaktärer i barnfilmer som pratar så grovt. Så nu tänkte jag för er skull, för er som inte kan jamskan, lära lite sådana här bra att ha ord och fraser så ni kan göra er förstådd i Jämtland. Grundläggande jamska;
"Ma råkes"= Vi ses
"Artut"= När något är trevligt, skönt och avslappnat (svårt att beskriva ett sådant bra ord)
"Husku"= När någon är bra. Man kan säga att någon är husku och mena att den personen då är bra.
"Gatt"= Blev tvungen
"Te nyttje faukan"= Att ta vara på stunderna
Största problemet med detta är att jag kan prata jamska men har ingen aning hur man skriver jamska eftersom jag inte tilläts göra det på skolan. Dock så lyckades jag smyga in lite vorte, he och gatt i skrivböckerna på lågstadiet. Det var ju sött.
Men kanske ni andra jämtlänningar kan tipsa om fler bra ord?

Fotografering

Jag vet inte om det är genetiskt men något fel är det.

Ikväll efter jobbet så tog jag en lång dusch för att få bort alla spår efter mygglik och efter det så ägnade jag en stund till att sminka mig. Jag har dragit ut på det länge men nu finns det ingen tid mer, jag måste fixa ett nytt foto till umeålärartidningen jag skriver för, på deras begäran. Hittade den perfekta enfärgade väggen och ljussatte rummet och började foto mig själv. Gjorde lite olika miner men försökte se söt och snäll ut. Tror ni det funka? Nej. På varenda bild såg mitt ansikte krampaktigt stelt ut, ungefär som jag höll på att skita på mig. Tog ett 20-tal bilder till och provade då slappna av i ansiktet varpå min stora underläpp höll på ramla ut. Gick in till badrummet, till den stora spegeln, där jag lätt kunde posa fram lite coola och smickrande ansiktsuttryck som en övning. Efter träningen så återgick jag till den ljusatta och enfärgade väggen och återigen blev mina miner stela och obehagliga. Ni kanske har sett avsnittet ur Vänner där Chandler och Monica ska ta ett bröllopsfoto (Var det ett bröllopsfoto?), ungefär så såg det ut. Sen fick jag en idé, jajamen, en idé. Om jag förbereder min pose i badrummet och sedan går ut ur badrummet in till rummet med den ljussatta och enfärgade väggen utan att röra en min så borde det funka...? Nej. Så fort kameran kom upp så kom stelheten också. 91 bilder togs sammanlagt ikväll utan att jag kände att något av dem var okej. Eller så är det helt enkelt så att jag inte är så snygg som jag själv tror.

En lögnare...igen

Ibland försöker man rädda sig ur situationer som man egentligen inte kan rädda sig ur. Som t.ex. då jag följde med Jacob och handlade kläder en vinterdag och han testade byxor. Han gick ut och in ur provhyttan och jag gav de olika utfallen på de olika byxorna. Sjätte utgången ut ur provhytten hände följande;
Jag; -"Nää, inte dom där. Dom satt inte bra!"
Jacob; -"Vadå? Menar du tröjan?"
Jag; -"Nej byxorna!"
Jacob; -"Men detta är ju mina egna byxor"
Det visade sig då att sjätte gången Jacob kom ut ur provhytten så hade han testat klart alla byxor och vill nu ha en bedömning på en tröja som han hade plockat med i förbifarten. Han hade då sina egna byxor på sig som han köpt för länge sedan. Det fanns verkligen inget jag kunde säga som kunde rädda denna situation. Jag tror jag bad om ursäkt men vilken effekt ger det då man från hjärtat dömt ut hans byxor?

Nu hände det igen. Jag var ute och gick med hunden och för att få lite sällskap på promenaden så ringde jag till Helen som vanligt. Jag babblade på, hon sa att hon var upptagen för hon skulle iväg och fika med sin pojkvän och jag sa att hon var taskig som bara dissar mig sådär. Ungefär så. Senare då jag satt mig vid datorn för att kolla på facebook så såg jag att det råkade visst vara Helens födelsedag idag, hennes 25 års dag, som jag bara missade sådär. Till skillnad från den pikanta situationen med Jacob så försökte jag rädda denna med ett sms senare efter samtalet;
Jag; "Oj, jag glömde säga grattis. Var ju det jag skulle göra! Förlåt och grattis!"
Helen; "Du hatar mig...."
Det var ju ett sådant dåligt försök av mig att rädda situationen. Typ, hej, jag ringde till dig, snackade om mig själv i fem minuter och var så självupptagen så jag glömde säga grattis. Inte ens jag är så egocentrisk. Jag hade bara glömt. Hoppas Helen kommer förlåta mig för detta.

En lögnare

Jag är ingen lögnare. Egentligen är jag tvärtom och är överärlig och brukar oftast säga vad jag tycker. Den kommunikationen brukar funka bäst för mig annars fattar jag ingenting. Däremot så händer det att jag drar små vita lögner ibland. Kanske är lite fel av mig att säga att jag är trött och därför vill gå och lägga mig då jag egentligen går ner på rummet för att läsa Illusterad vetenskap tidningarna som jag totalt fastnat i. Men det är ju så, ingen ifrågasätter mig att jag går och lägger mig tidigt för att jag är trött. Däremot så skulle jag säkert bli ifrågasatt om jag svek familjegemenskapen för en tidning om vetenskap.

Trecunt

Jag har haft ett litet projekt på sidan om mitt liv. Det var som en idé för många veckor sedan då jag hamnde på en förfest hos Nadja eftersom jag den kvällen hängde efter Linda som en svans i överlycka för att hon befann sig i Umeå. Jag har alltid gillat sättet Nadja skriver på och föreslog att hon borde skaffa en blogg vilket hon även sen gjorde på http://nadjavalleybranch.blogspot.com/ som ni kan kolla förbi då ni har tid. Men där kläcktes även en idé om att vi tre människor, med olika livssituationer, tillsammans skulle starta en mer gayigare blogg. Detta har nu hänt och presenteras på http://trecunt.blogspot.com/ där trecunt står för tre cunt, alltså tre fittor. Bloggen är ju som inte riktigt klar ännu eftersom Linda lyckats slarva bort lösenordet 26 gånger och har fortfarande inte anslutit sig till trekanten eller ja, cunten. Jag kanske skulle vilja påstå att förutom gayigheten så kommer den bloggen vara mycket mer intimare, som en dambinda ungefär. Hur som helst så kommer jag ändå ha kvar Siv och muslimerna och här kommer jag fortfarande försöka uppdatera dagligen.

Hemmafru

En sådan här jobbig helg. Söndagkväll och jag kan inte minnas att jag gjort något denna helg även fast jag gjort en massa saker. Jag har i stort sett tillbringat min tid som hemmafru eller rättare sagt som ensamstående mamma åt en 19 årig son. Men men, sådana helger existerar också.

3 veckor kvar av jobbet. 3 veckor kvar. 15 arbetsdagar....

En umeansk varulv i foppatoffleland

Efter en hård dags arbete så bjöd far ut hela familjen på afterwork på byns innekrog Hörnet. Namnet Hörnet uppkom på tidigt 1700-tal då Strömsunds kreativaste kommunalråd upptäckte krogens belägenhet, ja, att den var belägen i ett hörn. I och för sig så existerar bara Hörnet i den muntliga traditionen nu eftersom de nya ägarna ville göra krogen lite mer internationell och döpte om stället till The Corner. Efter byte av namn så har intäckterna skridit i höjden då även norskarna hittat dit.

Jag har en väldigt speciell stil ibland. Denna speciella stil är som vardaglig klädsel för de flesta i Umeå men i Strömsund så är den inte lika självklar. Jag hade satte på mig mina nördbrillor, kombinerade det med skjorta, väst och en rosa scarf. Inga konstigheter enligt mig men väl nere på hörnet så har jag aldrig sett så många kolla så konstigt. De måste ha trott cirkusen kommit till stan. I och för sig njöt jag av den uppmärksamheten. Tjejen som bryter mot foppatoffelnormen.

När väl en helg i ledighet kom över mig så skulle den tropiska hettan lämna jämtland. Endock for jag, Alexandra, Jimmy, Amanda med sin söta dotter till en badstrand i turistfavoriten Tullingsås. Medan fortfarande värmen från bilresan satt i kroppen så funkade det, när väl den värmen lämnade oss så började vi frysa och kröp under filtar. Det slutade med att vi slutligen gav upp stekandet och begav oss hemmåt. Det funkar inte alltid att steka bara för att det är sommar.

Kvällen har tillbringats med lillebror. Efter en tillagad lyxmiddag så klippte jag han och sedan slöts vi upp framför TV:n och såg den nyaste Hulken filmen. Jag vill påpeka här att då ni träffar på mig så ska ni be mig att uttala "Hulken", enligt vissa så säger jag det på ett annorlunda vis. Hulken fick mig att fundera. Eftersom jag har väldigt svårt för att bli sådär arg, alltså rasande, så skulle jag kunna vara Hulken utan att veta om det. Jag kanske är en grön superhjälte, egentligen.

Exotisk plantering

Jag känner att jag missköter min blogg lite grann. Men det är inte lätt alltid. I natten som var så somnade jag i sängen med datorn i famnen precis då jag höll på att skriva ett mejl. Vaknade en timme senare för att fortsätta skriva men somnade då också. Det är en trött och utsliten flicka. Men jag skyller på att för tillfället håller vi på med exotisk plantering. Då menar jag inte exotisk i den bemärkelse att det är varmt, även fast det är varmt. Planteringen är exotisk för att vi är långt borta på nya spännande och oupptäckta orter. Vi är i Åsele. Tidigare har Åsele endast varit byn som man stannar till vid då man far mellan Umeå och Strömsund men nu vet jag att Åsele är så mycket mer!

kinden, fläsket, svalan och döden

Igår morse försov jag mig vilket inte hör till ovanligheterna. Det som var mest ovanligt i denna försovning var att jag inte hann göra iordning min matsäck utan norpade åt mig en brödpåse i svalen och fyllde vattenflaskorna. Det var inte gott utan torrt och jag gick omkring som ett hungrigt lik hela dagen. Väl hemma från jobbet så bjöds det på mjölkstuvade makaroner och fläsk. I min glupskhet då jag stressåt, för att fort stilla min hunger, så råkade jag missta min innerkind för en fläskbit och bet ett stort jack i den arma kinden. Okej att det händer en gång men i nästa tuggomgång så hamnade överläppen i kläm och jag slet bort ett stycke kött från den också. Undrar om detta gör mig till en självdestruktiv kannibal? Eller till en person som var så pass hungrig så hon inte kunde kontrollera sina lemmar.

Annars är det som en vanlig dag. Al-bin Laden hade en inbördes tävling med sig själv då han lät en bräns sitta på hans fot så länge som möjligt. Bränsen tuggade nästan igenom hela hans fot. Det var sjukt manligt!