Inte glad

Pratade med mamma ikväll som berättade att lillsnuttegumman, alltså Bira, har möjligtvis blivit lite sjuk på det andra, eller rättare sagt kvarvarande, ögat. Hon sa att det fanns lite tecken på det så vi bestämde att boka tid för Bira hos veterinären. Och ni förstår ju att jag inte tycker detta är särskilt roligt. Blir ju som väldigt orolig och ledsen.

Imorgon får jag Gudrunfritt i en hel veckan. Ska faktiskt bli riktigt skönt. Då blir det trevligheter som "äta mat framför tv;n", "bada i badkaret hur länge jag vill" och kanske "Agneta får komma ut ur garderoben". Nä men jag ska faktiskt börja denna Gudrunfria veckan med en spakväll.

Omlåning av böcker

Idag betalade jag räkningarna. När det är dags för att betala räkningarna så är det också dags för att låna om de där två böckerna på Umeå universitetsbibliotek som jag har slarvat bort. Eller den ena har jag slarvat bort och den andra är någonstans bland mina nerpackade grejor i Österåsen. Det jag funderar lite är hur länge jag ska idas låna om böckerna? Hållt på såhär nu i över ett år, hittills tycker jag inte direkt det är tjatigt eller någon större grej men ska jag verkligen i resten av mitt liv låna om dessa böcker? Och hur blir det när jag kanske ska på någon längre semester? "Hej grann-Anna, nu när jag åker bort i två månader till Peru, skulle du kunna vattna mina blommor och låna om min böcker under tiden?". Det är ju inte så att jag är snål eller något, jag kan utan problem betala tillbaka för böckerna. Det handlar mer om att just nu tycker jag att det skulle vara jobbigare att höra av mig till biblioteket och säga att de aldrig mer kommer få se sina böcker så de kan skicka en räkning istället för att bara låna om dem. Ibland ställer livet till med så kniviga problem för mig.

Arg på Linda

Oj oj! Inatt var jag inte nöjd på en viss fröken Linda som fick för sig att fylleringa till mig klockan halv två.

Jag har haft en rätt så hård vecka med mycket övertid på jobbet med sjuka kollegor så jag tycker det inte alls är konstigt att man skippar festandet och går och lägger sig klockan elva på en lördagkväll. Om man då är trött. Sådär efter att ha myssovit i ca 2 timmar så ringer en Linda. Jag sa något att jag låg och sov och ville inte prata utan sova men hon envisades och hade någon slags envägskommunimation till mig i 20 minuter där jag svarade med enkla uttryck som "jo", "nöjd" och "tv". När hon väl var snäll att lägga på så hade jag jätte svårt att somna om och efter en halvtimme i att försökt somna om så var jag sååå arg på Linda. Jag låg där i sängen och fantiserade ihop värsta arga sms:et till henne om hur dåligt det var av henne att ringa och väcka mig mitt i natten då jag sov. Men jag var dock för trött för att skicka. Efter en timme lyckades jag somna igen.

Självklart fick Linda höra mitt missnöje idag då vi snackade. Linda skrattade och sa att jag brukar ju göra så mot henne. Alltså fylleringa sent på natten och vägra lägga på trots att hon sover och ibland till och med ska jobba dagen efter. Jag sa att det var en viss skillnad denna gång eftersom nu var det jag som blev drabbad.

Idag blev det en fika med en bekant på stan och ännu en stadsvandring i Stockholm. Om jag fortsätter såhär så kommer jag nog vara hur bra som helst på att hitta i Stockholm innan sommaren. Och möjligtvis kommer jag kanske slippa åka några fler "jag är vilse"-taxis. Bra. Nu funderar jag på att ut och springa. Har ändå inget direkt bättre för mig så kanske jag kommer uppskatta det.

Död snö

Idag var det en riktigt trevlig dag. Jag förstod redan då hon sa; "man skulle ha genmanipulerat apelsiner så de blev mer som bananer. Sådär lättare att skala", att det skulle klicka bra mellan oss. Det blev först museum, sen café och slutligen en stadsvandring genom Stockholm innan vi kände att det kanske var dags att fara hem. Över fem timmar och det var inte tråkigt en enda sekund. Vi bestämde sen ikväll att vi skulle ses igen så nu ska vi träffas på fredag då det blir zombiefilmen "Död snö" hemma hos henne. Det blir garanterat awesome!

Ikväll ska jag bara ta det lugnt och kolla på melodifestivalen. Är riktigt trött efter "alla kollegor är sjuk"-veckan så tror det är välbehövligt. Gudrun verkar vara borta på något gallej så lugnt är det här också. Passade då på med att äta hamburgare framför tv:n vilket jag inte gör i hennes närhet. Jag har för mig att hon inte skulle tycka det var okej. Eftersom hon existerade länge innan tv:n började existera så har hon inte blivit invigd i tv-ätandet på samma sätt som jag.

Museum

Imorgon är det dejtdag. Är faktiskt väldigt onervös inför detta. Men eftersom det blir en museumdejt så har jag ikväll pluggat in på vad som kan tänkas dyka upp på själva utställningen. Möjligtvis lite fusk från min sida men det man inte har i magrutor får man ha i huvudet.

Annars har en av killarna i barngruppen gått å blivit kär i mig. Faktiskt jätte gulligt. Mina kollegor berättade att då jag inte är där så går han omkring och frågar efter mig hela tiden. Jag minns själv när man var liten och man blev som kär i fröken. Det var något speciellt. Gunilla, jag kommer aldrig glömma dig!

Jag ber om ursäkt

Idag på bussen hem från jobbet så satt jag med en arbetskollega och vi hade ett väldigt förtroligt samtal. Hon berättade att jag gjorde henne nervös av den anledning att jag är omöjlig att provocera och då kan hon inte låta bli att försöka provocera mig. Även fast det då inte går. Hon kände att det var lite jobbigt, att jag väcker den sidan hos henne. Jag sa till henne att det är lugnt. En av mina främsta personliga egenskaper är att det är något med mig som får folk att vilja försöka provocera mig. Troligtvis då att det inte går provocera mig. Hon ville som be om ursäkt, för något jag då inte märkt.

Jag tror alla som känner mig känner igen sig i detta. Jag har dock aldrig förstått vidden av det hela och det kändes så overkligt när liksom någon tog upp det sådär i ett djupare samtal. På gränsen till att jag ville be om ursäkt till att jag får folk att vilja försöka provocera mig. Så förlåt.

Okrystad utkomning?

Jag som under en längre tid nu gått och funderat kring detta med att "komma ut" på jobbet. Jag är egentligen emot det men bekvämligheten efter att ha kommit ut väger upp mot principerna. Och idag, plötsligt hände det.

Mina två närmsta arbetskollegor är ju som sagt sjuk så idag fick jag hjälp av en kvinna från en annan avdelning. Henne känner jag väldigt väl och vi brukar snacka på rätt så mycket både på jobb och facebook. Efter att ha satt igång ungarna i olika projekt så satt vi ner en stund och utbytte några ord. Den frågan som alltid brukar komma upp alla dagar efter tisdagen är "vad händer i helgen?" och det gjorde den sedvanligt denna gång också. Denna helg för mig är dock lite speciell eftersom jag ska på dejt. Och under en sekund så funderade jag om jag skulle nämna dejten eller inte. Jag menar, säger jag att jag ska på dejt så kommer det garanterat 7 frågor till om själva dejten. Men jag kände, nu är det dags;
Kollegan; "Så vad händer i helgen?".
Jag; "Jag ska på dejt".
Kollegan; "Okeej" (lite utdraget och avvaktande).
Jag; "Jo som ni kanske har märkt så är det ju så att jag är gay så det är en tjej jag ska på dejt med" (krystat deluxe).

Nu blev det ju ingen större dramatik över detta. Saken är den att de flesta nog redan fattat på jobbet att jag är gay. Skulle inte förvåna mig om de har haft en vadslagning om när jag skulle komma ut. Så sjukt PK kan inte alla stockholmare vara så de frågar "har du partner?" istället för "har du pojkvän?" som då mina arbetskollegor gjort. Det enda jag kände var att det blir så krystat varje gång man ska komma ut. Även fast jag aldrig försöker göra det till någon grej så blir det ändå bara sådär konstigt. Finns det något sätt att säga det på som inte blir krystat?

Den hårfina linjen

Vad kul att jag fick så positiv kritik på mitt inlägg om "hur man ska göra för att undvika att sitt barn blir gay". Jag vill bara göra ett extra tillägg för att klargöra en sak bara så det inte blir någon missuppfattning. Det enda jag syftade på var att man inte ska förvägra sina barn vissa typer av kläder eller annat dylikt bara för att vi är instyrda i normer för vad som är manligt och kvinnligt. Sen finns det ju tjejer som älskar rosa klänningar och killar som älskar tröjor med bilar på och det är ju helt okej att de gör det och har sådana kläder. Men om en kille t.ex. vill ha en klänning på sig så ska det vara lika okej. Det handlar om att ge sina barn tusen möjligheter istället för bara två (för att citera så fint någon boks namn).

Jag var ju som sagt riktigt risig igår och hade som en lite tanke på att stanna hemma från jobbet idag. Man blir ju lite sådär medtagen dagen efter. Men så blev det inte. Det visade sig att mina kollegor också blivit magsjuk men med uttömning från alla håll och kanter så jag kände mig relativt frisk i jämförelse. Så jag jobbade på. Mitt tillstånd var på den där hårfina linjen. Med två friska kollegor skulle jag varit sjuk men med två sjuka kollegor så var jag frisk. Dödstrött nu då, men men.

Dagissmitta nummer två

Fuck. Jag är überkass i magen. Ännu en dagissmitta att lägga till meriterna. Enda lilla positiva jag kan se denna afton är att jag faktiskt är ensam hemma. För vissa sjukdomar vill man liksom uppleva och uthärda själv. För att gnälla på lite extra och kanske väcka någon liten medömkan hos vissa så mår jag just nu inte särskilt bra. Så det är helt okej att liksom tycka synd om mig och möjligtvis skicka något "krya på dig"-sms. Vad vet jag.

Hur du undviker att ditt barn blir gay

En kompis till mig ringde nu i eftermiddags. Hon hade haft en diskussion med en nära släkting angående om vissa typer av kläder kan göra barnen gay senare i livet. Alltså om en rosa klänning kan mana fram en bög i en pojk...? Jag började själv fundera kring detta. Kan kläder göra folk homosexuella och vilka kläder är då "farligast"?

Jag är ju ändå relativt införstådd i gayvärlden och kan se tydligt vilka kläder som de flesta bögar föredrar. Och en sak kan jag se som har varit ett genomgående tema hos alla bögar är att bögar har skor. Skojar inte, slår aldrig fel. Ser man en bög sa har han garanterat skor!

Andra klädplagg som är väldigt typiskt att bögar använder som då också bör undvikas är; byxor (jeans vanligt förekommande), t-shirt, tröjor, kalsonger och strumpor. Det som inte är lika vanligt förekommande men ändå används flitigt av bögar är; kostymer.

Så är du orolig som förälder över att göra ditt barn bög så undvik för guds skull alla de ovannämnda plagg.

Pensionärsvita skor

Det blev visst en hel ny "promenerarSusanne"-utstyrsel när jag handlade idag. Köpte nya löparskor, löparstrumpor som andas på speciella ställen, träningsbyxor och nya hörlurar till min mp3. Jag såg verkligen klämkäck ut då jag sadlat om till de nya promenerarkläderna. Sådär pensionärskritvita skor som sticker i ögonen då man rör sig framåt.

Tog en långpromenad efter strandpromenaden här i Hässelby på eftermiddagen för att testa utstyrseln. Folk åkte långfärds på isen, solen låg precis ovanför träden och ankorna kvackade vid strandkanten. Jag bara typ överfylldes av någon glakänsla och kände bara "jag är sååå lycklig som får uppleva detta". Alltså det var helt sjukt konstigt. Jag bara var sådär varm och lycklig över det jag fick se för det var så vackert. Jag har blivit så konstig på senare dar. Har börjat lyssna på gamla Lars Winnerbäck låtar också så något fel är det på mig.

Transportsträcka

Jag har som funderat vad jag ska göra av dessa vardagskvällar efter jobbet. De där kvällarna som just nu bara verkar vara en transportsträcka. Efter jobbet ser mina rutiner ut på följande; jag äter något, sätter mig vid datorn, kanske somnar en timme, ringer till Linda, mamma och några andra vänner, duschar och sen somnar på riktigt. Jag har nu kommit fram till att jag ska återuppta promenader. Utan hund då men jag gillar promenader. Så idag ska jag iväg och köpa mig ett par springskor. Möjligtvis att de någon gång kommer användas att springas med också. Men träna kommer jag lägga på hyllan ett tag för vägde mig imorse och om den vågen stämmer så innebär det att jag gått ner 8 kilo på två månader. Vilket direkt inte är något jag eftersträvat.

Igår hade jag myskväll med Alexandra. Vi möttes upp på stan där vi gick ut och åt på min favoritrestaurang Pizza Hut. Jag åt en pizza som hette "Bea Lovers" vilket nog är väldigt passande för mig. Som ketchup är för vissa så är beasås för mig. Jag liksom dränker in all mat med just denna drömsås. Klockan var rätt så sent och vi skulle kolla om det gick någon film på bio som vi kunde se. Den enda vi lyckades hinna med var The tourist. Ingen film vi hade direkt tänkt att se och den var relativt dålig. Men jag gillar själva upplevelsen bio så värt ändå.

Har vi en deal?

Oj oj! Nu har jag gjort bort mig. Jag pratar med rätt så mycket dialekt och detta tycker mina arbetskollegor är hur kul som helst och verkligen gottar in sig i alla nya ord och uttryck jag lär dem. Men nu senast gick det hur fel som helst. Förra onsdagen sa jag glad som alltid; "Idag klyver vi veckan". Och dom bara; "Vad sa du?". Jag bara; "Detta är alltså dagen vi klyver arbetsveckan". Dom bara; "Haha, hur logiskt som helst. Sådär ska vi också börja säga!" (typ). Men dom hade missuppfattat mig och trott jag sa; "Idag är det klyvarveckan". Så nu går de omkring och säger "klyvarveckan" åt onsdagar och tror att man säger så i Norrland. Personligen har jag inte hjärta nog att rätta dem eftersom de tyckte det var så kul. Så min lilla fundering är om nu vi alla i Norrland kan komma överens om att börja kalla onsdagar "klyvarveckan"? Ok?

Onödig fredag

För att klargöra i nedanstående serie. Jag anser ju mig själv vara "Fel sätt"-tjejen. Inga sillisar eller Pradaväska hos mig. Jag saknar marknadsvärde och statussymboler. Eller som Lars Winnerbäck skulle ha sagt; "Inga stjärnor, inga himlar över dom som inte lyckas". (För övrigt en av mina favorit "sjunga till"-låt").

I morgon är det för övrigt min "sluta tidigt"-fredag. Och denna helg har jag som inge direkt stort inplanerat så det var ju förbaskat olämpligt att sluta tidigt imorgon. Beställde en tvättid vid fyra som jag ska roa mig med. Nä men saken är faktiskt den att denna vecka har varit tung, jag är väldigt trött och bara att ligga hemma i sängen hela eftermiddagen och kvällen imorgon med någon chipspåse, kanelbulle och ett glas rött kommer vara så underbart och utmärkt för mig. Vi säger så.

Siv tipsar om raggning

Det är hårt att vara singel i Stockholms gayuteliv men man lär sig snabbt vad det är som gäller. Här är ett litet tips på en enkel tumregel att utgå efter;

Gettogäng

Kvällens lilla prövning blir att hålla sig vaken till klockan tio. En powernap är hemskt lockande just nu men av egenhemkammad livserfarenhet så vet jag att om jag sover nu kommer jag inte somna förrän vid tolv inatt och det är inte okej då jag har "öppning" imorgon. Men lite spännande sådär med en kvällsutmaning.

I övrigt så har jag nu funderingar på att inte ens gå på den där lägenhetsvisningen. Lägenheten är billig i månadshyra, nybyggd och säkert hur perfekt för mig som helst. Det enda lilla kruxet är att mina arbetskamrater sa att just det området inte är riktigt det bästa. Hela Hässelby vimlar av överklass och statusvillor och jag råkade få en lägenhetsvisning i Hässelbys enda getto. Bra. Istället för att gå omkring och vara halvrädd efter klockan åtta på kvällarna så kanske det är bättre att avvakta. Sen har jag hört att om man bor i sådana getton så finns det inte så mycket att göra om kvällarna så det är lätt att man hamnar i olika gäng. Och då kan det bli gängbråk och man kan råka illa ut.

Rebellisk Siv

Har suttit och "porrsnackat" med Vickis. Porrsnacket innebär reseplanering. För nu är det såhär, jag behöver bara ett till Ja-svar till min på förfrågan att ta ut min semester på en olämplig tidsperiod. Om jag får ett klartecken så åker jag iväg den 8:e oktober och möter upp Vickis i Centralamerika på en backpackning i tre veckor. En liten morot sådär i höstmörkret.

Jag har ju aldrig varit en sådan där resemänniska (förutom Gotland, Norge och Indonesien) men av en konstig anledning har det under den senaste tiden ryckt i resetarmen. Jag som tidigare alltid har varit så bekväm är nu helt plötsligt ostyrig och spontan (fortfarande dock på marshmallownivå). Är det en väldigt sen tonårsrevolt vi har att göra med? 25 års kris? Svårt att säga.

Möjligtvis

Har blivit erbjuden en lägenhetsvisning på måndag. En tvåa, 49kvm, helt okej månadskonstad, 15 minuters promenad till jobbet och 30 minuter med tunnelbana till Tcentralen. Alltså med andra ord i Hässelby Gård. Detta är ju via en bostadsförmedling så det är ju ett förstahandskontrakt då. Det enda problemet är att lägenheten ligger bredvid kontoret och det var ju dit jag hade väldiga problem med att hitta. Det blir väldigt ohållbart rent ekonomiskt om jag ska åka taxi varje dag.

Nä men det skulle ju vara underbart om jag får den. Jag längtar så mycket till något eget. Vill som ha ett hem igen. Kunna få ha sina egna grejor och rå om sig själv. Jag hade dock hoppats på att få något erbjudande lite närmare vattnet men jag kanske inte är direkt i det läget då jag kan vara allt för petig.

Annars var jag gnällSusanne igår. Riktigt trött efter jobbet och då jag senare på kvällen snackade med Linda gnällde jag på i minst 10 minuter om hur trött jag var och hur magsjuk jag skulle bli. Alltså jag gnällde inte om att jag var sjuk utan att jag troligtvis skulle bli sjuk. Lite illa. Gnäll i förebyggande syfte. I ärlighetens namn så är det så att jag måste vara sådär övertrevlig hela dagarna så när jag kommer hem så måste jag bara ge utlopp för allt annat och nu råkar det bara vara så att Linda blir den drabbade. Stackars hon.

Tant Susanne och Melvin

Fia hade nu lagt upp bilder från förra helgen så jag snodde en från då jag och gullMelvin hängde i soffan. Naaw, jag måste snart fara och hälsa på igen.

Bra dag, dålig dag

Min "Dagen före Alla hjärtans dag" med Henrietta igår tar priset i det mest romantiska jag någonsin upplevt. Henrietta hade köpt pizza som vi åt i skenet av stearinljus och med lovesongs i bakgrunden. Som efterrätt hade hon jordgubbsvin, mastig chokladkaka och geléhjärtan. Som hjärtepresent av mig så fick hon en röd ros och favoritchokladen. Det var bara sådär genommysigt och perfekt. Jag tycker synd om mina kommande flickvänner efter att Henrietta har satt den där ribban. Men liksom hela Henrietta är som Alla hjärtans dag, hela hennes personlighet. Sådär mysig, rosa och sen luktar hon gott.

Denna dag har däremot inte varit direkt någon höjdare. Det har ju varit kallt ute vilket ha inneburit att vi inte har varit ute med barnen vilket ha lett till helvilda ungar. Sen var typ en fjärdedel av dem magsjuka också så dagen fick en rejäl touch av bajs och kräk. Och jo, vi skickade hem dem. Nu är jag lite rädd att jag kan ha drabbats av denna magsjukeepedemi eftersom jag var inte pigg då jag kom hem och har ont i magen. Mindre bra dag.

Du är också gay!

Jag har haft en riktigt sjukt underbar helg. Linda kom ner från Umeå och hälsade på. Vi möttes upp på lördag vid klockan två för att checka in på hotellet. Planerna var väl att vi skulle gå en sväng på stan och sen basta innan vi gick ut men slutade med att vi kollade på skidskytte, drack öl och sov en stund. Till min glädje för att jag har aldrig riktigt gillat det där med basta.

Vi mötte upp några av Lindas kompisar och åt på Underbara Bar senare. Jag var helt seriöst riktigt nervös för jag hade inte träffat dem tidigare och ville att de skulle gilla mig. Vilket egentligen är ganska så konstigt för jag har aldrig tidigare varit nervös inför kompisars kompisar. Men jag tror det gick bra för jag gillade i alla fall dom och oftast brukar det vara ömsesidigt. Eftersom vi alla var gay så ledde det självklart in på sådana samtal och det slutade med att vi pratade om hur gay vi såg ut. Det visade sig att alla tyckte jag såg gay ut till min stora chock. Allvarligt så har jag sett mig själv som väldigt feminim och inte särskilt gay medans dom menade på att det står typ gay i min panna. Jag blev ju givetvis bredövad och chockad av detta konstaterande och vände mig till Linda och sa surt; "Du är också gay!!!". Som om hon inte skulle vetat om det.

Efter middagen så kom min Umeåkompis Henrietta (Henry) och mötte upp oss också och vi alla drog sedan till Mommas. Mommas är liksom the place to be in för flator i sthlm. Alla hänger där, någon gång, förr eller senare. Jo men visst så såg man några välkända ansikten.

Efter allt "festande" så drog jag och Linda sedan hem till hotellet. Jag är ju olyckligtvis allergisk mot något jag inte riktigt vet vad det är ännu så jag lyckades dra på mig någon slags reaktion och låg fosterställning med magknip. Hänt lite väl ofta på senare dagar. Men jag vet inte vem som hade det värst. Jag med min extremt dåliga mage eller Linda som låg bredvid. Jag kan ju tycka sådant där är väldigt pinsamt men eftersom jag och Linda är som ett gift gammalt par så har vi en väldigt bekväm relation. Det är liksom på nivån; "Jag kommer inte åt med rakhyveln mellan skinkorna, kan du hjälpa mig?". Som exempel då. Detta har inte hänt.

Nä men det var jätte kul att Linda kom ner i helgen. Vi kunde få munhuggas och tjaffsas lite IRL och det var väldigt behövligt. Dock har ju jag blivit värsta kramigSusanne vilket hon inte riktigt har vant sig vid ännu. Hon blir fortfarande lite obekväm om en kram sträcker sig över tio sekunder. Men hon vänjer sig, snart.

Ikväll ska jag iväg till Henry på Alla hjärtans dag mys. Det blir pizza, geléhjärtan, bubbeldryck med jordgubbssmak och någon romantisk Disneyfilm. Ska även köpa med mig en liten romantisk present men har inte riktigt kommit på vad ännu. Svårt.

Hon kunde ju aldrig anat hur mycket jag gillar funkis

Ah men nu har alla bitar börjat falla på plats kring varför jag gick så totalt fel igår. Det handlade, som jag tidigare nämnt, om en smakfråga. Jag skulle hålla vänster och sedan gå höger vid det vackra huset. Men jag svängde av alldeles för tidigt vid fel hus. Men det är okej, Sussi kunde inte ana hur förtjust jag är i "funkishus". Och det skulle varit självbedrägleri av mig att inte svängt av vid funkishuset trots att jag ändå förstod att det var lite fel.

Imorse var det snöstorm i sthlm. Vilket innebär att ingenting som kallas trafik funkar. Efter att ha väntat 20 minuter på bussen förstod jag att det aldrig skulle komma någon buss. Taxitankarna uppkom förstås, det har som blivit min grej, men tanken på att skriva ännu en uppdatering med en taxiresa till lockande inte så jag slängde mig ut i vägen, stoppade första bil och liftade till jobbet.

Ikväll har jag legat i liggande ställning, ätit semlor och kollat på gamla avsnitt av Antikrundan. Det betyder bara en sak, det är fredag! Jag har inte gjort någonting och ska inte göra någonting ikväll vilket är fantastiskt. Jag känner att jag måste vila upp inför kraftansträngningen att umgås ett dygn med Linda med hotell, bastu, middag och hotellfrukost.

Taxistek igen

Idag blev det "jobbrelaterad" taxiresa igen. Denna gång inte av missnöje mot kollektivtrafiken.

På eftermiddagen så skulle jag iväg på möte på själva huvudkontoret. Varit där tidigare men aldrig gått vägen mellan förskolan och kontoret eftersom det alltid varit någon annan med bil som skulle dit samtidigt. Idag var jag dock ensam representant och fick helt enkelt klara mig själv. Men arbetskollegan Sussi preparerade mig med en bra vägbeskrivning så jag hade ändå ett måttligt självförtroende när jag började gå. Och jag gick, och gick, och gick. De sa att det skulle ta ungefär 20 minuter att gå dit så efter gått i 30 minuter och hade ingen aning om vart jag var så insåg jag att jag var totalt fel ute och vilse. Fanns som bara en sak att göra i den situationen. Ställa mig och krama ett träd och ringa en taxi. Jo såg jag tog en taxi, igen. Gled upp fint där med taxin utanför kontoret hela 20 minuter försenad. Stekigt.

Såhär nu när jag lyckas smälta hela situation så funderade jag över vad som gick fel och insåg sedan att problemet helt enkelt var en smakfråga. För Sussi sa; "Sväng till höger vid det vackra huset". Och det är nog som bara att konstatera att jag och Sussi har helt olika smak vad det gäller hus.

Det eviga "kommautandet"

Höll föredrag om de kommande förändringarna på förskolan denna kväll på mötet. Det som jag slitit med i två kvällar i rad men övertiden var värt det för det gick hur bra som helst. Både kollegor och chefer tyckte jag gjorde bra ifrån mig. Och det behövdes för självförtroendet. Jag har ju som varit orolig för allt ansvar jag fått men nu känns det ändå som det är något jag kan hantera.

Andra uppdateringar i livet? Just nu funderar jag på detta med att komma ut på jobbet för sina kollegor. Egentligen är jag så mycket emot att man ska som komma ut på jobbet eftersom jag tycker det är sjukt att jag ska typ känna mig tvungen att göra det då ingen annan gör det. Men ändock är det som skönt då alla bara vet så slipper man fundera så mycket över det senare. Man får ju en väldigt nära relation i arbetslaget så det känns som jag måste. Vad konstigt, egentligen.

Lagad mobil

Sådär! Färdigarbetad och sjukt nöjd. Så pass nöjd så jag tänkte ringa till Linda och berätta vad duktig jag varit. Men närå, då har visst någon stängt av mobilen. Jag som hade hoppats på ett "du har varit såå duktig sååå".

På torsdag har jag varit arbetande människa i en månad. Nu känner jag att det börjar bli dags att få lite mera liv på sidan om arbetet. Helgerna är som inga problem, då finns det alltid något att göra men vardagskvällarna är behov av något enkelt och stimulerande. Jag har funderat på att börja gå på gym. Jag har hört att sådant ska vara trevligt.

I övrigt så har ju min mobil varit trasig i evigheter. Eller den gick sönder där i början av december och har som funkat halvt som halvt sen dess. Men idag tappade jag den i golvet och nu verkar den funka som vanligt igen. Alla funktioner är i sin ordning. Tänk vad lite våld kan lösa.

Min lilla Biris

När jag började jobba så tänkte jag; "Jippie! Nu kommer jag slippa ha en massa arbeten att göra om kvällarna". Så fel jag hade om det. Andra kvällen i rad jag nu sitter och arbetar. Fast det gör faktiskt inte så mycket. Jag har ju inte direkt så mycket annat viktigt att göra.

För övrigt så saknar jag Bira så mycket bara. Vet inte om jag skrev det men pappa skickade en bild på Bira förra veckan och när jag såg den började jag typ gråta. Jag har till och med mina funderingar på att flyga hem till mamma och pappa en helg bara för att hinna klappa Bira i några timmar. Jo så är det. Undra om Bira saknar mig också?

GnällSusanne

Sådär! 40 minuters gnäll och 30 minuters effektivt arbete senare och jag är klar för kvällen. Egentligen har jag inte så mycket att gnälla om men jag måste som ringa till Linda varje kväll och gnälla över något. Det hör som till den dagliga rutinen. Och sen säger hon att jag ska skärpa till mig och allt är bra igen. Linda får helt enkelt ta det.

Hon kommer föresten ner till helgen och hälsar på. Hon har bjudit med mig att bo på hotell tillsammans med henne från lördag till söndag. Sjukt mysigt! Lite bastubad trots att jag inte gillar bastu och hotellfrukost som jag däremot gillar. Skönt med lite avbrott från Gudrun.

Kanske inte den bästa starten på veckan

Idag har jag faktiskt varit med nästan det obehagligaste jag varit med om. Det var en sekund av "Detta kommer gå riktigt illa och jag kan inte göra något åt det". Nu gick det relativt bra ändå men jag är fortfarande lite smått skakis. Jag blev riktigt riktigt skrämd.

Annars är den möjligtvisa öroninflammationen något bättre. Googlade på öroninflammationer och det stod att det brukar gå över på typ två dagar. Bra! Men däremot så stod det också att man kan ha öroninflammation utan att veta om det. Hur obehagligt är inte det då? Liksom man är sjuk men symptomfri och sen går det över och du får inte veta ett dugg. Symptomfria sjukdomar som bara går över gillar vi inte! Så ovärt att vara sjuk då.

Annars ska jag sitta och arbeta lite nu på kvällen. Är en av två projektansvariga för hur vi ska omvandla den kreativa miljön på förskolan. Så har suttit och skrivit exakt vilket material barnen ska ha i vilken ålder och materialens tillgänglighet å placering. Sedan ska jag presentera detta på mötet på onsdag. Blir intressant vad de anser om det. Men detta är bara uppstarten för har ett halvår sedan på oss att genomföra detta. Men det ska bli spännande! Jag är glad för det förtroendet och ska leva upp till det.

Vita skor

När man talar om trollen så står de i farstun eller vad man nu säger. Vissa har uppfattat mig som döv hela helgen. Och möjligtvis har jag varit ovanligt mycket döv eftersom jag nog har fått öroninflammation. Aj säger mitt vänstra öra. Men det råder ingen nöd på mig. Jag bara nämnde det i förbifarten till Gudrun och vips så kom hon med någon värmande salva från Bolivia som ska vara deluxe mot öroninflammation. När jag berättade det för Linda sen så sa Linda att en Gudrun kan nog vara bra för mig så jag blir som lite ompysslad ibland. Men jag tror på samma sätt som jag kanske behöver en Gudrun så behöver Gudrun mig. Jag tror hon gillar att pyssla om mig lite.

Annars var jag som sagt till Fia, Markus och Melvin idag. Hade köpt en liten present åt Melivn. Ett par vita Nikeskor som han ska ha i sommar då jag och han går på skansen och kollar på pelikaner. Jag ska köpa likadana fast i större storlek så vi blir som likisar. Egentligen totalt livsfarligt för mig att umgås med Melvin för jag blir så bebissjuk efter så jag känner typ att om jag kunnat skulle jag skaffat barn på direkten. Men det kan nog vara bra att jag väntar ett tag. Jag vet inte riktigt vad Gudrun skulle tycka om att plötsligt en bebis skulle bo här också.

En helg

Vidrigt vackert det var denna morgon. Gudruns lägenhet är ju väldigt trevligt placerad så denna morgon klev jag upp och satt mig, åt lite frukost och kollade ut genom fönstret. Man ser som hela sjön och Hässelby. Blev som lite magiskt denna blåhimmeldag. För övrigt är det städdag idag också. Städdag innebär att Gudrun kommer hem igen och jag är inte ensam hemma längre.

Haft fullt upp denna helg. LuleåFia kom ner så jag träffade henne i fredags efter jobbet. Vi tog någon öl med hennes kompisar och avverkade några krogar på söder. På lördagen sen så följde jag med henne till Barkarby där hon köpte en massa kläder och jag mest kollade runt. Jag var väl inte riktigt på humör för att shoppa men tyckte ändå det var som trevligt att se något nytt ställe. Efter det så drog jag hem, piffade till mig lite och åkte till Henry som bor på söder. Vi skulle dricka lite vin, äta lite ost, kolla lite på melodifestivalen och kanske gå lite ut men det blev mest bara vin och snack. Vi har ju som inte setts sen Umeå så det var bara kul att sitta där hos henne och prata om händelser det senaste halvåret typ.

Idag fyller mamsen år! Ska ringa och gratta henne snart. Efter dagens små åtaganden ska jag iväg och hälsa på Fia, Markus och Melvin som flyttade ner förra helgen. Trevligt att träffa dem igen och se deras hus. Till min glädje så insåg vi att det faktiskt inte var så fasligt långt mellan där vi bor. Typ endast 40 minuter och jag kan åka större delen av resan med bussen som går precis alldeles utanför dörren. Värt.

Barn.

På jobbet. Barn 1 står och tröstar barn 2 som gråter. Jag kommer in.
Jag; -"Vad är det som har hänt?"
Barn 1; -"Barn 2 gjorde illa sig på lådan".
Jag; -"Hur gick det till?"
Barn 1; -"Jag slängde lådan i hans huvud".
Ungar.

Äntligen fredag! Fast helgerna känns inte direkt så lugna och återhämtande. Nu har jag fullt upp enda tills söndag kväll. Det är som bara hem och svida om till kalasbyxorna.

Röd

Ibland känns allting väldigt overkligt. Som jag klippts ut ur något och sedan satts in i en ny mall. Där inget är som det tidigare var. Så mycket har hänt de senaste månaderna så jag har bara svårt att förhålla mig till allting. Har som inte riktigt förstått. Allt det där som fanns förut runt omking mig finns inte längre i min närhet och det är jätte konstigt. Och jag tror nu att jag har som börjat sörjt det. Nu talar jag bara inte om någon gammal tjej utan allt annat också. Bira, vännerna och till och med mina saker. Jag sörjer mitt gamla liv fast jag är helnöjd med mitt nya. Konstigt.

Tror jag är lite kvällsdjup. Möjligtvis vätskebrist efter mitt solande i solarium. Jag är rätt så röd för övrigt.

Jag börjar anpassa mig

Imorse var jag lite stekig. Det var lite halt då jag skulle till jobbet så jag tog en taxi. Närå, inte riktigt så men jag tog en taxi. Fast av en annan anledning. När jag kom till busshållplatsen så stod det några människor där och väntade. De hade väntat länge. Och de sa att det inte hade kommit någon buss på minst 50 minuter och att möjligtvis bussarna då var inställda på grund av halkan. Jag som hade hand om "öppningen" idag kunde ju som inte vara sen så jag sa att jag skulle ta en taxi och de andra fick hänga på om de ville. Så vi drog iväg ett gäng på en liten taxitur. Det kändes lite lyxigt sådär på en torsdag morgon.

Idag sa pensionärsGudrun att det var mindre problem med mig som inneboende än vad hon tidigare trott. Att jag liksom är problemfri och okrävande. Jag tar det som en komplimang och hoppas hon inte tycker jag är allt för tråkig. Hon hade kanske önskat en mer livfull tonåring?

Idag, trött. Sov endast 6 timmar inatt som inte är nog för ett tålamod som ska räcka en hel arbetsdag. Håller på att tvätta nu men sen blir det seriöst mest bara en dusch, piss och gå å lägg sig.

Stjärtlapp

Idag gjorde jag en mycket intressant upptäckt. Jag tar det från början. Jag skulle köpa nytt smink till mig själv här i sthlm. Jag är väl relativt bekväm av mig så jag kör på samma gamla som jag använt. Det enda kruxet var att min underlagskräm inte fanns här i sthlm. Eller jo, de hade som själva underlagskrämen men i fel nyanser. Här i sthlm fanns det endast fyra nyanser av suntanad och de hade inte den jag brukade använda som är "umeansk emoblek". Jag köpte ändå underlagskrämen och tog den blekaste av nyanserna men kände ändå att det såg lite konstigt ut och tyckte väl att några solningar på solarium inte kunde skada. För att liksom hinna ikapp nyansen. Så jag har solat!

Jag är ju relativt otålig då det gäller solning så jag brände på i hela 28 minuter nu den första gången jag var iväg. Resultatet blev ju att jag är lite röd här och var. Dock såg jag senare då jag duschade att jag hade missat på en väldigt viktig detalj och det var att se till att själva lappen på trosan inte stack ut. Vilket den hade gjort då jag solat. Så nu ser det ut som min rumpa har någon mindre form av slängkappa eller nåt. En cape. Jo. Superhjälterumpa.

Inläggsradering nummer två

Inlägg nummer två som blivit raderat och omskrivet. Denna gång var det pappa som sa att jag borde ta bort det. Men han hade nog rätt. Även fast det var skämtsamt skrivit om politik, behaviorism och pedagogik så borde jag i nuläget faktiskt fundera på vad jag skriver. Saker och ting kan missuppfattas.

Frida bjöd in mig idag till något "Zombies kommer ta över världen så vi måste förbereda oss"-evenemang. När jag såg den så insåg jag hur mycket jag gillar zombies. Det zombies är för mig är vad My little Pony är för en som gillar My little Pony. Och en liten del av mig önskar ändå att zombies fanns för det skulle vara så mycket häftigare då. Då skulle man ha I-landsproblem och Zombie-problem. I-landsproblemet skulle typ vara att man missar tunnelbanan med en minut och nästa går om nio minuter och ett zombieproblem skulle vara att du hinner med tunnelbanan men vagnen är full av zombies. I-landsproblem skulle nog kännas lite lättare då.