Såg filmen 127 timmar denna kväll. Det är om den där mannen som fastnar med handen mellan en klippvägg och ett klippblock och efter en massa dagar inser han att han måste kapa av armen, vilket han gör. Blev som lite nere av filmen eftersom jag känner att jag själv inte direkt skulle haft modet att sitta med en liten fickkniv och skära sönder armen. Sen blev jag som lite gladare eftersom jag insåg att jag kommer troligtvis inte hamna i en sådan situation eftersom jag inte är lika äventyrlig. Närmast jag varit var väl då dörren till balkongen gick i baklås. Humor om de skulle göra en film av mina 47 minuter på balkongen. Liksom handlingen; jag går ut på balkongen och röker, jag ska gå in och får bara med halva dörren då den andra sitter fast, jag inser att jag är utelåst, livet passerar i revy, jag ropar på hjälp, jag röker en cigg till i väntan på hjälp.
Eller typ den traumatiska situationen då jag gick vilse mellan jobbet och kontoret i Hässelby. Jag får en vägbeskrivning, missuppfattar vilka hus som är fina, jag går 30 minuter åt fel håll, inser att jag är fel, livet passerar i revy, ringer en taxi och i väntan röker en cigg. Inte i samma liga som skära av armen killen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ska jag se det som en utmaning att dra in dig i nåt tillräckligt spännande under Centralamerikaresan som det kan göras en film om? ;)
SvaraRaderadu glömde bort att du fick ringa mamma på jobbet för att ta reda på vart du var.
SvaraRadera