lördag 31 oktober 2009

Luke, I'm your father

Jorå! Jag är utklädd till min egen lilla favorit darth vader ikväll. För att vara gjord av en pizzakartong, en svart sopsäck, eltejp och en gammal hjälm så är jag extremt nöjd över min mask. Bästa jag har åstadkommit de senaste 7 veckorna.

"hffff fssss hffff fsssss" (andningen)
"drdrdrdrdrdrddrrrrrrrdrdrrr" (ljussabelns ljud)
"ddrdrdrddrdr swiiiisch" (ljussabel i rörelse)

Man klär ju bara inte upp sig till halloween

Hittade ett två år gammalt dagboksinlägg från något community där jag och Helen hade en diskussion om vilka kläder jag skulle ha till en dejt.

Jag; -"Funderar på att ha riddarutrustning men det känns lite butch...?"
Helen; -"Mm, troligtvis kan det uppfattas som det. Visa din kreativa sida och klä ut dig till Edward Scissorhand".
Jag; -"Smart! Fast annars funderar jag på att vara naken".
Helen; -"Att vara naken kanske blir lite väl rakt på sak".
Jag; -"Sant"

Blackout

Det var en väldigt konstig morgon denna morgon. Inatt drömde jag om den kommande Halloweenfesten, att jag var där och hade jätte kul, så när jag vaknade var jag tvärsäker på att det var söndag och allt redan var över. Sen blev det sådär jätte jobbigt då jag insåg att jag inte kom ihåg något och trodde då att jag var jätte full och fått världens blackout.

Meeen så var ju inte fallet utan det är lördag idag. Yes!

fredag 30 oktober 2009

Intressant men ändå inte

Jag får nattligt besök! Detta kunde varit sjukt intressant om det inte vore för att det var Vickis som ska störa mig i tre timmar tills hon ska hämta upp sin man på krogen. Vickis i sig själv är ju en intressant människa men inte intressant på det sättet så det nattliga besöket skulle bli något av intresse.

Jacob blev ju väldigt nyfiken på den nya dräkten så han skickade sms där han ville utröna vem jag skulle vara. Men som sagt, en hemlighet. Jag kommer åtminstone ge er lite ledtrådar;
- Det är en han och han är pappa till en son och en dotter.
- Han är mörk och bär pungskydd.
- Det är en mycket känd karaktär ifrån film.
- Kan uppfattas ha nasala problem.

Spännande

Snart klar med min utklädnad inför imorgon. Med tanke på att jag har gjort den alldelens själv så är det en av de bästa ever! Men ni kommer inte i detta läge få veta vad jag är utklädd till, jag kommer lägga upp bilder sedan men inte nu.

Ojojoj vad spännande detta blir! Helt sjukt!

Jag är inne i min flowkanal och därför ids jag inte skriva.

Kortfattat

Hm, såhär i sista sekund så har jag ändrat min utklädnad inför morgondagen. Detta endast för jag kände för att bygga något själv. Det blir uppesittarkväll på Carlshem...så typiskt mig.

Annars ramlar snart bror in. Ska bjuda han på en hamburgermiddag. Det blir säkert gemytligt!

torsdag 29 oktober 2009

Orka tekniknördsexperter

Jag hade ju då i åtanke att uppgradera min mobil som börjar sjunga på sista versen då den knappt går att ladda längre om man inte bygger upp en speciell ställning så elledningarna touchar. Mobiltelefoner har aldrig varit mitt intresse och jag tycker det mest är omständigt att behöva lära sig nya system. Däremot så tycker jag att det är skitviktigt att mobilen är snygg och håller för minst 137 tappningar i golvet. För att inte riskera att bli blåst så jag kommer hem med en engångsmobil så ringde jag till experten Helen vars pöjk är ännu mera expert.

Men Gud! Att prata med så insatta människor ger ju än bara ångest. På dom lät det som att mitt mobilval kommer vara ett av de viktigaste valen jag gör i mitt liv och om jag skulle välja fel mobil så är vägen till självmord väldigt kort. Samtalet pågick i säkert över en timme där de granskade noga förslagen jag la fram och dissade minst 97% av dem. Kände mig inte ett dugg klokare efter tekniktimmen med Helen. Ringde sedan en annan kompis och diskuterade samma problem. Hon var mer på samma nivå och till slut lyckades vi utröna vilken av mobilerna som var snyggast. Duktigt!

Imorgon blire sovmorgon. Gud vad jag och min säng ska ha trevligt. Väckning innan tolv -Nej tack!

Freddy, det var en hård kväll

Idag har det varit tysta huset hos familjen Susanne och Bira. Vi har legat avslagna framför tv:n till mer eller mindre bra program. Men det känns skönt att jag nu äntligen kan bli dålig på egetförvållat sätt istället för någon bakterie som gör intrång och förstör min hälsa. Det var en hård kväll. Så pass hård att då jag vaknade imorse hade jag en Ginflaska brevid mig i sängen.

Men trots den hårda kvällen så tvingade jag mig upp för att gå till skolan. Jag är en mycket seriös student i mina bästa år. Det skulle ju visa sig att det var helt i onödan att kliva upp då dagens föresläning var inställd pga svininfluensa. Den där svininfluesan mobbar mig ifrån alla håll och på alla tänkbara sätt.

onsdag 28 oktober 2009

Såklart måste varje framsteg firas

Ikväll slås det på den stora trumman. För att fira Bira framsteg till att bli den perfekta hunden kommer några förbi och vi ska ägna oss åt sofistikerat mellanölsdrickande och kolla på Zombie Strippers. Nä, jag skojar bara, jag föredrar ett glas vin.

När Bira har varit duktig och jag druckit vin så brukar hon alltid få ligga i soffan. Det är Biras favorit stunder (undantag; trasig fotbollssparkande på gården).

Duktig hund

Idag kom "fixarfrasse" hit och skulle laga min frys. Jag var då inte hemma och Frasse ringde på min mobil. Han hade en del frågor angående min hund innan han vågade sig in i lägenheten. Självklart förstår jag han eftersom det måste vara smått obehagligt att gå in i en lägenhet då endast hunden är hemma. En del har ju vaktinstinkter.

Det kändes ju som dumt att sitta och säga att hunden är aboslut inge farlig och han har inget att oroa sig för. Så säger alla om sina hundar och sen kan de ändå hugga efter benen. Men däremot så vet jag hur Bira reagerar då hon är ensam och okända personer kommer. Så jag förklarade ordagrant om hur Bira skulle bete sig; "Ja, då du kommer in genom dörren kommer hon bli sådär lycklig och gå fram och hälsa. Viss risk att hon hoppar upp och her framtassarna på benen för att hon vill bli klappad på magen men du kan putta ner henne då. Sen när du arbetar så kommer hon troligtvis sitta brevid dig och lägga högertassen på din arm då hon tigger om klappar. Ignorera henne så går hon och lägger sig efter ett tag. Hon kan bli lite påträngande men det finns absolut inget ont i den hunden". Jag tror min utförliga beskrivning lugnade han.

När jag kom hem så satt serviceordern fast i kylskåpet. På kundexemplaret (alltså mitt) så hade han lagt till en extra mening; "Hunden va jättesnäll och väldigt fin". Kan man bli mer stolt som matte?!

tisdag 27 oktober 2009

Allvetande Siv förutspådde svininfluensan

Jorå, för ca 3 år sedan så målade jag denna tavla och döpte den till "Tjernobyl". Tanken var ju en slags framtidsdrama där vi människor överbefolkar världen samtidigt som vi förstör den, typ. Bilden visar då jag själv där i bakgrunden som någon slags enda överlevare, obrydd och röker dödsciggen, medans radioaktiva och infekterade grisar tar över världen.
Och sen nu bara sådär kommer en blå bacill vid namn svininfluensan och bara smittar alla. Vilken träffsäkerhet!

Tänk om bara staten hade gått på den minimala utställningen vi hade. Då skulle vaccinet inte blivit så försenat som det blivit. Dålig framförhållning.

Andra målningar som jag gjort så vi blir lite mer förberedd; Pingviner som inte kan tala och i ren desperation klipper sina vingar så de kan räcka fucken. Elefanter som går på gatan. Emo-kattungar som skär sig själva i tassarna. Vilken jävla framtid vi kommer att få.

Man var så logisk på den tiden

Ringde och utbytte några ord med min mor. Vi kom in på det där med tweetytatueringen och hon nämnde ett oförglömligt citat som jag hade sagt i samband med den diskussionen.

Jag; -"Men mamma, jag vill ha tweety intatuerat".
Mamma; -"Nej, du får vänta tills du är arton".
Jag; -"Men då kanske jag inte vill ha den".

Ja.

Inredning(?)

Jag var nyligen mycket nära att köpa ett nytt sofföverdrag. Tröttnat lite på vardagsrummets gardiner men är i behov av en ny färg på soffan för att överhuvudtaget lyckats kunna hitta nya gardiner. Men sen tyckte jag att det blev omständigt och dyrt och fick i åtanke att jag faktiskt ska få en ny frys. Jojomen, herr kvartersvärd var hit idag och även han tryckte på de där knapparna och insåg att frysen faktiskt är trasig. Till han sa jag att den hade slutat funka i helgen, det är ju annars bara pinsamt att berätta att det har tagit mig tre veckor att få tummen ur röven. Hoppas jag får en snygg frys. Metallic.

måndag 26 oktober 2009

Tack mamma och pappa!

Jag har som aldrig riktigt tackat min mor och far för den uppväxt jag fått. Jag får hylla dem sådär i efterhand i skenet i min blogg. Men det finns en sak som jag vill tacka dom allra mest för, vi kan kalla det "en spontan vecka under min tid som sextonåring".

Helt apropå ingenting fick jag plötsligt för mig att fågeln Tweety (bilden nedan) var jätte söt och ville tatuera in fanskapet på min arm. Hela idén byggde i stort sätt på ingenting förutom hormonella obalanser i hjärnan och jag gjorde mitt bästa för att övertyga mina föräldrar om att det var en jätte bra idé. Trots mitt måttliga tjat så sa mina föräldrar konsekvent nej. Kanske jag kände en viss liten avsky till dem just i den stunden men idag älskar jag dem för det. Jag säger som såhär; Om jag skulle haft den där gula fågeldyngan på min arm idag så skulle jag nog kapat av armen! Inge ont om de som har en tweety på sin arm men jag skulle inte velat haft det.

Tokigheter i artikelfabriken

Vilka tokigheter. Jag stressade ju ihop min facebookartikel sådär i sista minuten som ni kanske minns? Ja, det blev stressigt, den blev inget mästerverk men den var gjord och inskickad. Sen har det idag visat sig, efter ett oväntat möte i kebabkön med redaktören, att jag har på ren gammal reptilhjärnaimpuls skickat artikeln till den gamla mejladressen och de aldrig fått den. Eller ja, jag visste ju inte om att de hade en ny mejl....men men. Gud vad redaktör Mangis måste ha tyckt att jag varit trög.

Nu när den ändå är försenad så tänker jag ta tillfället i akt att piffa till den i ett tillstånd då jag inte har feberfrossa. Jag menar, då den ändå är en vecka försenad så spelar troligtvis inte 5 timmar någon större roll. På något sätt så är jag ändå nöjd över den nya chansen som livet har gett mig.

Skolstart igen!

Det känns som skolstart all over me igen. Jag var ju en stund på skolan i fredags men idag är det som första dagen jag går dit sådär med hela hjärtat på rätt plats. Huvudvärken och tröttheten finns som fortfarande kvar men enligt harusvininfluensa.nu så kan det ta typ 3-5 veckor innan den försvinner. Jag kan inte stanna hemma i 3-5 veckor, här på Carlshem jobbar vi inte så.

P.S. sidan harusvininfluensa.nu existerar inte. Jag hade som bara glömt vart jag läst det ifrån.

söndag 25 oktober 2009

Sverigedemokraterna i riksdagen -NEJ TACK!

Anonym kommenterade min "10 år yngre"-bild med; "Jag vet ett parti i Sverige som vill in i riksdagen nästa gång som vill låna bilden som valaffisch, och det är inte piratpartiet jag menar....."

Jag vill absolut inte skicka ut fel budskap med en bild jag tog för snart tio år sedan. Den ser ju inte okej ut med mig som ariskt blond, sverigeflagga i bakgrunden och korset runt halsen. Så istället så har jag kommit på att jag kan använda bilden i min antisverigedemokraterna kampanj.

RÖSTA INTE PÅ SVERIGEDEMOKRATERNA!

Matperfektionist

Jag är en perfektionist då det gäller mat. Om ni får chansen någon gång så tycker jag verkligen ni ska unna er fröjden att få se mig bre smör på en macka.

När två blir en

Vet ni?! Jag har städat! Huvva va fint det blev. Rena golvytor all over the apartment. Det är vid sådana här tillfällen man bara önskar att folk ska komma på oväntat besök och sen så får de för sig att jag är alltid så renlig av mig. I och för sig är jag ju relativt renlig av mig men allting har ju sina sämre och bättre perioder.

Att spendera min lilla extra timme blev inte direkt något större problem då en gammal polers ringde. Bittrare samtal får man leta efter. Jag försökte övertyga vederbörande person av honkön att det mesta brukar ju ordna sig men eftersom kvinnan är så negativ så lyckades hon övertala mig att "Ja, det ordnar sig men sen skiter det sig i slutändan ändå". Vi pratade ju självfallet om mänskliga relationer, det där när två blir en. Det förstod ni väl?

En extra timme kvalitetstid

Jag sitt och funderar jag. Har nu en hel extra timme som jag kan spendera hur jag vill. Nice!

Vad ska jag göra med den?
Jag är ju lite sugen på att gå på bio. Kan ju inte finnas en chans att jag fortfarande smittar. Men om jag fortfarande gör det så blir det värre än då jag smittade hela resesällskapet i Indonesien med Tyfoid. Troligtvis blir det bålbränning med mig då. Bio kanske inte är en bra idé idag.

Eftersom mina muskler har totalt förtvinat så jag knappt orkar öppna den tunga porten till trapphuset så borde jag ägna timmen till lite enkla muskelövningar. Kuta omkring med någon mjölkliter eller så. Men jag har slut på mjölk så det funkar nog inte heller.

Äsch, detta är klater på hög nivå. Jag sov så länge imorse så jag har troligtvis redan förbrukat min kvalitetstimme. Skönt, då slipper jag fundera så mycket på det.

lördag 24 oktober 2009

10 år yngre

Moster lämna någon sådan här "kom i form"-tidning där det stod allt ifrån om hur man kunde fettsuga sig snygg till hur man motionerar bort rynkorna. Fastnade en stund över Detox-artikeln och funderade på att ha det som ett litet helgprojekt innan jag såg att man ska hålla på i 10 dagar. Då kändes det inte lika kul längre. Bläddrade vidare och nästa uppslag handlade om hur man skulle få sig själv att se 10 år yngre ut. Det var ju rätt intressant tills jag insåg att jag som tio år yngre inte skulle vara en bra idé. Helt plötsligt skulle jag se pubertal ut igen och ha kulspetssmala ögonbryn.

I och för sig var jag väl 15-16 år på detta kort. Men synen skulle nog vara detsamma.

Projekt hälsa

Igår låg jag och funderade över min situation. Jag är sjuk och verkar inte bli frisk. Det kan inte fortgå såhär. Så i helgen blir det projekt hälsa.

Denna dag började med en kort promenad med Bira och sedan åt jag en fetaost omelett med kalla tomater till. Och nu ska jag tillbringa resterande dagen framför tv:n. Föda och vila är A och O. Gud vad jag älskar sådana här större projekt.

fredag 23 oktober 2009

Finns en liten låtskrivare i mig också

Bira har varit ett sådant underbart stöd för mig under min pågående sjukdomstid. Så jag har knegat ihop en liten sång till henne. Om ni tycker den påminner om Spice Girls låt Mama så har ni fel och borde sluta upp med det vita pulvret...pundare! Men när ni nynnar på låten så är Spice Girls melodi till Mama väldigt passande.
.
She used to be my only enemy and never let me free
Catching me in places that I know I shouldn't be
Every other day I crossed the line
I didn't mean to be so bad
I never thought you would become the friend I never had
.
Back then I didn't know why
Why you were misunderstood (So now)
So now I see through your eyes
All that you did was love
.
Bira I love you
Bira I care
Bira I love you
Bira my friend
(You're my friend)
.
Love you Bira!

Nostalgi

Sitter och kollar igenom gamla bilder på mig. Drömmer tillbaka....Vad har bilderna gemensamt? Jo, jag var frisk på alla! Inte sjuk! Nej nej, frisk och fräsch som en nötkärna.

Ojojoj! Om denna bild skriker det bara frisk. Kunde säkert utan problem gå ut med polarna för en öl.

Från bröllopet. Vad ser vi? Jo jag var frisk. Drack bubbelsprit gjorde jag också. Jajamen. Det var tider det.

En gammal bild men vad har den gemensamt med de föregående? Jo, jag var frisk!
Ni förstår säkert min ståndpunkt (Gud vad jag har saknat att använda ordet ståndpunkt).

Just when i thought i was out they pulled me back in

Ungefär så straffar min "förkylning" mig. Trodde jag var frisk, gick på skolan, började må dåligt, kände för att kräkas och svimma, jag gick hem. Så nu är jag isolerad igen. Kul.

Just nu är jag less. Så less. Är sur också. Jajamen....

torsdag 22 oktober 2009

Jävla skola

Jees, bestämde mig ikväll för att skola imorgon är en bra idé. Hade ett långt övervägande men kom fram till att jag troligtvis inte smittar längre eftersom jag nu är näst intill symptomfri förutom att jag fortfarande känns gå på sparlåga. Om jag inte smittar så är det nog lugnt.

Men det pissigaste i denna situation är ju att jag hamnat så mycket efter nu i skolan. Skolan är inte gjord för att man ska vara sjuk. Jävla skola.

Den var ju rätt så köttig

Har nu sett filmen Zombie strippers. Jag tyckte den var kul och skrattade en hel del men jag tror verkligen inte många skulle uppskatta denna film. Den var ju samtidigt väldigt köttig och man måste liksom kunna ta det för att uppskatta resten. Jorå.


Idag. Ja denna dag. Ska laga lite mat, sedan sova och sen ska jag göra ett försök att ta itu med uppgifterna inför morgondagen. Imorgon måste jag ta mig iväg till skolan hur jag än mår. Usch.

onsdag 21 oktober 2009

Svinis?

Idag blev jag portad ifrån skolan eftersom Frida är relativt säker på att jag fått svininfluensan. Jag är lite mer skeptiskt till det. Fia tror däremot att mitt värsta symptom är självömkan. Det ligger säkert något i de bägge säger.

I vilket fall som helst så har jag varit hemma idag. Jag kommer vara hemma imorgon också för den föreläsningen kan jag ta igen på måndag. Däremot så lider jag extremt mycket av tristess nu. Det är inte kul att vara hemma då det är påtvingat. Har inte åstadkommit ett skit heller i skolan eftersom jag orkar verkligen inte. Usch!

Fia var i alla fall gullig och kom över med nyponsoppa och glass idag. Sen skjutade hon mig till affären så jag kunde handla lite mat. Köpte även en film att underhålla mig med. Filmen heter Zombie Strippers och handlingen; "När en hemlig, statlig byrå släpper ut ett dödligt, kemiskt virus som väcker de döda till liv, är Rhino’s – en illegal strippklubb – första stället att drabbas.
När en av stripporna smittas av viruset, förvandlas hon till en övernaturlig, köttätande zombiestrippa, vilket gör henne till huvudattraktionen på klubben. Kommer resten av tjejerna att kunna motstå frestelsen att följa i hennes spår, även om det innebär att det inte finns någon återvändo?
". Tror verkligen att det är en film i min smak. Sådär härligt B.

tisdag 20 oktober 2009

Annat var det på min tid

Mamma ringde och klagade ikväll. Hon tycker jag ska sluta låta så dödssjuk på bloggen om jag då inte är döende. Hon har en poäng, jag kan gnälla mycket.

Annars har jag tillbringat hela dagen med att ligga i fosterställning i soffan. Jag har som varit en lågenergilampa. Mina största funderingar just nu är på nivån; Om jag skulle känna mig okej imorgon borde jag gå till skolan och ta chansen eller ska jag stanna hemma en dag extra?

Det är inte utan svårigheter man blir vuxen. Är det inte förjävligt då man inte ens har tid att vara sjuk? När det gäller sin egen hälsa, då äre som helt okej att ta risker. Hela förra veckan åt jag 4 alvedon om dagen bara för att jag inte hade tid att missa en praktikdag. Jo, självfallet känner jag att jag fått sota för det nu.

Annat var det i knoddisåldern. Då stannade man mer än gärna hemma en dag för mycket.

Undrar vad Paris Hilton gör?

Idag slängde jag in handduken, idag stampade jag ner foten i backen och sa att nu fick det vara nog. Sen gick jag och la mig igen.

För att fortsätta på min följetång om mitt allmänna fysiska tillstånd så är det inte särskilt okej nu. Feber inatt så nu bestämde jag mig för att vara hemma tills jag blir bättre. Tyvärr är det ju inte med bra samvete man kan vara hemma eftersom man missar så mycket och hamnar så mycket efter. Men ibland får man fråga sig vad envishet egentligen är värt?

Så nu ligger jag här i soffan. Förmår inte göra så mycket utan sover om vartannat. Ibland tänker jag även en stund på Paris Hilton också. Undrar vad hon gör om dagarna?

måndag 19 oktober 2009

Fel kofta

Det här börjar bli som en dagbok ifrån sjukstugan eller nått men jag kan ju inte låta bli att gnälla över hur sjuk jag känner mig. Kanske med hopp om lite medkänsla sådär. Problemet är väl att jag har slutat tagit alvedon vilket har gett en effekt att nu känns det. Det är fortfarande inte på en cool nivå med feber utan det är bara huvudvärk och denna heshet. Sover gör jag mycket också men det hör väl lite till den normala Susanne.

Dagens roligaste ögonblick var väl annars att jag råkade gå omkring i min mosters kofta i tron om att den var min. Det var inte förens jag skulle knäppa knapparna som jag upptäckte att något inte stämde. Tur att jag var ensam hemma då. Vad brydd hon skulle blivit om hon såg mig ha hennes kofta på mig. Skulle hon vågat påpeka det?

Matlust

Jag hatar då man är sjuk och inte matlusten försvinner. Nu äter jag hur mycket som helst men klarar knappt av att gå upp för en trapp. En vecka till i detta tillstånd och folk kommer ta mig för att vara amerikan. Exotiskt.

Som man säger i Tyskland

Nu är äntligen artikeln inskickad. Jag kan utan att överdriva säga att det i slutändan kändes som att skita en melon. Ha även här i åtanke att jag är allergisk emot melon så effekten av att skita melon skulle vara dramatiskt. Men det är gjort, jag är relativt nöjd med tanke på förutsättningarna. Den hade sina klockrena bitar och sina mindre klockrena bitar. Ni får läsa då den kommer ut.

Annars så blir det inte många timmars sömn denna natt eftersom jag ska infinna mig på skolan klockan åtta. Men som man säger i Tyskland; det jämnar ut sig på en tio års period.

söndag 18 oktober 2009

Tom Waits

Nu har jag en sådan där äckligt härlig hes röst. När jag blir såhär hes så känner jag bara för att sjunga Tom Waits låtar. På samma sätt som man känner för att kuta lycklig omkring och hoppa på en grön sommaräng så känner man för att sjunga Tom Waits låtar då man är hes.

För övrigt är städningen fixad. Moster kan nu anlända utan problem. Däremot filar jag fortfarande på min artikel. Det är jobbigt då man känner att man verkligen inte får till det. Nu önskar jag att det fanns någon som bara kunde komma förbi och hjälpa mig med formuleringarna.

Överlag

Sliten är rätt ord.

Resterande delen av denna dag ska jag göra följande;
- Skriva klart min artikel som redan är försenad. Nu äre som sista chansen.
- Städa upp här hemma efter gårdagen. Moster kommer.
- Ta en powernap.
- Äta upp resten av ostbågarna.

Annars var det en trevlig kväll igår. Det blev faktiskt matning med vindruvor och jag kan inte bli mer nöjd än så. Förutom det så har jag nästan tappat rösten.

lördag 17 oktober 2009

Dionysos

Är helt sjukt fräsch idag. Det enda jag skulle kunna klaga på är min Tom Waits röst, sådär hes och sen skulle jag rent tekniskt sätt inte orka springa en kilometer fort. Men jag hade ändå inte tänkt springa fort så det spelar ingen roll.

Så det blir utan problem höstmysfest ikväll. Som jag har längtat. Under veckan då jag har studerat kulturhistoria på seriös gymnasienivå så har jag funnit min inspirationskälla i vinguden Dionysos. Temat för kvällen blir mysig mytologi i Dionysos anda. Har någon bild i huvudet där vi alla har sådär jätte trevligt, matar varandra med vindruvor och dricker vin. Så blir det säkert.

fredag 16 oktober 2009

Det där med avsked

Det där med avsked kan vara något knepigt. Speciellt dessa avsked då man på förhand vet att man troligtvis inte kommer träffas något mer förutom kanske med ett "Men hej, hur står det till med dig?" utanför Åhléns en lördag förmiddag.

Som jag nämnt tidigare så har jag tyckt bra om min handledare och vi har haft mycket roligt dessa tre veckor. Eller ja, jag tror jag gillar henne mest för att hon skrattat åt mina skämt och att hon, som min hund, alltid blir glad då jag kommer in i rummet. Det är bra egenskaper. Samtidigt så lär man känna varandra väldigt bra då man umgås intensivt under tre veckor. Jag hänger på hennes lektioner, hon hänger på mina och våra lyckande och misslyckande blir väldigt påtagliga. En extrem ödmjukhet växer fram mellan varandra och det blir som vi mot världen. En konstlad vänskap men ändå en vänskap.

Sen idag var det dags att tacka för mig. En extremt konstig situation. Hur bra kompisar man än blivit så kommer aldrig det där med att hitta på med något någon gång existera, inte ens ett vänförslag på facebook. Hur som haver så slår ändå professionaliteten högre för hon har ändå en avgörande roll för om jag ska bli godkänd eller ej. Istället stod man där i arbetsrummet och tryckte ut något i stil med; "Ja, då får man tacka för denna tid. Jag har haft det jätte bra" och får något i svar i stil med; "Men tack själv! Kom gärna förbi och hälsa på någon gång på skolan". Hejdå!

Nu kanske jag skriver detta med en viss seperationsångest som jag oftast får i 97% av alla fall där seperationsångest kan uppstå. För det känns ju ändå som konstigt att ha umgåtts med någon så mycket och sedan tar det bara slut sådär förevigt. Nu menar jag inte direkt att jag skulle vilja bli bästis med min handledare och vi går ut och festar varje helg...nej nej. Det enda som jag där skulle vilja påstå är att en sådan relation ändå aldrig skulle vara möjlig eftersom att professionaliteten är mycket viktigare. I vilket fall som helst, jag fick "mvg" på min praktik.

Erbjudanden

Snart kommer Fia ta bilen ifrån Liljansberget, fara hit till Carlshem, bara för att gå med min hund (hon ska ju inte bara gå med min hund utan även hålla mig sällskap i min återfriskning). Hon tyckte att eftersom jag fortfarande lider lite smått av min förkylning så bör jag inte vara ute och gå i regnet i onödan. Inte för jag längre känner mig så värst drabbad av min förkylning men sådana erbjudanden tackar man inte nej till. Vardagslyx!

Fler erbjudanden som man inte bör tacka nej till;
- Om någon vill ge dig en miljon.
- Om någon vill dammsuga dina golv.
- Om någon vill bjuda dig på mat.

Tänkte dessa tips kanske ska hjälpa er att ta rätt beslut i livet.

torsdag 15 oktober 2009

Men jag hoppas inte att denna dröm slår in.

Försöker få ihop artikeln nu men det går verkligen inte. Den blir tam. Men jag har morgondagen på mig också. Om jag inte lyckas då får jag ta till mitt hemliga knep.

Annars hade jag en fantastiskt rolig mardröm inatt. Den var ju inte rolig i drömmen men i efterhand så kan jag skratta åt den. Påverkad av mitt engagemang i praktiken så börjar jag drömma om lektionerna. Inatt drömde jag om den kommande krokilektionen som skall ske imorgon. Såhär gick det till;
För det första var det väldigt mycket problem kring vilken sal vi skulle vara i så till slut så fanns det ingen utväg än att vara i en trappa vilket var svårt eftersom stafflierna är i behov av en jämn yta att stå på. Men vi fick det att funka skapligt. Eleverna var arbetsvilliga. Däremot så uppstod det problem när modellen kom och det visade sig att hon var jätte packad. Inte nog att hon var jätte packad så var hon ovårdad, oduschad och hade krökarrester över hela kroppen. Jag stod där i valet och kvalet i vad jag skulle göra men eftersom jag hade lovat kroki för eleverna så körde vi på ändå. Hela drömmen slutade ungefär i ett stort uppror då stafflierna började ramla omkull i trappen, modellen likaså och jag stod där och kunde ej kontrollera situationen. Slutligen så kutade modellen och gömde sig.

Drömmer med en touch av humor.

Dagens bästa förslag

Jag är nog rätt så risig. Detta är inte alls bra. Jag som bjudit hit en massa folk på höstmysfest på lördagen och sen går jag liksom och blir risig. Men jag har två dagar till på mig för infrisknande så jag avvaktar. Jag menar, större under har ju skett. Äsch, jag hinner bli frisk, mår ju inte så värst dåligt. Risig är ett passande ord.

Just nu har jag fixat soffan till värsta myshörnan. Ihopkurad under täcken så sover jag och kollar på serier omvartannat. Turen föll på min sida och grannen fråga just denna eftermiddag om hon fick ta med Bira på en springtur. Det var helt klart dagens bästa förslag. Kunde inte komma mer lägligt.

Det som däremot inte är särskilt passande är mitt artikeldeadline imorgon till tidningen. Har lyckats skrapa ihop några stycken men hittills suger det bomull. Ska nog sova i ett par timmar och sen göra ett seriöst försök. Men påtvingad humor är ibland svårt.

Stackars sängen

Är lite risig idag, men det finns botemedel för det. Som man nu brukar säga; Inget känns risigt i Kina! Och vet ni varför, det är därför dom sover. Så nu ska jag satsa på det. Gusse vad jag ska våldsgästa sängstackaren.

onsdag 14 oktober 2009

Plastsked

Internet funkade inte idag. Det tog ca 4 timmars betänketid innan jag förstod att mitt bredbandsbolag äntligen släppt greppet om mig och låtit mig gå vidare. Så nu har jag en ny! Lite pinsamt nära inpå men ändå.

Annars tog jag upp en jätte viktig fråga på ämneskonferansen idag. Den var så pass bra så de andra lärarna blev stumma. Vi drack pulverkaffe och hade sådana här små plastskedar som vi rörde om med. Plötsligt slog det mig, om man skulle bli placerad i en liten båt mitt ute i atlanten med en liten plastsked som paddlingsredskap, hur lång tid skulle det ta innan man nådde fastlandet? Jo, jag frågade faktiskt det.

Annars har jag en viss seperationsångest. Jag trivs på min praktik och jag trivs med min handledare. Jag trivs så pass bra så att jag kan nästan längta tills jag kommer dit på morgonen och dra mig för att fara hem på eftermiddagen. 3 veckor var alldelens för kort tid.

Kan du sticka?!

Väldigt lite kvalitetstid i lägenheten på senare dar. Alltså idag och igår då.

Efter avslutad praktikdag ringde Vickis på mobilen och frågade om jag ville komma hem till henne och äta och jag sa ja. Ja och sen tog jag med mig Biran och satte mig på bussen dit. En parantes; (Finns få lokalbussresor som känns så värda som då jag far till Vickis. Från startstation till typ slutstation på samma linje, 45 minuter för 13 kronor. Lite skillnad ifrån då jag tar morgonbussen till universitetet). Vickis bjöd på välsmakande potatisar med kött och såser med lite glass att skölja ner med. Allting var väldigt trevligt tills....;

Jag hade ett viktigt samtal att ringa denna kväll vilket jag även ringde. Medan jag pratade i telefonen ringde det på dörren och Vickis syrra trampade in. Jag var väldigt omedveten om vem som kom eftersom jag pratade i telefonen. Då jag avslutade samtalet och rörde mig ut i hallen så kollar bägge på mig och Vickis frågor; -"Kan du sticka?!". Det jag kunde avläsa av deras ansiktsuttryck så kändes det som något allvarligt och jag gjorde mig mentalt redo för att lämna föreställningen och svarade osäkert; -"Okeej...jo det kan jag". Med det intellektstatus systrarna har så läste det av mig och såg att något gick lite snett i mina tankebanor varpå Vickis förtydligade sig själv och sa "sticka" samtidigt som hon gjorde handrörelserna som man gör då man stickar. Då föll mekaniken på plats och jag kände mig välkommen i hushållet igen. Tänk vilka roliga missuppfattningar som kan ske. Självklart så var det 27 gånger roligare i verkligheten än då jag beskriver det här. Jag önskade att mitt ansiktsuttryck fanns inspelat på kasettband.

måndag 12 oktober 2009

Att både äta bullen och ha den kvar

Ibland känner jag att mitt intellekt verkligen är utöver det vanliga. Idag löste jag ett problem som så många människor ställts inför innan och inte haft en tillfredställande lösning på. Såhär var det;

Linda frågade om jag ville fika och jag sa ja. Vi gick på favoritstället Schmäck där de har förträffligt gott fika. Väl i kak-kön så spanade jag ut över valmöjligheterna och hittade två som kändes rätt för denna kväll men jag kunde inte bestämma mig. Vi kom längre och längre fram i kön och slutligen var det min tur och jag hade fortfarande inte bestämt mig. Sen slog det mig bara, jag behöver inte alls bestämma mig, jag kan både köpa bullen och kakan. Såå jävla befriande känsla. Visserligen så säger den sociala normen att det är fel. Man köper bara ett fikabröd då man går på café men jag är sådär rebellisk. Spontan. Oförutsägbar. Living da dream. Do what I want. yeah! Kan lätt använda detta i mitt CV. Susanne hittar nya lösningar.

Annars var det sådär riktigt mysigt att träffa Linda och prata av sig. Jag stod för 78% av snacket och hon givmilt nickade och log på rätt ställen. Så duktig flicka.

Glad apelsin

Jag lider av höstdepp, ingenting jag försöker hålla hemligt på något sätt. Fast jag brukar inte kalla det höstdepression eftersom det är så negativ klang på det, utan kallar det mer allergisk emot mörker. Snackade med Helen idag om hur jag ska komma ur denna svacka och hon sa som att sola solarium är ju en bra grej och sen att äta choklad om man känner för det. Min koppling i hjärnan till detta var ju att solarium gör en orange och choklad gör en rund. Vilket innebär att jag kommer se ut som en apelsin. Med lite tur, om det funkar, kommer jag se ut som en glad apelsin.

söndag 11 oktober 2009

Knappast läsvärt.

All by myself. Skickade hem mor vid fyra och sen var Fia artig att hämta upp mig på stan. Jag har som dragit på det länge men till slut så vågade jag fråga Fia om hon ville skjutsa mig till ICA Maxi så jag kunde köpa hundmat till min hund. Fia tyckte jag var töntig som inte vågade ställa lite mer krav eftersom hon ändå har bil. Inte nog med att jag blev skjutsad på Maxi så blev jag sedan bjuden på mat och fick låna deras dator för att skriva ut lite papper. Man kan ju fråga sig om det ens existerade vardagslyx innan Fia kom in i mitt liv? Såklart det gjorde men ni förstår min poäng.

Efter maten så kände vi får att vara lite mer kreativa och vi gjorde trolldeg som vi modellerade med. I "kiss och bajs"-åldern som jag och Markus (Fias pojkvän) är så gjorde jag en vaginaljusstake och Markus en snoppljusstake. Fia gjorde en liten mera seriös och mognare bordsprydnad i form av en blomljusstake. Men jag tror ingen någonsin har beskyllt Markus och mig för att vara mogna. Mogen är så 70-tal.

Nu nalkas det sista praktikveckan. Imorgon ska jag ha en minimal kort föreläsning på ca 10 minuter där jag ska presentera några kristna konstverk ifrån medeltiden. Självklart så har jag inte hunnit föreberett så mycket inför den ännu. Blir uppesittarkväll med andra ord. Däremot är jag skapligt klar med mina andra två lektioner denna vecka. På onsdag blir det bildanalys med någon form av påbörjat målarprojekt och fredagen blir teckning av krokimodell. Har till och med varit så duktig så jag fixat modell redan, för en timme sedan men ändå. Framförhållning!

Äsch, nu äre sluta skriv och börja planera som gäller.

Obehag...?

I mina konsthistoriastudier denna helg så råkade jag stöta ihop med en gammal favorit och kärlek på nytt återuppstod. Det är en svenska vid namn Lena Cronqvist som är vid detta lag har en del år på nacken. Hennes målningar, även en del skulpturer, är inspirerade av hennes uppväxt. Hennes sätt att framställa barnen i målningar ger sådana här rysningar, till viss del obehag, till viss del att man tycker det är så jäkla bra. Varför jag nämner henne? Ville bara delge.


lördag 10 oktober 2009

Det där med att springa

Mor är här. Tack och lov är hon extremtlättroad. Satte henne på bussen imorse till Teg och där ska hon nu springa marathon i ett antal timmar. Hon gillar det där med att springa långt. Själv har jag ätit frukost i form av rester ifrån gårdagens chipspåse och kollar nu på Spy Kids. Egentligen borde jag ta en dusch, studera lite kristen konsthistoria och dra iväg på ICA Maxi för inhandling men det får vänta ett tag. Spy Kids känns för tillfället viktigare.

Mamma förra året då hon var här.

fredag 9 oktober 2009

Bortförklaringar

Mamma kommer om nån timme och jag har fortfarande inte börjat städa. Liksom, jag var trött och somnade. Nu ligger jag och funderar på någon bra bortförklaring till den ickeexisterande ordningen. Kanske ska skylla på Frida, det faller sig ändå naturligt. Bara; "Alltså Frida var hit och sen hon ba tog fram en massa grejor och la överallt".

Vidare kan man ju fundera över varför jag ägnar så mycket tid till bortförklaringar istället för att städa.

Chewbacca

När jag var till Österåsen förra helgen så råkade jag glömma min rakhyvel. Ikväll får jag äntligen tillbaka den.

torsdag 8 oktober 2009

Vänta ni bara!

Klockan är inte ens tolv och jag är färdig med både krokibroschyren och morgondagens lektionsplanering. Detta är så före min planering som sträckte sig enda till halv två inatt. Vad ska jag göra med all denna överbliven kvalitetstid?


Förövrigt så finns det väldigt mycket prestige mellan lärarna och kanske ännu mer mellan lärare och lärarkandidater. Gammellärarna vill som sätta de entusiastiska kandidaterna på plats och påvisa att det är inte så enkelt och fröjdfullt som de tror. De bittra tänker tyst för sig själv när de slänger en blick på kandidaterna; "Vänta ni bara, vänta ni!".

Självklart kan ingen gå miste om denna stämning men för att lätta upp det hela så uttalade jag mig relativt högt i lärarrummet idag; -"När jag tar examen så ska jag gå in stenhårt för en 50% tjänst och gifta mig rik". Jovars!

Lektionsplanering kroki

Detta har jag hållt på med ikväll. Ska ha kurs i kroki med kidsen på skolan och tänkte slänga ihop en liten broschyr om krokiteckning på väldigt basic nivå. Foto av Fia, modell jag och allting är redigerat i paint. Jag dör av skratt hur kul detta ser ut men jag tror de kan lära sig något av det. Inlärning ska vara roligt!

Denna bild ska förklara tyngdpunkt.

Förklarar kroppens proportioner. Tyvärr verkar mina proportioner inte vara riktigt de rätta.

Mellanrumsform. Se hur duktig jag är som sopar upp Biras hundhår hos Fia.

Överskärning och skärningspunkter.

Vet inte riktigt vad jag ville säga med denna bild. Typ att det ska ta hjälp av stödlinjer för att fånga in formens/kroppens längd i förhållande till bredd.

Lukta på fötter

Fia; -"Jag vill lukta på dina fötter".
Jag; -"Nej!"
Fia försöker här greppa tag om mina fötter men jag lyckas hålla dem undan.
Jag; -"Okej, du får lukta på mina fötter om du skjutsar hem mig sedan".
Fia lyckligt; -"Okej!"

Kan någon förklara för mig varför Fia kände att hon vann på detta?

onsdag 7 oktober 2009

Rosa bandet

Mamma; -"Mitt rosa band (bröstcancerbandet) har bleknat. Jag måste skaffa ett nytt".
Jag; -"Jo, men det är ju enkelt att bara göra ett nytt".
Helt omedvetet förstörde jag hela tanken bakom rosa bandet.

Textning

Världens längsta dag. Inte fören nu vid sju kunde jag äntligen sätta mig ner och äta middag. Så det blir inte så mycket till ord här idag. Kanal fem har också skärt ner på orden, deras textning funkar inte. Usch.

tisdag 6 oktober 2009

På besök i Ö Ersboda

Såhär klockan halv tolv coolt på kvällen så kommer jag plötsligt på att jag vill ändra min lektionsplanering inför morgondagen. Sådan är jag!

Annars drog jag iväg till Ö Ersboda ikväll och hade en artikel/lättöl-kväll med min gamla kompis Anders. Imorgon ska vi påbörja vår testning av horoskop som sedan ska fortlöpa i en vecka där vi gör en utförlig empirisk undersökning kring horoskopens träffsäkerhet med åtanke till deras vaghet. Självklart kommer det tillkomma en massa diagram och sådant. Kvällen var minst sagt väldigt diskussionsaktig på sitt sätt. Jag menar, här snackade vi inte bara om horoskop utan även universums uppbyggnad, hur man lurar systemet, tidsresor och annat matnyttigt. Jag gillar folk som tänker på det där lilla extra som många kanske inte orkar ägna en tanke åt.

Jag kan vara rätt så inne i min egna värld ibland och det blir inte lättare då jag har mycket att tänka på. På hemvägen så lyckades jag först läsa fel på busstidtabellen så jag fick stå ute och vänta en kvart extra och när jag väl kom på bussen och sedan skulle kliva av så missade jag min station med två stationer och hamnade i Tomtebo. Det händer för ofta.

Igår hade ju jag och Vickis pyjamasparty hemma hos mig. Det var mysigt. Jag tvingade först henne att sitta uppe och kolla på film med mig och sedan höll jag henne vaken med mitt prat till strax efter halv två. Det var som jag inte hade sett en människa på 2 år. Jag bara var i så stort behov av det där sociala.

Kunskap kan vara otillfredställande

Ju mer jag vet, ju mer vet jag vad jag inte vet. På gränsen till existensiell kris hos mig. Innan trodde jag att allting var så enkelt. Nu när jag har lärt mig mer så inser jag att det inte är så enkelt.

måndag 5 oktober 2009

Vilken kändis var jag lik...?

På dopfesten pågick ett samtal vid bordet brevid mig där jag lyckades snappa upp att några ur släktsläkten tyckte jag var lik en kändis. Tyvärr kom det som aldrig fram vilken kändis de tyckte jag var lik. Detta gör mig smått frustrerad. För att gå till botten med detta så tänker jag be om råd. Vilken kändis är jag mest lik? Har lagt fram lite förslag på vad folk har tyckt tidigare men om ni har något nytt förslag så är det okej.

Jag själv i en avslöjande pose. Så ni har något att jämföra med.

Vickis tycker jag är mycket lik Petra Mede. I och för sig mest till sättet men ändå.

Johanna har sedan dag ett vi känt varandra påstått att jag och Dregen måste vara typ tvillingar.

En indones i Indonesien fick för sig att jag var lik Kelly.

Under min lite mer rockiga tid så var det många som tyckte jag påminde rätt så mycket om Shane. Fast det var ett tag sedan nu.

Vid nyfärgade ögonbryn tyckte Jacob att jag påminde till viss del om Eva Green.

Jag själv har alltid tyckt jag och Pamela har mycket gemensamt.

Nu är i och för sig Frida ingen kändis men många som trott vi varit syskon.

Ägg på golvet

Särklass en av de värsta humörssvängningarna ever. Först var jag på gott humör, nu är jag inte det. Urk!

Men livet är inte riktigt samarbetsvilligt just nu. Frysen funkar fortfarande inte fast jag tog mig tid igår och läste igenom hela bruksanvisningen och tryckte på de där knapparna. Sen tappade jag ett ägg på golvet. Jag ogillar skarpt att tappa ägg på golvet. Tappar hellre potatis på golvet. Ska nog ta en mini powernap nu och arbeta upp mitt goda humör igen. Vickis ska sova här inatt eftersom hon inte har bilen och orkar inte bussa till jobbet imorgon. Vickis uppskattar nog inte ett dåligt humör hos Susanne. Lika lite som jag uppskattar ägg på golvet.

söndag 4 oktober 2009

Sivs semster i inlandet

Denna helg har jag färdats tvärs över Sverige för min lilla kusins dop. Detta har jag dokumenterat i bilder men eftersom jag inte lägger ut bilder på folk utan lov så kommer bilder från dopet inte läggas ut. Jag tänkte på det innan så istället tog jag lite omgivningsbilder.

Efter en över fem timmars lång bussresa så dumpade de av mig mitt i ödemarken. Jag hade som ingen större aning om vart jag var men följde ett litet ljussken längre bort som visade sig vara Häggenås centrum. Även kallat deras ICA med parkering. Pappa kom och hämtade upp mig där och skjutsade mig sedan ännu längre in i skogen. Det var svart, det var kallt och jag såg ingenting. När vägen slutade så kom vi äntligen till ett litet hus som det lyste värme och kärlek ifrån. Jag var framme.

Har tyvärr inga bilder ifrån Österåsens vistelsen eftersom den enda tiden på dygnet vi befann oss där var då det var mörkt.

Lördag morgon så stod vi startklara vid dörren klockan tjugo över tolv på eftermiddagen. En liten roadtrip längre upp och längre in i landet väntade. Till den fjälliska tundran. På resvägen så körde vi i hastigast förbi min födelseort Föllinge. Det gick snabbt eftersom den inte är stor. På bilden ovan ser vi huvudgatan i rusningstrafiken.

Föllinges enda pizzeria hade visst bestämt sig för att måla om huset. Helt klart en uppfriskande fläkt!

Pappa blev helt plötsligt inne i dokumentationen av inlandet och han tog denna bild. Han bad mamma stanna bilen, klättrade upp på bergsidan på andra sidan vägen och förevigade detta ögonblick. Blev nog inte lika dramatiskt som han hade tänkt.

Delmål innan vi nådde dopcermonin var mormors hus som ligger beläget i Häggsjövik med denna iögonfallande utsikt. Här samlades min del av släkt innan vi sådär gemensamt for med bilarna till kyrkan.

Dopet var ju lite speciellt eftersom lill kusinen är halv same. Eller så stor skillnad var det inte förutom att vi sjungde en samisk sång också. Däremot märktes det på dopfesten där det bjöds på potatisar och renskav. Sådan där gemytlig tillställning med god mat och trevligt sällskap. Men efter ihopstädning i församlingshemmet så kände en del av oss att kvällen inte riktigt slutade här och vi ville ha en dopefterfest. Först drog vi en sväng till min moster där hälften var och vi smuttade på några glas rödvin och efter det blev det dopefterefterfest hos min mormor där det blev ännu mera rödvin. Mormor var snäll och lät mig sitta på bondplatsen en stund. Jag blev helt till mig av glädje och försökte se sådär inflytelserik och mäktig ut.

Ja, det där var väl i korta drag hur min helg har sett ut. Självklart finns det hur mycket roligt som helst jag skulle kunna berätta men det mesta är alldelens för internt och funkar bara i stunden så jag skippar det. Men jag är helnöjd!

Ofrivllig avfrostning

Har åkt färdigt bussandet för idag. Föreställde mig en mysig hemmakväll framför tv:n men nej. Min frys hade visst också tagit semester denna helg och nu har allting smält ner till en soppa. Jag ska fixa det....sen återkommer jag.

fredag 2 oktober 2009

Lyssna på tystnaden

Nu befinner jag mig här. Mitt ute bland granarna. Mamma och pappa blev sådär jätte glada och sprettiga då jag kom så nu är de trötta och har somnat framför tv:n. Måste nog väcka dem snart och bädda ner dem.

Annars så måste jag säga att deras nya hus har en hög mysfaktor. Det är inte såhär jätte stort men det funkar. Jag gillar det. Sen är det tyst, så tyst. Ska nog ligga och lyssna på tystnaden inatt.

Siv, alltid på rätt plats

Imorgon ska jag på opera! Alltså på morgonen då för sen drar jag till inlandet på okänd ort. Jo, det är sant, jag har ingen aning om vart någonstans jag kommer befinna mig imorgon kväll. Vi skulle nästan snacka om en överlevnads kickoff all over again om det inte vore för att jag ska till mina föräldrars nya hus. Men det är spännande, vilket äventyr!

Ja, operan då. Det är bara en sådan där gratisföreställning för den som har tur att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt på rätt verksamhetsförkagd utbildning.

torsdag 1 oktober 2009

Om att äta ensam

Idag utsattes jag för ett socialt problem. Efter att dagens verksamhetsförlagda utbildning var avslutad så tog jag mig ner på Umeås centrum där doppresent till lillkusinen skulle inköpas. Dock var jag hungrig och kände ett stort behov av att äta innan jag genomgick affärerna men jag var ensam. Att äta ensam ute på något lunchställe, hur okej är det liksom? Jag tycker det inte är konstigt då andra gör det men jag själv kan känna mig mycket obekväm i ensamsitautionen.

Men nu fick jag acceptera denna situation och hur skulle jag lösa den? Hörde av mig till Fia och Frida men ingen av dem var i närheten eller särskilt pigg på att offra sig. Så jag tog det som en kvinna. Gick igenom alla lunchställen i mitt huvud och funderade vilket som skulle lämpa sig mest för den som äter ensam. Äta ensam på Max betyder fetto, äta ensam på en restaurang betyder att man är chef och har inga vänner, äta ensam utanför ett korvstånd är lite white trash men sen kom jag på att ett café/lunchställe är stället för ensamma människor. Tog mig till Schmäck och kände mig ändå relativt bekväm i sitautionen men för säkerhetens skull så tog jag upp mitt lilla anteckningsblock där jag låtsades vara upptagen med viktiga uträkningar innan maten serverades. Snacka om att ha problem....

Spännande

Här går man och lägger sig på kvällen med en bok som handlar till stor del om vampyrer. Då man vaknar på morgonen så är man blodig över hela munnen och läpparna. Då kan man fråga sig om vad som hände inatt...? Den blodsugande Susanne hade bitit sig själv i läppen då hon sov. Men ändå spännande!