lördag 31 oktober 2009
Luke, I'm your father
"hffff fssss hffff fsssss" (andningen)
Man klär ju bara inte upp sig till halloween
Jag; -"Funderar på att ha riddarutrustning men det känns lite butch...?"
Helen; -"Mm, troligtvis kan det uppfattas som det. Visa din kreativa sida och klä ut dig till Edward Scissorhand".
Jag; -"Smart! Fast annars funderar jag på att vara naken".
Helen; -"Att vara naken kanske blir lite väl rakt på sak".
Jag; -"Sant"
Blackout
Meeen så var ju inte fallet utan det är lördag idag. Yes!
fredag 30 oktober 2009
Intressant men ändå inte
Jacob blev ju väldigt nyfiken på den nya dräkten så han skickade sms där han ville utröna vem jag skulle vara. Men som sagt, en hemlighet. Jag kommer åtminstone ge er lite ledtrådar;
- Det är en han och han är pappa till en son och en dotter.
- Han är mörk och bär pungskydd.
- Det är en mycket känd karaktär ifrån film.
- Kan uppfattas ha nasala problem.
Spännande
Ojojoj vad spännande detta blir! Helt sjukt!
Jag är inne i min flowkanal och därför ids jag inte skriva.
Kortfattat
Annars ramlar snart bror in. Ska bjuda han på en hamburgermiddag. Det blir säkert gemytligt!
torsdag 29 oktober 2009
Orka tekniknördsexperter
Men Gud! Att prata med så insatta människor ger ju än bara ångest. På dom lät det som att mitt mobilval kommer vara ett av de viktigaste valen jag gör i mitt liv och om jag skulle välja fel mobil så är vägen till självmord väldigt kort. Samtalet pågick i säkert över en timme där de granskade noga förslagen jag la fram och dissade minst 97% av dem. Kände mig inte ett dugg klokare efter tekniktimmen med Helen. Ringde sedan en annan kompis och diskuterade samma problem. Hon var mer på samma nivå och till slut lyckades vi utröna vilken av mobilerna som var snyggast. Duktigt!
Imorgon blire sovmorgon. Gud vad jag och min säng ska ha trevligt. Väckning innan tolv -Nej tack!
Freddy, det var en hård kväll
Men trots den hårda kvällen så tvingade jag mig upp för att gå till skolan. Jag är en mycket seriös student i mina bästa år. Det skulle ju visa sig att det var helt i onödan att kliva upp då dagens föresläning var inställd pga svininfluensa. Den där svininfluesan mobbar mig ifrån alla håll och på alla tänkbara sätt.
onsdag 28 oktober 2009
Såklart måste varje framsteg firas
När Bira har varit duktig och jag druckit vin så brukar hon alltid få ligga i soffan. Det är Biras favorit stunder (undantag; trasig fotbollssparkande på gården).
Duktig hund
Det kändes ju som dumt att sitta och säga att hunden är aboslut inge farlig och han har inget att oroa sig för. Så säger alla om sina hundar och sen kan de ändå hugga efter benen. Men däremot så vet jag hur Bira reagerar då hon är ensam och okända personer kommer. Så jag förklarade ordagrant om hur Bira skulle bete sig; "Ja, då du kommer in genom dörren kommer hon bli sådär lycklig och gå fram och hälsa. Viss risk att hon hoppar upp och her framtassarna på benen för att hon vill bli klappad på magen men du kan putta ner henne då. Sen när du arbetar så kommer hon troligtvis sitta brevid dig och lägga högertassen på din arm då hon tigger om klappar. Ignorera henne så går hon och lägger sig efter ett tag. Hon kan bli lite påträngande men det finns absolut inget ont i den hunden". Jag tror min utförliga beskrivning lugnade han.
När jag kom hem så satt serviceordern fast i kylskåpet. På kundexemplaret (alltså mitt) så hade han lagt till en extra mening; "Hunden va jättesnäll och väldigt fin". Kan man bli mer stolt som matte?!
tisdag 27 oktober 2009
Allvetande Siv förutspådde svininfluensan
Och sen nu bara sådär kommer en blå bacill vid namn svininfluensan och bara smittar alla. Vilken träffsäkerhet!
Tänk om bara staten hade gått på den minimala utställningen vi hade. Då skulle vaccinet inte blivit så försenat som det blivit. Dålig framförhållning.
Andra målningar som jag gjort så vi blir lite mer förberedd; Pingviner som inte kan tala och i ren desperation klipper sina vingar så de kan räcka fucken. Elefanter som går på gatan. Emo-kattungar som skär sig själva i tassarna. Vilken jävla framtid vi kommer att få.
Man var så logisk på den tiden
Jag; -"Men mamma, jag vill ha tweety intatuerat".
Mamma; -"Nej, du får vänta tills du är arton".
Jag; -"Men då kanske jag inte vill ha den".
Ja.
Inredning(?)
måndag 26 oktober 2009
Tack mamma och pappa!
Helt apropå ingenting fick jag plötsligt för mig att fågeln Tweety (bilden nedan) var jätte söt och ville tatuera in fanskapet på min arm. Hela idén byggde i stort sätt på ingenting förutom hormonella obalanser i hjärnan och jag gjorde mitt bästa för att övertyga mina föräldrar om att det var en jätte bra idé. Trots mitt måttliga tjat så sa mina föräldrar konsekvent nej. Kanske jag kände en viss liten avsky till dem just i den stunden men idag älskar jag dem för det. Jag säger som såhär; Om jag skulle haft den där gula fågeldyngan på min arm idag så skulle jag nog kapat av armen! Inge ont om de som har en tweety på sin arm men jag skulle inte velat haft det.
Tokigheter i artikelfabriken
Nu när den ändå är försenad så tänker jag ta tillfället i akt att piffa till den i ett tillstånd då jag inte har feberfrossa. Jag menar, då den ändå är en vecka försenad så spelar troligtvis inte 5 timmar någon större roll. På något sätt så är jag ändå nöjd över den nya chansen som livet har gett mig.
Skolstart igen!
P.S. sidan harusvininfluensa.nu existerar inte. Jag hade som bara glömt vart jag läst det ifrån.
söndag 25 oktober 2009
Sverigedemokraterna i riksdagen -NEJ TACK!
Jag vill absolut inte skicka ut fel budskap med en bild jag tog för snart tio år sedan. Den ser ju inte okej ut med mig som ariskt blond, sverigeflagga i bakgrunden och korset runt halsen. Så istället så har jag kommit på att jag kan använda bilden i min antisverigedemokraterna kampanj.
RÖSTA INTE PÅ SVERIGEDEMOKRATERNA!
Matperfektionist
När två blir en
Att spendera min lilla extra timme blev inte direkt något större problem då en gammal polers ringde. Bittrare samtal får man leta efter. Jag försökte övertyga vederbörande person av honkön att det mesta brukar ju ordna sig men eftersom kvinnan är så negativ så lyckades hon övertala mig att "Ja, det ordnar sig men sen skiter det sig i slutändan ändå". Vi pratade ju självfallet om mänskliga relationer, det där när två blir en. Det förstod ni väl?
En extra timme kvalitetstid
Vad ska jag göra med den?
Jag är ju lite sugen på att gå på bio. Kan ju inte finnas en chans att jag fortfarande smittar. Men om jag fortfarande gör det så blir det värre än då jag smittade hela resesällskapet i Indonesien med Tyfoid. Troligtvis blir det bålbränning med mig då. Bio kanske inte är en bra idé idag.
Eftersom mina muskler har totalt förtvinat så jag knappt orkar öppna den tunga porten till trapphuset så borde jag ägna timmen till lite enkla muskelövningar. Kuta omkring med någon mjölkliter eller så. Men jag har slut på mjölk så det funkar nog inte heller.
Äsch, detta är klater på hög nivå. Jag sov så länge imorse så jag har troligtvis redan förbrukat min kvalitetstimme. Skönt, då slipper jag fundera så mycket på det.
lördag 24 oktober 2009
10 år yngre
I och för sig var jag väl 15-16 år på detta kort. Men synen skulle nog vara detsamma.
Projekt hälsa
Denna dag började med en kort promenad med Bira och sedan åt jag en fetaost omelett med kalla tomater till. Och nu ska jag tillbringa resterande dagen framför tv:n. Föda och vila är A och O. Gud vad jag älskar sådana här större projekt.
fredag 23 oktober 2009
Finns en liten låtskrivare i mig också
.
Nostalgi
En gammal bild men vad har den gemensamt med de föregående? Jo, jag var frisk!
Just when i thought i was out they pulled me back in
Just nu är jag less. Så less. Är sur också. Jajamen....
torsdag 22 oktober 2009
Jävla skola
Men det pissigaste i denna situation är ju att jag hamnat så mycket efter nu i skolan. Skolan är inte gjord för att man ska vara sjuk. Jävla skola.
Den var ju rätt så köttig
Idag. Ja denna dag. Ska laga lite mat, sedan sova och sen ska jag göra ett försök att ta itu med uppgifterna inför morgondagen. Imorgon måste jag ta mig iväg till skolan hur jag än mår. Usch.
onsdag 21 oktober 2009
Svinis?
I vilket fall som helst så har jag varit hemma idag. Jag kommer vara hemma imorgon också för den föreläsningen kan jag ta igen på måndag. Däremot så lider jag extremt mycket av tristess nu. Det är inte kul att vara hemma då det är påtvingat. Har inte åstadkommit ett skit heller i skolan eftersom jag orkar verkligen inte. Usch!
Fia var i alla fall gullig och kom över med nyponsoppa och glass idag. Sen skjutade hon mig till affären så jag kunde handla lite mat. Köpte även en film att underhålla mig med. Filmen heter Zombie Strippers och handlingen; "När en hemlig, statlig byrå släpper ut ett dödligt, kemiskt virus som väcker de döda till liv, är Rhino’s – en illegal strippklubb – första stället att drabbas.
När en av stripporna smittas av viruset, förvandlas hon till en övernaturlig, köttätande zombiestrippa, vilket gör henne till huvudattraktionen på klubben. Kommer resten av tjejerna att kunna motstå frestelsen att följa i hennes spår, även om det innebär att det inte finns någon återvändo?". Tror verkligen att det är en film i min smak. Sådär härligt B.
tisdag 20 oktober 2009
Annat var det på min tid
Annars har jag tillbringat hela dagen med att ligga i fosterställning i soffan. Jag har som varit en lågenergilampa. Mina största funderingar just nu är på nivån; Om jag skulle känna mig okej imorgon borde jag gå till skolan och ta chansen eller ska jag stanna hemma en dag extra?
Det är inte utan svårigheter man blir vuxen. Är det inte förjävligt då man inte ens har tid att vara sjuk? När det gäller sin egen hälsa, då äre som helt okej att ta risker. Hela förra veckan åt jag 4 alvedon om dagen bara för att jag inte hade tid att missa en praktikdag. Jo, självfallet känner jag att jag fått sota för det nu.
Annat var det i knoddisåldern. Då stannade man mer än gärna hemma en dag för mycket.
Undrar vad Paris Hilton gör?
För att fortsätta på min följetång om mitt allmänna fysiska tillstånd så är det inte särskilt okej nu. Feber inatt så nu bestämde jag mig för att vara hemma tills jag blir bättre. Tyvärr är det ju inte med bra samvete man kan vara hemma eftersom man missar så mycket och hamnar så mycket efter. Men ibland får man fråga sig vad envishet egentligen är värt?
Så nu ligger jag här i soffan. Förmår inte göra så mycket utan sover om vartannat. Ibland tänker jag även en stund på Paris Hilton också. Undrar vad hon gör om dagarna?
måndag 19 oktober 2009
Fel kofta
Dagens roligaste ögonblick var väl annars att jag råkade gå omkring i min mosters kofta i tron om att den var min. Det var inte förens jag skulle knäppa knapparna som jag upptäckte att något inte stämde. Tur att jag var ensam hemma då. Vad brydd hon skulle blivit om hon såg mig ha hennes kofta på mig. Skulle hon vågat påpeka det?
Matlust
Som man säger i Tyskland
Annars så blir det inte många timmars sömn denna natt eftersom jag ska infinna mig på skolan klockan åtta. Men som man säger i Tyskland; det jämnar ut sig på en tio års period.
söndag 18 oktober 2009
Tom Waits
För övrigt är städningen fixad. Moster kan nu anlända utan problem. Däremot filar jag fortfarande på min artikel. Det är jobbigt då man känner att man verkligen inte får till det. Nu önskar jag att det fanns någon som bara kunde komma förbi och hjälpa mig med formuleringarna.
Överlag
Resterande delen av denna dag ska jag göra följande;
- Skriva klart min artikel som redan är försenad. Nu äre som sista chansen.
- Städa upp här hemma efter gårdagen. Moster kommer.
- Ta en powernap.
- Äta upp resten av ostbågarna.
Annars var det en trevlig kväll igår. Det blev faktiskt matning med vindruvor och jag kan inte bli mer nöjd än så. Förutom det så har jag nästan tappat rösten.
lördag 17 oktober 2009
Dionysos
fredag 16 oktober 2009
Det där med avsked
Som jag nämnt tidigare så har jag tyckt bra om min handledare och vi har haft mycket roligt dessa tre veckor. Eller ja, jag tror jag gillar henne mest för att hon skrattat åt mina skämt och att hon, som min hund, alltid blir glad då jag kommer in i rummet. Det är bra egenskaper. Samtidigt så lär man känna varandra väldigt bra då man umgås intensivt under tre veckor. Jag hänger på hennes lektioner, hon hänger på mina och våra lyckande och misslyckande blir väldigt påtagliga. En extrem ödmjukhet växer fram mellan varandra och det blir som vi mot världen. En konstlad vänskap men ändå en vänskap.
Sen idag var det dags att tacka för mig. En extremt konstig situation. Hur bra kompisar man än blivit så kommer aldrig det där med att hitta på med något någon gång existera, inte ens ett vänförslag på facebook. Hur som haver så slår ändå professionaliteten högre för hon har ändå en avgörande roll för om jag ska bli godkänd eller ej. Istället stod man där i arbetsrummet och tryckte ut något i stil med; "Ja, då får man tacka för denna tid. Jag har haft det jätte bra" och får något i svar i stil med; "Men tack själv! Kom gärna förbi och hälsa på någon gång på skolan". Hejdå!
Nu kanske jag skriver detta med en viss seperationsångest som jag oftast får i 97% av alla fall där seperationsångest kan uppstå. För det känns ju ändå som konstigt att ha umgåtts med någon så mycket och sedan tar det bara slut sådär förevigt. Nu menar jag inte direkt att jag skulle vilja bli bästis med min handledare och vi går ut och festar varje helg...nej nej. Det enda som jag där skulle vilja påstå är att en sådan relation ändå aldrig skulle vara möjlig eftersom att professionaliteten är mycket viktigare. I vilket fall som helst, jag fick "mvg" på min praktik.
Erbjudanden
Fler erbjudanden som man inte bör tacka nej till;
- Om någon vill ge dig en miljon.
- Om någon vill dammsuga dina golv.
- Om någon vill bjuda dig på mat.
Tänkte dessa tips kanske ska hjälpa er att ta rätt beslut i livet.
torsdag 15 oktober 2009
Men jag hoppas inte att denna dröm slår in.
Annars hade jag en fantastiskt rolig mardröm inatt. Den var ju inte rolig i drömmen men i efterhand så kan jag skratta åt den. Påverkad av mitt engagemang i praktiken så börjar jag drömma om lektionerna. Inatt drömde jag om den kommande krokilektionen som skall ske imorgon. Såhär gick det till;
För det första var det väldigt mycket problem kring vilken sal vi skulle vara i så till slut så fanns det ingen utväg än att vara i en trappa vilket var svårt eftersom stafflierna är i behov av en jämn yta att stå på. Men vi fick det att funka skapligt. Eleverna var arbetsvilliga. Däremot så uppstod det problem när modellen kom och det visade sig att hon var jätte packad. Inte nog att hon var jätte packad så var hon ovårdad, oduschad och hade krökarrester över hela kroppen. Jag stod där i valet och kvalet i vad jag skulle göra men eftersom jag hade lovat kroki för eleverna så körde vi på ändå. Hela drömmen slutade ungefär i ett stort uppror då stafflierna började ramla omkull i trappen, modellen likaså och jag stod där och kunde ej kontrollera situationen. Slutligen så kutade modellen och gömde sig.
Drömmer med en touch av humor.
Dagens bästa förslag
Just nu har jag fixat soffan till värsta myshörnan. Ihopkurad under täcken så sover jag och kollar på serier omvartannat. Turen föll på min sida och grannen fråga just denna eftermiddag om hon fick ta med Bira på en springtur. Det var helt klart dagens bästa förslag. Kunde inte komma mer lägligt.
Det som däremot inte är särskilt passande är mitt artikeldeadline imorgon till tidningen. Har lyckats skrapa ihop några stycken men hittills suger det bomull. Ska nog sova i ett par timmar och sen göra ett seriöst försök. Men påtvingad humor är ibland svårt.
Stackars sängen
onsdag 14 oktober 2009
Plastsked
Annars tog jag upp en jätte viktig fråga på ämneskonferansen idag. Den var så pass bra så de andra lärarna blev stumma. Vi drack pulverkaffe och hade sådana här små plastskedar som vi rörde om med. Plötsligt slog det mig, om man skulle bli placerad i en liten båt mitt ute i atlanten med en liten plastsked som paddlingsredskap, hur lång tid skulle det ta innan man nådde fastlandet? Jo, jag frågade faktiskt det.
Annars har jag en viss seperationsångest. Jag trivs på min praktik och jag trivs med min handledare. Jag trivs så pass bra så att jag kan nästan längta tills jag kommer dit på morgonen och dra mig för att fara hem på eftermiddagen. 3 veckor var alldelens för kort tid.
Kan du sticka?!
Efter avslutad praktikdag ringde Vickis på mobilen och frågade om jag ville komma hem till henne och äta och jag sa ja. Ja och sen tog jag med mig Biran och satte mig på bussen dit. En parantes; (Finns få lokalbussresor som känns så värda som då jag far till Vickis. Från startstation till typ slutstation på samma linje, 45 minuter för 13 kronor. Lite skillnad ifrån då jag tar morgonbussen till universitetet). Vickis bjöd på välsmakande potatisar med kött och såser med lite glass att skölja ner med. Allting var väldigt trevligt tills....;
Jag hade ett viktigt samtal att ringa denna kväll vilket jag även ringde. Medan jag pratade i telefonen ringde det på dörren och Vickis syrra trampade in. Jag var väldigt omedveten om vem som kom eftersom jag pratade i telefonen. Då jag avslutade samtalet och rörde mig ut i hallen så kollar bägge på mig och Vickis frågor; -"Kan du sticka?!". Det jag kunde avläsa av deras ansiktsuttryck så kändes det som något allvarligt och jag gjorde mig mentalt redo för att lämna föreställningen och svarade osäkert; -"Okeej...jo det kan jag". Med det intellektstatus systrarna har så läste det av mig och såg att något gick lite snett i mina tankebanor varpå Vickis förtydligade sig själv och sa "sticka" samtidigt som hon gjorde handrörelserna som man gör då man stickar. Då föll mekaniken på plats och jag kände mig välkommen i hushållet igen. Tänk vilka roliga missuppfattningar som kan ske. Självklart så var det 27 gånger roligare i verkligheten än då jag beskriver det här. Jag önskade att mitt ansiktsuttryck fanns inspelat på kasettband.
måndag 12 oktober 2009
Att både äta bullen och ha den kvar
Linda frågade om jag ville fika och jag sa ja. Vi gick på favoritstället Schmäck där de har förträffligt gott fika. Väl i kak-kön så spanade jag ut över valmöjligheterna och hittade två som kändes rätt för denna kväll men jag kunde inte bestämma mig. Vi kom längre och längre fram i kön och slutligen var det min tur och jag hade fortfarande inte bestämt mig. Sen slog det mig bara, jag behöver inte alls bestämma mig, jag kan både köpa bullen och kakan. Såå jävla befriande känsla. Visserligen så säger den sociala normen att det är fel. Man köper bara ett fikabröd då man går på café men jag är sådär rebellisk. Spontan. Oförutsägbar. Living da dream. Do what I want. yeah! Kan lätt använda detta i mitt CV. Susanne hittar nya lösningar.
Annars var det sådär riktigt mysigt att träffa Linda och prata av sig. Jag stod för 78% av snacket och hon givmilt nickade och log på rätt ställen. Så duktig flicka.
Glad apelsin
söndag 11 oktober 2009
Knappast läsvärt.
Efter maten så kände vi får att vara lite mer kreativa och vi gjorde trolldeg som vi modellerade med. I "kiss och bajs"-åldern som jag och Markus (Fias pojkvän) är så gjorde jag en vaginaljusstake och Markus en snoppljusstake. Fia gjorde en liten mera seriös och mognare bordsprydnad i form av en blomljusstake. Men jag tror ingen någonsin har beskyllt Markus och mig för att vara mogna. Mogen är så 70-tal.
Nu nalkas det sista praktikveckan. Imorgon ska jag ha en minimal kort föreläsning på ca 10 minuter där jag ska presentera några kristna konstverk ifrån medeltiden. Självklart så har jag inte hunnit föreberett så mycket inför den ännu. Blir uppesittarkväll med andra ord. Däremot är jag skapligt klar med mina andra två lektioner denna vecka. På onsdag blir det bildanalys med någon form av påbörjat målarprojekt och fredagen blir teckning av krokimodell. Har till och med varit så duktig så jag fixat modell redan, för en timme sedan men ändå. Framförhållning!
Äsch, nu äre sluta skriv och börja planera som gäller.
Obehag...?
lördag 10 oktober 2009
Det där med att springa
Mamma förra året då hon var här.
fredag 9 oktober 2009
Bortförklaringar
Vidare kan man ju fundera över varför jag ägnar så mycket tid till bortförklaringar istället för att städa.
Chewbacca
torsdag 8 oktober 2009
Vänta ni bara!
Förövrigt så finns det väldigt mycket prestige mellan lärarna och kanske ännu mer mellan lärare och lärarkandidater. Gammellärarna vill som sätta de entusiastiska kandidaterna på plats och påvisa att det är inte så enkelt och fröjdfullt som de tror. De bittra tänker tyst för sig själv när de slänger en blick på kandidaterna; "Vänta ni bara, vänta ni!".
Självklart kan ingen gå miste om denna stämning men för att lätta upp det hela så uttalade jag mig relativt högt i lärarrummet idag; -"När jag tar examen så ska jag gå in stenhårt för en 50% tjänst och gifta mig rik". Jovars!
Lektionsplanering kroki
Mellanrumsform. Se hur duktig jag är som sopar upp Biras hundhår hos Fia.
Vet inte riktigt vad jag ville säga med denna bild. Typ att det ska ta hjälp av stödlinjer för att fånga in formens/kroppens längd i förhållande till bredd.
Lukta på fötter
Jag; -"Nej!"
Fia försöker här greppa tag om mina fötter men jag lyckas hålla dem undan.
Jag; -"Okej, du får lukta på mina fötter om du skjutsar hem mig sedan".
Fia lyckligt; -"Okej!"
Kan någon förklara för mig varför Fia kände att hon vann på detta?
onsdag 7 oktober 2009
Rosa bandet
Jag; -"Jo, men det är ju enkelt att bara göra ett nytt".
Helt omedvetet förstörde jag hela tanken bakom rosa bandet.
Textning
tisdag 6 oktober 2009
På besök i Ö Ersboda
Annars drog jag iväg till Ö Ersboda ikväll och hade en artikel/lättöl-kväll med min gamla kompis Anders. Imorgon ska vi påbörja vår testning av horoskop som sedan ska fortlöpa i en vecka där vi gör en utförlig empirisk undersökning kring horoskopens träffsäkerhet med åtanke till deras vaghet. Självklart kommer det tillkomma en massa diagram och sådant. Kvällen var minst sagt väldigt diskussionsaktig på sitt sätt. Jag menar, här snackade vi inte bara om horoskop utan även universums uppbyggnad, hur man lurar systemet, tidsresor och annat matnyttigt. Jag gillar folk som tänker på det där lilla extra som många kanske inte orkar ägna en tanke åt.
Jag kan vara rätt så inne i min egna värld ibland och det blir inte lättare då jag har mycket att tänka på. På hemvägen så lyckades jag först läsa fel på busstidtabellen så jag fick stå ute och vänta en kvart extra och när jag väl kom på bussen och sedan skulle kliva av så missade jag min station med två stationer och hamnade i Tomtebo. Det händer för ofta.
Igår hade ju jag och Vickis pyjamasparty hemma hos mig. Det var mysigt. Jag tvingade först henne att sitta uppe och kolla på film med mig och sedan höll jag henne vaken med mitt prat till strax efter halv två. Det var som jag inte hade sett en människa på 2 år. Jag bara var i så stort behov av det där sociala.
Kunskap kan vara otillfredställande
måndag 5 oktober 2009
Vilken kändis var jag lik...?
Jag själv i en avslöjande pose. Så ni har något att jämföra med.
Vickis tycker jag är mycket lik Petra Mede. I och för sig mest till sättet men ändå.En indones i Indonesien fick för sig att jag var lik Kelly.
Under min lite mer rockiga tid så var det många som tyckte jag påminde rätt så mycket om Shane. Fast det var ett tag sedan nu.
Nu är i och för sig Frida ingen kändis men många som trott vi varit syskon.
Ägg på golvet
Men livet är inte riktigt samarbetsvilligt just nu. Frysen funkar fortfarande inte fast jag tog mig tid igår och läste igenom hela bruksanvisningen och tryckte på de där knapparna. Sen tappade jag ett ägg på golvet. Jag ogillar skarpt att tappa ägg på golvet. Tappar hellre potatis på golvet. Ska nog ta en mini powernap nu och arbeta upp mitt goda humör igen. Vickis ska sova här inatt eftersom hon inte har bilen och orkar inte bussa till jobbet imorgon. Vickis uppskattar nog inte ett dåligt humör hos Susanne. Lika lite som jag uppskattar ägg på golvet.
söndag 4 oktober 2009
Sivs semster i inlandet
Efter en över fem timmars lång bussresa så dumpade de av mig mitt i ödemarken. Jag hade som ingen större aning om vart jag var men följde ett litet ljussken längre bort som visade sig vara Häggenås centrum. Även kallat deras ICA med parkering. Pappa kom och hämtade upp mig där och skjutsade mig sedan ännu längre in i skogen. Det var svart, det var kallt och jag såg ingenting. När vägen slutade så kom vi äntligen till ett litet hus som det lyste värme och kärlek ifrån. Jag var framme.
Har tyvärr inga bilder ifrån Österåsens vistelsen eftersom den enda tiden på dygnet vi befann oss där var då det var mörkt.
Föllinges enda pizzeria hade visst bestämt sig för att måla om huset. Helt klart en uppfriskande fläkt!
Pappa blev helt plötsligt inne i dokumentationen av inlandet och han tog denna bild. Han bad mamma stanna bilen, klättrade upp på bergsidan på andra sidan vägen och förevigade detta ögonblick. Blev nog inte lika dramatiskt som han hade tänkt.
Delmål innan vi nådde dopcermonin var mormors hus som ligger beläget i Häggsjövik med denna iögonfallande utsikt. Här samlades min del av släkt innan vi sådär gemensamt for med bilarna till kyrkan.
Dopet var ju lite speciellt eftersom lill kusinen är halv same. Eller så stor skillnad var det inte förutom att vi sjungde en samisk sång också. Däremot märktes det på dopfesten där det bjöds på potatisar och renskav. Sådan där gemytlig tillställning med god mat och trevligt sällskap. Men efter ihopstädning i församlingshemmet så kände en del av oss att kvällen inte riktigt slutade här och vi ville ha en dopefterfest. Först drog vi en sväng till min moster där hälften var och vi smuttade på några glas rödvin och efter det blev det dopefterefterfest hos min mormor där det blev ännu mera rödvin. Mormor var snäll och lät mig sitta på bondplatsen en stund. Jag blev helt till mig av glädje och försökte se sådär inflytelserik och mäktig ut.
Ja, det där var väl i korta drag hur min helg har sett ut. Självklart finns det hur mycket roligt som helst jag skulle kunna berätta men det mesta är alldelens för internt och funkar bara i stunden så jag skippar det. Men jag är helnöjd!
Ofrivllig avfrostning
fredag 2 oktober 2009
Lyssna på tystnaden
Annars så måste jag säga att deras nya hus har en hög mysfaktor. Det är inte såhär jätte stort men det funkar. Jag gillar det. Sen är det tyst, så tyst. Ska nog ligga och lyssna på tystnaden inatt.
Siv, alltid på rätt plats
Ja, operan då. Det är bara en sådan där gratisföreställning för den som har tur att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt på rätt verksamhetsförkagd utbildning.
torsdag 1 oktober 2009
Om att äta ensam
Men nu fick jag acceptera denna situation och hur skulle jag lösa den? Hörde av mig till Fia och Frida men ingen av dem var i närheten eller särskilt pigg på att offra sig. Så jag tog det som en kvinna. Gick igenom alla lunchställen i mitt huvud och funderade vilket som skulle lämpa sig mest för den som äter ensam. Äta ensam på Max betyder fetto, äta ensam på en restaurang betyder att man är chef och har inga vänner, äta ensam utanför ett korvstånd är lite white trash men sen kom jag på att ett café/lunchställe är stället för ensamma människor. Tog mig till Schmäck och kände mig ändå relativt bekväm i sitautionen men för säkerhetens skull så tog jag upp mitt lilla anteckningsblock där jag låtsades vara upptagen med viktiga uträkningar innan maten serverades. Snacka om att ha problem....