Det firar vi

Nu ska jag berätta att jag fått ett nytt jobb. Efter semestern så kommer jag nu istället börja som "bildlärare/specialpedagog" på en särskola F-9. Det är ett superjobb och jag tycker det ska bli spännande.

För att fira detta så bokade jag ikväll en resa till Grekland. En vecka med bara stek och mat. Fredagen innan semestern, slutar 17 på jobbet, åker hem efter, kollar på ett avsnitt av South Park och drar sen till Arlanda. Gött!

Tick Tack

Tiden går så sakta. Det är ju lite jobbigt att arbetsdagarna innan semestern är lika långsam som dagen innan julafton då man var sju år. Om man inte skulle se det med egna ögon, att klockan faktiskt går framåt, så vette fan.

J*fla sömna

Min sömn är totalt förstörd efter min sjukvecka förra veckan. Det som har förstört den mest är dessa eftermiddagspowernap vilket har bidraget till att då jag väl ska sova natt har jag legat klarvaken till typ halv tre på morgonen. Å då blir man så trött så man kan inget annat än att somna då man kommer hem från jobbet. Vilket leder till en mycket ond cirkel. Idag har jag bestämt mig för att bryta den cirkeln så ingen powernap utan har istället försökt hållt mig vaken med socker och betala räkningar. Funkar hittills.

Videobutiken

Jag måste vara en av de fjorton personer i Hässelby som fortfarande går och hyr en film. Det får mig självklart att fundera hur en videouthyrningsbutik kan över huvud taget gå runt? Inte för att vara fördomsfull mot videobutiker nu men det känns som att något fuffens borde försigå. En på sidan om verksamhet. Om jag nu skulle varit sjuk en vecka till och gått å hyrt mer film så skulle jag nog undersöka detta djupare.

Imorgon är det dags att återgå till jobbet igen för att arbeta två veckor innan den underbara semestern kommer. Jag har förberett mig och piffat till mig lite. Sådär noppat helt felväxta hår från ögonbrynen, filat naglarna, använt tandtråden rejält grundligt och gått en promenad. Bara in och existera två veckor till nu!

Årets semester

Haft mitt mest förvirrande samtal på länge. Jag har inte lagt så mycket omsorg på årets semester utan bara tagit den de veckor förskolan har stängt. Mamma åker ner till Stockholm den 13:e juli och ska springa marathon. Jag liksom bara: "Okej, bara att komma hit, jag är kvar då!", för jag hade någonstans i mitt huvud, ända från dag ett då man skulle välja semester, trott att min skulle börja där helgen kring den 14 juli. Jag la inte så mycket energi på det. Så när mamma ringde ikväll och vi då började räkna på dagarna så visade det sig visst att min semester börjar om två veckor. Den 9:e juli. Det var ju lite tur att vi kom på det nu, annars skulle jag nog liksom gått till jobbet där på måndagen den 9:e och undrat vart alla var.

Sanering

Mina ögon kan tindra,
mina läppar kan le
men streptokockerna inom mig
kan ingen se.

Hemma två dagar från jobbet nu. Ett tag trodde jag halsflussen skulle bli min död men nu börjar det gå mot bättringsvägen. Jag har sovit och avverkat massvis med film. Dagarna bara smälter ihop i en enda gegga. Imorgon ska jag göra den där saneringen som man måste göra. Byta sängkläder, byta handdukar, koka tandborsten, allt som kan vara besmittat måste bort.

Halsfluss...?

Jag som varit skitkaxig att jag aldrig mer kommer få en halsfluss efter operationen jag gjorde i påsk får nu se mig besegrad. För jag tror visst bestämt att jag har halsfluss nu. Enda skillnaden är att den inte är på mina halsmandlar, för jag har inga, utan istället ner i halsen och på tungan. Skit. Men för att se lite positivt med det hela så är den åtminstone lindrigare då det är ett ställe mindre som gör fruktansvärt ont.

Taggar på benen

Dagens bästa kommentar. Vi satt på samling i förskolan varpå ett av barnen brevid mig nuddade med sitt ben på mitt och sa förundrat "Susanne, varför har du taggar på benen?".

Imorgon blir det utgång med Nadja och hennes kompisar på det som kallas årets tjejfest. Känner i nuläget att det kommer bli väldigt kul. Det är så sällan att man här i storstaden har någon form av planerad utgång. För det mesta liksom bara går man ut utefter för man i stunden känner för.

Omöjligt uppdrag

Jag har känt sedan jag började jobba att skriva och berätta om mitt liv är ett näst intill omöjligt uppdrag. För allt som handlar om jobb måste jag vara tyst om och större delen av min vakna tid handlar om jobb. Så då återstår bara den där stunden på kvällen, efter jag kommit hem från jobbet, då jag vanligtvis äter middag, kollar på tv, kanske diskar och trycker i mig en kaka. Måste bli gravid eller nåt nu.

Livets hjul

Lite beiget är det ju de dagar man är så trött efter jobbet så man äter och sen sover bort halva kvällen. Nu finns det verkligen ingen tid för att städa eller diska. Tråkigt.

Det är liksom som att den sista energin sugs ur denna period och sen behöver man typ 4 veckors semester att återhämta sig för att sedan orka jobba igen. Cirkeln är sluten i livets hjul.

På Snaps

Jag och Henry, vi kör på vi! Även fast vi tycker det är hur skönt som helst att vara hemma en lördagskväll och kolla på tv så har vi gett oss fan på att gå ut på krogen....oftigare. Och det värsta som kan hända då man går ut är att det faktiskt kan bli väldigt väldigt trevligt!

Snart är alzheimers ett minne blott

Idag köpte jag kakor och tog med mig på jobbet för jag ville fira att de hittat botemedel mot alzheimers. Det var bara en som förstod min stora entusiasm för detta till fullo. Det accepterar jag. Det är inte alla som kanske kan personligt relatera till den sjukdomen. Det jag däremot inte kunde acceptera var att ingen reagerade på min fyndiga ordvits till kakorna som var "Snart är alzheimers ett minne blott".

Min nationaldag!

 I år tänkte jag att jag verkligen ska fira nationaldagen som stockholmarna gör så efter en fika i Rosendals trädgård drog jag och Henry för att sjunga in dagen tillsammans med kungafamiljen på Skansen. Där på bilden kan ni se Daniel och Victoria kliva in i bilen. Estelle var inte med...

 Istället var killarna med hitlåten "Dansa-Pausa" där. Jag bara råkade gå förbi dem så jag kunde inte låta bli att ta ett kort.

Efter en sådan underbar dag så toppade vi allt med en rem med lite vacker fiolmusik i bakgrunden. Skansen på nationaldagen är att rekomendera!

Jag har sett Gud

Det har varit många fullspäckade dagar för mig. I torsdags var det barnens avslutning på förskolan. Det blev en lyckad tillställning om man bortser från att det åskade, regnade och haglade å uppträdandet var utomhus.
På fredagen kom min mor och för att hon skulle få ladda i lugn och ro inför sitt marathon så drog jag iväg på firmafest. En räkbåt som tog oss ut i Stockholms skärgård. Det var en kanonkväll med flera timmars dansande. Roligast var ju när en arbetskamrat tyckte jag var en oslipad diamant då det gällde att dansa. Men hon var väldigt väldigt full också.

Det var marathon på lördagen. Inte för mig då tack och lov. Vädret var fruktansvärt och jag som inte sprang utan bara kollade på målgången höll på att frysa halvt ihjäl. Efter var det traditionsenligt middag med alla mammas marathonkamrater där man gemensamt går igenom loppen och berättar om svedorna som uppstod. Men innan middagen så var jag med om en av de största ögonblicken i mitt liv. Vi stod och väntade där på att komma in i restaurangen då plötsligt Olof Mellberg gick förbi. Olof Mellberg är lite utav min favorit så jag blev helt till mig och sådär svenskt försökte låtsas som att jag inte hade sett han och inte visste vem det var. Därefter gick Zlatan förbi mig. Trots att jag inte direkt är kändiskåt eller något så var det oerhört mäktigt på något vänster. Jag blev alldeles kallsvettig. Det var lite som att se Gud. Och sen i stort sett så fick jag se resten av hela EM-laget i fotboll. De hade bordet bredvid oss, dock bakom ett draperi.

Idag så har det varit mer utav en återhämtningsdag. Mamma återhämtade sig efter maran och jag fortsatte lite på min bakfylla. Vi drog iväg till mammas bror och hälsade på där. Sen missade mamma nästan tåget och vi sprang genom hela Centralstationen. Efter drog jag på Coop, lagade en gratäng och såg vidrigaste filmen ever. Som för övrigt heter The divide. Sen den inte.