Intensiv semester

Idag flög jag första gången själv, utan en Frida eller Fia som håller i handen. Jag måste erkänna att det fortfarande känns mycket obehagligt. Sådär tunga metallsaker har inget att göra i luften. Men förutom det lilla faktumet att jag var dödsrädd så var det ändå relativt smidigt får jag lov att säga.

Annars har det ju som varit mycket resande och kalasande. Anlände i Umeå på torsdag kväll och det första jag å Linda gjorde var att dra ut på Lottas och ta en drink. Sen fortsatte det i den andan och på fredagen körde vi grillning hemma hos Linda där bland annat välkända ansikten som Frida, David och Yvonne dök upp. Och, inte att förglömma, så mötte vi upp en Vickis ute på krogen också. En Vickis som är hemma i Sverige på kortvisit. Men vilket fredagskalas det blev. Hade det så underbart med de gamla gamarna.

Sen på lördagen så var det 150 års fest uppe i Skellefteå med bland annat Henry som huvudgäst som ansvarade för 25 av de åren. Till en början var det som svårt att veta hur festen skulle bli eftersom den större delen av deltagarna var över 70 år. Men sen kom det igång och det kom igång rejält och blev även där en trevlig tillställning.

Men nu är man ju slut som människa och det ska bli skönt att komma tillbaka till jobbet igen efter en sådan här intensiv semester.

Gud gör inga undantag

Sådär, packat och klart för avfärd till Umeå. Det där med panikbanta ett par dagar innan fest har väl inte gett något större resultat, ännu. 10 års chipsätande har nu gett efter....Gud gör verkligen inga undantag.

Fullt upp, hela dagen!

Från att inte ha gjort något på en och en halv vecka så gjorde jag allt idag. Jag har bantat, jag har rensat bland mina grejor från Umeå och packeterat om allt, jag har tvättat kläder och jag har betalat räkningar. Totalt slut nu, totalt slut.

Imorgon åker jag till Umeå en sväng. Bo hos Linda och sådär. Har inte varit i Umeå sedan jag flyttade därifrån i julas så lite speciellt känns det ju. Liksom, vad har hänt där sen sist? Kolla in läget. Jo men jag gillar ju verkligen Umeå.

Stråket eller banta

Var och shoppade med mamma idag. Hittade ett par byxor på rea som var underbart snygga och kommer passa perfekt till alla framtida aktiviteter nu i helgen. Problemet var väl att de var lite tajt. Jag fick på mig dem men tajt. 2 kilo mindre och dom skulle sitta perfekt till lördagen. Men nu är då frågan; ska jag gå på krogstråket ikväll eller banta?

Alltid barn

När jag kommer hem till mina föräldrar så blir jag helt plötsligt Susanne 14 år igen. Som att alla dessa år jag inte bott hemma på inte betytt något alls. Jag tar mindre ansvar, beter mig barnsligare och gillar uppassning av föräldrarna. Det är som att jag inte kan kontrollera detta utan det bara sker. Men det är väl så att till sina föräldrar kommer man alltid vara barn. Hur gammal man än blir.

3D

Måste säga att det som har hänt i Norge är riktigt fruktansvärt. Mycket skit händer i världen varje dag men det blir riktigt påtagligt då det sker i "närheten".

Annars så for lillebror och jag iväg denna afton och såg Harry Potter -sista delen i 3D. Filmen var så bra! Jag fick gåshud på ett antal ställen, blev tårögd på andra ställen och hel nöjd på slutet. Det enda jag tycker var dåligt var ju själva detta med 3D. Det var jobbigt att se en film i 3D, man fick ont i ögonen, och specialeffekterna i själva Harry var inte värt det. Sen var ju filmen mörk och glasögonen gjorde den ännu mera mörk så ibland var det som att kolla ut i mörkret en svart natt i Jämtland.

47 minuter

Såg filmen 127 timmar denna kväll. Det är om den där mannen som fastnar med handen mellan en klippvägg och ett klippblock och efter en massa dagar inser han att han måste kapa av armen, vilket han gör. Blev som lite nere av filmen eftersom jag känner att jag själv inte direkt skulle haft modet att sitta med en liten fickkniv och skära sönder armen. Sen blev jag som lite gladare eftersom jag insåg att jag kommer troligtvis inte hamna i en sådan situation eftersom jag inte är lika äventyrlig. Närmast jag varit var väl då dörren till balkongen gick i baklås. Humor om de skulle göra en film av mina 47 minuter på balkongen. Liksom handlingen; jag går ut på balkongen och röker, jag ska gå in och får bara med halva dörren då den andra sitter fast, jag inser att jag är utelåst, livet passerar i revy, jag ropar på hjälp, jag röker en cigg till i väntan på hjälp.

Eller typ den traumatiska situationen då jag gick vilse mellan jobbet och kontoret i Hässelby. Jag får en vägbeskrivning, missuppfattar vilka hus som är fina, jag går 30 minuter åt fel håll, inser att jag är fel, livet passerar i revy, ringer en taxi och i väntan röker en cigg. Inte i samma liga som skära av armen killen.

Fiskeglädje

En nattlig uppdatering av livet. Det är ett avslappnat liv här och de beskymmer man har känns väldigt måttliga. Dagens beskymmer var mest att jag vräkte i mig torkat renkött och fick sen jätte ont i magen. Sådan hund sådan matte, för er som kanske minns där för ett år sedan i påsk då Bira åt upp ett kilo torkat kött. Sen var jag, mamma och lillebror iväg och fiskade idag. Vi fick ingen fisk vilket var lite tur för jag gillar inte att äta fisk. Men jag gillar att fiska. Iofs gillar jag inte att döda fisk heller så hela det där med att fiska är problematisk för mig. Typ glädjen av att hålla i ett spö bara.

Bokat

Nu är det gjort. Nu är det bokat. Resan till Centralamerika. Jag är en massa pengar fattigare och klart mycket nervösare också. Men värt. Värt. Förhoppningsvis. Dock har det redan börjat strula kring resan då jag på någon backpackersajt av misstag råkade trycka i Vickis som vän istället för nära vän då jag skulle beskriva vår relation. Det var ett misstag, jag lovar. Fel på rollern.

Bön i förebyggande syfte

Har ni som är ateister funderat över att om det skulle finnas en Gud så skulle det varit väldigt dumt att man inte trott och bett? Liksom man dör och sen plötsligt så står man där vid pärleporten och blir inte insläppt. Jag behöver inte oroa mig för det längre. Innan jag åkte iväg till Jämtland så önskade Gudrun och Bernt mig en trevlig resa och berättade samtidigt att de ber för mig varje dag (de är praktiserande kristna). Och jag bara; vad skönt! Då slipper jag som oroa mig och har som säkrat för alla tänkbara möjligheter som livet efter detta kan innebära.

Jag lovar, det är en lättnad för mig och jag är glad att någon anstränger sig. Och då funderar jag på om man kan göra en slags affärsgrej av detta? För människor som inte tror men inte heller kan säga säkert att inte en Gud finns. De kan få betala för att ha någon som ber för dem. På så vis täcka upp för allt! Jag tror på denna idé.

Jämtland

Incheckat uppe i Norrland nu hos mina föräldrar. Känns underbart och har redan kommit in i detta "inte göra något"-stämningen. Dom har ju ett nytt hus nu som jag inte hade hunnit sett tidigare och det var riktigt fint. Underbart läge med utsikt över Storsjön. Bira är ju här också och det blev som vanligt sådär riktigt känslosamt möte med vackra omfamningar. Hom sa att hon älskade mig och så.

Sista veckan i Stockholm var ju faktiskt fruktansvärt intensiv då jag semestrade rejält och såg typ 36 speciella statyer, 7 kyrkor och någon kunglig trädgård. Avslutade allt på fredagen med ett restaurangbesök på ett tapasställe. Maten var riktigt bra men jag och mitt sällskap tog en fördrink där och den måste ha varit väldigt stark då jag blev klinfull på en drink. Var ju någon spansk nationaldrink så kanske inte så konstigt. Spanska nationaldrycker brukar ha den effekten på mig.

Fysiskt den bästa formen jag varit på under denna vecka

Denna vecka, då jag är utan mina 15 barn, så har jag kunnat vara mycket mer flexibel. Så igår efter att arbetat intensivt på förmiddagen så drog jag där vid ett in till innerstan där jag mötte upp en kompis och vi gjorde stan. Vi liksom verkligen gjorde den då vi promenade runt och där hon hade valt ut en massa "måsten" som måstes ses och caféer som måste fikas och uteserveringar som måste avnjutas. Det blev som en intensiv stadsvandring på 11 timmar och jag har aldrig känt mig närmare Stockholm marathon 2012 någonsin. Om man bortser från ölen och kakorna då.

Idag efter denna arbetsdag så bad samma kompis att jag skulle komma ner till klipporna vid vattnet precis där jag bor. Jag gick dit och då hade hon ställt iordning en smarrig sallad med kycklingklubbor som jag fick till middag. Liksom älska folk med semester som är uttråkade och bara längtar efter sällskap.

Nu vet jag inte hur klart det är och sådant så jag skriver inte så mycket just nu men fick i alla fall idag den mest smickrande förfrågning jag någonsin fått. Jag tackade ja så fort jag läste det. Blev hur glad som helst.

Första Forrest Gump-ögonblicket

Det är inte alla dagar som är solskensdagar här i Stockholmska paradiset. Mycket har ju skrivits om Gudrun men Gudrun har faktiskt en man också och han heter Bernt. Bernt är hur trevlig och rolig som helst. Men denna morgon var han ledsen eftersom hans tvillingsyster dog inatt. Jag gjorde det jag kunde göra i situationen och bjöd Gudrun och Bernt på våfflor med sylt å grädde till middag.

Just denna dag blev som sådär emotionellt mäktig med ledsna människor. Det var inte bara Bernt utan även min BKF (Best kollega forever) som var ledsen. Jag plockade i förråden och hon kom ner på förskolan och skulle plocka ihop sina grejor eftersom hon slutar nu snart. Och då blev det som förväl av vår tid tillsammans på jobbet och sådär ledsna ögon. Trots att vi garanterat kommer ses annars.

Med tanke på allt det så var det inte så konstigt att just denna dag så fick jag uppleva med livs först Forrest Gump-ögonblick. Jag hade gått från jobbet, köpte en liten tröstchockladbit som jag sedan satt mig ner och åt på en parkbänk vid en busstrafikerad väg. Vid det ögonblicket så kom en sådan där vit liten Forrest Gump-fjäder svävandes förbi. Det var verkligen som den bara hängde där stilla i luften, så sjukt mycket bättre än orginalfjädern i Forrest Gump. Och jag började nynna på soundtracket; Daradam dam dam däädää dää dää daradam daaa...osv.

Flygresornas dag

Beställde nyss flygresa från Skellefteå till Stockholm. För där i slutet av semestern, sista helgen, ska jag iväg på Henrys 150 års fest i Skellefteå och åker därifrån direkt till Stockholm. Inga konstigheter med det....förutom att bara beställa en flygbiljett gjorde mig totalt nervös. Jag hatar att flyga, jag är livrädd för det och kommer garanterat tulla bort mig på Arlanda. Men jag ser denna lilla flygning som en övningsresa för resan som nu ska beställas är den till Centralamerika. Och dit finns det inte direkt några tåg- eller bussalternativ. Humor är ju det att det enda jag oroar mig inför denna resa är själva flygningen. Resten, tjaaa, det ordnar nog sig på något vis.

Annars så längtar jag enormt till min lilla semester. Det är väl inget större fel med att städa förråd nu om dagarna men att gå till ett jobb som är tomt känns ju...tomt. Liksom man går omkring och tänker hur de andra har det på badstranden osv. Men på lördag, viva la Jämtland!

Barnfria veckan påbörjas

Fullt upp i helgen som vanligt. Imorse blev jag till och med väckt klockan 09.11 av att det ringde på dörren. Det var min kollega. Vi hade som bestämt oss för att träffas och fara iväg och bada idag. För mig handlade det om att kliva upp vid elva och dra vid tolv. För henne innebar det att vi drar tidigt som attans och inte alls avnjuter att det är söndag och sovmorgon. Ibland är det så drygt med dessa morgonpigga människor.

För att sammanfatta helgen lite kort så efter jobbet i fredags så drog jag iväg med ett gäng av kollegorna på uteserveringen Gården där vi åt och drack öl. Äcklig mat för det priset kan jag kritisera. Sen efter det där uteservandet så tog jag med dem på gayklubben Paradise där vi dansade mycket och länge. De hade aldrig gayklubbat tidigare, kollegorna var lyrisk. Igår, lördag, så mötte jag upp Sofie med en gigantisk baksmälla. Vi lunchade på stan innan vi drog hem till henne och avverkade hela tre filmer och åt en massa mat. Mysdag.

Imorgon påbörjas sista arbetsveckan innan semester. Men den blir softis eftersom jag är satt på att fixa på förskolan. Plocka i förråd och annat. Barnfritt med andra ord!

79% mer awesome

Idag fyller finaste Helen 27 år! Grattis! Och idag har jag bott i Stockholm hela halvåret. Grattis till mig! Stockholm har ju varit på alla sätt väldigt omvälvande och i stora drag så ungefär 79% av det som hänt har jag inte kunnat berättat om. Och jag vet inte varför jag skrev om att jag har 79% hemligheter eftersom det är totalt ointressant att veta men jag ville bara ge ett intryck av att mitt liv är som jag berättat men 79% mer omvälvande. Liksom; det är mer awesome än vad det verkar.

Imorgon är det ju sommarlov för barnen och jag kommer inte träffa dem på hela fem veckor. Skönt men jag kommer ju sakna dem. Personligen så jobbar jag en hel vecka till innan semester men den blir nog inte alls särskilt intensiv då det mest handlar om lite förrådsrensning och annat fix. Sen jämtland, sen umeå, sen skellefteå och sen Stockholm igen. Allt på två veckor. Skapligt produktivt!

Hatt från hamnen

Hittade lite fler filmer från hamnen. Här är en goding från bron. Och jag kommer precis på hur man ska vända kameran för att filmen sen ska bli rätt, i slutet. Filmer är mycket mer kul än foton. Jag fascineras alltid över hur jag låter och ser ut. Som en främling. Liksom bilden jag har av mig stämmer inte överens med bilden kameran har av mig.

Mellan två frisyrer

Min frisyr är ju inte den bästa nu. Av den anledningen att jag håller på att spara ut från en kort frisyr. Liksom "mellan två frisyrer". Men imorse då jag kom på jobbet så kom en av mina kära arbetskamrater fram och bara; "Susanne, ditt hår!! Jag tycker så synd om dig". Jag visste att min frisyr är illa nu men så illa så den skapar medkänsla hos folk känns ju lite väl...?

Annars gjorde jag ett fantastiskt framsteg idag och gick från och till jobbet. Rent tidsmässigt så går det som jämnt upp eftersom bussarna nu har sommartider och går typ aldrig och att gå till jobbet tar bara 25 minuter. Rent hälsomässigt så är jag nu, idag, i den bästa form jag varit i på över ett år.

Kändisdag

Somnade en sväng på eftermiddagen efter en snabb shoppingtur och fika med Henry. Under den sömnen så drömde jag att jag hånglade med Michael Nyqvist. Det var ju lite oväntat eftersom jag aldrig tänkt om Michael Nyqvist på det sättet. Och jag är ganska så säker på att han aldrig tänkt på mig på det sättet heller!

Annars, kändisspaning i Stockholm. Skägg-Nemo gick in i mig idag. Han har jag dock sett en gång tidigare också. Troligtvis har jag sett hur många kändisar som helst men eftersom jag är så fruktansvärt dålig på att känna igen folk så är jag totalt omedveten om att de är kända. Sen finns det ju det exemplet då jag var tvärsäker på att jag stod bredvid Carolina Gynning och sen visade det sig att det bara var Linda Rosing. Det är svårt, inte min grej, att känna igen, folk.

Tre dagars helgkvällar och ändå bara lördag

Igår fick jag typ höra den mest overcuta kommentaren någonsin av ett barn på förskolan. Han hade hoppat och trampat snett med foten. Detta gjorde ont så han grät lite och satt i min famn. Efter att ha suttit ett tag så frågade jag hur det var med foten varpå han svarade; "Med foten är det bra, nu behöver jag bara dig".

Annars har jag haft väldigt fullt upp på sistone men däremot har det varit tre riktigt fina kvällar. I onsdags så drog jag och en vän ner till Hässelby Strands klippor och hade picknick där vid vattnet och drack Fresita. Sådär PrippsBlåreklam-aktigt. I torsdags så blev det utgång med ett stort gäng från jobbet. Det är en del som ska sluta nu. Några för att plugga andra för att de känner fört. Men kvällen var riktigt kul tills där i slutet, då det var dags att ta förväl av vissa, då blev det sentimentalt. Tre av dem som slutar är mina BFFs arbetskamrater och att inte ha kvar dem på jobbet kändes riktigt tungt.

Sen har vi ju kvällen igår. Min bög Jacob letade sig hit till Stockholm och vi möttes upp hos en gammal barndomsvän åt honom. Det var en sådan där riktigt bra kväll med vin på balkong och dåliga skämt. Sen urartade det i någon slags femkamp då vi hade tävlingar i att stå i 90-gradig vinkel och självklart det uppskattade filmmusiksquizet. Tanken var att vi skulle gå ut tills det inte var tanken längre och vi blev kvar där. Jag somnade på soffan i vardagsrummet med Jacob i den andra soffan mittemot. Humor var det ju när jag vaknade mitt i natten och tyckte det var fruktansvärt varmt. Eftersom detta med att sova över var en spontangrej så hade jag inte med mig "sova över kläder" så jag sov i det jag kom. Jag kände att det inte funkade och ville klä av mig. Men hur skulle Jacob reagera över att vakna och se mig endast i trosor? Jag funderade över det i fem minuter, sen klädde jag av mig, och somnade om. Han hade inte reagerat så starkt förutom det faktum att han hade noterat att jag somnade med kläderna på och vaknade naken.