Nog är jag en valp alltid

Gudars skymning! Från och med denna stund tycker jag att det är helt okej att kalla mig "Valpen".

Alla kan ju göra pinsamma saker, jag gör det relativt ofta men detta tar verklign höjden av allt. Jag och Martin hade tillsammans ordnat en fest ihop hemma hos mig där vi bjöd in våra nya klasskamrater samt lite annat folk. Kom väldigt många och det var säkert väldigt trevligt. Problemet var väl så att redan efter det tredje glaset av vinet så bara tvärdog mitt balanssinne och efter en kvarts återupplivningsförsök med vatten så gick jag och la mig sådär strax innan klockan elva på kvällen.

Jag fattar verkligen ingenting. Hade långt ifrån druckit mycket och det gick så snabbt. Detta händer max en gång om året och synd nog så skulle det hända i sällskap med människor som jag inte känner en så väl. Nu kommer alla tro att jag är en sådan som däckar före elva och de kommer undvika att bjuda mig till sina fester i kommande och för all framtid.

Men jag tog detta som en kvinna och bad dem för all del stanna vilket de även gjorde ett tag, tack och lov för det. Och Linda, min kompis från forna dar, gjorde som en riktig kompis bör göra och fotograferade mig i mitt svagaste tillstånd.