Max konversation

Jag har något inom mig som verkligen lockar fram folks sarkastiska sida. Detta gäller även mina barnvaktsungar.

Idag jobbade jag ett litet pass eftersom föräldrarna skulle ha finmiddag hemma. De ville inte bli störd och jag tog med mig ungarna på Max. Följande konversation utspelade sig vid bordet;

7-åringen och 4-åringen viskar i varandras öron, kollar lite smått på mig och skrattar. Jag känner mig utelämnad och frågar vad de viskar om.
4-åringen kollar med ett hånflin och säger; -"Du ser konstig ut"
Jag spelar överdrivet stött och motfrågar; -"Vadå? Ser jag konstig ut?"
4-åringen skrattar och säger; -"Näää, du är cool!"

Jag gillar verkligen ungarna, vi brukar säga att vi är bästisar. De är små men kan ha ett vuxet härligt språk. Annan kul sak som var sådär overcute var när 4-åringen plötsligt sa åt oss att vara tysta, började digga med huvudet och sa sedan; -"Detta var en skööön låt".


Annars var Fia rolig nog att ringa och väcka mig klockan nio imorse och sa att hon kommer över för att plugga. Eftersom jag var skyldig Fia en hämnd så var det som bara att låta henne komma. Lyckades faktiskt avverka några kapitel ur litteraturen trots jag halvsov större delen av läsningen. Vi bestämde oss även för att fara på Leos lekland till helgen. Jag har inte varit där och Fia sa att det är hur kul som helst så det kändes som en bra idé fast vi behövde förkläden i form av barn. Tur som det är så var mina barnvaktsungar lätt på att följa med och deras föräldrar uppskattade det om inte ännu mer att jag tar dem en dag.