Mitt allra första svar på tal

Nu har jag sovit mig själv lite mer till rätta. Bäst att börja skriva innan jag somnar igen. Vad som hände igår? Det var ju pridepremiären på TC och självfallet så infann jag mig där. Lyckades även dra med mig lite folk då jag lockade med en mysig förfest på Carlshem innan. TC blev som aldrig riktigt sådär överbefolkat men trots de stora öppna ytorna så rörde sig jag och mitt sällskap inte oss ur fläcken. He människorna i en mjuk soffa och de sitter där!

När vi väl lämnat TC så bestämde sig några att det skulle bli efterfest och det blev som det också. Jag, Joe, Lappen och efterfestvärdinnan avnjöt frysta shots till bakgrundssnacket där vi diskuterade livet. Sen hände något där och Joe checkade in på toan för att tillbringa resten av kvällen där, Lappen fick för sig att hon skulle testa lite renskötargrepp på oss och brottades med mig och värdinnan, mer eller mindre ofrivilligt ifrån vårat håll. Sådär lyckades vi fördriva tiden och då jag var nog blåslagen gav jag upp för kvällen och gick hem. Vid den tidpunkten hade jag heller inte så mycket till val utan det var bara att gå hem, duscha, gå med hunden och sedan dra sig till skolan. Ytterst illa!

Ni kan ju med andra ord förstå att denna skoldag inte var den piggaste från min sida men jag lyckades ändå hålla en god min och höll ut enda tills redaktionsmötet som var på sena eftermiddagen. Sen att jag såg ut som sju svåra år....det är en annan sak.

Alltså jag fick verkligen till "da big skämt" igår. Måste delge er det. Principkvinnan babblade på om att jag var typ som serien Lost, hon tyckte nog att hon fick till det. Helt utan förvarningen så öppnades min mun och jag krystade ut; "Jamen du är som Seinfeld....gammal och ingen kollar på dig längre". Det var så oförberett bra och troligtvis det bästa ögonblicket i mitt liv. Mitt allra första svar på tal.