Varför var Vickis snäll?

Igår var det back to the work. Jag har verkligen saknat mina små odågor och dom hade också saknat mig. Det verkade som att de hade sparat på energireserven endast för min återkomst. Eftersom jag är någon som kommer dit lite då och då så testar de mig hela tiden och igår upprepade jag meningen "Nej, du får inte kasta jord på mig" minst 37 gånger. Men bara de har kul, inte gör illa sig och är i levande kondition då föräldrarna kommit hem så är jag nöjd. Jag kör målen på de mer primära nivån.

Efter så hade jag lovat att komma förbi hos Vickis som skulle bjuda på mat. Hon hade gjort någon konstig maträtt där man snurrade lasangeplattor kring olika röror. Det var sjukt gott! Hon tog även fram en massa kakor som hon gav mig eftersom jag var så hungrig. Hon var såhär riktigt snäll hela tiden och liksom serverade mig där jag satt på stolen. Jag fattade inget. Sen spelade vi Settlers, jag vann först och blev sådär odrägligt lycklig. Jag förlorade gången efter det och blev odrägligt sur. Men Vickis var snäll, hon var snäll hela kvällen och jag fattar inget.

Varför var Vickis snäll? Jag har mina teorier;
1. Antingen så har hon gjort något dumt emot mig som jag inte märkt ännu och försöker mildra skadan genom att vara snäll först.
2. Hon vill ha mig på helspänn, i tron om något ont skall komma, eftersom jag blir så nervös. Roligare att se någon lida i väntan.
3. Vickis var trött och orkade inte jävlas.
4. Vickis är egentligen min biologiska mor, alltså jag är hennes förskjutna dotter. Hon har som äntligen börjat ta sitt ansvar.
5. Vickis är en feeder.
6. Eller så ville bara Vickis vara snäll.