Tvättmaskin

Jag har aldrig tidigare tänkt så mycket som jag gjort idag (1 maj). Men jag antar att det är framsteg mot ett IQ-rikare liv. Sen att tankarna har varit av karaktär ältning, det är ju en annan sak.

Jag måste erkänna, livet är ingen dans på rosor just nu. Det mesta är bra, näst intill allt är perfekt men uppsatsskrivandet suger ut glädjen ur allting annat. Jag har totalt kört fast och varje gång jag ens försöker skriva något så är det som en konstant dumförklaring till mig själv. Kanske är elakt att glädjas åt andras misslyckanden men jag mår så mycket bättre då jag hörde att två andra i klassen hade samma svårigheter. Då kan man lida tillsammans.

Annars tillbringade jag kvällen hos Frida. Frida älskar mat. Så fort man ska hitta på något att göra med henne så ingår det alltid mat, svullning. Jag är inte den människan som njuter av att äta. Visst är mat gott men om jag kunde ersätta mat med ett piller skulle jag lätt gjort det. Att äta är som ett jobbigt avbrott i vardagen, som att ladda mobilen. Fast det mesta skulle jag nog kunna leva utan. Eller sådana saker ni vet som man måste göra som att sova, gå på toaletten, städa och duscha. Jag skulle nog kunna välja bort det. Men däremot så kan inget ersätta att tvätta kläder. Det älskar jag att göra. Det kan nog bero på att jag tycker att tvättmaskinen är en fantastisk uppfinning.