Uppväckt av Fia klockan kvart i nio denna morgon av att hon ringde och väckte mig. Hon gjorde det inte för att jävlas utan det var jag som bad henne att väcka mig så att jag skulle hinna med en massa uppsatsskrivande denna dag. Tyvärr så hade jag inte lyckats sluta ögonen på allvar fören 3 på morgonen så jag somnade om ganska så direkt efter Fia hade lagt på. Sen, som alla andra dagar så försvann även denna dag utan större framgångar. Hann dock belöna mig själv med 3 varmkorvar och en chipspåse som tröstätning efter det gynekologsbesöket. Jag borde egentligen känna mig ganska så misslyckad vid det här laget men det gör jag inte. Som jag sa till en kompis; "Om jag inte väger över 150 kilo och har en förstörd lever på min dödsbädd så kommer det inte kännas som jag har levt". Det gäller att ha realistiska mål och det målet nämner inget om en färdig uppsats.
Men imorgon, då jävlar, då kommer orden spruta genom fingrarna på mig och ner över tangenterna. Jag känner redan nu hur stimulerande det kommer kännas!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar