lördag 13 november 2010

Svår älskad?

Kände ju för att måla men hade som ingen idé. Sen tänkte jag; "Jag bara kör på så får vi se vad det blir". Eftersom jag verkar ha en marcissistisk personlighetsstörning så utgick jag givetvis från mig själv och gjorde en skiss.

Sen gick jag brutalt igång på den stackars duken. Jag fick en idé om att jag ville hylla min röda soffa som jag snart ska lämna ifrån mig. Sen ville jag också ge tavlan en känsla av ensamhet och avsked. Så avskalat och överdimensionerade saker för känslornas skull. Och som vanligt så gillar jag att leka med 2D och 3D samt göra perspektiv som känns fel. Lite Matisse.

Börja kleta på färg. Denna duk har varit så misshandlad från tidigare målningar som jag målat över. Sen är jag riktigt kluddig då jag målar. Måste testa kompositionerna hela tiden.

Färg färg färg, jag älskar färg. Det har som verkligen blivit min grej.

Jag kände att det saknades något i målningen och det var ju Bira. Jämt när jag sitter och kollar på TV brukar hon sitta och kolla på mig.

Sådär, färdig! Kan hända att jag byter ut färgen på de tre fyrkanterna eftersom jag känner att den vita blir för stark och tar för mycket uppmärksamhet. Får se vad jag känner för imorgon. Tavlan kan nog vara lite svårälskad men jag måste ändå erkänna att jag gillar den lite grann. För en spontanmålning så är den okej. Men mamma, du behöver inte tycka den är fin.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar