Tack mamma och pappa!

Jag har som aldrig riktigt tackat min mor och far för den uppväxt jag fått. Jag får hylla dem sådär i efterhand i skenet i min blogg. Men det finns en sak som jag vill tacka dom allra mest för, vi kan kalla det "en spontan vecka under min tid som sextonåring".

Helt apropå ingenting fick jag plötsligt för mig att fågeln Tweety (bilden nedan) var jätte söt och ville tatuera in fanskapet på min arm. Hela idén byggde i stort sätt på ingenting förutom hormonella obalanser i hjärnan och jag gjorde mitt bästa för att övertyga mina föräldrar om att det var en jätte bra idé. Trots mitt måttliga tjat så sa mina föräldrar konsekvent nej. Kanske jag kände en viss liten avsky till dem just i den stunden men idag älskar jag dem för det. Jag säger som såhär; Om jag skulle haft den där gula fågeldyngan på min arm idag så skulle jag nog kapat av armen! Inge ont om de som har en tweety på sin arm men jag skulle inte velat haft det.