Obehag...?

I mina konsthistoriastudier denna helg så råkade jag stöta ihop med en gammal favorit och kärlek på nytt återuppstod. Det är en svenska vid namn Lena Cronqvist som är vid detta lag har en del år på nacken. Hennes målningar, även en del skulpturer, är inspirerade av hennes uppväxt. Hennes sätt att framställa barnen i målningar ger sådana här rysningar, till viss del obehag, till viss del att man tycker det är så jäkla bra. Varför jag nämner henne? Ville bara delge.