Bildpedagogisk Gud

Jag är stalkad. Men det är okej. För mig är känslan av att vara stalkad en känsla av att vara riktigt omtyckt av någon. Eller nåt.

Idag utdelades mina specialarbetsuppgifter på jobbet. Jag kommer vara dokumentationsansvarig, bildpedagog samt ett litet extra stöd för någon. Ja, sen som förskolelärare också då. Som dokumentationsansvarig så kommer jag arbeta mycket med layouter, hemsidor, utställningar, texter och bilder. Sådana där datagrejor är jag egentligen väldigt dålig på men jag får väl lära mig. Fick lite smått panik under mötet då det kändes som att alla hade så sjukt höga förväntningar på mig, ungefär som att jag skulle vara en bildpedagogisk Gud och allting som skulle komma från mig skulle vara awesome, rört av änglar och sjukt utvecklande för barnen. Då kan jag faktiskt droppa lite i självförtroendet och börja tvivla på mig själv. Men sen pratade jag med mamma och hon gav lite moderligt pepptalk och allt kändes bättre. Satt även och körde Melt-Banana på reapet på tunnelbanan påväg hem för att känna mig lite extra häftig. Men det är jobbigt då man börja tvivla på sig själv.

Annars, hör och häpna, så kommer jag med största sannolikhet få min efterlängtade lägenhet till helgen. Möjligtvis redan på torsdag. Hoppas allt bara går bra nu och han är trevlig.