Moderskänslor

Idag har jag funderat. Jag har funderat på vad inom mytologin jag ska vara utklädd till. Det är som så svårt, jag vill att det ska vara välgjort, fult och kreativt på samma gång. Något som ingen annan har tänkt på. Dock ville min hjärna haka upp sig på att jag skulle vara utklädd till Paris Hilton. Paris Hilton kommer kännas som väldigt långsökt. Men det kanske funkar om jag klär ut mig till en Paris Hilton som försökt klä ut sig till Zeus....?

Förra måndagen snöade det men jag vet inte om denna måndag var så mycket bättre. Endast 5 plusgrader med stormblåst och pissregn. Jag hade 3 plagg som skyddade benen och 5 plagg som skyddade överkroppen och ändå kändes det bitvis väldigt kallt. Men jag är som gammal och erfaren så för mig var det lugnt, jag vet att det inte kan bli så mycket värre. Däremot så tyckte jag jätte synd om de tre nykomlingarna på jobbet som hade sin första dag i detta pissväder. Skulle förvåna mig mycket om alla av dem kommer tillbaka imorgon. Dom förstår ju inte att det bara kan bli bättre. Mina moderskänslor växer inom mig.

Det hänger en liten återförslutningsbar plastpåse på kylskåpet här i Strömsund. Faktiskt det enda som är på kylskåpet överhuvudtaget. I den plastpåsen så finns det en lapp med texten "Ett andetag av Susanne Moe från 12/12-05 klockan 15.42". Nu vet jag inte om jag exakt avgett texten på lappen helt korrekt eftersom den sitter på kylskåpet och jag ligger nere i sängen, orkar inte kontrollera. Men jag tycker det är som coolt att mina föräldrar sparade mitt andetag. Jag gjorde det bara som en kul grej men det är ju kvar såhär 3,5 år efter. Tänk er om de sparar det ännu längre, sådär långt in i framtiden. Då kanske man kan använda andetaget och klona mig. En ny Susanne.