Det var som julafton, all over again

Visst brukar första arbetsdagen på jobbet vara speciell men detta var nog lite i överdrift. Helt omotiverat så började det snöa på morgonen. Då snackar jag inte om lite snöblandat regn, nej nej, här var det snöflingor stora som bomullstussar som singlade ner över himmeln i över en timme innan snön ångrade sig och blev regn. Visst var det till viss del förjävligt. Jag menar, snorigt kallt och dygnblöt är ju inte direkt en räkmacka. Men samtidigt så kände jag och de andra i planteringsgänget att detta var något stort. Det var första gången vi varit med om något liknande och vi blev bara lyckliga av tanken att vi fick uppleva detta. Jovisst, äckligt positivt.

Annars var det väl inte så värst märkvärdigt med denna dag. Eftersom vi går på timlön första dagen så överansträngde jag mig inte direkt och tur var väl det då jag insåg att förra sommarens toppform inte hållt i sig. Jag var lika smidig som en strandad blåval med 10 månaders baksmälla att ta igen. Jag gjorde tre vurpor som verkligen saknade all klass. Det är ju lite svårt till en början, min kropp är van asfalt där i stort sett inga ojämnheter existerar och nu ska man plötsligt gå över stora kvisthögar, stubbar och vattenhål. Tar minst 3 dagar innan man lär sig att man ska lyfta på fötterna.

Nä, nu ska jag fortsätta läsa Flugornas herre innan sömnen knockar mig. Blev föresten rättad av mamma som berättade att Flugornas herre visst finns som film......ja, det är detta jag menar med att jag behöver bli allmänbildad.