Mitt livs roligaste ögonblick

Jag var i måndags eftermiddag med om mitt livs roligaste ögonblick utan att veta om det. Reflektionerna efter denna då så traumatiska händelse får mig att skratta i efterhand och man undrade, var detta verkligen verklighet? Upplevde jag verkligen detta?

Det var under uppsatsseminarie då person X skulle opponera på person Y. Person X verkar vara en jätte trevlig människa men lever dock i en annan verklighet än oss andra. Men vad är då verklighet?...skulle person X säkert säga. Denna opponering handlade om allt utom person Y:s uppsats och istället pågick en envägskommunikation där person X diskuterade med sig själv om vad sanning är, utifrån teorier som person X använt i sin egen uppsats. Detta hade INGENTING med person Y:s uppsats att göra. Detta pågick under 45 minuter. Till en början tyckte jag att detta var en rejäl pina att ens lyssna på. Kombinationen av det orelevanta till att person X bläddrade försiktigt genom blad för blad då han mumlade något om sanning var hämtat direkt från skärselden. Svårt att beskriva. Men birollerna i detta seminarie var dock mer intressanta att studera. Handledaren somnade, Vikingen gjorde ett "Skojar du med mig, är du dum i huvudet"-fejs varje gång person X gång på gång upprepade ämnet sanning, Finskan undvek ögonkontakt med de flesta för att slippa skrattanfall, Feministen fick ett skrattanfall och kutade ut ur rummet innan fragman skulle komma ut ur munnen pga uteblivet högskrattande och själv satt jag och skissade på streckgubbar som gjorde självmord med hängsnara och pistol. Efter 40 minuter pina vaknade handledaren till och vinkade till person X och sa "5 minuter". Vi, birollerna, fattade att nu är endast hade fem minuter kvar på opponeringen innan vi fick släppas in. Person X fattade detta som att det var fem minuters rast innan han kunde fortsätta i 40 minuter till. Typ.

Detta diskuterades idag, då ej person X var med. Vår enda tanke var, tänk om vi ändå hade gjort en inspelning på detta. Skulle lätt platsat in i Yrrolfilmen.