Jag är den som nästan klarar mig.

Hade mardrömmar inatt. Jag skickades tillbaka till tiden då jag tog studenten. Drömmen byggde egentligen inte på så mycket förutom att jag blev tvungen att fara hem och byta klänning och två stycken seriemördare hägrade. Självklart var de ute efter att ta mitt liv.

Lagomt skärrad då jag vaknade ringde jag till Sofia för att prata om den jobbiga nattliga upplevelsen. Hon gjorde väl sitt bästa med att trösta mig genom att säga att det är ju självklart att seriemördarna skulle vilja döda mig. Jag är en sådan som skulle vara rolig att döda eftersom jag blir så rädd. Jag var typ hennes förstahands val. Tack Sofia.

Ibland då vi är på skolan brukar vi leka med tanken; Om vi skulle varit med i en sådan amerikansk tonårsrulle där en seriemördare hägrar, typ Scream, Terror på Elm street, osv., i vilken ordning skulle vi bli dödad? Vi är alltid överens om att Frida är den som skulle klara sig och att jag är den sista som blir dödad. Jag är typ den där som i slutet går fram och kollar om mördaren är död på riktigt och då får mördaren något sista ryck och stryper mig medans då Frida får sätta in nåda stöten på den jäveln. Sofia är lite mer svårplacerad. Jag tror bestämt att antingen är hon den som blir dödad först eftersom hon har störst bröst eller så kan det till och med råka vara hon som är mördaren, sådär oväntat. Det är klurigt detta men mycket viktig kunskap eftersom man blir medveten om sin personlighetstyp. Jag är den som nästan klarar mig.