Grundkurs i komplimang

Jag ger inte komplimanger så ofta men det finns en anledning till det.

Händelse ett;
Kollade in en bekants blogg och fick där se en bild på Maria ifrån lördags. Jag tyckte verkligen bilden var jätte söt så pass söt så det var värt att nämna det i ett sms till Maria. Men problem uppstod i min hjärna på vägen då jag såg att Maria på bilden hade ungefär samma blick som min hund brukar ha då hon är oförstående. Det där fina komplimang sms:et slutade istället med; "Såg bilden på dig ifrån lördags på Daniels blogg. Du var lite lik min hund". I min hjärna så var det fortfarande en komplimang men självklart så uppfattade inte mottagaren det på samma sätt.

Sådant där händer ständigt. Jag tror jag säger en komplimang eftersom min hjärna tänker det men sen blir det fel när jag uttrycker det i ord. Oftast finns det en stor avsaknad av fina adjektiv.

Vi tar ett exempel två ifrån i lördags;
På klubben fick jag en kram av en bekant. Personen ifråga luktade gott och lukten påminde om en tvål jag hade tidigare som luktade sådär sjukt gott. Istället för att säga till personen att den luktade gott så sa jag; "Du luktar tvål". Vilket då kan uppfattas av vilken normal människa som helst att den har en hemsk odör av tvål.

Jag vet faktiskt inte vad det är för fel.