Det är rätt så mycket nu. Jag har börjat inse att "vara Susanne" är ett heltidsarbete. Jobb och lägenhet ska sökas, skolarbeten göras, Bira ska klappas, privatlivet vårdas och mitt i det där så ska jag hinna ligga och kolla på tv på mysmadrassen också. Skönt var det ju i alla fall att jag fick godkänt på tentan.
Annars, har ni tänkt på hur mycket man reagerar då man ser folk man känner på oväntande ställen? Man blir som sjukt glad. Typ bara; "Ååå jag såg dig i parken där klockan åtta på morgonen" och sen tycker man det är skitcoolt som att det vore veckans händelse. Idag körde Linda förbi mig med bilen klockan halv tio på morgonen utanför Stadshuset nere på väst på stan. För mig var det som ingen stor grej för jag visste liksom att jag var där men Linda slängde sig direkt på telefonen och ringde till mig å bara "Jag såg dig!".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar