Siv's modeblogg

Jag och pappa skulle gå ut med hundarna häromkvällen. Eftersom det var kallt ute så tog jag på mig kläder efter väder, alltså snö uppifrån och snö underifrån. Min modemedvetna mamma stannande mig i dörren; "Men ska du verkligen gå ut sådär?". Till och med min inte allt för modemedvetna pappa la sig; "Alltså sådär kan du ju inte klä dig!". Alltså det kanske inte var den bästa klädkombinationen men jag var ändå helt oförstående till deras synpunkter. Men liksom hallå! Det bor typ 4000 invånare i Strömsund. Vad gör det för något om dessa 4000 människorna tycker att jag är ful...?
(Jag har för mig att det är fler invånare i Strömsund men min lillebror säger skarpt att det är 4000 invånare i själva byn)



För er som är intresserad av denna kollektion så är stövlarna från Lundhags. 3 storlekar förstora så att man ska få plats med de moderiktiga tjockstrumporna som inte syns på bild, men känns! För att bryta av de svarta stövlarna så har jag valt ett par ljusblå Diezeljeans i antifit form. Med ett sådant sexigt utslitet knä så man får se lite hud. Jackan är en enkel sommarjacka från Vero Moda som jag har valt att ha en svart Red Label munkjacka under. Som avslutning har jag en ryssmössa med äkta "dött djur päls" från ITAB. Allt detta går lös på ca 1600:- i en affär nära dig.

Om att lukta illa

"Hedra din gäst i två dagar, den tredje dagen ge din gäst en spade". Detta brukar jag alltid hänvisa till då jag far till Strömsund och hälsar på min familj. Detta ger mig fritt utrymme att göra exakt vad jag vill, vad jag känner för, under två dagar och ingen kan säga något eller göra något åt det. Regler är regler. Så vad har jag gjort under dessa två dagar i min frihet?
Till att börja med så installerade jag mig i soffan. Gjorde min klassiska uppbyggnad med dator och TV i perfekt linje så jag kan se bägge skärmarna samtidigt. Har sedan dess legat i soffan och varvat snus med bullar, korv och mjölk. Jag har inte gjort någonting.

Av att inte göra något så kan allting kännas rätt så stressigt. Att passa en tid, som middagen klockan 18.oo, kan förstöra en hel dag. Igår låg jag till och med och oroade mig inför att jag skulle vara tvungen att duscha idag. Jag drog ut på det så länge som möjligt tills jag kände att en unken lukt förföljde mig och jag kunde inte längre skylla på hunden. Eller det jag mest märkte av var att min hund Bira började som smått ta avstånd ifrån mig.

Men nu är den tredje dagen kommen. Jag har rakat mig under armarna, tagit mig en dusch och bytt kläder. Som en helt ny människa. Jag har till och med höjt den kulturella nivån och bytt ifrån program som "Confessions of Celebrity Assistants" till "Arn -Tempelriddaren". Det borde ju räknas som att läsa boken? Jag har även gjort en del försökt att arbeta igång hjärnverksamheten igen. För att inte överbelasta min hjärnkapacitet så gjorde jag en mjukstart med korsord för barn men insåg att även det var svårt då jag inte lyckades lista ut vad en bild på en häst kunde vara. Alltså, en bild på en häst, tre bokstäver och slutar på -TO. Jag var totalt lost. Jag fick för mig att det måste vara en vokal framför T:et och började googla runt på de olika vokalkombinationerna; Ato, Oto, Uto, Åto, Eto, Ito, Yto, Äto och Öto men utan större framgång. Utan att tänka i större banor så antog jag att Östersunds posten gjort något fel. Och irriterade mig på vad ett fel i ett barnkorsord kan ge för skada i de stackars barnens självförtroende. Små mörka fläckar i själen som senare kommer bidra till ett tonårsliv som EMO. Tvärsäker på att Östersunds posten gjort fel så visade jag upp för min mor det uppenbara felet i korsordet. Hon kollade på mig och sa; "Men ska det inte vara sto?".

Ja...

"Jag trodde aldrig lögnen skulle få så stora proportioner"

Vi har varit med om det tidigare i historien. De så kallade lögnerna. Ni kanske minns Bill Clinton då han stod och ljög för hela världen och nekade sin otrohet. Eller varför inte ta ett sådant simpelt exempel som "jungfru" Maria som hade varit ut och glassat omkring, blev sedan på smällen och ljög för sin trolovade Josef att det var Gud som gjort detta emot henne. Alla dessa lögner har fått stora proportioner. Och nu återigen har en lögn som bidragit till felaktigt fakta och gett oskyldiga människor en felaktig bild av verkligenheten tillkommit i denna värld.

Ni kanske minns mitt inlägg och kompis 1 och kompis 2 som hade sex måndagen den 6:e april klockan 22.30. Idag ringde kompis 2, hon hade läst min blogg och mådde dåligt över att jag gjort en sådan stor grej av det. Speciellt med tanke på att hon ljög. Hon ljög då hon sa att hon hade sex, hon ljög för att hon skämdes över det hon egentligen gjorde....hon sov! Hon ville verka som cool inför mig men samtidigt avfärda samtalet eftersom hon låg där och dregglade på kudden alldelens själv. Hur avfärdar man ett samtal snabbt? Jo, hennes taktik var att säga att hon hade sex.

Jag beklagar så mycket. Jag hoppas inte detta har bidragit till en felaktig verklighetsuppfattning hos er. Jag hoppas att ni inte hann reflektera allt för mycket över 6:e april klockan 22.30. Kompis 1 hade i och för sig sex men inte kompis 2, hon ljög eller som hon kallade det; lurades lite. Och vad kan vi ta för lärdom av detta? Inget.

Men annars så har jag efter mångas önskemål äntligen ändrat så att nu kan alla, vem som helst, kommentera min blogg. Jeey!

En bild säger mer än tusen ord

Åter till cold Strömsund. Mamma hämtade upp mig på busstationen och var inte alls sparsam med smickret då hon såg mig. Eller nja, det första hon sa då vi träffades var; "Vad du ser speciell ut". Det går tolkas på många sätt. Att vara speciell rent allmänt är negativt, att vara speciell för någon är positivt så att se speciell ut....jag vet inte. Men med tanke på att hon skrattade efter så har jag mina aningar.

Vi hade sedan bildvisning av indonesienbilderna. Ytterst intressant. "Ja, här ser ni en staty föreställande en drake", "Här ser ni en annan staty föreställande en apa" och "Här ser ni en staty föreställande Gud vet vad". Varför lyckas alltid semesterbilder bli som så tråkiga. Är det mängden och upprepningarna som gör det?

Vi kom till en bild då plötsligt mamma hajade till. Vederbörande bild som visas här ovan. Mor sa lite försiktigt; "Men alltså, är det Sofia? Men, hon såg ju söt ut på det andra kortet...?". Jag förklarade då för mamma att Sofia är en väldigt speciell liten tjej i klassen med speciella behov.


Eller nä, nu skojar jag. Sofia har inte speciella behov. Jag försökte bara göra en liten hämnd där efter gårdagen. Alltså då vi diskuterade talanger, Sofia, jag och Frida. Liksom att Fridas talang var att måla, Sofias talang att laga mat och sen när vi kom till min talang så tystnade det och Sofia försökte rädda situationen genom att säga att min talang var att gå med hunden. Och hon sa det seriöst! Som att hon trodde att jag skulle bli glad för att min enda talang är att hålla i ett koppel och plocka bajs. Jag borde ju vara bättre på något annat....?

Eftersom jag inte var där

Allt inom median är tillåtet. Jag skriver ju för en tidning vid namn Slumpen. En tidning för lärarstudenter av lärarstudenter. Jag och min gamla polare Anders har en sådan kallad testpanel där vi i varje nummer testar olika saker, allt från godis till tv-program för att ge en inblick för studenterna vad som är rätt att välja om man befinner sig i totalt jävla mörker. I denna testpanel bjuder vi varje gång även in en gästtestare. Oftast hoppas vi på de större kändare personerna men slutar oftast med någon lärare som skrivit någon trevlig bok. Eftersom jag var borta denna gång under Slumpenskrivtiden och bristfällig kommunikation förekom i Indonesien, så missade jag att skicka in mina åsikter angående tv-program som skulle testas denna gång. Anders, min kompanjon, tog sakerna i sina egna händer och gjorde en personlighetsprofilsanalys av mig och kom sedan fram vad mitt innersta inre skulle ha sagt om mitt innersta inre skulle ha talat. Det är alltid lika trevligt att se vilka tolkningar människorna gör av en. Läs Slumpen i PDF-format på www.umpe.nu

Varför hade alla sex då?

Ni kanske har hört talas om leken "jag har aldrig". Denna lek är vanligt förekommande och går i stort sett ut på att någon kanske säger något de aldrig gjort, ex; "Jag har aldrig kört traktor" och de då som kört traktor dricker. Inga konstigheter. Ibland har det ju hänt att någon sagt "jag har aldrig svarat i telefonen då jag haft sex" och man har som blivit alltid lika förundrad över personer som dricker då. Detta öppnar för en viss eftertanke; har personer jag ringt till svarat då de har sex? Inte vad jag vet. Men jag tror nog de vanligaste är att folk då endast trycker på upptaget i sin mobil.

Men plötsligt händer det!

På väg hem efter Joes födelsedagskalas så ringde jag först kompis 1 för att få lite sällskap på vägen.

Jag; -"Tja! Vad gör du?"
Kompis 1; -"Hej, jag är lite upptagen. Jag har sex"
Jag; -"Jaha, okej. Lycka till!"

Trots chockad över att människan svarade var jag exalterad över att äntligen få vara med om att ringa då någon har sex. Konstigt nog. Men eftersom jag ändå hade tråkigt då jag gick så lämnade jag inte så stor eftertanke till detta och ringde kompis 2.

Jag; -"Tja, vad gör du?"
Kompis 2; -"Alltså varför ska du ringa just nu. Du stör! Jag har sex"
Jag; -"Detta är helt sjukt. Jag ringde nyss blabla och hon hade också sex. Varför har alla sex just nu?" (Av en anledning försökte jag starta en konversation i detta läge. Varför vet jag inte)
Kompis 2; -"Alltså du stör. Vi hörs"
Jag; -"Okej, Lycka till!"

Från att aldrig ha varit med om att vara en "sexsaboterare" tidigare så lyckades jag med två på samma gång. Såhär efter varandra. Två frågor snurrade i mitt huvud efter. Varför hade båda min kompisar sex måndag kväll klockan 22.30 och varför svarade bägge i telefonen...? Att tillägga är att de då inte hade sex med varandra. De bor för långt bort för att den teorin skulle vara tillgänglig.

Till att börja med. Vad gjorde att de hade sex måndag kväll klockan 22.30? Bägge två har förhållande där sexet går mer på rutin nu än förälskelsens spontanitet. Kanske det är inplanerat, måndagar och torsdagar klockan 22.30 kör vi lite one and one action honey! Det är en teori. Jag tittade även igenom dagens tv-bilaga om det skulle kanske varit något speciellt tv-program som skapat lite stämning mellan rummets fyra väggar. Familjen Annorlunda gick på fyran mellan 20.00-21.00 men det skulle kännas skumt om ett program med en familj som har överproducerat barn så semestern blir förstörd skulle vara något som skulle egga upp stämning till att producera barn. Sen, tyvärr kompis 1, det spelar ingen roll hur mycket du försöker men på det där sättet kan man inte få barn! Jag vet inte, jag behöver hjälp här. Varför hade de sex måndag kväll klockan 22.30....?

Sen det där med att svara i telefonen då man har sex. Nu ringde ändå kompis 1 upp senare och förklarade sitt beteende med att svara i telefonen då med att telefonens ringsignaler störde. Jag frågade dock, varför inte trycka på upptaget? Hon kom med ytterligare ett förtydligande i att telefonen låg i hallen, hon blev tvungen att gå upp och då hon ändå hade gått upp kunde hon lika gärna svara. Okej, jag accepterar svaret till en viss del om det inte skulle vara för att jag har här en ytterligare teori. Ja, att de helt enkelt ville skryta om att de hade sex. Alternativet att trycka på upptaget var mycket tillgängligt, sen om de ändå svarade så kunde de helt enkelt bara säga att de var upptagna men här ville bägge två av personerna förtydliga om att de hade sex. Ett försök att göra mig avundsjuk?

Detta är komplicerat och kanske sjukt konstigt att jag ens försöker hitta förklaringar på detta. Jag antar att detta var nog en sådan stor händelse i mitt liv så det måste ältas. Det måste hittas förklaringar. Jag kan inte bara lämna detta som en kanelbulle som blivit för gammal. Ni förstår.


Annars.
Idag hade jag planerat en transkriberingsdag med Frida och Sofia. Jag transkriberade en gång i Indonesien med Sofia och liksom följde med i flowet av hennes tempo så jag tänkte att det kanske funkar om jag transkriberar med henne igen. Frida har jag aldrig lyckats plugga direkt med men eftersom det är Frida så måste jag även bjuda henne. Jag trodde i och för sig att hon hade hunnit fara hem för påsken. Frida råkade då vara hemma, bara att gilla läget och Sofia var på.

Vi bestämde uppsamling hos mig klockan tio på morgonen och sen bjuder jag på tacos till lunch. Sofia är en person som ogillar att bli sen så hon dök upp hela 35 minuter för tidigt. Innan jag ens hade hunnit med hälften av mina morgonbestyr. Man förväntar sig aldrig att folk ska vara i tid, speciellt inte om det är så att det är ingen dödsviktig tid att passa men ändå okej att folk kommer i tid. Men 35 minuter för tidigt???!! Jag kan inte låta bli att tycka att det ändå är lite sött. Hon visste inte hur lång tid det skulle ta att gå ifrån där hon bodde eller om hon skulle gå vilse efter vägen, trots hon bott nästan granne med mig. Jag vet inte. Frida dock kom ovanligt i tid, endast 4 minuter försent.

Jag var väldigt peppad på att plugga men efter 5 minuter började man redan höra suckarna. 20 minuter senare började Frida klaga över att hon är hungrig. Frida äter i stort sett hela tiden. Jag gav upp och lagade i lunch. Tänkte väl att det går väl äta och sedan plugga vidare sedan. Efter lunchen var de för mätta för att plugga och ja, sen så kom inte ens tanken på att plugga upp något mer. De lyckades bryta ner mig. Jag är nog en svag människa i detta avseendet.

Vi började hänga runt på internet, presenterade Sofia för facebook och var sedan snäll och gjorde än åt henne. Ni hittar henne som en nytillagd vän för mig vid namn Sofia. Det var ungefär i denna stämning vi bara kände för att dricka lite Baileys. Klockan var inte alls i laglig tid för Baileys drickande men vi var på ganska så bra humör och hade inget annat för oss. Jag var till viss del tveksam eftersom hälsan kanske inte är i topp men de övertalade mig genom den nyblivna klassiska kommentaren om att läkaren sa faktiskt att jag skulle dricka mycket. Sen fortsatte detta, det pågick, det urartade. Efter att ha tvingat hit Sofias pojkvän med sushi och de farit hem så gick jag och Frida över till Jacob för att hälsa på en kort sväng. Han tyckte vi var onormala först, kunde sedan se poängen i vårt handlade och efter det bjöd oss på Baileys även där. Som en krogrunda på Carlshem.

Någon gång sisådär efter klockan sju så insåg jag och Frida att vi måste över till vår kompis Joe som fyller år idag. Vi skrapade ihop lite skräp som jag hade hemma, bl.a. en Yabbha-Dabbha-Dance skiva, och slog in det i ett minnesvärt paket som hon fick. Under hela promenaden till Joe så övertygade vi oss själva att det är tanken som räknas. Joe blev nämnvärt glad över presenten och påpekade att hon faktiskt inte hade en Yabbha-Dabbha-Dance skiva sedan tidigare. För att vara vänlig så satte hon även på skivan och vi genomled 90-tals musiken i bakgrunden medans vi åt av Joes tårta. Vid halv elva gick vi hem, efter några försök då Joe försökte få oss iväg att köpa lite öl och dricka. Men någonstans måste man sätta ner foten! Vid halv elva....vilket leder till där jag började.

Jag försöker hitta sambanden

Jag vill bara påpeka till en början, reda ut alla missförstånd innan missförstånden sker; Jag var trött.

Jag hade kanske ganska så stora förväntingar på kvällen. Med sådana här hjärtliga återseenden då folk omkramar än i 5 minuter och bara är lycklig av tanken på att man åter igen är tillbaka. Så blev det inte riktigt. Antingen har människorna här inte riktigt reflekterat över att jag varit borta och tycker inget stort välkomnande behövs eller så är det så att min outning på facebook om tyfoiden har per automatik skapat ett avståndstagande ifrån folk. I och för sig, så illa är det inte. Lena blev jätte glad av att se mig, ett hjärtligt återseende ifrån onsdagens kalas. Lena var dock också med till Indonesien och hon lika mycket tyfoidbesmittad som oss andra så det räknas inte riktigt. Likaså med Joe, men hon blir alltid lika glad av att se mig. Spelar ingen roll om varit borta i 6 veckor eller 6 minuter. Jag antar att hennes hjärna fungerar som en hunds i det avseendet.

Men iklädd min "Morrison hate your emo song"-tshirt och med alldelens för mycket taxfree sprit så följde jag med Joe till några av hennes klasskompisar på den obligatoriska förfesten. Min t-shirt var på gränsen till lite för kort. Indoneskroppar är inte på samma sätt formade som västerländska men detta spelar ingen roll så länge man har en solbränd mage. Att inträda denna fest var att gå 50 år tillbaka i tiden med tanken på deras inredning och deras sätt att skåla. Det där med att skåla är intressant, ju mer städat sällskapet är ju mindre klirrar man i glasen. Detta sällskap var oerhört städat och lyfte endast glasen och utbytte ögonkontakt med varandra. Som Tyra Banks skulle säga, de log med ögonen. Eftersom jag kanske inte är en sådan där jätte städad person så blev det lite jobbigt för mig då denna skålsituation uppstod. Min hand ville bara föra mitt glas till Joes men då jag såg att ingen annan gjorde denna rörelse fick jag hejda mig. För att skryta lite så var förfesten hos Charlotte Kallas moster.

Efter drog vi ner på scharinska villan där UBC stod för kvällens underhållning. Detta var faktiskt första gången jag var på UBC men har hört via omvägar att det ska vara bra. På UBC var människorna en kloning av varandra. Jag antog att jag skulle få lika mycket utbyte av detta möte vara sig det var 20 eller 200 människor där. Gick runt och hälsade på några ytligt bekanta, dansade men var egentligen väldigt trött och på fel humör för att vara ute. Saken blev inte bättre av att Joe fastnade i käften på någon annan så jag i stort sett var lämnad för att umgås med de ytligt bekanta. Och som sagt, jag på fel humör är inte upplagd för att börja bygga upp en djupare relation med dessa ytligt bekanta. Tur hade jag Lena där men då hon väl gav upp för kvällen så kändes allt rätt så; "Det blir inte bättre än såhär, gå hem och lägg dig". Vilket jag sen då gjorde.

Satt mig på buss nummer 1 till Carlshöjd, efter det minns jag inget fören busschauffören väckte mig på slutstationen. Han frågade lite artigt om detta var stället jag skulle av på egentligen. Men eftersom det Carlshöjd ligger ett stenkast från där jag bor så sa jag ja. Ett ganska så långt stenkast då, man kanske får kasta ganska så många gånger långt men ändå ett stenkast.

Detta kan sammanfattas genom att citera ett personligt meddelande någon har på msn; Vanligt sunt förnuft kanske inte är så vanligt.

Om sociala regler

Mamma ringde idag precis då jag var på Carlshems pizzeria. Hon frågade om jag var själv och förvånades sedan över det faktum att jag bestället pizza själv en fredag kväll och sitter sedan hemma själv och äter pizzan. Som att pizza är en sådan social maträtt som endast kan endast ätas med andra. Maträtterna har sina regler. Hon skulle knappast höjt på ögonbrynen om jag sa att jag kokade nudlar och åt själv. Nudlar är en enmansrätt. Jag är en sådan rebellisk människa då jag äter pizza själv. Tjejen som simmar emot strömmen, inte med strömmen. Normbryterskan. Plötsligt ser jag en större mening med mitt liv.

Jag håller på att flagna bort. Snart har alla fysiska minnen ifrån Indonesien borta. Det är ju kul. Jag som i stort sett bara varit i lägenheten och låtit min hud bleknat utan att låtit resten av Umeå ta del av solbrännan. Tur jag har nya converseskor, de kan jag ju visa upp. Jag har två nya par till och med. Så det kan bli överraskningar i två dagar. Inte alls deprimerande.

Jetlag

Sen borde jag verkligen ändra bloggtiden från Yogyakarta tid till Sverige tid. Men jag antar att jag fortfarande är sjukt jetlaggad.

Diagnos tjackhora

Jag var på sjukan igen i onsdags för att jag hade en riktigt jobbig tisdag kväll med tillbehörande kramper. Egentligen borde jag farit in på kvällen men eftersom man har hund, bor på Carlshem, det är kväll så blir blir det rätt så opeppat oflexibelt. Men det man inte gör på kvällen kan man göra dagen efter så jag skaffade hundvakt åt Bira, gick ner med henne till Frida och gick sedan på akuten. Att tillägga är att jag mådde helt okej på morgonen. Jag träffade en ny läkare och berättade om mina problem. Efter utläggningen så frågade läkaren hur jag mådde och jag sa som det var att jag mådde liksom helt okej just då. Läkaren frågade vad jag då gjorde där och jag sa helt ärligt att jag ville ha mer smärtstillande eftersom mina tabletter var slut. Av en konstig anledning så blev hela situation absurt utav detta och läkaren fick för sig att jag var någon slags knarkare som bara var ute efter tabletterna vilket ledde till att nu får jag endast smärtstillande mot kramperna om jag far in på akuten då väl kramperna sker. Inte nog med detta så hittade de även, från urinprovet, att jag hade en infektion. Utan att ta hänsyn till tidigare journaler om mig så frågade läkaren om jag hade haft oskyddat sex. Jag sa nej. Han kollade på mig och frågade om jag var säker och påpekade att klamydia är väldigt vanligt. Av onsdagens läkarbesök av att bedömma så fick jag nog diagnosen knarkande slampa.

Sen är det ett litet problem som har uppstått. Kanske det handlar om populäritet, min nya sjukt godluktande parfym eller den anledning att man nyss hemkommen från Indonesien och alla vill träffa än. Det spelar ingen roll men jag är bjuden på 6 fester denna helg, utslagen på 2 dagar. Med enkel lågstadie matte så kan man räkna ut att detta är en omöjlighet även för den bästa. Sen är jag inte i form fysiskt och har knappast energin för att orka en fest överhuvudtaget. Om jag känner den människan jag är så kan jag säga på förhand att då det blir såhär mycket går jag i ide och kommer troligtvis bara sitta hemma framför tv:n och äta chips. Det är det mest rättvisa, för då blir det lika för alla. Jag är en rättvis människa.