Överlevnads kick-off 2,0 i bilder

På söndag eftermiddag tog jag och Vickis bilen upp till Luleå till vår kära gemensamma vän Helen. Det blev en hel del packning som behövs på en överlevnads kick-off. Som t.ex. rödvin, dillchips, parfym, rena underkläder och papperstallrikar.

Ett troget sällskap i form av Bira är också en självklarhet.

Vi tog en båt ut på en ö vid namn Kluntarna. Där fanns det speciella fåglar som man inte fick störa, fornnordiska mönster av stenar som man inte fick röra och en del annat folk. Här äter vi vår första måltid i form av korv och potatissallad.

Obligatoriska "Vickis vid vatten"-bild. Även kallad VVV-bild.

Det fanns även en bastus på ön. Jag brukar inte vara så förtjust i bastubadning men Helen påtvingade mig detta tills det uppskattades.

Här blev vår tältplats. Stora tältet var till en början Helen och Vickis och jag och Bira skulle sova i det lilla eftersom det stora var lånat och vi ville inte hundhåra ner det. Men det hela slutade med att vi alla låg i det stora tältet och Bira i stora tältets förtält.

Självklart hade vi regler också. Efter jag ställt frågan "vad skulle du gjort om du vaknade upp på natten och upptäckte någon av oss onanera?" till Vickis så införde hon två regler; 1. Ingen får onanera i tältet, och 2. Hur kallt det än blir så får vi inte skeda.

Bira avnöjt friluftslivet fullt ut. Så pass mycket att hon passade på att rulla sig i stenfornlämningarna. Jag förstår Bira. Stenarna på rad var inte så häftiga.

Eftersom det var ett naturreservat och ö-ägarna får sjukt mycket pengar av EU för att det ska vara ett naturreservat så måste de spendera det på något. Kluntägarna shoppade loss på ByggMax.

De hade en brunn där man hämtade vatten ifrån. Denna brunn var också något slags myggnäste. Troligtvis så visste myggorna att människorna tids nog går hit så dom lurpassade.

Detta var ett magiskt ögonblick. Middag klockan elva på natten vid stranden till solnedgång. Fläskfilé, hemmagjord potatissallad och rödvin ur riktiga rödvinsglas (som Helen hade med sig). Självklart kan man ifrågasätta vart kampen om överlevnad inkommer på vår överlevnads kick-off.

Obligatorisk "Nyvaken Helen äter dillchips i tältet på morgonen"-bild.

Här lunchade vi sista dagen och tog vår sista solning. Bira njöt också eller hade möjligtvis värmeslag.

En Bira som kämpar hårt i blåbärsnästet för att få lite fästingar. Efter dagens undersökning så visade det sig att hon hade misslyckats.

Mitt veto som jag hade innestående på Vickis använde jag då det var dags för tältihopplockning. Jag satt bredvid och kollade på medans damerna kämpade på.

Kom på att jag inte hade några bilder på mig själv från utflykten. Folk kunde ifrågasätta om jag ens varit med så jag bad Vickis ta en bild på mig och Bira vid hamnen.

Inge mer konstigt än Helen och Vickis på båten på väg hem. Där bakom ser vi en sådan livbåt. Jag funderade över livbåten och frågade Vickis; -"Undrar om denna båt någonsin sjunkit". Vätskebrist.

Jag fascinerad över alla stora båtar i Luleås hamn. Inlandsfascination kan vi kalla det. Annat mot träbåtarna hemma.

Bira slocknade på direkten på vägen hem. Jag förstår henne, jag har känt mig bakis hela dagen idag.