Rysningar

Ligger här i sängen inbäddad med chipssmulor och har precis avverkat gårdagens avsnitt av idol. Måste bara säga att vissa av dessa tjejer i idol ger mig verkligen rysningar. För att de är så bra på att sjunga. Jag önskade att jag kunde sjunga bra.

Denna vecka har det varit katastrofalt mycket att göra. Inte för ovanligheten skull dock. Men det är ju möten, möten och möten så det blir en del om kvällarna. Fattar inte nu hur jag kunde då, den 10:e januari, vara så exalterad över att jag skulle få gå på mitt första riktiga möte.

Annars ska jag på 40 års kalas imorgon. Hade ju en rejäl klädångest inför hela grejen men kära 40 åringen i sig själv tog sig tid att åka och shoppa med mig på Bromma blocka igår. Och nu med kläderna i hand så känns det ändå bra.

Kommit ut om flytt

Nu är det gjort. Nu har jag berättat för Gudrun att jag kommer flytta. Det var ju typ jobbigare än att komma ut och jag fick ta sats tre gånger innan det kom fram. Gudrun tog det väl okej, hon accepterade men tror hon blev lite ledsen. Men seriöst, jag kunde inte vänta längre på att Bernt skulle bli bättre för hittills har det ju inte gått åt rätt håll.

Annars har jag total klädångest. Jag ska iväg på 40 års kalas på lördag och har absolut ingen aning om vad jag ska ha på mig. Liksom man vill ju vara lite uppklädd och inte se ut som 25 svåra år. Svårt.

Spindeldörren

Det finns en sak man inte får göra då man hälsar på mig och det är att öppna "spindeldörren". "Spindeldörren" är själva dörren till min franska balkong. Utanför den har jag upptäckt att det finns massiva spindlar. Alltså de är skitstora. Som de legat där utanför mitt fönster och muterat gradvis. Kan ni tänka er vad galet det blev då det första min mor gjorde då hon kom hit var att öppna Spindeldörren. Så nu har jag en spindelsituation här i rummet. Mamma lovade att avlägsna alla eventuella spindlar som hann krypa in i rummet men hon glömde en....en.

Gammelsmurf

Mamma och svägerskan på besök i helgen. Dom har sprungit Lidingöloppet idag. Det gick bra för dom, de kämpade på. Jag var också duktig och kämpade på för medans de sprang så hann jag och en kompis med 3 pubar på söder. Jag måste ju säga att det finns en enorm skillnad i dryckeskulturen här än i Norrland. För jag har märkt att det är väldigt ofta, oavsett dag, man går ur och tar ett glas. I Norrland kunde det väl också ske att man tog ett glas en vardagskväll men då var det oftast från en Bag in box och hemma. Trots det är jag näst intill aldrig ute och festar längre. GammelSusanne.

Skolfoto

Nu är det snart dags för skolfotot och det kommer ske två dagar innan jag åker på semester. Jag känner att detta är lite synd för jag vet att jag inte brukar bli den bästa på kort. Jag brukar kunna se helt galen ut faktiskt. Vissa personer har ett sådant där fotoansikte som det alltid kör med på bilder men jag har inget sådant. Eller jag har ett men det är inget bra. Jag får helt enkelt öva. Känner dock att detta är den svåraste utmaningen jag hittills ställts inför sen jag började arbeta på förskola.

Ikväll var jag som illa tvungen att arbeta också. Eftersom jag haft två veckor då jag varit riktigt trött så var ju inte det ultimat. Men trots all träningen inför beachen så gjorde jag ett undantag och sockerbombade mig själv till vansinnes tills mina ögon var uppspärrade till max. Socker har verkligen en god effekt på dem som sällan intar det.

Lunchvilan är för evigt borta

Så fluktansvärt trött. Slutade klockan tre idag och hade tänkt ta en sådan berikande powernap då jag kom hem men då jag inte hade somnat innan klockan 17 så sket jag i det. Jag tror min trötthet har lite att göra med att nu om dagarna så börjar barnen på förskolan bli så stora så det är inte många som sover efter lunch. Vilket då innebär att jag inte heller får sova vid lunch. En jobbig omställning.

Imorgon ska jag iväg och skriva på kontraktet för den nya lägenheten. Det ska bli kul! Är dock ändå lite nervös för man vet ju om att det finns alltid dem som vill lura än. Så får inte låta desperationen gå ut över förnuftet. Det mer som finns att oroa sig över är ju att imorgon kommer jag också berätta för Gudrun att jag kommer flytta. Bara hennes gubbe håller sig pigg så tror jag nog att det kommer gå bra.

Ofrivillig bantning

Igår fick jag uppleva en alldels ny form av ofrivillig bantning. Det är såhär att jag har ju tagit nu en massa vaccinationer inför resan och igår tog jag en för magen. Och för att den skulle ge den absoluta bästa effekt fick man inte äta något en timme före intag och en timme efter intag. Jag skojar inte då jag säger under dessa två timmar så har jag aldrig varit så sugen på att äta. Trots det att jag åt middag en timme innan och sedan knaprade vindruvor en timme efter. Det är alltid det här förbjudna som lockar hos mig.

Annars så är det nu mindre än tre veckor kvar innan resan. Och det ska bli så fruktansvärt skönt att komma bort en sväng. Sen var det ju en massa jag hade tänkt hinna med innan trippen som spanskan och beachformen. Spanskan är fortfarande förfärligt bristfällig och under all krititk och beachkroppen lider fortfarande av kolhydrater men spelar ingen roll. Nä, det är okej.

"Panding"

Jag på gymmet. Jag sträcker ut ryggen här.

Gymmade idag igen och jag må ju säga att det går rätt så bra. Det är ju inte som det var för 6 år sedan då jag gick på gympa på iksu och satt på elementet 37% av tiden. Konditionen kommer med åren så att säga.

Det är ju inte direkt den mysigaste stämning här i lägenheten eftersom Bernt ligger på sjukhuset och verkar nog inte kunna ta sig därifrån. Så imorgon ska jag följa med och hälsa på han, möjligtvis ett sista farväl. Tycker sådant här är skitjobbigt men tror jag skulle må bättre av det iofs. Jag känner mig konstig över hela situationen eftersom jag är deras inneboende och har egentligen inga direkta andra band till dem. Men å andra sidan så har jag bott här snart i 9 månader och det är ju omöjligt att undvika att få en nära relation.

Okomplicerat

Har haft ett sådant härligt flyt nu i några dagar. Ni vet, då saker som skulle kunnat bli väldigt komplicerade blir sådär totalt okomplicerade och sker enkelt. Sådant älskar vi och jag tycker verkligen samhället överlag ska satsa på det mer okomplicerade tänket.

För att fortsätta på det okomplicerade temat så träffade jag min gamla kära korridorskompis Petter idag. Vi har som känt varandra i sex år nu snart och haft liksom en halvt regelbunden kontakt. Dock har det varit lite svårt eftersom jag aldrig kommit ut för Petter. Det blev inte av, sen kändes det ha gått för lång tid, och sen drog jag bara ut på det. Men idag frågade Petter mig om jag gillade tjejer och jag sa ja. Sen började han liksom fråga på om jag träffade någon och vi diskuterade svårigheten i att träffa någon överlag. Det blev ingen grej alls överhuvudtaget att jag var gay och det var så skönt!

Och detta har jag som varit nervös över sedan jag förstod att Petter skulle bli en bestående person i mitt liv.

En lägenhet!

Jag har underbara nyheter att berätta. Efter nio månader i sthlm så har jag äntligen lyckats få en lägenhet. En hyreslägenhet dessutom. Fick se den idag, en liten etta på 21 kvm med högre tak än kyrkan. Det är 3 våningar gamla kontor som de byggt om till små lägenheter och det ser ju banne mig lite speciellt ut. Men mysigt, blandning av hotell och kyrka liksom.

Och det är skönt att jag fått detta boende för det är inte det mest okomplicerade levnadsstandarden jag har nu. För jag bor hos ett äldre par. Då jag flyttade in var de friska och tipp topp. Sen gick höften på gubben av, sen visade det sig att det berodde på cancer, sen hade cancern spiridits sig och i fredags hämtade de han med ambulans mitt i natten för att han hade svårt att andas och det beror troligtvis på lunginflammation men de vet inte riktigt för han blir bara sämre. I vilket fall som helst så är det skitjobbigt för alla inblandade.