Om att vakna upp på konstiga ställen

3 nätter i rad nu så har jag somnat vid klockan 04 på morgonen och vaknat upp på ställen som inte är i min lägenhet. Jag skulle på gränsen vilja kalla det ohållbart. Om det inte skulle vara för att denna morgon så vaknade jag upp till lukten av kokt ägg och stekt bacon. Klev upp ur den blommiga sängen, vandrade ut i köket och möttes där av en gråhårig tant vid namn Ingegerd. Hon var jätte trevlig, bjöd på frukost och sen en cigg på det. Jag stannade där ett tag och snackade med henne om livet, framtiden och allt men sen blev vi avbruten av att hemtjänsten kom förbi. Tur var väl det för av en konstig anledning så hade Ingegerds kateter farit ut under natten.

Ingegerd då hon bjuder mig på frukost vid frukostbordet.

Ingegerd då hon upptäcker att katetern inte sitter i.

Igår morses uppvaknade var inte direkt av samma karaktär som att vakna upp hos Ingegerd. Istället låg jag inne på en av Max-toaletter på Vasaplan, insmord i smält ost och pommes fastkletat över kroppen. Detta kunde ha varit mycket värre om inte Max-personalen var så gemytligt trevliga och lånade ut 17 kronor så jag kunde ta bussen hem samt ett hamburgebröd för att täcka över de mer privata regionerna. Dock fick jag inte sitta ner på bussen.

Jag insmord i smältost inne på Maxtoaletten.

Illustration av Sofia

Ungdomsmottagningen

Jag vill börja med att tacka den personen som sände kedjebrevet till mig. Nu känner jag att mitt liv äntligen kommer vända, solsken och pippifåglar varje dag. Oturligt nog så ville inte denna person ge mig glädjen att slippa hängbröst då jag blir äldre utan redigerade texten med ändringen; "Gör du det inom 15 minuter så får du ändå hängbröst som vuxen men du kommer att ha pengar nog att fixa till dem efter egen smak och tycke". Men man kan ju inte få allt. Jag är bara nöjd om förbannelsen i olycka försvinner.

Så vad gjorde jag min första dag i "lyckan ler mot mig"? Ja, morgonen började med att jag var tvärsäker på att jag fått klamydia. Inte för jag hade några symptom utan för ett brev med bokstäverna "UM" låg i brevlådan. UM=Ungdomsmottagningen vilket innebär könssjukdomspost. Eftersom jag var påväg ut med hunden hann jag inte öppna brevet och läsa det på direkten. Istället gick jag den 30 minuter långa promenaden och föreställde mig hur jag fått en svår klamydia som spridit sig till njurarna och resterande delen av kroppen. Allting pekade mot det med tanke på att vid urinprovet jag lämnade för 3 veckor sedan visade på en infektion av något slag. Men samtidigt började jag fundera på hur jag skulle kunna ha fått det, jag menar, jag har ju varit bortrest i Indonesien i 6 veckor. Fast jag lyckades ju få tyfoid och njursten, klamydian skulle som bara bli ännu en sjukdom till samlingen. Inte att förglömma så skrek det bara könssjukdom om kocken som lagade maten på hotellet. Om nu klamydia kan smitta via mat? Efter alla funderingar på om hur jag skulle ligga där på sjukhusbädden och tyna bort i klamydia så kom jag hem och öppnade brevet. Fan vilket antiklimax det blev. Det var något medlemskort från någon förening som inte alls hade någon koppling till UM. Jag blev näst intill besviken.

Efter denna upproriska morgon så gick jag på dejt. Eller jag definerande det som en dejt, svårt att säga vad Sofia kallade det eftersom hon är förlovad och bor ihop med sin kille. Men om 50% anser att det är en dejt så måste det ju vara en dejt. 53% skulle jag till och med våga mig på att säga, jag är längre, mer massa, alltså mer procent. Då tycker ju till och med majoriteten att det var en dejt. Men vi tog en romantisk lunch i humanisthuset och satt sedan ute i solen och pratade om allt och inget. Ibland möttes våra blickar och det blev såhär varmt i hjärtat. Undrade om hon kände likadant...?

Dagen avslutades med jag blev inkallad på kort varsel till ett möte med styrelsen. Jag har inte varit på ett möte på evigheter så det var på tiden men av alla möten som jag hittills varit på så var detta en påhälsning från helvetet. Jag gick efter halva tiden, alltså efter 4 timmar. 4 timmars petigt redigering i olika dokument om meningsuppbyggnader, jag fick nog. Om jag skulle haft en stiftpenna skulle jag lätt kört in den i örat för att slippa lidandet men det fanns inga sådana effektiva tillhyggen i närheten. Troligtvis för att självmordsrisken är hög på sådana här tillställningar. Jag brukar tycka annars att mötena kan vara rätt så intressanta, det kan jag faktiskt utan att ljuga påstå men jag har ingen aning om vad som var felet idag. Troligtvis dokumentredigeringen.

Naken, blodig med en söndersliten kråka brevid

Har varit isolerad i 3 dagar nu. Knappt sett en enda människa. Detta är som Big Brother fast utan mottävlande och alkohol. Efter ett tags isolering börjar hjärnan fungera annorlunda, det blir som en enda stor psykos eller nått. Klockan går men man har ingen aning om vad som egentligen händer. Inatt gick jag till sängs klockan 01 men jag vet att jag inte somnade fören klockan 04 på morgonen. I 3 timmar skedde saker jag inte minns och inte gjorde det saken bättre att jag vaknade upp i skogen imorse...naken, blodig och med en söndersliten kråka brevid mig.

Sofia hittade den här fantombilden på Aftonbladet där de skrivit om någon konstig varelse de sett springa omkring naken i skogen. Creepy!

Det ultimata kedjebrevet

Jag har varit så dum och naiv, ignorerat det självklara. Ögonen gick verkligen upp för mig då jag öppnade min inkorg till hotmail och fann där minst 30-talet kedjebrev, bortglömda och bärande på en massa olycka. Eftersom jag inte hade något annat för mig så började jag läsa dem, plötsligt stod allting klart för mig och jag kunde härleda all den skit som hänt de senaste åren till dessa. Njurstenen, tyfoiden, alla brutna ben och icke att förglömma denna otur i kärlek. Och enligt kedjebreven så skulle det inte bli bättre utan det kommer fortsätta såhär i minst 723 år till. Det går även se till det faktum att jag aldrig sänt vidare ett kedjebrev i hela mitt liv så det är helt otroligt att jag ens överhuvudtaget kan äta utan att bli sondmatad.

Men nu är det dags att ta tag i sitt liv! Inte bara ligga i soffan och pressas av denna kedjebrevsotur som tränger in innanför huden på mig. När jag väl funnit orsaken till mina problem så borde det vara ganska så lätt att hitta en lösning. Om jag hittar den som gör alla kedjebrev så kan jag som be den upphäva förbannelsen som ligger över mig. Men vem kan det vara? Hm, troligtvis Vickis, hon är duktig på engelska. Men om det nu är Vickis så skulle hon knappast vilja upphäva någon förbannelse så det löser ju inga problem. Men om kanske jag skulle kunna formulera det ultimata kedjebrevet som häver upp olyckan från alla andra kedjebrev och sen så kan ni skicka den färdiga versionen till mig. Det borde hjälpa.

Så, det ultimata kedjebrevet. Klipp ut och klistra in det i ett mail som ni sedan skickar till sivharingetliv@hotmail.com. Märk mejlet "Det ultimata kedjebrevet". Jag tror detta kan vara en lösning på alla mina problem så ignorera det inte. Tack på förhand!

"Detta är det ultimata kedjebrevet. Detta kedjebrev häver bort alla andra kedjebrevs förbannelser och olyckor som drabbat dig i alla dessa år samt att det skyddar dig emot nya kedjebrev som vill bringa olycka. Det enda du behöver göra är att besvara avsändaren med ett enkelt Tack! Gör du det inom 15 minuter så slipper du hängbröst som vuxen också."

Apor, rosa spikmaskiner och kanoner

Har varit totalt isolerad denna dag. Människan blir konstig efter ett tag. Tur att jag hittat ett göramål i min smak. Apor, rosa spikmaskiner och kanoner som skjuter sönder ballonger. Jag kan med ganska så stor säkerhet säga att det är ett av de bästa spelen. Eller det är det bästa för jag kickar totalt Don Stenbergs ass i det. Testa? http://www.spela.se/spel_/Bloons_Tower_Defence_2.html

Annars tror jag med stor sannolikhet att jag kommer att städa imorgon. Alfalivmodern Linda brukar påpeka ganska så ofta att man alltid ska vara redo. Vad man ska vara redo för får ni tänka ut själv men att vara redo betyder duschad, fixad och ett rent hem. De tre sakerna som inte direkt kan räknas som mina dygder.

Under process.

Eftersom jag var så grymt trött på att transkribera så började jag istället med att ordbajsa ut alla mina tankar i uppsatsen. Lyckades klämma ut hela 5 sidor uppsats idag. Men braigheten i dessa 5 sidor går självklart diskuteras då man kan hitta denna mening under källkritiken; "På grund av långt avstånd så skedde en intervju via msn. Validiteten av den intervjupersonen stärks av att intervjupersonen i fråga sedan la till mig på sin facebook".

Gynekologsmode?

Har knappt hunnit levt mig in i mitt 23:e år förns gynekologen hör av sig. Ni vet, då man fyllt 23 år så ska man börja ta cellprov på livmodershalsen med jämna mellanrum. Men jag måste få säga att det var lite väl på, nyss fyllda 23 år och en vecka och redan så dimper kallelsen ner i brevlådan. Som att de suttit där med kallelsebreven i handen och bara avvaktat på min 23 årsdag. Skaffa ett liv vettja!

Men jag har inga problem med gynekologsundersökningar. Been there, than that som att säga. Men en sak jag har ett jäkla stort problem med är den där lilla catwalken man får göra från hytten där man ska klä av sig till gynstolen. För det första så vill de av en konstig anledning att man ska behålla strumporna på. Jag fattar som inte grejen, de har inga problem med att gräva i underliv men att ha en bar fot i ansiktet, där sätter gynekologen ner foten. Eller så är det något de bara säger för de vet hur fult det är med bara ben med strumpor på, för att jävlas liksom. Kan det bli fulare? Sen för det andra, att ha en tröja men en avklädd stjärt. Jag skulle helt klart föredra att gå helt naken än att vara så osmakligt klädd. Det skulle kännas mer som ett naturligt tillstånd än á la Kalle Anka. Kanske Style by Kling kan hjälpa oss kvinnor här med något praktiskt gynekologsmode? T-shirten som är så rätt hos gynekologen! Strumporna som inte alls ser fula ut då man ej har byxor. Jag vet inte.

Jaa, och du är ju en jävla vikarie!

Idag åt jag makaroner och köttbullar. Igår åt jag makaroner och korv. Det är bra att jag varierar kosten så mycket. Trots att jag gillar korv mer, trots att jag tycker att Felix köttbullar luktar fis så vinner ändå köttbullar i längden. Det är mycket enklare att äta köttbullar och makaroner med sked. Sked är mitt favoritverktyg, du får in mycket mat åt gången i varje skedtag. Idag var jag jätte hungrig, jag antar att jag var lite snabb med skeden då makaronerna brände bort allt mjukt som fanns i gommen. Nu är jag skinnflådd, kan knappt snusa och det gör ont då jag tänker på det. Sjukskrev mig från livet idag och har bara legat i soffan och tagit igen en hel veckas tv-tittande. Jag bara hoppas min gom blir bättre imorgon, annars vet jag inte vad jag ska laga för mat.

Ringde till socionom-Helen och beklagade mig inför henne. Hon sa att jag var äcklig eftersom jag gillar nikotin och jag kontrade med att säga att hon var en jävla vikarie. Det känns som finanskrisen tär hårt på mig då jag börjar använda "vikarie" som svärsord. Jag måste erkänna att det finns en existerande oro inför framtiden men på samma gång så stillades denna oro då jag läste Blondinbellas blogg. Det är driv i den kvinnan, jag är imponerad, om någon kommer rädda världen så är det hon.

Om varför jag missade förförfesten

Det är inte lätt att vara ensamstående matte åt en hund. Speciellt under senare tid så har vår relation inte varit den bästa. För att göra en kort historia ännu kortare så är min hund sur på mig för att jag är iväg och festar ganska så mycket och jag är sur på min hund för att hon inte värdesätter det jag gör för henne. Efter att ha vandrat på nålar i några veckor så nådde min frustration sin höjdpunkt igår och jag tippade över. Jag hade gått en långpromenad med henne på dagen och tänkte då att en 30 minuters promenad precis innan bussen gick skulle räcka för att utföra hennes behov. Vi gick och gick, tiden bara rann iväg och Bira, min hund, vägrade skita. Vi har som en standard två in och två ut om dagens, alltså, två gånger mat och två gånger bajs, så detta var sjukt frustrerande i mitt inre. Speciellt då jag också var stressad. Självklart missade jag ju bussen och jag råkade även fälla några olämpliga kommentarer till min hund. Resultat; Jag fick dåligt samvete, min hund vägrade fortfarande att skita, jag hade missat bussen.

Väl hemma igen så kände jag att det var som på tiden att vädra mina känslor och berätta för Bira vad jag verkligen känner. Jag började; "Bira, du ska veta att jag älskar dig över allting annat på denna jord men jag känner mig inte uppskattat av dig. Du visste att jag hade bråttom och bara för att jävlas så ska du vägra skita, sådant tolererar inte jag. Okej, du är sur för att jag ska iväg på fest men du måste inse att jag är en levande människa, jag är fri med behov. etc..". Självklart fattade Bira inte ett skit.

Förförfesten missad så jag drog direkt till förfesten där en uppslutning av klasskamrater var samlade. MysMartin hade ordnat en gemytlig stämning och det var sådär många hjärtliga återseenden av folk som kommenterade att vi borde ha varit brunare med tanke på att vi varit borta så länge i Indonesien. Efter skulle de flesta på klubb Hybris vilket jag också ville men studentkåren har blåst mig på kårlegget så jag fick söka mig neråt stan till de vanliga dödas klubbar. VeganJoe hade tipsat om folkan där de var någon slags tjejkväll. Eller det var tjejer som skulle stå för underhållning med livemusik och DJ:s. Det var riktigt bra ordnat men tyvärr så hade den stora Berghems festen sugit bort allt folk och vi var typ endast 25 stycken tappra där. Jag sa till VeganJoe att jag önskade att man skulle vart lite fetare så det skulle kännas som mer fullt i rummet. Jag vet inte, fick lite dåligt samvete att det var så lite folk där så för att göra ett försök till att förlusten skulle bli så liten som möjligt gick jag emot mitt eget budord att inte handla ute på krogen. Köpte cider, på cider, på cider och blev helt kalas men det var ju för deras skull. Jag offrade mig, det var en god gärning. Efter det så minns jag inte så mycket men jag vet att Linn tog med mig på en pizza och skjutsade sedan hem mig i taxi. Men jag känner mig som Jesus i alla fall!

Jag och mina nya byxor

På begäran från läsare "anonym" så tänker jag här delge en söndagmorgon i mina nya byxors liv.


Här ligger mina nya byxor nyvakna efter en hård lördags festande. Vi kan se utav den ställning att dom sovit ytterst gott.

Mina nya byxor är på toan och morgonkissar. Ååå så kissnödig man får vara.

Här är mina nya byxor ute och går med Bira så hon också får pissa. Det var en lång och mysig promenad i solen.

Efter alla söndagsmorgonbestyr så tar mina byxor en välförtjänt vila i soffan och kollar på Robinson 2009.