På besök i Ö Ersboda

Såhär klockan halv tolv coolt på kvällen så kommer jag plötsligt på att jag vill ändra min lektionsplanering inför morgondagen. Sådan är jag!

Annars drog jag iväg till Ö Ersboda ikväll och hade en artikel/lättöl-kväll med min gamla kompis Anders. Imorgon ska vi påbörja vår testning av horoskop som sedan ska fortlöpa i en vecka där vi gör en utförlig empirisk undersökning kring horoskopens träffsäkerhet med åtanke till deras vaghet. Självklart kommer det tillkomma en massa diagram och sådant. Kvällen var minst sagt väldigt diskussionsaktig på sitt sätt. Jag menar, här snackade vi inte bara om horoskop utan även universums uppbyggnad, hur man lurar systemet, tidsresor och annat matnyttigt. Jag gillar folk som tänker på det där lilla extra som många kanske inte orkar ägna en tanke åt.

Jag kan vara rätt så inne i min egna värld ibland och det blir inte lättare då jag har mycket att tänka på. På hemvägen så lyckades jag först läsa fel på busstidtabellen så jag fick stå ute och vänta en kvart extra och när jag väl kom på bussen och sedan skulle kliva av så missade jag min station med två stationer och hamnade i Tomtebo. Det händer för ofta.

Igår hade ju jag och Vickis pyjamasparty hemma hos mig. Det var mysigt. Jag tvingade först henne att sitta uppe och kolla på film med mig och sedan höll jag henne vaken med mitt prat till strax efter halv två. Det var som jag inte hade sett en människa på 2 år. Jag bara var i så stort behov av det där sociala.

Kunskap kan vara otillfredställande

Ju mer jag vet, ju mer vet jag vad jag inte vet. På gränsen till existensiell kris hos mig. Innan trodde jag att allting var så enkelt. Nu när jag har lärt mig mer så inser jag att det inte är så enkelt.

Vilken kändis var jag lik...?

På dopfesten pågick ett samtal vid bordet brevid mig där jag lyckades snappa upp att några ur släktsläkten tyckte jag var lik en kändis. Tyvärr kom det som aldrig fram vilken kändis de tyckte jag var lik. Detta gör mig smått frustrerad. För att gå till botten med detta så tänker jag be om råd. Vilken kändis är jag mest lik? Har lagt fram lite förslag på vad folk har tyckt tidigare men om ni har något nytt förslag så är det okej.

Jag själv i en avslöjande pose. Så ni har något att jämföra med.

Vickis tycker jag är mycket lik Petra Mede. I och för sig mest till sättet men ändå.

Johanna har sedan dag ett vi känt varandra påstått att jag och Dregen måste vara typ tvillingar.

En indones i Indonesien fick för sig att jag var lik Kelly.

Under min lite mer rockiga tid så var det många som tyckte jag påminde rätt så mycket om Shane. Fast det var ett tag sedan nu.

Vid nyfärgade ögonbryn tyckte Jacob att jag påminde till viss del om Eva Green.

Jag själv har alltid tyckt jag och Pamela har mycket gemensamt.

Nu är i och för sig Frida ingen kändis men många som trott vi varit syskon.

Ägg på golvet

Särklass en av de värsta humörssvängningarna ever. Först var jag på gott humör, nu är jag inte det. Urk!

Men livet är inte riktigt samarbetsvilligt just nu. Frysen funkar fortfarande inte fast jag tog mig tid igår och läste igenom hela bruksanvisningen och tryckte på de där knapparna. Sen tappade jag ett ägg på golvet. Jag ogillar skarpt att tappa ägg på golvet. Tappar hellre potatis på golvet. Ska nog ta en mini powernap nu och arbeta upp mitt goda humör igen. Vickis ska sova här inatt eftersom hon inte har bilen och orkar inte bussa till jobbet imorgon. Vickis uppskattar nog inte ett dåligt humör hos Susanne. Lika lite som jag uppskattar ägg på golvet.

Sivs semster i inlandet

Denna helg har jag färdats tvärs över Sverige för min lilla kusins dop. Detta har jag dokumenterat i bilder men eftersom jag inte lägger ut bilder på folk utan lov så kommer bilder från dopet inte läggas ut. Jag tänkte på det innan så istället tog jag lite omgivningsbilder.

Efter en över fem timmars lång bussresa så dumpade de av mig mitt i ödemarken. Jag hade som ingen större aning om vart jag var men följde ett litet ljussken längre bort som visade sig vara Häggenås centrum. Även kallat deras ICA med parkering. Pappa kom och hämtade upp mig där och skjutsade mig sedan ännu längre in i skogen. Det var svart, det var kallt och jag såg ingenting. När vägen slutade så kom vi äntligen till ett litet hus som det lyste värme och kärlek ifrån. Jag var framme.

Har tyvärr inga bilder ifrån Österåsens vistelsen eftersom den enda tiden på dygnet vi befann oss där var då det var mörkt.

Lördag morgon så stod vi startklara vid dörren klockan tjugo över tolv på eftermiddagen. En liten roadtrip längre upp och längre in i landet väntade. Till den fjälliska tundran. På resvägen så körde vi i hastigast förbi min födelseort Föllinge. Det gick snabbt eftersom den inte är stor. På bilden ovan ser vi huvudgatan i rusningstrafiken.

Föllinges enda pizzeria hade visst bestämt sig för att måla om huset. Helt klart en uppfriskande fläkt!

Pappa blev helt plötsligt inne i dokumentationen av inlandet och han tog denna bild. Han bad mamma stanna bilen, klättrade upp på bergsidan på andra sidan vägen och förevigade detta ögonblick. Blev nog inte lika dramatiskt som han hade tänkt.

Delmål innan vi nådde dopcermonin var mormors hus som ligger beläget i Häggsjövik med denna iögonfallande utsikt. Här samlades min del av släkt innan vi sådär gemensamt for med bilarna till kyrkan.

Dopet var ju lite speciellt eftersom lill kusinen är halv same. Eller så stor skillnad var det inte förutom att vi sjungde en samisk sång också. Däremot märktes det på dopfesten där det bjöds på potatisar och renskav. Sådan där gemytlig tillställning med god mat och trevligt sällskap. Men efter ihopstädning i församlingshemmet så kände en del av oss att kvällen inte riktigt slutade här och vi ville ha en dopefterfest. Först drog vi en sväng till min moster där hälften var och vi smuttade på några glas rödvin och efter det blev det dopefterefterfest hos min mormor där det blev ännu mera rödvin. Mormor var snäll och lät mig sitta på bondplatsen en stund. Jag blev helt till mig av glädje och försökte se sådär inflytelserik och mäktig ut.

Ja, det där var väl i korta drag hur min helg har sett ut. Självklart finns det hur mycket roligt som helst jag skulle kunna berätta men det mesta är alldelens för internt och funkar bara i stunden så jag skippar det. Men jag är helnöjd!

Ofrivllig avfrostning

Har åkt färdigt bussandet för idag. Föreställde mig en mysig hemmakväll framför tv:n men nej. Min frys hade visst också tagit semester denna helg och nu har allting smält ner till en soppa. Jag ska fixa det....sen återkommer jag.

Lyssna på tystnaden

Nu befinner jag mig här. Mitt ute bland granarna. Mamma och pappa blev sådär jätte glada och sprettiga då jag kom så nu är de trötta och har somnat framför tv:n. Måste nog väcka dem snart och bädda ner dem.

Annars så måste jag säga att deras nya hus har en hög mysfaktor. Det är inte såhär jätte stort men det funkar. Jag gillar det. Sen är det tyst, så tyst. Ska nog ligga och lyssna på tystnaden inatt.

Siv, alltid på rätt plats

Imorgon ska jag på opera! Alltså på morgonen då för sen drar jag till inlandet på okänd ort. Jo, det är sant, jag har ingen aning om vart någonstans jag kommer befinna mig imorgon kväll. Vi skulle nästan snacka om en överlevnads kickoff all over again om det inte vore för att jag ska till mina föräldrars nya hus. Men det är spännande, vilket äventyr!

Ja, operan då. Det är bara en sådan där gratisföreställning för den som har tur att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt på rätt verksamhetsförkagd utbildning.

Om att äta ensam

Idag utsattes jag för ett socialt problem. Efter att dagens verksamhetsförlagda utbildning var avslutad så tog jag mig ner på Umeås centrum där doppresent till lillkusinen skulle inköpas. Dock var jag hungrig och kände ett stort behov av att äta innan jag genomgick affärerna men jag var ensam. Att äta ensam ute på något lunchställe, hur okej är det liksom? Jag tycker det inte är konstigt då andra gör det men jag själv kan känna mig mycket obekväm i ensamsitautionen.

Men nu fick jag acceptera denna situation och hur skulle jag lösa den? Hörde av mig till Fia och Frida men ingen av dem var i närheten eller särskilt pigg på att offra sig. Så jag tog det som en kvinna. Gick igenom alla lunchställen i mitt huvud och funderade vilket som skulle lämpa sig mest för den som äter ensam. Äta ensam på Max betyder fetto, äta ensam på en restaurang betyder att man är chef och har inga vänner, äta ensam utanför ett korvstånd är lite white trash men sen kom jag på att ett café/lunchställe är stället för ensamma människor. Tog mig till Schmäck och kände mig ändå relativt bekväm i sitautionen men för säkerhetens skull så tog jag upp mitt lilla anteckningsblock där jag låtsades vara upptagen med viktiga uträkningar innan maten serverades. Snacka om att ha problem....

Spännande

Här går man och lägger sig på kvällen med en bok som handlar till stor del om vampyrer. Då man vaknar på morgonen så är man blodig över hela munnen och läpparna. Då kan man fråga sig om vad som hände inatt...? Den blodsugande Susanne hade bitit sig själv i läppen då hon sov. Men ändå spännande!