Prinsessa

Det har varit en riktigt hård dag idag. Men har som trott att allting varit lugnt inför bröllopet tills idag då jag insåg att jag inte hade något fint att ha på mig. Det utbröt en mindre panik inom mig och jag och Helen for ner på stan på en panikshopping där kläder från topp till tå köptes. Klänning, leggings, skor och skärp. Ja, faktiskt så ska jag ha klännig! Innan var jag ytterst skeptiskt till det där med klänning tills jag provade en. Det var som något nytt, jag kände mig så fin, som en prinsessa. Ååå, jag kommer bli så fin imorgon!

Lika som bär; Pappa och Brad Pitt

Idag då jag och Helen satt på ett café i Umeås inre puls och bläddrade i skvallertidningarna så hamnade vi på något uppslag om Brangelina. Kollade på bilderna och tänkte; alltså där är ju min pappa! Men det var inte pappa, det var Brad Pitt och då insåg jag att Brad Pitt och pappa är sjukt lika varandra. Tog en mobilbild på Brad skrev till mamma om Brad Pitts och pappas slående likhet. Svar från mamma; "Jo jag vet, och jag gillar det!"

Badtime!

Vickis undrade om Helen och jag ville följa med och bada i havet idag. Det blev ett långdraget och svårt beslut. Jag menar, för oss tjejer så är det inte bara att fara och bada sådär spontant. Men vi bestämde oss för att följa med och jag bestämde mig för att ha på mig mina surfarshorts.

Kvinnor alltså.

Frida ringer mig vid lunchtid. Hon undrar om vi skulle äta lunch tillsammans men det blev lite tokigt eftersom jag hade precist ätit lunch. Vad får man? Jo, världens utskällning. Hon menar på att jag borde haft i åtanke att hon just denna dag ville äta lunch tillsammans med mig. Att jag inte skulle varit så trångsynt och vara lite mer flexibel.

Vad säger man...kvinnor alltså. Kan inte leva med dem....kan inte leva med dem.

Trendsetter

Egentligen hade jag vilodag idag ifrån mitt träningsprogram men det är som så svårt att låta bli att springa. Det går som så mycket snabbare än att gå. Jag känner för varje dag som går hur jag mer och mer börjar likna min marathonmamma. Undra hur detta komma sluta....?

Annars är jag och Dragon riktiga trendsetters. Då jag var ute och sprang imorse så sprang jag förbi en äldre man som spelade streetgolf inne på Carlshem. Han hade också försökt med den där streetgolfstilen med en keps sådär lite snett och häng på shortsen. Lite misslyckat men han försökte åtminstone. Antar att han hade ett streetgolfsmeknamn i stil med "black hawk". Annars har jag som en av alfahonorna i streetgolfen gett han det namnet nu.

Inte krävande

Vissa får kickar av att hoppa ifrån flygplan med en liten tygremsa som skydd. Jag får kickar av att vara en bidragande mental orsak till att Limpan fixade att byta däck. Jag är med andra ord inte särskilt krävande.

Var ute och sprang imorse också. Ni skulle sett farten. Vilken fart det var.

Som församlingsmedlem

I lördags hade jag en sådan där fyllediskussion med en annan människa. Jag och den andra människan kom absolut inte överens. Jag påstod att vi alla människor iklär oss olika roller beroende på i vilket sammanhang vi befinner oss i medans den andra människan ville påstå att hon alltid är samma person eftersom det är mer ärligt. Själv tycker jag det är mer ödmjukt detta med olika roller.

Igår kväll så intog jag en roll som en församlingsmedlem i kyrkan här på Carlshem. Helen behöver repa inför lördagens sång och piano prestationer och jag lovade att fixa fram ett piano vilket jag då visste kyrkan hade. Letade fram nödvändig fakta på internet, hittade en mejladress och skickade iväg ett smörmejl som innehöll typ följande; "Jag och min kompis Helen skulle behövt låna replokalen i kyrkan eftersom vi ska sjunga och spela piano på vår gemensamma väns bröllop. Senast jag var i er kyrka så fick jag nys om att ni hade en replokal tillgänglig för utlåning bla, bla bla bla".
Kunde inte låta bli att dra lite på smilbanden. Ordet "senast". Senast innebar för mig både första och senaste gången jag var där och då var jag där i ärende som religionsvetare. Men i mejlet innebar senast att jag är typ en mer tillgiven kyrkobesökare.

Dock sprack det där gulligulliga då kvinnan som hade hand om bokningarna ringde och väckte mig imorse. En nyvaken form av jag är inte direkt så kontaktbar och efter 5 minuters diskussion så blev kvinnan i andra änden på telefonen väldigt irriterad på mig. Mest för att vi hade olika åsikter om vad som var viktigt att ta upp i samtalet. Men jag är ingen människa som funkar i telefon, kvinnan kommer säkert älska mig då vi träffas IRL. Typ.

The Bride

Jag var nog inte den enda som slogs av den slående likheten mellan vår egen brud Vickis och The Bride i Kill Bill på möhippan. Undra vilka talangfulla krigskonster Vickis egentligen besitter? Borde man vara orolig inför lördagens bröllop?

Streetgolf

Jag har alltid blivit smått mobbad för min förkärlek till golf. Många tycker golf tillhör den övre övreklassen. För att ta bort den dåliga stämpeln så har jag och Frida kommit på en ny sport. Vi kallar det streetgolf. Den här undergroundsporten är olaglig i minst 12 av Sveriges landskap.

För att passa in i streetgolfen så gav vi oss själva sådana där coola smeknamn. Frida fick vara Dragon...

...medans jag kallade mig själv för White Cat!

Hål ett. Vi hittade ett perfekt utslagsställe vid Carlshöjdsskolans parkering.

Det var första gången Frida spelade streetgolf. Golf överhuvudtaget för den delen så hon...

...hamnade mitt ute på parkering. Ett svårt slag på asfalten.

Jag själv fick det inte heller sådär jätteenkelt med stolpar runt omkring.

En svårmanövrad uppförsbacke innan man kom till hålet.

Hålet var inget direkt klassisk golfhål men det är ju som sagt streetgolf.

Frida gick i hål på sisådär 36 slag över par.

Jag tog ledningen på första hålet med 27 slag över par.

Påväg mot nästa hål. Notera vår gangstastil.

Frida "Dragon" hittade färdkost. Jag tror hon försökte vara sådär antik.

Utslagsplatsen på hål nummer två var lite knepigt.

Men helt klart kreativt. Samtidigt så krävdes det mycket skärpa. Skulle man råka slå i bordet kan man säga adjö till handflatorna.

Del ett av bana två var att komma upp för den branta backen. Frida började få till svingen rejält och sköt många bollar för långa.

Jag fixade backen på direkten. Men jag har ju ett hyfsat handikapp.

Frida "Dragon" fixade backen till sist och nästa delmål var lekplatsen.

Vilket jag uppskattade och tog mig en tur i gungorna.

Sen var meningen att man skulle skjuta på gunghästen. Typiskt för streetgolf. Skjut hästen.

På slutet blev banan lite knepigare. Lite feeling av minigolf.

Många svåra kringelkrokar.

Avslutningen var magnifik då både bollen och streetgolfspelaren skulle nedför kanan. Tillägg var att jag vann. Efter golfturen drog vi hem till min lägenhet där vi drack en rökig whiskey och smuttade på en cigarr.

Den riktiga möhippan

Jag skulle inte vilja påstå att jag lider av någon slags baksmälla men trots de gynnande omständigheterna så skippade jag min träning idag och förflyttade den tills imorgon.

Efter att ha låtit Vickis lidit i två månader i tron om att den förra möhippan var hennes riktiga så hade vi den seriösa möhippan igår. Den förra var inge bra, meningen var att den inte skulle vara något bra. Temat för den var oplanerad och spontan där vi liksom hittade på uppdragen eftersom och inge folk kom heller. Däremot så hade gårdagen en bättre klang. Som vanligt går allting inte riktigt som det ska och vädret var inte med oss då vi fick sitta i någon slags flygplansbarrack ute i skellefteås skogar i 4 timmar och vänta på att vädret skulle bli fallskärmsvänligt. Detta bidrog ju till stora förseningar och lite mer stress men prio ett var ju faktiskt att slänga Vickis ut ur det där flygplanet. Vilket hon även uppskattade.

För egen del så hade jag en riktigt hård dag. Låg nervös och klarvaken natten till lördagen över att jag skulle försova mig eller glömma några viktiga detaljer. När klockan var sisådär tre på morgonen så stod jag inför beslutet om jag skulle fortsätta försöka sova eller skita i det och ta en dusch och fixa mig i ordning istället. Jag skulle ju ändå upp halv fem. Men jag somnade, till slut och fick en timmes smeksömn. Den timmen höll igång mig sedan hela dagen, visst kändes mitt huvud som en klubbad säl från och till men vad hade jag för alternativ....?

I mångas ögon så har det varit en lyckad fest då man vaknar upp sådär elva på söndag morgonen och sedan måste skicka iväg övernattningskamraten på bussen. Nu var i och för sig övernattningskamraten min kompis Helen men ändå, festen blev lyckad. Efter Helen farit iväg med bussen så kände jag mig fortfarande trött så jag la mig i soffan och sov till typ klockan sex på eftermiddagen. Vad finns det för roliga aktiviteter då? Gick iväg och hälsade på Frida och David där vi bestämde oss för att se serien Twin Peaks. Sådan där följetong för oss. Det var ett bra kvällsnöje.

Jag är fortfarande trött. Skulle egentligen he in lite bilder på datorn ifrån gårdagen men gör det en annan dag så ni får se vad som försegick på möhippan. Tyvärr är jag den typen av kameramänniska så jag domuneterar hur detaljrikt som helst de första 30 minuterna och sedan som glömma bort resterande delen av dagen. Vilket också hände. Jag har typ 50 bilder på Vickis i sin "hoppa från planet"-dräkt och en bild ifrån då vi äter. Intressant.