Igår var själva operationsdagen och det gott folk, gick smidigare än förväntat. Kom in, anmälde mig, väntade en halvtimme, de söv ner mig och blev väckt efter 45 minuter. Sen fick jag glass. Det skulle visa sig att min halsmandelsoperation var mer nödvändig än de trott då jag efter upprepade infektioner hade fått en kronisk inflammation i halsen med mandlar som var rikligt fyllda med varblåsor. Om jag skulle gått med det en längre tid, kunde de blivit illa. Förstod jag det som. Något i den stilen var det.
På sjukhuset var det riktigt bekvämt och trevligt. Fick massvis med morfin och glass. Så jag låg där i sängen och kände att jag hade den bästa stunden i mitt liv typ. Slurpade i mig hela två påsar dropp också. Det enda som är lite tragit nu är ju att jag inte har någon röst alls och kan vid viss ansträngning få ut en stavelse. Halsen ser ut som ett slakteri med en gomspene stor som halva tungan. Mums!
Du är så duktig!!! Snart kommer alla halsvidriga upplevelser vara ett minne blott! Och vad smal du kommer bli nu ;) puss o kram
SvaraRaderaVerkligen en rivstart till stranden. Problemet blir väl att så fort jag kommer kunna äta normalt igen kommer jag kompensera all denna svält! Puss
SvaraRadera