Intensiv semester

Idag flög jag första gången själv, utan en Frida eller Fia som håller i handen. Jag måste erkänna att det fortfarande känns mycket obehagligt. Sådär tunga metallsaker har inget att göra i luften. Men förutom det lilla faktumet att jag var dödsrädd så var det ändå relativt smidigt får jag lov att säga.

Annars har det ju som varit mycket resande och kalasande. Anlände i Umeå på torsdag kväll och det första jag å Linda gjorde var att dra ut på Lottas och ta en drink. Sen fortsatte det i den andan och på fredagen körde vi grillning hemma hos Linda där bland annat välkända ansikten som Frida, David och Yvonne dök upp. Och, inte att förglömma, så mötte vi upp en Vickis ute på krogen också. En Vickis som är hemma i Sverige på kortvisit. Men vilket fredagskalas det blev. Hade det så underbart med de gamla gamarna.

Sen på lördagen så var det 150 års fest uppe i Skellefteå med bland annat Henry som huvudgäst som ansvarade för 25 av de åren. Till en början var det som svårt att veta hur festen skulle bli eftersom den större delen av deltagarna var över 70 år. Men sen kom det igång och det kom igång rejält och blev även där en trevlig tillställning.

Men nu är man ju slut som människa och det ska bli skönt att komma tillbaka till jobbet igen efter en sådan här intensiv semester.

Gud gör inga undantag

Sådär, packat och klart för avfärd till Umeå. Det där med panikbanta ett par dagar innan fest har väl inte gett något större resultat, ännu. 10 års chipsätande har nu gett efter....Gud gör verkligen inga undantag.

Fullt upp, hela dagen!

Från att inte ha gjort något på en och en halv vecka så gjorde jag allt idag. Jag har bantat, jag har rensat bland mina grejor från Umeå och packeterat om allt, jag har tvättat kläder och jag har betalat räkningar. Totalt slut nu, totalt slut.

Imorgon åker jag till Umeå en sväng. Bo hos Linda och sådär. Har inte varit i Umeå sedan jag flyttade därifrån i julas så lite speciellt känns det ju. Liksom, vad har hänt där sen sist? Kolla in läget. Jo men jag gillar ju verkligen Umeå.

Stråket eller banta

Var och shoppade med mamma idag. Hittade ett par byxor på rea som var underbart snygga och kommer passa perfekt till alla framtida aktiviteter nu i helgen. Problemet var väl att de var lite tajt. Jag fick på mig dem men tajt. 2 kilo mindre och dom skulle sitta perfekt till lördagen. Men nu är då frågan; ska jag gå på krogstråket ikväll eller banta?

Alltid barn

När jag kommer hem till mina föräldrar så blir jag helt plötsligt Susanne 14 år igen. Som att alla dessa år jag inte bott hemma på inte betytt något alls. Jag tar mindre ansvar, beter mig barnsligare och gillar uppassning av föräldrarna. Det är som att jag inte kan kontrollera detta utan det bara sker. Men det är väl så att till sina föräldrar kommer man alltid vara barn. Hur gammal man än blir.

3D

Måste säga att det som har hänt i Norge är riktigt fruktansvärt. Mycket skit händer i världen varje dag men det blir riktigt påtagligt då det sker i "närheten".

Annars så for lillebror och jag iväg denna afton och såg Harry Potter -sista delen i 3D. Filmen var så bra! Jag fick gåshud på ett antal ställen, blev tårögd på andra ställen och hel nöjd på slutet. Det enda jag tycker var dåligt var ju själva detta med 3D. Det var jobbigt att se en film i 3D, man fick ont i ögonen, och specialeffekterna i själva Harry var inte värt det. Sen var ju filmen mörk och glasögonen gjorde den ännu mera mörk så ibland var det som att kolla ut i mörkret en svart natt i Jämtland.

47 minuter

Såg filmen 127 timmar denna kväll. Det är om den där mannen som fastnar med handen mellan en klippvägg och ett klippblock och efter en massa dagar inser han att han måste kapa av armen, vilket han gör. Blev som lite nere av filmen eftersom jag känner att jag själv inte direkt skulle haft modet att sitta med en liten fickkniv och skära sönder armen. Sen blev jag som lite gladare eftersom jag insåg att jag kommer troligtvis inte hamna i en sådan situation eftersom jag inte är lika äventyrlig. Närmast jag varit var väl då dörren till balkongen gick i baklås. Humor om de skulle göra en film av mina 47 minuter på balkongen. Liksom handlingen; jag går ut på balkongen och röker, jag ska gå in och får bara med halva dörren då den andra sitter fast, jag inser att jag är utelåst, livet passerar i revy, jag ropar på hjälp, jag röker en cigg till i väntan på hjälp.

Eller typ den traumatiska situationen då jag gick vilse mellan jobbet och kontoret i Hässelby. Jag får en vägbeskrivning, missuppfattar vilka hus som är fina, jag går 30 minuter åt fel håll, inser att jag är fel, livet passerar i revy, ringer en taxi och i väntan röker en cigg. Inte i samma liga som skära av armen killen.

Fiskeglädje

En nattlig uppdatering av livet. Det är ett avslappnat liv här och de beskymmer man har känns väldigt måttliga. Dagens beskymmer var mest att jag vräkte i mig torkat renkött och fick sen jätte ont i magen. Sådan hund sådan matte, för er som kanske minns där för ett år sedan i påsk då Bira åt upp ett kilo torkat kött. Sen var jag, mamma och lillebror iväg och fiskade idag. Vi fick ingen fisk vilket var lite tur för jag gillar inte att äta fisk. Men jag gillar att fiska. Iofs gillar jag inte att döda fisk heller så hela det där med att fiska är problematisk för mig. Typ glädjen av att hålla i ett spö bara.

Bokat

Nu är det gjort. Nu är det bokat. Resan till Centralamerika. Jag är en massa pengar fattigare och klart mycket nervösare också. Men värt. Värt. Förhoppningsvis. Dock har det redan börjat strula kring resan då jag på någon backpackersajt av misstag råkade trycka i Vickis som vän istället för nära vän då jag skulle beskriva vår relation. Det var ett misstag, jag lovar. Fel på rollern.

Bön i förebyggande syfte

Har ni som är ateister funderat över att om det skulle finnas en Gud så skulle det varit väldigt dumt att man inte trott och bett? Liksom man dör och sen plötsligt så står man där vid pärleporten och blir inte insläppt. Jag behöver inte oroa mig för det längre. Innan jag åkte iväg till Jämtland så önskade Gudrun och Bernt mig en trevlig resa och berättade samtidigt att de ber för mig varje dag (de är praktiserande kristna). Och jag bara; vad skönt! Då slipper jag som oroa mig och har som säkrat för alla tänkbara möjligheter som livet efter detta kan innebära.

Jag lovar, det är en lättnad för mig och jag är glad att någon anstränger sig. Och då funderar jag på om man kan göra en slags affärsgrej av detta? För människor som inte tror men inte heller kan säga säkert att inte en Gud finns. De kan få betala för att ha någon som ber för dem. På så vis täcka upp för allt! Jag tror på denna idé.