Jag har sett Gud

Det har varit många fullspäckade dagar för mig. I torsdags var det barnens avslutning på förskolan. Det blev en lyckad tillställning om man bortser från att det åskade, regnade och haglade å uppträdandet var utomhus.
På fredagen kom min mor och för att hon skulle få ladda i lugn och ro inför sitt marathon så drog jag iväg på firmafest. En räkbåt som tog oss ut i Stockholms skärgård. Det var en kanonkväll med flera timmars dansande. Roligast var ju när en arbetskamrat tyckte jag var en oslipad diamant då det gällde att dansa. Men hon var väldigt väldigt full också.

Det var marathon på lördagen. Inte för mig då tack och lov. Vädret var fruktansvärt och jag som inte sprang utan bara kollade på målgången höll på att frysa halvt ihjäl. Efter var det traditionsenligt middag med alla mammas marathonkamrater där man gemensamt går igenom loppen och berättar om svedorna som uppstod. Men innan middagen så var jag med om en av de största ögonblicken i mitt liv. Vi stod och väntade där på att komma in i restaurangen då plötsligt Olof Mellberg gick förbi. Olof Mellberg är lite utav min favorit så jag blev helt till mig och sådär svenskt försökte låtsas som att jag inte hade sett han och inte visste vem det var. Därefter gick Zlatan förbi mig. Trots att jag inte direkt är kändiskåt eller något så var det oerhört mäktigt på något vänster. Jag blev alldeles kallsvettig. Det var lite som att se Gud. Och sen i stort sett så fick jag se resten av hela EM-laget i fotboll. De hade bordet bredvid oss, dock bakom ett draperi.

Idag så har det varit mer utav en återhämtningsdag. Mamma återhämtade sig efter maran och jag fortsatte lite på min bakfylla. Vi drog iväg till mammas bror och hälsade på där. Sen missade mamma nästan tåget och vi sprang genom hela Centralstationen. Efter drog jag på Coop, lagade en gratäng och såg vidrigaste filmen ever. Som för övrigt heter The divide. Sen den inte.