Min farfar sa en gång till mig att man inte kan älska materiella ting. Om det nu är så, varför gör det så ont inom mig då jag insåg ikväll att min mp3 är saknad? Kan du förklara denna smärta farfar? Kanske det är så att min mp3 ändå var på topp 10 listan i mitt liv...?
Annars har jag kommit till underfund med ett stort genombrott i mitt liv. Mitt största problem är inte att jag inte är allmänbildad utan att jag saknar olika former av intressen. Detta brukar visa sig starkast då jag "träffar en människa som jag aldrig träffat tidigare i konstald situation". Det brukar alltid gå bra enda tills man kommer till ämnet om vad man gör på fritiden slash vad för intressen man har. Innan jag började plugga på universitetet så hade jag alla former av intressen och var säkert då räknad som en jätte intressant människa. Nu brukar svaren på intressefrågan oftast vara "Ehh, jag pluggar. Ehh, jag har hund"....tystnad...."och sen brukar jag måla ibland". Jag brukar slänga in det där med att måla, trots att det nu förtiden sker ungefär lika ofta som påsken infaller. Totalt ointressant människa är jag. Så det jag ska ha som ett litet miniprojekt på sidan om mitt liv till hösten är att skaffa intressen som jag sedan kan berätta om. Typ scrapbooking, fågelskådning eller dykning. Whatever, bara det gör mig intressant!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar