Ibland händer det att markägaren kommer och hälsar på då vi planterar deras hygge. Denna dag råkade det till och med vara på det viset att vi parkerade bilen på markägarens gård eftersom hygget låg alldelens intill. Denna markägare var en kvinna i 50 års åldern. Hon var trevlig, hade hund, var nyfiken och gjorde vistelsen så bekväm för oss som möjligt. Jag skulle kunna tänka mig att Vickis skulle kunna bli en sådan kvinna om hon lämnade sin karl, flyttade ut till en stuga i skogen med sin hund och gick omkring med snickarbyxor hela dagen.
Vid lunch. Jag kom lite senare till lunchen så de flesta hade ätit klart men markägarkvinnan höll mig istället sällskap där hon glädjeligen berättade om sina egna plantsättarerfarenheter. Vi hittade där ett gemensamt samtalsämne. Men, mitt i samtalet så kollade markägarkvinnan på mig och sa; -"Du måste ha gått ner mycket i vikt!". Chockad blev jag av det påståendet. Visst har jag tappat några kilon denna sommar men knappast markant mycket. Så jag svarade med ett långsamt och försiktigt "jaaa". Markägarkvinnan var mycket upprymd över detta och fortsätta och fråga; -"Hur känns det då?". Nu blev jag ännu mera konfundersam. Vadå känns? Jag har typ tappat två kilo, hur ska det kännas? Jag fattade verkligen ingenting och svarade typ med något knystande ljud som skulle föreställa "bra".
Efter samtalet, ute på hygget igen så funderade jag mycket på varför kvinnan gjorde en sådan stor grej av min viktminskning på två kilo. Vad vare egentligen hon tänkte på? Vad trodde hon? Liksom...känns? Efter en stunds eftertänkande så insåg jag att jag hade pappas gamla t-hirt på mig. Den är vit och i storlek XXL. Det finns inget annat svar på detta än det, att hon trodde pappas tält t-shirt var min som jag krympit ur. Humor. Nja.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar