Jag vet inte om det är genetiskt men något fel är det.
Ikväll efter jobbet så tog jag en lång dusch för att få bort alla spår efter mygglik och efter det så ägnade jag en stund till att sminka mig. Jag har dragit ut på det länge men nu finns det ingen tid mer, jag måste fixa ett nytt foto till umeålärartidningen jag skriver för, på deras begäran. Hittade den perfekta enfärgade väggen och ljussatte rummet och började foto mig själv. Gjorde lite olika miner men försökte se söt och snäll ut. Tror ni det funka? Nej. På varenda bild såg mitt ansikte krampaktigt stelt ut, ungefär som jag höll på att skita på mig. Tog ett 20-tal bilder till och provade då slappna av i ansiktet varpå min stora underläpp höll på ramla ut. Gick in till badrummet, till den stora spegeln, där jag lätt kunde posa fram lite coola och smickrande ansiktsuttryck som en övning. Efter träningen så återgick jag till den ljusatta och enfärgade väggen och återigen blev mina miner stela och obehagliga. Ni kanske har sett avsnittet ur Vänner där Chandler och Monica ska ta ett bröllopsfoto (Var det ett bröllopsfoto?), ungefär så såg det ut. Sen fick jag en idé, jajamen, en idé. Om jag förbereder min pose i badrummet och sedan går ut ur badrummet in till rummet med den ljussatta och enfärgade väggen utan att röra en min så borde det funka...? Nej. Så fort kameran kom upp så kom stelheten också. 91 bilder togs sammanlagt ikväll utan att jag kände att något av dem var okej. Eller så är det helt enkelt så att jag inte är så snygg som jag själv tror.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar