Om varför jag missade förförfesten

Det är inte lätt att vara ensamstående matte åt en hund. Speciellt under senare tid så har vår relation inte varit den bästa. För att göra en kort historia ännu kortare så är min hund sur på mig för att jag är iväg och festar ganska så mycket och jag är sur på min hund för att hon inte värdesätter det jag gör för henne. Efter att ha vandrat på nålar i några veckor så nådde min frustration sin höjdpunkt igår och jag tippade över. Jag hade gått en långpromenad med henne på dagen och tänkte då att en 30 minuters promenad precis innan bussen gick skulle räcka för att utföra hennes behov. Vi gick och gick, tiden bara rann iväg och Bira, min hund, vägrade skita. Vi har som en standard två in och två ut om dagens, alltså, två gånger mat och två gånger bajs, så detta var sjukt frustrerande i mitt inre. Speciellt då jag också var stressad. Självklart missade jag ju bussen och jag råkade även fälla några olämpliga kommentarer till min hund. Resultat; Jag fick dåligt samvete, min hund vägrade fortfarande att skita, jag hade missat bussen.

Väl hemma igen så kände jag att det var som på tiden att vädra mina känslor och berätta för Bira vad jag verkligen känner. Jag började; "Bira, du ska veta att jag älskar dig över allting annat på denna jord men jag känner mig inte uppskattat av dig. Du visste att jag hade bråttom och bara för att jävlas så ska du vägra skita, sådant tolererar inte jag. Okej, du är sur för att jag ska iväg på fest men du måste inse att jag är en levande människa, jag är fri med behov. etc..". Självklart fattade Bira inte ett skit.

Förförfesten missad så jag drog direkt till förfesten där en uppslutning av klasskamrater var samlade. MysMartin hade ordnat en gemytlig stämning och det var sådär många hjärtliga återseenden av folk som kommenterade att vi borde ha varit brunare med tanke på att vi varit borta så länge i Indonesien. Efter skulle de flesta på klubb Hybris vilket jag också ville men studentkåren har blåst mig på kårlegget så jag fick söka mig neråt stan till de vanliga dödas klubbar. VeganJoe hade tipsat om folkan där de var någon slags tjejkväll. Eller det var tjejer som skulle stå för underhållning med livemusik och DJ:s. Det var riktigt bra ordnat men tyvärr så hade den stora Berghems festen sugit bort allt folk och vi var typ endast 25 stycken tappra där. Jag sa till VeganJoe att jag önskade att man skulle vart lite fetare så det skulle kännas som mer fullt i rummet. Jag vet inte, fick lite dåligt samvete att det var så lite folk där så för att göra ett försök till att förlusten skulle bli så liten som möjligt gick jag emot mitt eget budord att inte handla ute på krogen. Köpte cider, på cider, på cider och blev helt kalas men det var ju för deras skull. Jag offrade mig, det var en god gärning. Efter det så minns jag inte så mycket men jag vet att Linn tog med mig på en pizza och skjutsade sedan hem mig i taxi. Men jag känner mig som Jesus i alla fall!