En bild säger mer än tusen ord

Åter till cold Strömsund. Mamma hämtade upp mig på busstationen och var inte alls sparsam med smickret då hon såg mig. Eller nja, det första hon sa då vi träffades var; "Vad du ser speciell ut". Det går tolkas på många sätt. Att vara speciell rent allmänt är negativt, att vara speciell för någon är positivt så att se speciell ut....jag vet inte. Men med tanke på att hon skrattade efter så har jag mina aningar.

Vi hade sedan bildvisning av indonesienbilderna. Ytterst intressant. "Ja, här ser ni en staty föreställande en drake", "Här ser ni en annan staty föreställande en apa" och "Här ser ni en staty föreställande Gud vet vad". Varför lyckas alltid semesterbilder bli som så tråkiga. Är det mängden och upprepningarna som gör det?

Vi kom till en bild då plötsligt mamma hajade till. Vederbörande bild som visas här ovan. Mor sa lite försiktigt; "Men alltså, är det Sofia? Men, hon såg ju söt ut på det andra kortet...?". Jag förklarade då för mamma att Sofia är en väldigt speciell liten tjej i klassen med speciella behov.


Eller nä, nu skojar jag. Sofia har inte speciella behov. Jag försökte bara göra en liten hämnd där efter gårdagen. Alltså då vi diskuterade talanger, Sofia, jag och Frida. Liksom att Fridas talang var att måla, Sofias talang att laga mat och sen när vi kom till min talang så tystnade det och Sofia försökte rädda situationen genom att säga att min talang var att gå med hunden. Och hon sa det seriöst! Som att hon trodde att jag skulle bli glad för att min enda talang är att hålla i ett koppel och plocka bajs. Jag borde ju vara bättre på något annat....?