Om att vakna upp på konstiga ställen

3 nätter i rad nu så har jag somnat vid klockan 04 på morgonen och vaknat upp på ställen som inte är i min lägenhet. Jag skulle på gränsen vilja kalla det ohållbart. Om det inte skulle vara för att denna morgon så vaknade jag upp till lukten av kokt ägg och stekt bacon. Klev upp ur den blommiga sängen, vandrade ut i köket och möttes där av en gråhårig tant vid namn Ingegerd. Hon var jätte trevlig, bjöd på frukost och sen en cigg på det. Jag stannade där ett tag och snackade med henne om livet, framtiden och allt men sen blev vi avbruten av att hemtjänsten kom förbi. Tur var väl det för av en konstig anledning så hade Ingegerds kateter farit ut under natten.

Ingegerd då hon bjuder mig på frukost vid frukostbordet.

Ingegerd då hon upptäcker att katetern inte sitter i.

Igår morses uppvaknade var inte direkt av samma karaktär som att vakna upp hos Ingegerd. Istället låg jag inne på en av Max-toaletter på Vasaplan, insmord i smält ost och pommes fastkletat över kroppen. Detta kunde ha varit mycket värre om inte Max-personalen var så gemytligt trevliga och lånade ut 17 kronor så jag kunde ta bussen hem samt ett hamburgebröd för att täcka över de mer privata regionerna. Dock fick jag inte sitta ner på bussen.

Jag insmord i smältost inne på Maxtoaletten.

Illustration av Sofia

Ungdomsmottagningen

Jag vill börja med att tacka den personen som sände kedjebrevet till mig. Nu känner jag att mitt liv äntligen kommer vända, solsken och pippifåglar varje dag. Oturligt nog så ville inte denna person ge mig glädjen att slippa hängbröst då jag blir äldre utan redigerade texten med ändringen; "Gör du det inom 15 minuter så får du ändå hängbröst som vuxen men du kommer att ha pengar nog att fixa till dem efter egen smak och tycke". Men man kan ju inte få allt. Jag är bara nöjd om förbannelsen i olycka försvinner.

Så vad gjorde jag min första dag i "lyckan ler mot mig"? Ja, morgonen började med att jag var tvärsäker på att jag fått klamydia. Inte för jag hade några symptom utan för ett brev med bokstäverna "UM" låg i brevlådan. UM=Ungdomsmottagningen vilket innebär könssjukdomspost. Eftersom jag var påväg ut med hunden hann jag inte öppna brevet och läsa det på direkten. Istället gick jag den 30 minuter långa promenaden och föreställde mig hur jag fått en svår klamydia som spridit sig till njurarna och resterande delen av kroppen. Allting pekade mot det med tanke på att vid urinprovet jag lämnade för 3 veckor sedan visade på en infektion av något slag. Men samtidigt började jag fundera på hur jag skulle kunna ha fått det, jag menar, jag har ju varit bortrest i Indonesien i 6 veckor. Fast jag lyckades ju få tyfoid och njursten, klamydian skulle som bara bli ännu en sjukdom till samlingen. Inte att förglömma så skrek det bara könssjukdom om kocken som lagade maten på hotellet. Om nu klamydia kan smitta via mat? Efter alla funderingar på om hur jag skulle ligga där på sjukhusbädden och tyna bort i klamydia så kom jag hem och öppnade brevet. Fan vilket antiklimax det blev. Det var något medlemskort från någon förening som inte alls hade någon koppling till UM. Jag blev näst intill besviken.

Efter denna upproriska morgon så gick jag på dejt. Eller jag definerande det som en dejt, svårt att säga vad Sofia kallade det eftersom hon är förlovad och bor ihop med sin kille. Men om 50% anser att det är en dejt så måste det ju vara en dejt. 53% skulle jag till och med våga mig på att säga, jag är längre, mer massa, alltså mer procent. Då tycker ju till och med majoriteten att det var en dejt. Men vi tog en romantisk lunch i humanisthuset och satt sedan ute i solen och pratade om allt och inget. Ibland möttes våra blickar och det blev såhär varmt i hjärtat. Undrade om hon kände likadant...?

Dagen avslutades med jag blev inkallad på kort varsel till ett möte med styrelsen. Jag har inte varit på ett möte på evigheter så det var på tiden men av alla möten som jag hittills varit på så var detta en påhälsning från helvetet. Jag gick efter halva tiden, alltså efter 4 timmar. 4 timmars petigt redigering i olika dokument om meningsuppbyggnader, jag fick nog. Om jag skulle haft en stiftpenna skulle jag lätt kört in den i örat för att slippa lidandet men det fanns inga sådana effektiva tillhyggen i närheten. Troligtvis för att självmordsrisken är hög på sådana här tillställningar. Jag brukar tycka annars att mötena kan vara rätt så intressanta, det kan jag faktiskt utan att ljuga påstå men jag har ingen aning om vad som var felet idag. Troligtvis dokumentredigeringen.

Naken, blodig med en söndersliten kråka brevid

Har varit isolerad i 3 dagar nu. Knappt sett en enda människa. Detta är som Big Brother fast utan mottävlande och alkohol. Efter ett tags isolering börjar hjärnan fungera annorlunda, det blir som en enda stor psykos eller nått. Klockan går men man har ingen aning om vad som egentligen händer. Inatt gick jag till sängs klockan 01 men jag vet att jag inte somnade fören klockan 04 på morgonen. I 3 timmar skedde saker jag inte minns och inte gjorde det saken bättre att jag vaknade upp i skogen imorse...naken, blodig och med en söndersliten kråka brevid mig.

Sofia hittade den här fantombilden på Aftonbladet där de skrivit om någon konstig varelse de sett springa omkring naken i skogen. Creepy!

Det ultimata kedjebrevet

Jag har varit så dum och naiv, ignorerat det självklara. Ögonen gick verkligen upp för mig då jag öppnade min inkorg till hotmail och fann där minst 30-talet kedjebrev, bortglömda och bärande på en massa olycka. Eftersom jag inte hade något annat för mig så började jag läsa dem, plötsligt stod allting klart för mig och jag kunde härleda all den skit som hänt de senaste åren till dessa. Njurstenen, tyfoiden, alla brutna ben och icke att förglömma denna otur i kärlek. Och enligt kedjebreven så skulle det inte bli bättre utan det kommer fortsätta såhär i minst 723 år till. Det går även se till det faktum att jag aldrig sänt vidare ett kedjebrev i hela mitt liv så det är helt otroligt att jag ens överhuvudtaget kan äta utan att bli sondmatad.

Men nu är det dags att ta tag i sitt liv! Inte bara ligga i soffan och pressas av denna kedjebrevsotur som tränger in innanför huden på mig. När jag väl funnit orsaken till mina problem så borde det vara ganska så lätt att hitta en lösning. Om jag hittar den som gör alla kedjebrev så kan jag som be den upphäva förbannelsen som ligger över mig. Men vem kan det vara? Hm, troligtvis Vickis, hon är duktig på engelska. Men om det nu är Vickis så skulle hon knappast vilja upphäva någon förbannelse så det löser ju inga problem. Men om kanske jag skulle kunna formulera det ultimata kedjebrevet som häver upp olyckan från alla andra kedjebrev och sen så kan ni skicka den färdiga versionen till mig. Det borde hjälpa.

Så, det ultimata kedjebrevet. Klipp ut och klistra in det i ett mail som ni sedan skickar till sivharingetliv@hotmail.com. Märk mejlet "Det ultimata kedjebrevet". Jag tror detta kan vara en lösning på alla mina problem så ignorera det inte. Tack på förhand!

"Detta är det ultimata kedjebrevet. Detta kedjebrev häver bort alla andra kedjebrevs förbannelser och olyckor som drabbat dig i alla dessa år samt att det skyddar dig emot nya kedjebrev som vill bringa olycka. Det enda du behöver göra är att besvara avsändaren med ett enkelt Tack! Gör du det inom 15 minuter så slipper du hängbröst som vuxen också."

Apor, rosa spikmaskiner och kanoner

Har varit totalt isolerad denna dag. Människan blir konstig efter ett tag. Tur att jag hittat ett göramål i min smak. Apor, rosa spikmaskiner och kanoner som skjuter sönder ballonger. Jag kan med ganska så stor säkerhet säga att det är ett av de bästa spelen. Eller det är det bästa för jag kickar totalt Don Stenbergs ass i det. Testa? http://www.spela.se/spel_/Bloons_Tower_Defence_2.html

Annars tror jag med stor sannolikhet att jag kommer att städa imorgon. Alfalivmodern Linda brukar påpeka ganska så ofta att man alltid ska vara redo. Vad man ska vara redo för får ni tänka ut själv men att vara redo betyder duschad, fixad och ett rent hem. De tre sakerna som inte direkt kan räknas som mina dygder.

Under process.

Eftersom jag var så grymt trött på att transkribera så började jag istället med att ordbajsa ut alla mina tankar i uppsatsen. Lyckades klämma ut hela 5 sidor uppsats idag. Men braigheten i dessa 5 sidor går självklart diskuteras då man kan hitta denna mening under källkritiken; "På grund av långt avstånd så skedde en intervju via msn. Validiteten av den intervjupersonen stärks av att intervjupersonen i fråga sedan la till mig på sin facebook".

Gynekologsmode?

Har knappt hunnit levt mig in i mitt 23:e år förns gynekologen hör av sig. Ni vet, då man fyllt 23 år så ska man börja ta cellprov på livmodershalsen med jämna mellanrum. Men jag måste få säga att det var lite väl på, nyss fyllda 23 år och en vecka och redan så dimper kallelsen ner i brevlådan. Som att de suttit där med kallelsebreven i handen och bara avvaktat på min 23 årsdag. Skaffa ett liv vettja!

Men jag har inga problem med gynekologsundersökningar. Been there, than that som att säga. Men en sak jag har ett jäkla stort problem med är den där lilla catwalken man får göra från hytten där man ska klä av sig till gynstolen. För det första så vill de av en konstig anledning att man ska behålla strumporna på. Jag fattar som inte grejen, de har inga problem med att gräva i underliv men att ha en bar fot i ansiktet, där sätter gynekologen ner foten. Eller så är det något de bara säger för de vet hur fult det är med bara ben med strumpor på, för att jävlas liksom. Kan det bli fulare? Sen för det andra, att ha en tröja men en avklädd stjärt. Jag skulle helt klart föredra att gå helt naken än att vara så osmakligt klädd. Det skulle kännas mer som ett naturligt tillstånd än á la Kalle Anka. Kanske Style by Kling kan hjälpa oss kvinnor här med något praktiskt gynekologsmode? T-shirten som är så rätt hos gynekologen! Strumporna som inte alls ser fula ut då man ej har byxor. Jag vet inte.

Jaa, och du är ju en jävla vikarie!

Idag åt jag makaroner och köttbullar. Igår åt jag makaroner och korv. Det är bra att jag varierar kosten så mycket. Trots att jag gillar korv mer, trots att jag tycker att Felix köttbullar luktar fis så vinner ändå köttbullar i längden. Det är mycket enklare att äta köttbullar och makaroner med sked. Sked är mitt favoritverktyg, du får in mycket mat åt gången i varje skedtag. Idag var jag jätte hungrig, jag antar att jag var lite snabb med skeden då makaronerna brände bort allt mjukt som fanns i gommen. Nu är jag skinnflådd, kan knappt snusa och det gör ont då jag tänker på det. Sjukskrev mig från livet idag och har bara legat i soffan och tagit igen en hel veckas tv-tittande. Jag bara hoppas min gom blir bättre imorgon, annars vet jag inte vad jag ska laga för mat.

Ringde till socionom-Helen och beklagade mig inför henne. Hon sa att jag var äcklig eftersom jag gillar nikotin och jag kontrade med att säga att hon var en jävla vikarie. Det känns som finanskrisen tär hårt på mig då jag börjar använda "vikarie" som svärsord. Jag måste erkänna att det finns en existerande oro inför framtiden men på samma gång så stillades denna oro då jag läste Blondinbellas blogg. Det är driv i den kvinnan, jag är imponerad, om någon kommer rädda världen så är det hon.

Om varför jag missade förförfesten

Det är inte lätt att vara ensamstående matte åt en hund. Speciellt under senare tid så har vår relation inte varit den bästa. För att göra en kort historia ännu kortare så är min hund sur på mig för att jag är iväg och festar ganska så mycket och jag är sur på min hund för att hon inte värdesätter det jag gör för henne. Efter att ha vandrat på nålar i några veckor så nådde min frustration sin höjdpunkt igår och jag tippade över. Jag hade gått en långpromenad med henne på dagen och tänkte då att en 30 minuters promenad precis innan bussen gick skulle räcka för att utföra hennes behov. Vi gick och gick, tiden bara rann iväg och Bira, min hund, vägrade skita. Vi har som en standard två in och två ut om dagens, alltså, två gånger mat och två gånger bajs, så detta var sjukt frustrerande i mitt inre. Speciellt då jag också var stressad. Självklart missade jag ju bussen och jag råkade även fälla några olämpliga kommentarer till min hund. Resultat; Jag fick dåligt samvete, min hund vägrade fortfarande att skita, jag hade missat bussen.

Väl hemma igen så kände jag att det var som på tiden att vädra mina känslor och berätta för Bira vad jag verkligen känner. Jag började; "Bira, du ska veta att jag älskar dig över allting annat på denna jord men jag känner mig inte uppskattat av dig. Du visste att jag hade bråttom och bara för att jävlas så ska du vägra skita, sådant tolererar inte jag. Okej, du är sur för att jag ska iväg på fest men du måste inse att jag är en levande människa, jag är fri med behov. etc..". Självklart fattade Bira inte ett skit.

Förförfesten missad så jag drog direkt till förfesten där en uppslutning av klasskamrater var samlade. MysMartin hade ordnat en gemytlig stämning och det var sådär många hjärtliga återseenden av folk som kommenterade att vi borde ha varit brunare med tanke på att vi varit borta så länge i Indonesien. Efter skulle de flesta på klubb Hybris vilket jag också ville men studentkåren har blåst mig på kårlegget så jag fick söka mig neråt stan till de vanliga dödas klubbar. VeganJoe hade tipsat om folkan där de var någon slags tjejkväll. Eller det var tjejer som skulle stå för underhållning med livemusik och DJ:s. Det var riktigt bra ordnat men tyvärr så hade den stora Berghems festen sugit bort allt folk och vi var typ endast 25 stycken tappra där. Jag sa till VeganJoe att jag önskade att man skulle vart lite fetare så det skulle kännas som mer fullt i rummet. Jag vet inte, fick lite dåligt samvete att det var så lite folk där så för att göra ett försök till att förlusten skulle bli så liten som möjligt gick jag emot mitt eget budord att inte handla ute på krogen. Köpte cider, på cider, på cider och blev helt kalas men det var ju för deras skull. Jag offrade mig, det var en god gärning. Efter det så minns jag inte så mycket men jag vet att Linn tog med mig på en pizza och skjutsade sedan hem mig i taxi. Men jag känner mig som Jesus i alla fall!

Jag och mina nya byxor

På begäran från läsare "anonym" så tänker jag här delge en söndagmorgon i mina nya byxors liv.


Här ligger mina nya byxor nyvakna efter en hård lördags festande. Vi kan se utav den ställning att dom sovit ytterst gott.

Mina nya byxor är på toan och morgonkissar. Ååå så kissnödig man får vara.

Här är mina nya byxor ute och går med Bira så hon också får pissa. Det var en lång och mysig promenad i solen.

Efter alla söndagsmorgonbestyr så tar mina byxor en välförtjänt vila i soffan och kollar på Robinson 2009.

Beundransvärt, men faaan vad tråkigt!

En kompis vägrade att berätta ett ack så intressant skvaller för mig för att hon hade lovat att inte berätta det för någon annan. Helt klart beundransvärt, inga tvivel om det men faan vad tråkigt det skulle bli om alla körde stil; a la moral! Hela samhället skulle förstöras och skvallertidningarna skulle gå i konkurs.

Nu var det ju så att detta skvaller rörde mig ytterst lite, bara en touch. Istället gav hon handledning om exakt hur jag skulle göra eller det var mer hur jag inte skulle göra. Utan att berätta det snaskiga! Jag höll på att bryta ihop av en blandning mellan nyfikenhet och paranoia. Men man får väl lyssna på moralkärringen och bara släppa det. Yeek!

Har hittat kärleken

Jag känner att det har gått ett steg för långt detta med Mafia Wars. Det existerar inge roligt längre utan nu är det en rå och blodig kamp tills någon av oss trillar av datastolen och dör. Inatt satt jag uppe till halv tre och tryckte på de där knapparna, sen somnade jag med datorn i famnen och Mafia Wars i full gång. Det måste få ett slut, detta blir annars mitt slut, måtte Don Stenberg ge upp. För jag vägrar!

Jag hatar shoppa, speciellt byxor. Det var som Frida sa; att handla byxor är verkligen att få svart på vitt sina kroppsliga skavanker. Själv så har jag ingen helkroppsspegel, jag går omkring i tron om att jag alltid ser okej ut. Men idag hittade jag dem, de där byxorna som jag så kärleksfullt kunde se en framtid med. När jag satte dem på mig så såg jag en bild framför mig då jag och byxorna tog en öl nere vid älven, jag och byxorna en mysig hemmakväll framför tv:n, jag och byxorna på bio tillsammans. Det var kärlek vid första ögonkastet, jag blev bara tvungen att ha dem, alla mina kroppsliga begär fanns för dessa byxor. Och nu är det vi två!

Alltså, om vi människor skulle ha lika skarpt luktsinne som hundar, skulle vi då också gå och lukta på bajs?

Hennes hjärna är jävligt het!

Jag fixade nyss sommarjobb via facebook. Inte särskilt classy men det är ett privilegium jag fått efter att ha jobbat åt samma företag i 6 år.

Det är jobbigt att bli vuxen. Så många olika "vuxen-val" man måste göra och allt ska göras med omsorg och på ett moget sätt. Jag har ett toalettpappersproblem. Jag drar det från början; Då jag flyttade hit till Umeå så började jag köpa ICA:s egna toapapper. Ett mjuk och lyxigt toapapper. Tyvärr så låg det i någon prisklass för högt för vad man tycker torkverktyg till kroppslig avförning är värt. När jag sedan flyttade till egen lägenhet så började jag köpa euroshoppers jumbopack toapapper. Ett extremt billigt toapapper med viss risk för kvarlämning av ludd. Jag tyckte euroshopper funkade bra förutom det faktum att det kan inte vara många meter toapapper på dessa rullar eftersom man måste byta rulle efter varje toalettbesök. Jag tröttnade på att stoppa i en ny rulle i hållaren hela tiden så nu har jag övergått till toapapperet EXTRA med 100 meter på varje rulle. Det är underbart, toarullen behöver typ aldrig bytas. Det enda problemet med EXTRA är att toapapperet är så komprimerat så det känns som att torka sig med asfalt. Det funkar men det finns vissa ställen på kroppen man inte vill ha elefanthud, inte värt risken. Så det jag söker är ett prisvärt, mjuk toalettpapper med många meter på rullen. Förslag?

Vickis var hit en sväng och hälsade på. Jag hade jätte mycket gott att bjuda henne på som glass, alladinask, kakor men hon avvisade allt för hon är också en av dem 9 miljoner svenskar som satsar på beach 2009. Hon är redan extremt allmänbildad så hon behöver inte det där "allmänbildad 2009" som jag försöker med. Hennes hjärna är jävligt het! En sådan hjärna jag lätt skulle döda för.

Ser ni någon skillnad?

Igår chockade jag Sofia med att visa denna bild ifrån den tiden då jag gick på högstadiet, hon kände inte igen mig. Kunde det typ varit 2001? Lägg noga märke till mina välnoppade ögonbryn, det blonda, långa håret och min placering med Sverigeflaggan som bakgrund. Vad jag minns så var det jag och mina gamla kompisar Jossa och Jenny som skulle fixa bilder till vår Lunarstorm. Mamma och pappa hade precist köpt deras första digitalkamera som det typ rymdes 36 bilder på som vi sedan använde till våra "modellkort". Sen photoshopade vi kortet lite såhär daskigt gammalmodigt.

Och såhär ser det ut 8 år senare. Vad var det egentligen som hände kan man fråga sig....?

Jag har lösningar på alla problem

Alltså, jag håller på med min uppsats nu. Jag ska vara ärlig mot er, vissa dagar känns det uppgivet. Men då brukar jag som tänka, ni vet, alla har ju tillgång till orden, det enda man behöver göra är att sätta dem i rätt kombination. Orden är redan uppfunna, jag behöver inte komma på några nya ord, vilket förenklar detta med uppsatsskrivande avsevärt! Det enda jag behöver fundera på nu är i vilken ordningsföljd mina ord ska komma.

Alltså (igen), jag har faktiskt en stor förkärlek till två människor+en flaska vin. Visst kan det vara trevligt med stora fester och utgång också men inget klår det spontana vindrickandet. Sen är jag en människa som gillar att vara i rampljuset, därför är det så bra då man bara är två, för då finns det inga konkurrenter. Och den andra personen blir som tvungen att lyssna på mig, det är som svårt att undvika. Eller ja, Frida har ju lärt sig stänga av då jag babblar på, det lär man sig med åren. Men ikväll var det ju jag och Sofia. För att verkligen få hela mitt uppmärksamhetsbehov stimulerat så pratade vi både IRL och vis msn samtidigt. Och det kändes som att vi hann umgås med varandra dubbelt så mycket än vad vi egentligen gjorde. Sjukt smart! Jag tror detta kan vara lösningen på alla relationer där folk känner att de träffas för sällan. Slå upp laptopsen brevid varandra och snacka på!

En till sak. Mamma klagade på stavningen av "mafia". Det stavas ju egentligen "maffia". Det vet jag men det är så att jag har tillämpat stavningen utefter spelet Mafia Wars så det inte ska kännas så främmande.

Om man är flera så blir det ju som en social grej

Efter att ha suttit framför datorn en hel dag och pluggat så har man gjort sig välförtjänt vila. Vilket innebär en hel kväll framför datorn med Mafia Wars. För att minska nördigheten så har jag och Sofia suttit och övertygat oss själva att det är inte nördigt med dataspel om man dricker vin samtidigt. Och sen då man är två pers så är det stor skillnad. Då blir det som en social grej. Det bara skriker socialt om det, vi sitter 3 meter ifrån varandra men pratar ändå via msn. För liksom, det är enklare så. Om man råkar skriva något olämpligt så kan man bara sudda ut det. Så funkar inte verkliga livet. Där kan man inte alt+ctrl+del sina misstag.

Lägg märke till min mafiaoutfit!

Det stora kräkkalaset på Carlshem

Jag och Bira vet verkligen hur vi ska göra det romantiskt. I ett försök att göra om min födelsedag så tog jag och Bira en promenad i morgonkylan. Lyckliga över livet, stunden och allting. Jag visste att denna dag skulle bjuda på många hårda överraskningar som transkribering och levling i Mafia Wars men nu var det bara Bira och jag, vi levde i nuet. Sedan tog vi den där gemensamma frukosten. Bira som vanligt hetsåt allting på 30 sekunder men denna gång gick det någon sekund för snabbt så hon spydde ut allting på golvet. Min illamåendenivå som tidigare på morgonen legat på 17% ökade drastiskt till 100% och jag kutade iväg på toan och gjorde mitt också. Det var så romantiskt. Vi gör alla motgångar tillsammans. Det enda lilla problemet som uppkom med detta var att så fort jag kom i närheten av min hunds förädlade hundmat eller överhuvudtaget tänkte på den så fick jag kväljningar. Alltså, jag fixade inte att torka upp det. Efter 20 minuters kämpan, mellan Biras spya och toalettkväljningar så var allt upptorkat så vi kunde fortsätta vårt gemensamma liv.

Känner mig helt sjuk i huvudet nu. Suttit 5 timmar och gjort klart den jobbigaste av de jobbiga intervjuerna. Jag lyckades men efter 5 timmars transkribering mår människan inte bra. Jag ser ut som sju svåra år, jag luktar som att jag varit iväg på ett hockeyläger i en vecka utan att duscha och min hjärna är trög som sandpapper på asfalt. Sen att sitta och lyssna på hur en av mina muslimska vänner (intervjupersonen) berättar detaljerat om olika tekniker om hur man ska döda homosexuella känns liksom heller inte bra i själen. I och för sig var han human i det avseende att han tyckte först att man bör försöka bota innan man dödar men ändå. Jag menar, han hade ju faktiskt lyckats bota en av sina vänner som hade homosexuell personlighet. Hans vän var bög och för att få fram den heterosexuella mannen inom han så hade de gjort olika övningar för att göra bögen arg. För att vara arg är det manligaste som finns. Och manlighet är heterosexualitet. Enligt denna person då. Men helt klart intressant. Det är något att fundera över.

Don Moe vs. Don Stenberg

Spelet som var en rolig grej har nu blivit till en inbördes fajt mellan Don Moe och Don Stenberg. Vi anslöt till spelet samtidigt och efter det har jag alltid haft ett litet övertag med nån level över henne. Jag har varit väldigt nöjd över det och tyckt det kunde ha fått fortsatt så. Jag är en toffel och någonstans i livet måste jag ändå få vara den som bestämmer, även om det är i en facebook värld. Don Stenberg var inte nöjd över detta och fuskade/gick bakom min rygg då jag var iväg och handlade på Maxi och sedan gjorde smörgåstårta som hon fick äta av. Där satt jag under smörgåstårtsätningen i tron om att jag var den bästa medans hon hånlog i smyg. Det skulle visa sig att Don Stenberg, under den tiden jag var i den riktiga världen, hade levlat upp sig och till och med gått om mig på Top Families listan. Sårad, förkrossad av detta, har jag nu suttit uppe inatt och tryckt på knappar tills jag nu återigen ligger över Don Stenberg. På morgonen då hon vaknar kommer hon mötas av ett meddelande på hennes facebook-vägg där jag trycker upp detta faktum som en tårta i ansiktet på henne. Don Stenberg bör veta sin plats!

Jävla mes till livmoder

Det är mycket som blir bättre med åren men tyvärr kan man inte säga det om pms:en. På senare dagar så har min pms blivit värre. När jag var tonåring så märkte jag knappt av den, liksom; pms, vad är det? Nu när jag uppnått högre ålder så vandrar jag mellan sinneslösa tillstånd av total förakt för världen till gråtattacker då jag kollar på Oprah.

Bara för att jävlas, eftersom det var min födelsedag så hade jag tidernas hittills värsta pms. Egentligen en vecka för tidigt men min livmoder lever sitt eget liv. Eller inte sitt eget liv utan den lyder under Lindas alfalivmoder. Varför? Jo, i höstas var jag ner till sthlm i 2 dagar och gick på en konsert med min kompis Linda. Efter den helgen så blev min period uppskjuten 2 veckor bara för att synka med henne och efter det så har det varit synkat. Där kan man verkligen snacka om alfalivmoder! Och nu kände Lindas alfalivmoder för att ha sin period lite tidigare vilket medförde att min period också blev tidigare. Kul, inte ens min livmoder är självständig.

Men för att återgå till pms:en. Vaknade imorse av att solen sken in genom fönstret, mobilen hade mottagit en massa gulliga sms från vänner som grattade mig på födelsedagen, Bira lät mig få lite extra sovmorgon och jag bara kände avsky. Först var jag sjukt förbannad över att det var min födelsedag, att den hade kommit i väldigt olämplig tid detta år och sen blev jag ledsen över att min födelsedag snart skulle vara över. Jag ringde till min egna privata socionomkompis Helen för att kunna beklaga mig över mitt tillstånd. Efter att ha spytt galla över allting i 20 minuter (när jag nämner allting så handlar det typ om varför tomater är röda och postens portobetalda kuvert är gröna) så frågade Helen lite snällt om det verkligen var en bra idé att bjuda över vännerna ikväll. Helt seriöst funderade jag på att ställa in min födelsedag men att göra smörgåstårta brukar få mig på bättre humör. Mitt i smörgåstårtningsgörning, samtidigt som jag fortfarande pratade med Helen så försvann vattnet också på Carlshem. Vilket inte heller gjorde saken bättre. Helen försökte få mig på andra tankar och frågade lite försiktigt hur planerna såg ut för kvällen och jag svarade fientligt; "Ja, det blir ju ingen duschning i alla fall!!!".

Men jag lyckades tona ner min diktatorstil tills gästerna hade kommit och i slutändan blev det en väldigt gemytlig tillställning där vi spelade Smurflotto och kollade på youtubeklipp. Jag blev berörd och lycklig i slutändan. Men trots detta ska jag göra ett nytt försök att fira födelsedag imorgon fast bara för mig själv. Eller ja, med Bira också. Ta en mysig morgonpromenad, äta frukost tillsammans, se någon film och spela Mafia Wars.

Så vad kan man dra för slutsatser av detta:
Jag bör ej bli president för en stormakt.

Om att denna dag värdesätts lite mer än andra dagar

Facebook säger att jag fyller år idag. Finns nog inget annat att göra än att duscha och sätt på sig kalasbyxorna då.

Annars är jag sjukt nöjd över att bli 23. Alltid tyckte 23 är den perfekta åldern. Folk räknar dig som gammal men inte så pass gammal så att de förväntar sig något av dig. Tror det kommer passa mig perfekt.

Nu har lillgumman vaknat, alltså min hund. Dags att gå ut för en skit, alltså då för min hund.

De kallar mig Don Moe!

Mitt liv tar många oväntade vändningar. Från att vilja ha en fet hjärna, till en trimmad kropp så har nu allting förfallit. Eller det var rättare sagt såhär. För att vara en duktig student så klev jag upp tidigt imorse, drog iväg på Nydalahöjd för att sedan möta upp Sofia och Fredrik där för en stunds stimulerande transkribering. Det började väl helt okej tills Fredrik föreslog att vi skulle lägga till applikationen Mafia Wars på facebook. Vi gjorde det bara för att han skulle ha fler vänner i sin egna maffia grupp, vilket är positivt för han. Saken var den att vi fastnade i denna knapptryckningsspel och till slut hittade vi ett stort nöje i att leva på fel sida av lagen och döda andra maffiabossar. Transkriberingen förbyttes mot ett lan där vi satt med våra laptops brevid varandra och utbytte tips om bra vapen samt skröt om våra vinster i fighter. Detta pågick i några timmar tills Frida och Ida kom förbi. Vi höll dem sällskap vid fikabordet i 5 minuter innan vi återigen återgick till våra alteregon i maffia världen. De kallar mig föresten Don Moe! Jag vet inte hur nöjd Frida och Ida var över detta, det var svårt att avläsa deras ansiktsuttryck då ögonen ständigt var riktad emot skärmen. Men vi var snälla och skickade åtminstone invites till dom så de kunde också vara med i den sociala maffialeken.

Jag är lite orolig nu för morgondagen. Det finns en risk att då mina gäster kommer på kvällen kommer jag sitta lika oduschad som jag var idag, Bira kommer ha skitit på golvet och inga tårtor kommer vara gjorda. Om det fortsätter i samma besatthet som det gjort denna dag då.

Har du Clemens?

Faghags på queerklubb

Ja, jag hade ju fest igår. Det var ju mycket trevligt och jag är totalt helnöjd. Tack alla, ni gjorde min kväll som en bal på slottet! Men det stora projektet för kvällen var ju faktiskt att vi skulle dra ner på Babylon som är en queerklubb. Babylon går sammanfattas med att om du har en sexualitet så är du välkommen dit. De flesta av sällskapet som var på förfesten hade någon gång tidigare bekantas med denna queervärld men för Sofia och Ida vad det något nytt eller ja, det vet ju liksom vad det handlar om men aldrig blivit bekantad med denna del av samhället. Jag var till viss del lite orolig, jag menar...hela den radie queervärlden omfattar är väldigt speciell med många speciella människor. Inte direkt dom man hittar på någon studentklubb som Corona. Väl inne så kom Ida med den första kommentaren; "Alla tjejer här är så manliga" sa hon med sin finska brytning. Ida hittade ganska så snabbt ett gäng butchflator kan vi lätt avläsa av denna kommentar. Sofia tog det nog ändå ett steg längre då hon helt uppskakad pekade på en person som gick förbi och frågade mig; "Vad är det där för något?". Jag förklarade noga för Sofia att det var en transsexuell, en som var mtf (male to female) och jag klargjorde också att det kanske inte är så smart att peka på folk sådär. Sofia som var lite rund om fötterna förstod budskapet men jag lyckades inte lugna ner mig av oron att hon skulle gå fram till den transsexuella och klargöra för denna att rosa topp och rött läppstift kanske inte är en sådan bra kombination. Jag vet inte, jag kände ett visst ansvar eftersom jag tog med dem dit. Men de acklimatiserade sig i det nya klimatet snabbt och snart var de en av de alla med någon form av sexualitet.

Annars är det som vilken bakisdag som helst detta. Alltså man vaknar upp på morgonen och känner för att uppgradera sig själv och börja träna....get a new life! Jag tog det väldigt seriöst imorse, gick en långpromenad med hunden, lagade nyttig mat och några situps på det. Om jag har tur brukar det hålla i sig två dagar men oftast är det något som försvinner framåt kvällen då jag inser att mina precious chips endast är en 5 minuters gångväg till Statoil bort. Men denna lördag, då jävlar, nu är det förändring på gång. Jag fyller snart 23 år, jag har läst i någon damtidning att formen man har då man är 23 är den man kommer ha resten av livet. Jag vill inte vara ett chipsätande monster med lönnfetma på magen resten av mitt liv.

Snakset jag bjöd på. Indonesiska cigg, Kronan och Granit snus samt ölkorv&olive snittar.

Ett gäng brottare tog en titt förbi Babylon och skakade loss i naturlig glädje.

Troligtvis så höll kamerakvinnan (Sofia) ett chips framme inför detta kort.

En bajskorv kommer sällan ensam

Jag är lite dålig i magen igen. Kan bero på att jag har tryckt i mig alldelens för mycket chips de senaste dagarna. Men det är lugnt, jag har aldrig sett bajs som något negativt.

Annars så ska jag äntligen få ha mina drömmars födelsedagskalas idag. Istället för godis så har jag snus i skålar och istället för salta pinnar så blir det cigg. Jag ska även bjuda på snittar med ölkorv och oliver. Musiken som kommer strömma ut ur högtalarna blir BSB och kanske någon gammal dänga med Hanson. Det enda som saknas för att göra det hela complete är en Alladinask men dom kostar så satans mycket så det känns ovärt. Vad är en bal på slottet jämfört med detta?

Allmänbildad 2009

Idag hade vi seminarie på skolan. Det gick väl som vanligt, varken bra eller dåligt men godkänt. Att få underkänt på ett seminarie är rent ut sagt omöjligt, man måste typ dö under pågående bedömningstid för att misslyckas. Inte för att jag strävar efter att testa gränsen men ville bara påpeka det. Däremot fick jag en uppenbarelse idag under detta seminarie. Vi har en kille i klassen som är väldigt kunnig, oerhört allmänbildad och smart. Det är som en fröjd att höra han tala då han kan göra utomordentliga hänvisningar till teoretiker som jag inte ens visste existerade. Jag bara kände, fan, sådär vill jag också bli. Allmänbildad alltså. Så jag kände, istället för det där gamla vanliga projekten med beach 2009 så ska mitt nya projekt vara "allmänbildad 2009". Istället för att glänsa med en vältränad kropp så ska jag ha en fet hjärna! Problemet är väl att jag har ingen aning om hur jag ska gå till väga....? Det är ju knappast någon veckotidning som tipsar hur man ökar 3 i IQ i månaden inför sommarbeachen eller har någon slogan med "såhär får du den perfekta hjärnan". Jag vet inte, kanske det inte är nog hett att vara smart.

Om att bli totalt grundlurad

Måste skriva av lite snabba aggressioner. Det var någon väldigt nära besläktad människa som hade någon http-adress på sin msn där man kunde kolla sitt IQ. Eftersom jag ligger hemma i soffan och kollar på "du är vad du äter" tänkte jag att det kunde kanske vara lite läge för hjärngymnastik. De flesta har kanske gjort ett IQ-test och känner igen de där figurerna man ska hitta mönster i. Jag satt där i 20 minuter, genomgick alla 20 mönstren, la verkligen ner tid på det. När jag väl var klar med testet så kommer jag fram till en ruta där de står att man måste skicka iväg ett sms till något nummer för att få en kod som man ska skriva in för att veta resultatet. Under denna text stod det att det endast skulle kosta 5 SEK. Jag brukar alltid vända vid dörren då det gäller sådant men eftersom jag genomlidit testet så kändes det som bara dumt att ge upp vid mållinjen. 20 minuter av mitt liv får dock vara värt 5 kronor och sen skulle jag aldrig stå ut med ovetskapen om att jag kanske är ett geni. Skrev ner användarnamn, kryssade för användervillkoren och skrev in den där koden. Resultatet blev att jag är smartare än de flesta men de finns de som är smartare än mig. Intressant. I fortsatt undersökning stod det även att man kunde tjäna pengar på att värva folk, att man fick 38 kronor per värvad medlem. Då började jag inse att det låg en massa hundar begravna här och kollade upp användarvilkoren i efterhand. Det skulle visa sig att det visst kostade 5 SEK för de som gick en specialväg där man skulle skicka iväg ett mejl till någon adress i Ryssland, göra 25 armhävningar, bygga ett korthus och döpa en hamster...typ. Den enkla, SMS-vägen, kostade 40 kronor. De lurade mig så mycket. Jag blev så förbannad så jag skickade ett mejl till adm och skrev "Fuck off". Skapade en ny mejl bara för det. Jag är ondska i den renaste formen.


Inte nog med detta så har det visat sig att jag är den felaktiga länken i människans evolutionsutveckling. Jag kan inte göra "Batmanögon". Vi testade igår på grillfesten, då kunde jag inte men skyllde på en för trång skjorta. Istället fick Yvonne hjälpa mig som ni ser här på kortet nedan. Ikväll i min ensamhet testade jag igen men det gick verkligen inte, jag är nära men om jag pressar på lite till kommer min handled spräckas upp. Sååå mobbad av livet....


Kortet är snott av Jacob. Men lägger man ut det på facebook så är det sådant som händer.

Älskade vår

Bira älskar inte mig mest av alla längre. Hon har hittat ett nytt hem som hon gillar mycket bättre. Ett sådant kärleksfullt hem, med stor plasma-TV, där det räknas som djurplågeri om inte hon får en köttbulle var tioende minut. Jag kan förstå henne. Även människor som kommer och hälsar på blir behandlade likadant. Jag ska se över möjligheterna att flytta dit.

Våren är en sådan konstig årstid. Bara för att det blir några plusgrader och lite solsken så måste man vara ute i det låtsasvarma vädret. Som att människorasen på det norra delen av jordklotet legat i ide under hela vintern. Jag har inte de där vårbehoven som de andra. Jag var ute 3 gånger om dagen 365 dagar om året hela vintern. Däremot kände mina vänner för grillning igår, grillning med alkoholförtäring. Självklart var jag väldigt skeptiskt till detta men de andra barnen tvingande mig, sååå what to do? Eftersom idén uppkom vid en picknick klockan 14 på campus så blev hela processen väldigt stressig eftersom vi ville hinna med all inhandling och all grillning innan solen försvann. Tack o lov så har Jacob bil så allt detta med inhandling gick relativt smidigt, in på maxi, plocka på sig 20-pack korv och en senap och sen klart, tyvärr så var bilfärden desto jobbigare. Alltså Jacob och bilkörning, han är väldigt duktig på att köra bil men hur han tar dessa kurvor alltså, så konstigt aggressivt, jag blev illamående. Gasar som på i svängen så det blir en G-kraft som förflyttar runt tarmarna. Till och med den bästa skulle känt av detta, alltså jag. Men, då vi väl var klar med allt, redo för att grilla så hade solen försvunnit bakom molnen. Där satt vi och frös, avnjöt korv som blev kall sekuden efter den lämnat glöden. Med tanke på hur plågsamt detta var för alla inblandade så frågade jag om vi inte skulle förflytta oss inomhus och steka korven istället. De bara: "Nej för fan! Det är inte samma sak"

Bekväm var namnet

Filmer som väcker funderingar. Denna kväll/natt kollade jag, Frida och David på den utomordentliga ögonöppnande filmen Into the Wild. Har hört många snackat om den innan om hur de liksom känt efter att ha kollat på filmen hur påträngande den matriella världen är och hur de bara velat fly ut i skogen. Visst kunde jag känna hur det ryckte lite i mina vildmarksben som bara kände för att promenera till Nydalasjön och campa i några dagar och uppleva total frihet men förutom Siv och Ingrid så är Bekväm också mitt mellannamn. Och sen, jag är ju inte naiv längre, jag är ju en realist och drog en förklaring för Frida och David att anledningen till att Supertramp kunde dra till Alaska var för att han är kille. Jag, som tjej skulle vända direkt då tampongerna tog slut. Jag trodde benhårt på den teorin i 5 sekunder innan jag började tänka efter, kvinnor har ju i tusentals år lyckats levt utan tamponger, tamponger är en uppfinning från 1900-talet. David och Frida kom här med idéer på vad jag skulle kunnat använda istället för OB's blå...de menade på kanske att en ekorrsvans kunde hjälpa...? Men saken hör väl till den att om jag tror tampongbrist skulle bli mitt största problem i Alaska skulle jag nog självdö vid första avtagsvägen till vildmarken.

Man får vara glad över att man inte är pingvin

Idag kollade jag på filmen Pingvinresan. En sjukt bra film alltså. För er som inte sett den så tänkar jag dra lite snabbt huvuddragen i den. Det är en dokumentärfilm om kejsarpingviner och deras liv. Från den dagen de måste lämna havet och gå en 20 dagars tripp till deras parningsplats där de senare parar sig och efter det så lämnar honorna hanen med ägget som de senare ruvar på i 3 månader tills honorna kommer tillbaka efter att ha ätit upp sig så de kan mata ungarna som då har kläckts och då går hanarna iväg för att äta upp sig för att sedan gå tillbaka och då är ungarna så stora så att de typ kan klara sig själva så då lämnar de ungarna och tillslut kan de återvända till havet för att återigen äta upp sig inför nästa parningsperiod. Detta kryddas med intressanta inslag av riktigt kallt väder och ett pingvinätande sjölejon hade en mördande biroll.

Så vad är den djupa innebörden med denna film? Jag tror det inte finns direkt någon större djupare innebörd med denna film. Mer som; "Sluta klaga, du kunde vart en pingvin". För hela pingvinernas liv var en enda stor depporgie. Hej jag är pingvin, närmsta matställe är 20 dagar bort men det spelar ingen roll för jag får ändå inte gå dit eftersom jag ruvar ett ägg. Men sen var ju pingvinerna söta också, ett stort plus!

Se den.

Jag är låten

Jag blev smått sentimental idag då jag läste igenom mina resekompisars bloggar från Indonesien. Om någon högre makt skulle sagt att jag får uppleva hela resan igen men med en böld i arslet så skulle jag godtagit bölden. Jag lyfte mina djupt innersta tankar och känslor med mor;

Jag; "åhh, jag saknar Indonesien så mycket. Jag skulle vilja göra om resan".
Mor; "Ja, men livet handlar om att samla på minnen. Nu har du jätte många fina minnen därifrån".
Jag; "Men det är som konstigt. Man kommer inte ihåg de dagar som var skit. Det fanns ju sådana också".
Mor; "Man minns ju bara de lyckliga minnena. Men bra är ju det".
Jag; "Alltså, då kan man vid 80 år ålder få för sig att man haft en jäkla lyckligt liv".

Jag vet inte med er men jag tycker detta inte känns okej. Jag menar, bara eftersom det är lite sämre livskvalité i skitstundsminnen så har hjärnan ingen rätt att välja bort dem bara för att krämbullsminnen är bättre. Om ett naturligt stadie är bitter så måste det ju bli fel om hjärnan försöker göra än lycklig. Tänk vad mycket undanförträngd bitterhet det då kommer finnas inom oss. Och kan det verkligen räknas som ett fullständigt liv om man förtränger bort 25% som är bittert?

Jag vet inte med er men jag är ju en sådan människa som vill leva mitt liv till 100% fullt ut. Jag kommer ju aldrig nå upp till den fullständiga sinnesnärvaron om min hjärna väljer bort 25% bitterhet. Det ger mig ju bara ett 75% liv. Från och med denna natt tänker jag ta till vara på livets bittra ögonblick, verkligen leva mig in i dem och kämpa för att lägga dem på minne. Kanske anteckna dem i en liten bok, göra gradskalor om hur ont det gjorde inom mig. Jag tänker inte vara en ofullständig optimist längre, så äckligt naivt. Här går jag in för att bli 100% realist! Jag antar att det är detta som kallas att bli vuxen.


Annars, det bör nog nämnas.
Satt och kollade på Så ska det låta ikväll med delar ur familjen i familjens gemensamma soffa. Jag tycker det är ganska så mysigt med lugna fredagskvällar i soffan. Smått som heligt för mig. Mitt under programmet så började Charlotte Perrelli sjunga på Celine Dions låt All by myself. Låten All by myself och jag är sjukt tajt. Den låten är vanligt förekommande i olika sinnestillstånd av glädje i mitt liv, oftast då att jag sjunger den. Jag skulle smått vilja påstå också att jag är låten, det är i alla fall det jag brukar uppvisa för mina medmänniskor. Detta givetvis med en stor dos ironi.

Under andra versen på All by myself så ringde telefonen. Det stod Lena, min hjärna behövde 2 sekunder för att koppla Lena, då flög jag upp ur soffan och kutade ut i köket, så långt bort från TV:n som möjligt. Varför? Efter hjärnan kopplat att det var Lena som i den Lena som ringde så kopplade min reptilhjärna att det kanske kunde vara socialt självmord om Lena som i den Lena skulle höra All by myself i bakgrunden av telefonsamtalet. En sak att jag skojar om att jag brukar lyssna på All by myself om dagarna i mitt konstanta singelliv, en annan sak är ju att verkligen göra det. Mitt liv skulle ju då framstå som ganska tragiskt.

Sen visade det dock att Lena som i den Lena's mening med att ringa upp till mig var att jag skulle slå på kanal 1, där Så ska det låta gick på, just för att det var min sång som spelades på TV. Även fast det var overcute gjort av Lena som i den Lena så kändes det som att alla mina farhågor inför att svara telefonen på fel plats inte spelade någon roll eftersom hon nu ändå bekräftade statusen på mitt liv.

Dotter av en maratonlöpare

Det är svårt att slappna av. Det är en påtryckande känsla för jag vet att det kan hända närsom helst. Bara rätt tillfälle med solsken uppkommer så är det kört. Då öppnas möjligheterna för min mors projekt.

Det kan ha att göra med att hon är maratonlöpare och tycker jag och min lillebrors levnadssätt inte är det bästa. För att kompensera 364 dagar i osunt liv med chips och nikotin så tvingar hon en gång om året oss ut på skidtrippen from hell. Det går ut på att vi typ åker skidor 2 timmar i sträck ut till någon rastplats. Vi träffar på många ack så dugliga rastplatser efter vägen, Gud ska veta, men för mor så är alltid den längre fram lite bättre. Efter den här "en liten bit till"-mentaliteten som pågått i 2 timmar så bestämmer sig mor att nu är det äntligen dags att stanna. Vi detta lag så kryper oftast jag och lillebror efter marken. Vi fikar, hon försöker muntra upp oss med kexchoklad men oftast är jag och lillebror så sjukt bittra vi detta läge så vi bara muttrar. Efter 10 minuters fika så är det bara att vända hemåt. Och ja, då är det 2 timmars skidresa tillbaka.

Så varför ställer vi alltid upp på detta varje år? Vi gör det för att göra mamma nöjd. Detta är ett av min mors lyckligaste ögonblick om året, då hon får pressa min lillebror och jag tills våra muskler gråter. Hon gör det för hon kan. Det finns bara ett ord för sådana som hon, det är maratonlöpare!

Siv's modeblogg

Jag och pappa skulle gå ut med hundarna häromkvällen. Eftersom det var kallt ute så tog jag på mig kläder efter väder, alltså snö uppifrån och snö underifrån. Min modemedvetna mamma stannande mig i dörren; "Men ska du verkligen gå ut sådär?". Till och med min inte allt för modemedvetna pappa la sig; "Alltså sådär kan du ju inte klä dig!". Alltså det kanske inte var den bästa klädkombinationen men jag var ändå helt oförstående till deras synpunkter. Men liksom hallå! Det bor typ 4000 invånare i Strömsund. Vad gör det för något om dessa 4000 människorna tycker att jag är ful...?
(Jag har för mig att det är fler invånare i Strömsund men min lillebror säger skarpt att det är 4000 invånare i själva byn)



För er som är intresserad av denna kollektion så är stövlarna från Lundhags. 3 storlekar förstora så att man ska få plats med de moderiktiga tjockstrumporna som inte syns på bild, men känns! För att bryta av de svarta stövlarna så har jag valt ett par ljusblå Diezeljeans i antifit form. Med ett sådant sexigt utslitet knä så man får se lite hud. Jackan är en enkel sommarjacka från Vero Moda som jag har valt att ha en svart Red Label munkjacka under. Som avslutning har jag en ryssmössa med äkta "dött djur päls" från ITAB. Allt detta går lös på ca 1600:- i en affär nära dig.

Om att lukta illa

"Hedra din gäst i två dagar, den tredje dagen ge din gäst en spade". Detta brukar jag alltid hänvisa till då jag far till Strömsund och hälsar på min familj. Detta ger mig fritt utrymme att göra exakt vad jag vill, vad jag känner för, under två dagar och ingen kan säga något eller göra något åt det. Regler är regler. Så vad har jag gjort under dessa två dagar i min frihet?
Till att börja med så installerade jag mig i soffan. Gjorde min klassiska uppbyggnad med dator och TV i perfekt linje så jag kan se bägge skärmarna samtidigt. Har sedan dess legat i soffan och varvat snus med bullar, korv och mjölk. Jag har inte gjort någonting.

Av att inte göra något så kan allting kännas rätt så stressigt. Att passa en tid, som middagen klockan 18.oo, kan förstöra en hel dag. Igår låg jag till och med och oroade mig inför att jag skulle vara tvungen att duscha idag. Jag drog ut på det så länge som möjligt tills jag kände att en unken lukt förföljde mig och jag kunde inte längre skylla på hunden. Eller det jag mest märkte av var att min hund Bira började som smått ta avstånd ifrån mig.

Men nu är den tredje dagen kommen. Jag har rakat mig under armarna, tagit mig en dusch och bytt kläder. Som en helt ny människa. Jag har till och med höjt den kulturella nivån och bytt ifrån program som "Confessions of Celebrity Assistants" till "Arn -Tempelriddaren". Det borde ju räknas som att läsa boken? Jag har även gjort en del försökt att arbeta igång hjärnverksamheten igen. För att inte överbelasta min hjärnkapacitet så gjorde jag en mjukstart med korsord för barn men insåg att även det var svårt då jag inte lyckades lista ut vad en bild på en häst kunde vara. Alltså, en bild på en häst, tre bokstäver och slutar på -TO. Jag var totalt lost. Jag fick för mig att det måste vara en vokal framför T:et och började googla runt på de olika vokalkombinationerna; Ato, Oto, Uto, Åto, Eto, Ito, Yto, Äto och Öto men utan större framgång. Utan att tänka i större banor så antog jag att Östersunds posten gjort något fel. Och irriterade mig på vad ett fel i ett barnkorsord kan ge för skada i de stackars barnens självförtroende. Små mörka fläckar i själen som senare kommer bidra till ett tonårsliv som EMO. Tvärsäker på att Östersunds posten gjort fel så visade jag upp för min mor det uppenbara felet i korsordet. Hon kollade på mig och sa; "Men ska det inte vara sto?".

Ja...

"Jag trodde aldrig lögnen skulle få så stora proportioner"

Vi har varit med om det tidigare i historien. De så kallade lögnerna. Ni kanske minns Bill Clinton då han stod och ljög för hela världen och nekade sin otrohet. Eller varför inte ta ett sådant simpelt exempel som "jungfru" Maria som hade varit ut och glassat omkring, blev sedan på smällen och ljög för sin trolovade Josef att det var Gud som gjort detta emot henne. Alla dessa lögner har fått stora proportioner. Och nu återigen har en lögn som bidragit till felaktigt fakta och gett oskyldiga människor en felaktig bild av verkligenheten tillkommit i denna värld.

Ni kanske minns mitt inlägg och kompis 1 och kompis 2 som hade sex måndagen den 6:e april klockan 22.30. Idag ringde kompis 2, hon hade läst min blogg och mådde dåligt över att jag gjort en sådan stor grej av det. Speciellt med tanke på att hon ljög. Hon ljög då hon sa att hon hade sex, hon ljög för att hon skämdes över det hon egentligen gjorde....hon sov! Hon ville verka som cool inför mig men samtidigt avfärda samtalet eftersom hon låg där och dregglade på kudden alldelens själv. Hur avfärdar man ett samtal snabbt? Jo, hennes taktik var att säga att hon hade sex.

Jag beklagar så mycket. Jag hoppas inte detta har bidragit till en felaktig verklighetsuppfattning hos er. Jag hoppas att ni inte hann reflektera allt för mycket över 6:e april klockan 22.30. Kompis 1 hade i och för sig sex men inte kompis 2, hon ljög eller som hon kallade det; lurades lite. Och vad kan vi ta för lärdom av detta? Inget.

Men annars så har jag efter mångas önskemål äntligen ändrat så att nu kan alla, vem som helst, kommentera min blogg. Jeey!

En bild säger mer än tusen ord

Åter till cold Strömsund. Mamma hämtade upp mig på busstationen och var inte alls sparsam med smickret då hon såg mig. Eller nja, det första hon sa då vi träffades var; "Vad du ser speciell ut". Det går tolkas på många sätt. Att vara speciell rent allmänt är negativt, att vara speciell för någon är positivt så att se speciell ut....jag vet inte. Men med tanke på att hon skrattade efter så har jag mina aningar.

Vi hade sedan bildvisning av indonesienbilderna. Ytterst intressant. "Ja, här ser ni en staty föreställande en drake", "Här ser ni en annan staty föreställande en apa" och "Här ser ni en staty föreställande Gud vet vad". Varför lyckas alltid semesterbilder bli som så tråkiga. Är det mängden och upprepningarna som gör det?

Vi kom till en bild då plötsligt mamma hajade till. Vederbörande bild som visas här ovan. Mor sa lite försiktigt; "Men alltså, är det Sofia? Men, hon såg ju söt ut på det andra kortet...?". Jag förklarade då för mamma att Sofia är en väldigt speciell liten tjej i klassen med speciella behov.


Eller nä, nu skojar jag. Sofia har inte speciella behov. Jag försökte bara göra en liten hämnd där efter gårdagen. Alltså då vi diskuterade talanger, Sofia, jag och Frida. Liksom att Fridas talang var att måla, Sofias talang att laga mat och sen när vi kom till min talang så tystnade det och Sofia försökte rädda situationen genom att säga att min talang var att gå med hunden. Och hon sa det seriöst! Som att hon trodde att jag skulle bli glad för att min enda talang är att hålla i ett koppel och plocka bajs. Jag borde ju vara bättre på något annat....?

Eftersom jag inte var där

Allt inom median är tillåtet. Jag skriver ju för en tidning vid namn Slumpen. En tidning för lärarstudenter av lärarstudenter. Jag och min gamla polare Anders har en sådan kallad testpanel där vi i varje nummer testar olika saker, allt från godis till tv-program för att ge en inblick för studenterna vad som är rätt att välja om man befinner sig i totalt jävla mörker. I denna testpanel bjuder vi varje gång även in en gästtestare. Oftast hoppas vi på de större kändare personerna men slutar oftast med någon lärare som skrivit någon trevlig bok. Eftersom jag var borta denna gång under Slumpenskrivtiden och bristfällig kommunikation förekom i Indonesien, så missade jag att skicka in mina åsikter angående tv-program som skulle testas denna gång. Anders, min kompanjon, tog sakerna i sina egna händer och gjorde en personlighetsprofilsanalys av mig och kom sedan fram vad mitt innersta inre skulle ha sagt om mitt innersta inre skulle ha talat. Det är alltid lika trevligt att se vilka tolkningar människorna gör av en. Läs Slumpen i PDF-format på www.umpe.nu

Varför hade alla sex då?

Ni kanske har hört talas om leken "jag har aldrig". Denna lek är vanligt förekommande och går i stort sett ut på att någon kanske säger något de aldrig gjort, ex; "Jag har aldrig kört traktor" och de då som kört traktor dricker. Inga konstigheter. Ibland har det ju hänt att någon sagt "jag har aldrig svarat i telefonen då jag haft sex" och man har som blivit alltid lika förundrad över personer som dricker då. Detta öppnar för en viss eftertanke; har personer jag ringt till svarat då de har sex? Inte vad jag vet. Men jag tror nog de vanligaste är att folk då endast trycker på upptaget i sin mobil.

Men plötsligt händer det!

På väg hem efter Joes födelsedagskalas så ringde jag först kompis 1 för att få lite sällskap på vägen.

Jag; -"Tja! Vad gör du?"
Kompis 1; -"Hej, jag är lite upptagen. Jag har sex"
Jag; -"Jaha, okej. Lycka till!"

Trots chockad över att människan svarade var jag exalterad över att äntligen få vara med om att ringa då någon har sex. Konstigt nog. Men eftersom jag ändå hade tråkigt då jag gick så lämnade jag inte så stor eftertanke till detta och ringde kompis 2.

Jag; -"Tja, vad gör du?"
Kompis 2; -"Alltså varför ska du ringa just nu. Du stör! Jag har sex"
Jag; -"Detta är helt sjukt. Jag ringde nyss blabla och hon hade också sex. Varför har alla sex just nu?" (Av en anledning försökte jag starta en konversation i detta läge. Varför vet jag inte)
Kompis 2; -"Alltså du stör. Vi hörs"
Jag; -"Okej, Lycka till!"

Från att aldrig ha varit med om att vara en "sexsaboterare" tidigare så lyckades jag med två på samma gång. Såhär efter varandra. Två frågor snurrade i mitt huvud efter. Varför hade båda min kompisar sex måndag kväll klockan 22.30 och varför svarade bägge i telefonen...? Att tillägga är att de då inte hade sex med varandra. De bor för långt bort för att den teorin skulle vara tillgänglig.

Till att börja med. Vad gjorde att de hade sex måndag kväll klockan 22.30? Bägge två har förhållande där sexet går mer på rutin nu än förälskelsens spontanitet. Kanske det är inplanerat, måndagar och torsdagar klockan 22.30 kör vi lite one and one action honey! Det är en teori. Jag tittade även igenom dagens tv-bilaga om det skulle kanske varit något speciellt tv-program som skapat lite stämning mellan rummets fyra väggar. Familjen Annorlunda gick på fyran mellan 20.00-21.00 men det skulle kännas skumt om ett program med en familj som har överproducerat barn så semestern blir förstörd skulle vara något som skulle egga upp stämning till att producera barn. Sen, tyvärr kompis 1, det spelar ingen roll hur mycket du försöker men på det där sättet kan man inte få barn! Jag vet inte, jag behöver hjälp här. Varför hade de sex måndag kväll klockan 22.30....?

Sen det där med att svara i telefonen då man har sex. Nu ringde ändå kompis 1 upp senare och förklarade sitt beteende med att svara i telefonen då med att telefonens ringsignaler störde. Jag frågade dock, varför inte trycka på upptaget? Hon kom med ytterligare ett förtydligande i att telefonen låg i hallen, hon blev tvungen att gå upp och då hon ändå hade gått upp kunde hon lika gärna svara. Okej, jag accepterar svaret till en viss del om det inte skulle vara för att jag har här en ytterligare teori. Ja, att de helt enkelt ville skryta om att de hade sex. Alternativet att trycka på upptaget var mycket tillgängligt, sen om de ändå svarade så kunde de helt enkelt bara säga att de var upptagna men här ville bägge två av personerna förtydliga om att de hade sex. Ett försök att göra mig avundsjuk?

Detta är komplicerat och kanske sjukt konstigt att jag ens försöker hitta förklaringar på detta. Jag antar att detta var nog en sådan stor händelse i mitt liv så det måste ältas. Det måste hittas förklaringar. Jag kan inte bara lämna detta som en kanelbulle som blivit för gammal. Ni förstår.


Annars.
Idag hade jag planerat en transkriberingsdag med Frida och Sofia. Jag transkriberade en gång i Indonesien med Sofia och liksom följde med i flowet av hennes tempo så jag tänkte att det kanske funkar om jag transkriberar med henne igen. Frida har jag aldrig lyckats plugga direkt med men eftersom det är Frida så måste jag även bjuda henne. Jag trodde i och för sig att hon hade hunnit fara hem för påsken. Frida råkade då vara hemma, bara att gilla läget och Sofia var på.

Vi bestämde uppsamling hos mig klockan tio på morgonen och sen bjuder jag på tacos till lunch. Sofia är en person som ogillar att bli sen så hon dök upp hela 35 minuter för tidigt. Innan jag ens hade hunnit med hälften av mina morgonbestyr. Man förväntar sig aldrig att folk ska vara i tid, speciellt inte om det är så att det är ingen dödsviktig tid att passa men ändå okej att folk kommer i tid. Men 35 minuter för tidigt???!! Jag kan inte låta bli att tycka att det ändå är lite sött. Hon visste inte hur lång tid det skulle ta att gå ifrån där hon bodde eller om hon skulle gå vilse efter vägen, trots hon bott nästan granne med mig. Jag vet inte. Frida dock kom ovanligt i tid, endast 4 minuter försent.

Jag var väldigt peppad på att plugga men efter 5 minuter började man redan höra suckarna. 20 minuter senare började Frida klaga över att hon är hungrig. Frida äter i stort sett hela tiden. Jag gav upp och lagade i lunch. Tänkte väl att det går väl äta och sedan plugga vidare sedan. Efter lunchen var de för mätta för att plugga och ja, sen så kom inte ens tanken på att plugga upp något mer. De lyckades bryta ner mig. Jag är nog en svag människa i detta avseendet.

Vi började hänga runt på internet, presenterade Sofia för facebook och var sedan snäll och gjorde än åt henne. Ni hittar henne som en nytillagd vän för mig vid namn Sofia. Det var ungefär i denna stämning vi bara kände för att dricka lite Baileys. Klockan var inte alls i laglig tid för Baileys drickande men vi var på ganska så bra humör och hade inget annat för oss. Jag var till viss del tveksam eftersom hälsan kanske inte är i topp men de övertalade mig genom den nyblivna klassiska kommentaren om att läkaren sa faktiskt att jag skulle dricka mycket. Sen fortsatte detta, det pågick, det urartade. Efter att ha tvingat hit Sofias pojkvän med sushi och de farit hem så gick jag och Frida över till Jacob för att hälsa på en kort sväng. Han tyckte vi var onormala först, kunde sedan se poängen i vårt handlade och efter det bjöd oss på Baileys även där. Som en krogrunda på Carlshem.

Någon gång sisådär efter klockan sju så insåg jag och Frida att vi måste över till vår kompis Joe som fyller år idag. Vi skrapade ihop lite skräp som jag hade hemma, bl.a. en Yabbha-Dabbha-Dance skiva, och slog in det i ett minnesvärt paket som hon fick. Under hela promenaden till Joe så övertygade vi oss själva att det är tanken som räknas. Joe blev nämnvärt glad över presenten och påpekade att hon faktiskt inte hade en Yabbha-Dabbha-Dance skiva sedan tidigare. För att vara vänlig så satte hon även på skivan och vi genomled 90-tals musiken i bakgrunden medans vi åt av Joes tårta. Vid halv elva gick vi hem, efter några försök då Joe försökte få oss iväg att köpa lite öl och dricka. Men någonstans måste man sätta ner foten! Vid halv elva....vilket leder till där jag började.

Jag försöker hitta sambanden

Jag vill bara påpeka till en början, reda ut alla missförstånd innan missförstånden sker; Jag var trött.

Jag hade kanske ganska så stora förväntingar på kvällen. Med sådana här hjärtliga återseenden då folk omkramar än i 5 minuter och bara är lycklig av tanken på att man åter igen är tillbaka. Så blev det inte riktigt. Antingen har människorna här inte riktigt reflekterat över att jag varit borta och tycker inget stort välkomnande behövs eller så är det så att min outning på facebook om tyfoiden har per automatik skapat ett avståndstagande ifrån folk. I och för sig, så illa är det inte. Lena blev jätte glad av att se mig, ett hjärtligt återseende ifrån onsdagens kalas. Lena var dock också med till Indonesien och hon lika mycket tyfoidbesmittad som oss andra så det räknas inte riktigt. Likaså med Joe, men hon blir alltid lika glad av att se mig. Spelar ingen roll om varit borta i 6 veckor eller 6 minuter. Jag antar att hennes hjärna fungerar som en hunds i det avseendet.

Men iklädd min "Morrison hate your emo song"-tshirt och med alldelens för mycket taxfree sprit så följde jag med Joe till några av hennes klasskompisar på den obligatoriska förfesten. Min t-shirt var på gränsen till lite för kort. Indoneskroppar är inte på samma sätt formade som västerländska men detta spelar ingen roll så länge man har en solbränd mage. Att inträda denna fest var att gå 50 år tillbaka i tiden med tanken på deras inredning och deras sätt att skåla. Det där med att skåla är intressant, ju mer städat sällskapet är ju mindre klirrar man i glasen. Detta sällskap var oerhört städat och lyfte endast glasen och utbytte ögonkontakt med varandra. Som Tyra Banks skulle säga, de log med ögonen. Eftersom jag kanske inte är en sådan där jätte städad person så blev det lite jobbigt för mig då denna skålsituation uppstod. Min hand ville bara föra mitt glas till Joes men då jag såg att ingen annan gjorde denna rörelse fick jag hejda mig. För att skryta lite så var förfesten hos Charlotte Kallas moster.

Efter drog vi ner på scharinska villan där UBC stod för kvällens underhållning. Detta var faktiskt första gången jag var på UBC men har hört via omvägar att det ska vara bra. På UBC var människorna en kloning av varandra. Jag antog att jag skulle få lika mycket utbyte av detta möte vara sig det var 20 eller 200 människor där. Gick runt och hälsade på några ytligt bekanta, dansade men var egentligen väldigt trött och på fel humör för att vara ute. Saken blev inte bättre av att Joe fastnade i käften på någon annan så jag i stort sett var lämnad för att umgås med de ytligt bekanta. Och som sagt, jag på fel humör är inte upplagd för att börja bygga upp en djupare relation med dessa ytligt bekanta. Tur hade jag Lena där men då hon väl gav upp för kvällen så kändes allt rätt så; "Det blir inte bättre än såhär, gå hem och lägg dig". Vilket jag sen då gjorde.

Satt mig på buss nummer 1 till Carlshöjd, efter det minns jag inget fören busschauffören väckte mig på slutstationen. Han frågade lite artigt om detta var stället jag skulle av på egentligen. Men eftersom det Carlshöjd ligger ett stenkast från där jag bor så sa jag ja. Ett ganska så långt stenkast då, man kanske får kasta ganska så många gånger långt men ändå ett stenkast.

Detta kan sammanfattas genom att citera ett personligt meddelande någon har på msn; Vanligt sunt förnuft kanske inte är så vanligt.

Om sociala regler

Mamma ringde idag precis då jag var på Carlshems pizzeria. Hon frågade om jag var själv och förvånades sedan över det faktum att jag bestället pizza själv en fredag kväll och sitter sedan hemma själv och äter pizzan. Som att pizza är en sådan social maträtt som endast kan endast ätas med andra. Maträtterna har sina regler. Hon skulle knappast höjt på ögonbrynen om jag sa att jag kokade nudlar och åt själv. Nudlar är en enmansrätt. Jag är en sådan rebellisk människa då jag äter pizza själv. Tjejen som simmar emot strömmen, inte med strömmen. Normbryterskan. Plötsligt ser jag en större mening med mitt liv.

Jag håller på att flagna bort. Snart har alla fysiska minnen ifrån Indonesien borta. Det är ju kul. Jag som i stort sett bara varit i lägenheten och låtit min hud bleknat utan att låtit resten av Umeå ta del av solbrännan. Tur jag har nya converseskor, de kan jag ju visa upp. Jag har två nya par till och med. Så det kan bli överraskningar i två dagar. Inte alls deprimerande.

Jetlag

Sen borde jag verkligen ändra bloggtiden från Yogyakarta tid till Sverige tid. Men jag antar att jag fortfarande är sjukt jetlaggad.

Diagnos tjackhora

Jag var på sjukan igen i onsdags för att jag hade en riktigt jobbig tisdag kväll med tillbehörande kramper. Egentligen borde jag farit in på kvällen men eftersom man har hund, bor på Carlshem, det är kväll så blir blir det rätt så opeppat oflexibelt. Men det man inte gör på kvällen kan man göra dagen efter så jag skaffade hundvakt åt Bira, gick ner med henne till Frida och gick sedan på akuten. Att tillägga är att jag mådde helt okej på morgonen. Jag träffade en ny läkare och berättade om mina problem. Efter utläggningen så frågade läkaren hur jag mådde och jag sa som det var att jag mådde liksom helt okej just då. Läkaren frågade vad jag då gjorde där och jag sa helt ärligt att jag ville ha mer smärtstillande eftersom mina tabletter var slut. Av en konstig anledning så blev hela situation absurt utav detta och läkaren fick för sig att jag var någon slags knarkare som bara var ute efter tabletterna vilket ledde till att nu får jag endast smärtstillande mot kramperna om jag far in på akuten då väl kramperna sker. Inte nog med detta så hittade de även, från urinprovet, att jag hade en infektion. Utan att ta hänsyn till tidigare journaler om mig så frågade läkaren om jag hade haft oskyddat sex. Jag sa nej. Han kollade på mig och frågade om jag var säker och påpekade att klamydia är väldigt vanligt. Av onsdagens läkarbesök av att bedömma så fick jag nog diagnosen knarkande slampa.

Sen är det ett litet problem som har uppstått. Kanske det handlar om populäritet, min nya sjukt godluktande parfym eller den anledning att man nyss hemkommen från Indonesien och alla vill träffa än. Det spelar ingen roll men jag är bjuden på 6 fester denna helg, utslagen på 2 dagar. Med enkel lågstadie matte så kan man räkna ut att detta är en omöjlighet även för den bästa. Sen är jag inte i form fysiskt och har knappast energin för att orka en fest överhuvudtaget. Om jag känner den människan jag är så kan jag säga på förhand att då det blir såhär mycket går jag i ide och kommer troligtvis bara sitta hemma framför tv:n och äta chips. Det är det mest rättvisa, för då blir det lika för alla. Jag är en rättvis människa.