Tyfoidkvinnan

Hade inget att göra igår så jag och Sofia drog iväg till International hospital Yogyakarta. Det var som av en ren spontangrej jag gick dit...sen ja, Fredrik har tjatat i över två veckor att jag borde testa mig för Tyfoid. Tro int på fan att jag hade det också! Plötsligt blev jag snäppet mer exotisk än alla andra, eller snäppet mer äcklig för att det smittar via bajs.

Efter mitt tillkännagivande för gruppen att jag hade Tyfoid så insåg alla andra att de också borde fara och testa sig. Jag menar, vi har varit ganska närgångna varandra ändå. Alltså inte nära nära utan mer nära som i kramar. Alla av de testade hade Tyfoid utom en person. Ingen var ju direkt särskilt nöjd och ingen var direkt särskilt nöjd på mig. Om man gör en Tyfoidkarta (liknad vid klamydiakarta) så kunde de se att jag är smittokällan. Jag var den som blev sjuk först, jag är den som smittat 90% av alla i gruppen.

Det är som en liten jobbig situation jag hamnat i. De som nu är friska (de som redan ätit klart antibiotikan eller ickesmittade) undviker mig och alcogelér sig om de varit i närheten av ett föremål som jag tagit i. De andra som är sjuka skickar arga blickar då jag kommer och kallar mig för "Tyfoidkvinnan" eller "Bajskvinnan". Den enda som nu accepterar mig för den jag är, trots mina misstag med att smittat en hel grupp människor, är min godtrogna assistent. Fast hon får ju betalt för det. Men jag tror hon gillar mig ändå.....