Kulturkrock

Jag var inbjuden hos en av informanterna att ha en diskussion om homosexualitet med hans studenter. Jag bara, okej, det kan jag göra. Kände väl att det inte skulle behövas så mycket förberedelse utan tänkte utgå ifrån de frågeställningar jag hade då jag gjort intervjuer. När jag väl kom dit fick jag möta rektorn som bad mig om att berätta om hur det är i Sverige kring homosexualitet. Okej, inga problem med det tänkte jag och såg framför mig en diskussion med 5-10 studenter där jag talade lite snabbt om hur det är för gayfolket i Sverige. När jag väl kom till stället, moskén där det hela skulle vara, så satt ett 50-tal muslimska pojksskolsstudenter och längst framme i mitten var en microfon, högtalare och en dator inkopplat för att visa bilder. Då insåg jag att diskussionen jag skulle ha var egentligen en föreläsning. Under deras fem minuter snabba läsning ut Koranen skrev jag snabbt ihop lite stolpar om Sveriges homosexhistoria och letade fram lite bilder på min dator från Stockholm Pride. Tacka vet jag att jag skrev ett arbeta om RFSL nyligen så jag kunde glänsa med att berätta exakta årtal och spännande händelser i homosexuellas kamp i Sverige. Där stod jag, ensam kvinna, föutom min assistent och föreläste i över en timme om homosexuella i Sverige....totalt oförberett. Det enda som existerade i mitt huvud var: "Nu måste jag presentera Sverige och inte få det att låta som att Sverige är på något sett överlägset och bättre. Bara berätta om Sverige och homosexuella".

Detta skulle faktiskt inte varit hållbart om inte studenterna ställde en massa frågor då. Det var ett perfekt tidsfördriv. Deras frågor i mina öron lät totalt idiotiska men jag fick inse att det var svårt för dem att förstå att staten i Sverige inte förbjuder homosexualitet och att de flesta människor är helt okej med gayvärlden. Jag kom in i något slags flow och var så jäkla duktigt proffessionell. Berättade om sekulariseringens påverkan och att mänskliga rättigheterna som står högre än religionen. Studenterna spelade in hela föreläsningen och skulle knappast förvåna mig om det snart läggs ut på youtube under sökrubriken "Swedich girl talks about homosexuality in Yogyakarta". Det tog även en massa kort på mig och jag fick posa med pojkstudenterna. Även en del som ville ha min email för att diskutera detta vidare. När hela föreläsningen var slut så frågade de om min egen personliga åsikt om homosexuella. För att vara så politiskt korrekt som möjligt och inte dra någon längre utläggning så sa jag det klassiska; "I think that all love is good love" och tackade sedan för mig.

Efter så var jag i något slags chocktillstånd. Eller mer som en kick. Har jag verkligen gjort detta? Har jag föreläst på engelska om Sverige och homosexualitet inför 50 muslimska pojkstudenter? Utan slöja med en gul "ladies night" T-shirt? Har detta hänt? Efter kom rektorn fram och vi pratade lite snabbt med han. Jag fick hans böcker som han skrivit om islam och samt ett intyg/tack brev för att jag kom dit och föreläste. Det skulle visa sig senare att i detta brev så fanns det även pengar. Jag fick betalt för denna föreläsning. 300.000 rupier som i indonesiska mått är en tredjedel av vad en lärare tjänar här på en månad eller vad min assistent lägenhet kostar varje månad. Limpprisjämförelse 2000-3000 kronor. Så det är mycket! Min assistent var så till sig av beundran av mig. Hon berättade att tidigare år då hon varit assistent så har även andra stundeter från Sverige kommit dit och föreläst men jag är den första som fått betalt för det. Att han måste trott att jag är en proffesionell föreläsare från Sverige. Och jag måste erkänna att av allt jag gjort i detta liv så är detta en av de häftigaste sakerna. Så ogreppbart stort!

Troligtvis kommer de nu använda Sverige som ett skräckexempel om vad som händer om ett samhälle blir för sekulariserat. Men på samma gång så tycker jag att det är bra att de fått sett hur de kan se ut i andra länder och öppnat deras ögon mer. Jag skulle lätt göra om detta i andra muslimska organisationer om jag fått chansen. Nu när jag har ett intyg på att jag är en internationell föreläsare.