Överlevnads kickoffen, oklippt version!

Det var kyligt om natten, sådär så man nästan kunde se sin andedräkt inne i det lilla men komfortabla tvåmannatältet där två människor och två hundar hade lagt sig ner i. Vi frös, vi låg tätt ihopkurade med mössor och trippla tröjor. Vi somnade till slut. När morgonsolen väckte mig så kollade jag mot Vickis, hon rörde sig inte och hennes läppar var blåa. Paniken satte in i kroppen, överlevnads kickoffen fick plötsligt ett större allvar och jag ruskade om henne. Hon vaknade till, läpparnas blåhet berodde enbart på den enorma mängden blåbär hon hade satt i sig dagen innan. Vi levde, vi båda hade klarat testet!

Sådär 4-5 mil strax utanför Umeå, i Ratan, begav Vickis och jag oss till vårat kickoff ställe. Ett ställe vi aldrig varit till tidigare, ett ställe där vi skulle genomgå vårat kvinnodomsprov.

Vi kanske inte var de mest vana tältarna men tack och lov fanns det många rätt sätt att he upp detta tält på. Vickis körde Erforsens egna hemmasnickrade "kryptekniken".

Mina "görauppeld"-skills sträcker sig genrationer tillbaks. Tror det till och med kan vara på det sättet att det var mina mormors farfars mormors farmors mor som uppfann elden. Med tanke på hur duktig jag var på det! Om inte annat uppfann de säkert veden.

Vi kollade runt omgivningarna. Fanns det något ätbart? Vad skulle hände om vi blir skeppsbrutna? Vart fanns damtoaletten? Viktigt med planering inför oväntade händelser.

Bira hittade en mysig plats upp på en sten. Hon har ett extremt kontrollbehov och ville hålla kolla på oss alla.

Kajsa däremot tog det lite mer chill i gräset. Hon kanske ville impa med sina färdigheter att kunna ligga och gosa i ett gräs utan att få fästingar tack vare fästingdödarhalsbandet.

Vickis anslöt sedan till "maktinnehavar"-stenen med Bira.

Jag hittade också en sten jag. Lite lägre belägen sten men jag kunde acceptera det. Föresten, lägg märke till vilka flaschiga gympaskor jag har som lyser i mörkret!

På morgonen inne i tältet då vi var nyvakna. På bilden från vänster; Först Kajsas håriga rygg, sen Vickis i hennes sovsäck, sen kommer Biras håriga och gråa rygg och sist min sovsäck.

Bira ägnade större delen av tiden till att ligga och filosofera över livet. Hon kom i kontakt med sig själv och sina innersta känslor.

Medan Bira filosoferade så tog jag, Vickis och Kajsa en frukost nere på stranden. Vi hade haft best tältning ever! Nöjda över att vi överlevde så hade vi alla vuxit som människor och hundar. Nu kunde vi övervinna allt. Så vi for hem.