Bröllopet

Nu har Vickis ändrat relationsstatus på sin Facebook. Nu finns det inga återvändon!

Bröllop på Gammlia i deras kyrka från tidigt 1800-tal. Vickis och Mattias tackade ja till varandra och det var skönsjungande sång ifrån Helen. Lämnade inte ett öga torrt. Deras hund Kajsa var också med under vigseln och jag satt och funderande hur många timmars uppfostran jag skulle behövt lägga ner på Bira innan hon skulle ställa upp på att sitta fint och stilla i en kyrka sådär? Jag brukar inte vara den där som får tårar i ögonen men då jag såg brudparet alldelens tårögt, speciellt Mattias som verkligen det rann tårar nedför så kunde jag inte hålla mig. Det var riktigt vackert.

Efter cermonin så for brudparet iväg på fotografering och vi andra hade sådan där champangemys ute i solen där det bjöds på tilltugg. Det var väldigt varmt, vi var väldigt törstiga och champangen hade överraskande mycket procent så både jag och Helen märkte av en stor förändring i balanssinnet. Det var helt sjukt så vi bestämde oss för mycket vattendrickande innan själva middagen i Brännland skulle ske.

Bordsplaceringarna var väldigt kreativa där de delade in oss i grupper utefter våra personligheter. Vi försökte hitta gemensamma nämnare med varandra och jag hade visst två religionsstuderande lärarstudenter brevid mig. Jag antar att de andra på min högra sida, som inte var religionsstuderande, endast var utfyllnadsfolk. Vid bordet fanns även en sådan bröllopsguide med sånger samt små beskrivningar på personerna som befann sig på festen. Min beskrivning var; "Susanne/Ceasar/Siv Moe. Kär vän till bruden. Har svar på alla frågor, även om hennes teorier många gånger är starkt tvivelaktiga. Får ibland för sig att hon är brudens förskjutna dotter". Jag kan med enkelhet säga att den beskrivningen hjälpte inte till att skaffa nya bekantskaper.

Middagen var västerbottniskt inspirerad och väldigt god trots mitt jämtländska påbrå. Tal hölls och även jag hade skrivit upp mig på tallistan. Dock hade jag bett toastmastern om att få hålla det sista talet eftersom jag trodde alkohol skulle hjälpa folket att förstå. Jag vet inte, talet gick väl inget vidare. Två kvällar innan då jag och Helen drack vin tillsammans så verkade det som världens roligaste och bästaste idé att ha ett Yrrol inspirerat tal där jag började det hela med "thank you for the music, the songs I'm singing". Men då jag stod där framför alla och gjorde den där Yrrolgrejen så kändes det långt ifrån bra. Jag tror inte folk förstod humorn och tog "thank you för the music, the songs I'm singing" som något jag menade ifrån hjärtat. Värsta av allt var väl att jag försökte som rädda det hela med att förklara mig också sådär smått med att fråga om de förstod att det var från Yrrol. Jag kan även där säga att det inte hjälpte mig att skapa nya bekantsskaper.

Efter middag så var det dags för musik och brudparet gjorde en överraskande kreativ och rolig vals. Det började sådär normalt som en vals var och urartade sedan i de mest kreativa dansstegen jag sett på länge. Jag kände att om låten skulle fortsatt i 10 sekunder till så skulle det hunnit med lite Pulp Fiction moves också. En trubadur kom sedan in och slängde av gamla klassiker. Festsällskapet fick önska låtar och jag tog min chans och bad om att få höra Carolas låt Främling. Först sa trubaduren att han inte kunde sjunga den eftersom han var en man, efter jag bad försiktigt igen så sa trubaduren NEJ och då jag återigen frågade varför så ignorerade han mig tills jag avvek. Jag tror trubaduren och jag inte kommer hålla kontakten.

Festen var på topp och jag lyckades tjuva till mig några danser med sällskapet där en av dom var med Tinas man Robert. Vi fick verkligen till en underbar dans med extravagansasång till BSB -I want it that way. Det är intet för intet jag får vara Kevin i min fejkade BSB-grupp. Vad ska man säga, det var en underbar dag och en underbar kväll.