All by myself

Det var ett jobbigt förväl då min hund steg ut genom dörren. I den stunden visste jag att det kommer dröja länge innan våra hjärtan möts igen. Mina föräldrar kollade på mig, jag nynnade "all by myself" i huvudet, dom drog iväg med Bira. Medvetenheten ligger nu i att jag kommer vara ensam här hemma tills avfärden på onsdag.

De första timmarna själv i hemmet funkade bra. Jag sov. Problemet med ensamheten började uppkomma då jag åt middag. En dålig ovana då jag äter är att jag spiller väldigt mycket men det har ju alltid rett ut sig själv då jag har en hund som äter upp allt avfall på golvet. Självklart spillde jag även vid denna måltid men hjärnan var fortfarande inställd på att det försvinner "av sig själv". Det var inte förens jag klev i potatisgratängen som jag verkligen kände hur ensam och hjälplös jag är nu. Detta är hårt mina vänner, så hårt!

Ja, på onsdag ska jag flyga för första gången i mitt liv. Då till Arlanda där det sker en gemytlig övernattning tills jag gör the big tripp på torsdagen. Flyg klockan 10.00 från sthlm, ner till Frankfurt, vidare till Hong Kong och sedan till Bali. Så många länder på en dag och jag har inte ens varit utomlands. Fatta grejen! Resan tar allt som allt en jävla lång tid. Typ ett dygn....eller liknande.

Självklart är jag nervös. Jag är nervositeten själv. Denna resa är ju som lite större än då jag for till Häggsjövik. Även fast känslan av avlägsenheten är troligtvis detsamma. Sen måste jag så mycket klippa mig på tisdag också. Eller ja, whatever...