onsdag 23 februari 2011

Okrystad utkomning?

Jag som under en längre tid nu gått och funderat kring detta med att "komma ut" på jobbet. Jag är egentligen emot det men bekvämligheten efter att ha kommit ut väger upp mot principerna. Och idag, plötsligt hände det.

Mina två närmsta arbetskollegor är ju som sagt sjuk så idag fick jag hjälp av en kvinna från en annan avdelning. Henne känner jag väldigt väl och vi brukar snacka på rätt så mycket både på jobb och facebook. Efter att ha satt igång ungarna i olika projekt så satt vi ner en stund och utbytte några ord. Den frågan som alltid brukar komma upp alla dagar efter tisdagen är "vad händer i helgen?" och det gjorde den sedvanligt denna gång också. Denna helg för mig är dock lite speciell eftersom jag ska på dejt. Och under en sekund så funderade jag om jag skulle nämna dejten eller inte. Jag menar, säger jag att jag ska på dejt så kommer det garanterat 7 frågor till om själva dejten. Men jag kände, nu är det dags;
Kollegan; "Så vad händer i helgen?".
Jag; "Jag ska på dejt".
Kollegan; "Okeej" (lite utdraget och avvaktande).
Jag; "Jo som ni kanske har märkt så är det ju så att jag är gay så det är en tjej jag ska på dejt med" (krystat deluxe).

Nu blev det ju ingen större dramatik över detta. Saken är den att de flesta nog redan fattat på jobbet att jag är gay. Skulle inte förvåna mig om de har haft en vadslagning om när jag skulle komma ut. Så sjukt PK kan inte alla stockholmare vara så de frågar "har du partner?" istället för "har du pojkvän?" som då mina arbetskollegor gjort. Det enda jag kände var att det blir så krystat varje gång man ska komma ut. Även fast jag aldrig försöker göra det till någon grej så blir det ändå bara sådär konstigt. Finns det något sätt att säga det på som inte blir krystat?

3 kommentarer:

  1. Att säga någonting förebigående är ju världens bästa unvika-att-det-blir-krystat-grej! Typ.
    "-Jag ska på dejt i helgen med en tjej som heter Ingrid, så det blir nog trevligt, vad ska du själv göra?"

    Där! Avsluta med en fråga så det inte finns utrymme för några pinsamma tystnader samtidigt som du hjälper din samtalspartner att ha någonting att prata om.

    Så nu föreslår jag att du övar på detta nästa gång du sitter bredvid någon på tunnelbanan eller varför inte bussen?

    Lycka till!

    SvaraRadera
  2. Men Vickis, hon heter inte Ingrid. Då funkar det ju inte.

    Men förutom den lilla detaljen så var det ett jätte bra förslag!

    SvaraRadera
  3. Nog förstår jag det! :P Men eftersom jag inte visste vad hon hette tänkte jag att jag skulle ta ditt mellannamn så exempelt blev mer personligt och lättare att relatera till :)

    SvaraRadera