Om jag och Vickis skulle fått barn

Inte för att mina tarmars funktion är intressant fakta men eftersom det är det enda jag pratat om idag så fortsätter jag och gnälla här. Idag var det linssoppa på skolan. Jag tyckte det var gott och åt en stadig portion. Typ en timme senare låg jag dubbelvikt. Kändes som mensvärk gånger tre. Jag tål verkligen inte linser. Jag tål inte ärtsoppa heller. Till och med rosévin ger samma effekt. Nä, nu får jag be om specialkost på skolan. Inga linser, ingen ärtsoppa och inget rosévin.

Efter jobbet idag så drog jag iväg på stan och åt middag med Sofie. Mys. Sen när jag kom hem så bjöd pensionärsGudrun på godis. Allt var lakrits så jag åt ingen. PensionärsGudrun hade också klippt ut en artikel, som hon trodde jag skulle tycka vara intressant, om Lärarutbildningen. Så jag fick läsa den och sen diskuterade vi lite. Gudrun är som sagt lärare hon också, fast pensionerad. Hon bodde för övrigt i Bolvia i 14 år på slutet av 1960 till början av 80-talet. Hon startade upp tillsammans med sin man ett skolsystem där. Jag tycker det är sjukt awesome och gillar att höra hon berätta om den tiden. Jag känner att jag inte är så olik pensionärsGudrun. Eller pensionärsGudrun är som en kombination av Vickis och jag. Så om jag och Vickis skulle fått barn skulle det blivit en pensionärsGudrun.

Första kramen

Försöker kolla på fredagens avsnitt av På spåret, som jag missade, via SVT Play men det går inte så bra. Det buffrar, konstant. Så nu ska jag låta det buffra i fred ett tag.

Idag har jag haft en riktigt bra söndag. Vaknade där vid elva. Funderade vad jag skulle göra av dagen och bestämde mig för en liten upptäcktsfärd. Drog iväg med tunnelbanan och stannade lite på olika ställen efter vägen. Gick upp, strosade omkring på gatorna i "vårsolen" och kollade som bara runt omgivningarna. Gick på café. Mhm, typ så. Det har varit så mycket människor omkring mig nu i de senaste veckorna så det var som skönt att vara själv.

Efter mitt turistande i Stockholm stad så åkte jag hem men stannade på vägen i Vällingby där de har ett köpcentrum. Jag gillar det köpcentrumet eftersom alla affärer man kan önska finns där men däremot så är det inte direkt så mycket folk. Eftersom jag inte hade med mig så mycket kläder och i arbetet behöver jag en massa kläder så köpte jag massvis. Tröjor, byxor, leggings, klänningar, strumpor, underkläder, linnen, smink och lite annat. Sen har jag liksom inte unnat mig kläder på evigheter så det behövdes. I umeå, då jag studerade så vissa månader hade jag typ 2000 kronor över efter räkningar var betalda. Då var det inte direkt så att man prioriterade att shoppa så mycket.

Efter shoppingen for jag hem och tog det lugnt. Senare på kvällen kom Gudrun också. Har inte typ sett henne på hela helgen så vi drack en kopp kaffe och pratade lite. Idag fick jag också en kram av Gudrun.

Bögarnas kväll

Oj, det var en hel del saker som hände igår. Sådär konstig kväll som ändå var kul. Kvällen började sådär mysigt med att jag inte hade något att ha på mig. Hade köpt en skjortklänning som var snygg men hade inga leggings till den. Hittade då ett par svarta långkalsonger som jag drog på mig. Det såg inte konstigt ut men tanken på att göra stan i långkalsonger är väl sådär.

Mötte sedan upp Alex i Gamla stan där vi skulle gå på någon Gayklubb som hette Torget. Torget hittade vi inte till så vi drog på ett annat ställe innan som jag, Fredrik, Sofia och Stefan festade på för två år sedan. Någon slags rockgrotta. När vi kom till vakterna så sa de att vi inte fick gå ner på nedervåningen eftersom den var abonnerad för ett sällskap men vi gick ner ändå för att Alex behövde gå på toan. Där möttes vi av 40 stycken muskliga killar iklädda Tribaltatueringar och skinnvästar som det stod "Bandidos" på. Alex hade ingen koll på vilka de var men jag sa lite försiktigt att vi gör nog bäst i att gå härifrån.

Vi mötte upp Joakim som jag träffade första kvällen jag var ut här i sthlm. Jag var rätt så full den kvällen och det var mörkt så jag i mitt huvud så hade jag föreställt mig Joakim som en 26 årig bög. När jag träffade han nykter, i ljuset så såg jag att han inte alls var 26 år utan han var närmare 40 år. Men det var inge fel med det.

Joakim visade oss till Torget och där hängde vi ett tag. Men det var endast bögar där så missnöjet hos mig fanns. Vi försökte leta upp något annat ställe som inte skulle vara så bögigt men slutade med Paradise som också bestod mest av män. Lördagar är bögarnas kväll.

Jag tog det ju rätt så lugnt med alkoholen eftersom jag inte är helt frisk och har en ihållande hosta. Trots det så tog jag helt slut vid klockan ett och gick till Alex som fick skicka hem mig. Somnade självklart på tunnelbanan men vaknade upp en station innan jag skulle av. Tur det! Annars skulle jag nog legat kvar och sovit i den där vagnen fortfarande.

Tillfälligt internet

PensionärsGudrun har nu skaffat ett tillfälligt internet till mig tills jag får det "riktiga". Det enda som krävdes var att säga den magiska meningen; "Det skulle vara jätte bra om du kunde fixa internet så fort som möjligt så jag kan betala hyran".

Annars var det trevligt igår hos Sofie i hennes mysstuga. Hon bjöd på tacos och vin. Dock skulle jag aldrig rekomendera kombinationen färga ögonfransar och vin. Men blir ju relativt påverkad efter något glas och då hålla på med någon liten borste med färg på vid ögat....det svider!

Är hemma i Hässelby men om någon timme drar jag in till stan där jag ska möta upp Alexandra och en bög vid namn Jocke som jag träffade första kvällen jag var ut i sthlm. Jag är rätt så trött och rätt så sjuk men någon öl och sen får man se vad som händer. Det faktiskt bästa med sthlm och utgång är att man aldrig behöver direkt känna någon stress om när man ska ut. Jag sitter hemma nu och är så ofixad som man kan bli men whatever. Man hinner.

Spring i benen

Barn är charmiga. Imorse när jag kom på jobbet så låg en av pojkarna på golvet och sprattlade med benen. Han kollade på mig och sa; "Susanne vet du vad jag har?". Jag; "Nej...?". Han pekade på sina ben och fortsatte; "Jag har spring i benen! Min mamma säger att jag har spring i benen!". Söt.

Nu är jag hos Sofie i hennes sjukt mysiga stuga i Resarö på en spa och vinkväll. Vi ska ha det mysigt.

Idag kom den!

Idag fick jag min första riktiga löning. Det var faktiskt väldigt trevligt. Fem och ett halvt års studier och jag har äntligen råd att köpa vilka byxor jag vill utan att behöva tänka efter. Helt klart värt! Firade detta med att ringa till Alexandra och fråga om hon ville hänga med på en middag på stan. Hon var inte den som var den utan den som ville hänga med på middag.

Imorgon flyttar jag in hos Gudrun. Jag vill varna lite för att tillgången till internet kanske inte kommer existera under de närmsta dagarna. Gudrun skulle fixa internet på mitt rum men jag är inte helt säker på hur duktig hon är på att dra sladdar. Speciellt med tanke på att hon sa att hon troligtvis inte hinner med det tills imorgon. Men att Gudrun är lite oteknisk gör henne bara charmigare.

Jag har faktiskt funderat lite på att sluta skriva blogg. Mest bara för att mitt liv nu snurrar kring jobb och boende. Jag känner mig lite tråkig. Men sen tänkte jag på att jag skulle nog aldrig lyckas med det. För liksom innerst inne så gillar jag att sitta och pressa ut min dag i ord hur händelselös den än varit.

Det blev en liten Gudrun till sist

Det blidde pensionärsGudrun till slut. Det kan nog bli hur trevligt och mysigt som helst. Jag är ju ändå som van att umgås med de som är några år äldre.

Jag är redan byggt upp som en liten fantasibild av mig och pensionärsGudrun sitta framför tv:n någon vardagskväll, äta hennes hembakta kakor, dricka kaffe, skvallra om grannarna och kolla på nyheterna. Och jag tror att min fantasivärld, som är konstant awesome, gör så att allting är så mycket bättre än vad det kanske egentligen är.

Nä men saken är såhär. Jag är jätte trött just nu att leta efter boende. Känner att jag vill koncentrera mig på jobbet nu i första hand. Och då att bo hos pensionärsGudrun där jag får stanna så länge jag vill och har därifrån endast tio minuter till jobbet är som en lyx för mig nu. Då kan jag därifrån i lugn takt kolla runt efter lägenheter.

Boende boende boende

Det där med bostad var inte så enkelt och "rosa molnigt" som jag trott. Det har faktiskt varit frustrerande, irriterande och med lite inslag av svart humor. Nu när allt kommit som svart på vitt så tänker jag dra min solskenshistoria.

Den där Kungsholmslägenheten visade sig vara för bra för att vara sann. Eller jag fattar fortfarande inget. Jag träffade killen, såg lägenheten och allt verkade som klart. Han skickade efter träffen att det var jätte kul att ses osv. Sen, dagen efter, då vi skulle göra upp allting så hade han haft en "jobbig natt" och kunde inte "tänka klart" eller bestämma sig. What?! Jag fattar ingenting, ingen annan heller men teorin är att han endast var sugen på att fika och snacka lite. Kanske möjligtvis finna en vän i mig.

Var iväg och kollade på en till lägenhet. Också den helt okej. Lite dyrare, lite längre från stan men närmare till jobbet. Träffade denna kille och han verkade trevlig och lägenheten var fin. Sen kom det fram att det inte var hans lägenhet utan hans föräldrar och han tänkte utan deras vetskap hyra ut den i smyg till mig. Och han då skulle ta pengarna. Hans föräldrar använde den då inte men ändå. WTF??!! Han verkade lite upp i det blå och då jag berättade att jag jobbade som bildpedagog så tog han fram ett papper med en massa svarta streck på som han målat och frågade "ser du ansiktet?". Det blev inget där heller. Jag som sa nej.

Nu är jag less på att träffa en massa konstiga människor och har bestämt mig för ett säkert kort. PensionärsGudrun kan vi kalla henne. Jag har ju inte träffat henne ännu (ska ses imorgon) utan bara pratat i telefon men hon verkar som en trevlig och ödmjuk dam. Jag tror vi kommer få det riktigt mysigt!

Om mina åkommor

Jag är förkyld. Inte alls kul. Mått dåligt sen jag slutade från jobbet i fredags och sen varit hängig hela helgen. Idag var jag så pass dålig så jag trodde jag hade fått lunginflammation. Det sved så hemskt över bröstet och ryggen då jag låg ner. Andningen var jätte tung. Jag blev tvungen att sitta upp för att det skulle kännas okej. Såhär i efterhand, nu på kvällen, så tror jag inte alls det rör sig om en lunginflammation utan mer någon slags belastningsskada på ryggen då jag legat ner för mycket. Troligtvis zombieliggsår. Dock var det ju väldigt roande att ringa till Helen, hosta och beklaga sig i något i stil med; "Helen, jag har lunginflammation, jag är nog döende". Jag engagerar alltid folk i mina åkommor.

Imorgon blir det inge jobb i alla fall. Jag tror ingen skulle tycka det var kul att ha mig där i det skick jag är i. Liksom gnällig, trött och hostig. Kul. Nej. Godnatt.

Läget på lägenheten

Det gick jätte bra att träffa lägenhetskillen igår. Han var hur mysig som helst och jag tror det kan bli ett riktigt trevligt boende. När vi träffades först så visade han mig runt i området, till ICA Maxi, hur man skulle hitta i ICA Maxi och sedan presenterade han omgivningarna och pekade runt. Sen fick jag se själva lägenheten. En mysig tvåa med 40-50 tals inredning. Så inte det senaste men helt klart funktionellt. Bästa var nog läget. Uppe på en kulle med mysig skog och klippor runt om. Sen endast 5 minuter till T-bana.

Han hade som rensat ut näst intill allt förutom det väsentliga som jag kan behöva. Så jag får liksom göra om hur jag vill. Men lite nya gardiner och en blomma kan nog lätt göra det hemtrevligt. Det där "för bra för att vara sant" verkar nog ändå vara sant och bra.

Igår bjöd pappa mig på mat ute på stan. Han är här på en massagekurs då han nu har som ett litet mål att bli massör. Blev hur glad som helst att se pappa. Det känns ibland som att man är långt borta från familjen och därför blir jag överdrivet glad av att träffa dem här. Men eftersom jag är relativt förkyld så blev det inge sent igår. Åkte hem till morbror strax efter åtta och sen har jag som bara legat och vilat. Passar på att vara sjuk hela helgen så att jag är frisk tills den nya arbetsveckan.

Zombiebomull

Ganska så lite som krävs nu. Ett glas vin och jag är liksom på nivån packad, däckad och odräglig. Jag gick och la mig innan jag skämde ut mig totalt. Nä men trött är jag och är i begynnelsen av någon slags sjukdom också som jag dragit på mig under veckan. Zombiehosta, kanske. Fan, jag blev sjuk till slut ändå.

Imorgon vid tolv ska jag träffa lägenhetskillen. Ta en fika och möjligtvis, beror lite på vad han känner för, bli styckmördad efter. Men vi låter det ske spontant. Skämt åsido, jag är inte direkt orolig för denna man men däremot så har jag fått mina förmaningar av vissa att jag bör ändå vara försiktig. Och det är ändå bra att de säger sådana saker för jag känner mig själv mycket bra (levt med mig själv i snart 25 år! Helt SJUKT!) och jag vet hur naiv och blåögd jag är kring människor. Jag tror i princip att varje person jag möter är snäll som bomull. Sådan är jag och inget fel med det. Men jag måste inse att även bomull kan man sätta i halsen, kvävas och dö. All bomull vill inte än väl.

Nä gud vad lullig jag är. Godnatt.

I lampans sken

Ingen gräddbakelsedag idag. Det var ärtsoppa till lunch. Som god förebild ska man äta all mat som serveras. Jag blir jätte dålig på ärtsoppa. Så har mått skit ikväll. Andra trevligheter som jag annars inte brukar äta men blivit som tvungen att äta är fisk och fisk. Mums.

Efter jobbet idag så träffade jag Alex trots lite smått illamående och sjukligt trött. Men jag kände som ändå att det skulle vara värt det och trevligt blev det. Vi gick på något fik/matställe och åt och sedan strosade runt på olika affärer i sthlm. Jag är den som gillar att upptäcka och bara drar iväg åt något håll för att se vart man kommer. Alex kanske möjligtvis uppskattade det. Vi shoppade loss på apoteket där jag köpte kräm för min vintertorra hud. När man arbetar med barn och byter en hel del blöjer så tvättar man händerna massvis och det pallar som inte mina händer och huden spricker. Så nu ligger jag insmord i något slags personligt krämbad. Kanske överdrev smörjningen lite väl mycket. När jag rör på händerna så blänker dom i lampans sken. Jag skulle funka på ett discotek.

hUlken

En del av er är medvetna om hur jag uttalar "Hulken". För er som inte vet det är det helt okej och ringa till mig och fråga hur jag uttalar "Hulken". Efter klockan 15 imorgon i sådana fall. För saken är den att jag själv är inte medveten om det men många har påpekat att mitt uttal av "Hulken" är totalt inte okej. Själva U:et är långt ner i halsen. Tänk hUlken. Idag blev jag också påmind om det.

Ute på gården med ungarna i förmiddags så kom en liten tjej från 4 års avdelningen fram till mig.
Tjejen; -"Hulken är grön".
Jag; -"Jaa, hUlken är grön".
Tjejen; -"Nej, Hulken".
Jag; -"Jaa, hUlken".
Tjejen kollar på mig med typ "är du korkad"-ögon och går. Jag försökte förklara för henne att det handlade om min dialekt men det var som försent redan. Sådana där gånger önskar man att man bara var sådär kvick och svar på talig och sagt typ; "Aaah men kan du stava till hUlken då? För det kan jag". Näråå, så hemsk är jag inte.

Siv Svensson

Klackarna i taket! Dagarna bara rusar fram. Dock känner jag av ett visst mönster. Drar vid sex på morgonen, hemma vid sex på sena eftermiddagen och spenderar större delen av kvällen framför datorn. Förutom igår, måste tilläggas, så tränade jag. Lånade morbrors träningscykel och pumpade i hela 20 minuter.

Jag försöker hålla mig i sådan god form som möjligt. Detta faktiskt inte av ytliga skäl utan endast för att orka hela dagarna och undvika bli sjuk. För sjuk kommer jag bli. Ungarna snittar 3 snorduschar över mig per dag. Jag älskar verkligen barnen men att de nyser sådär bara rätt ut är inte okej och något jag verkligen har blivit uppfostringsstenhård med.

Det jag känner har hänt nu när jag arbetar med barn och bor hos min morbror som har en ettårig dotter är hur mycket jag själv börjar längta till att skaffa familj. Jag vill ha barn. Planerar att skaffa inom tre år men får se hur det går med det. Sen så skulle det inte vara så dumt med ett hus och en fru också. Det har sina fördelar. Allt annat i mitt liv har ju gått så snabbt de senaste månaderna så kanske jag sitter där med hela Svenssonkitet om ett år. Ma får se!

Bildpedagogisk Gud

Jag är stalkad. Men det är okej. För mig är känslan av att vara stalkad en känsla av att vara riktigt omtyckt av någon. Eller nåt.

Idag utdelades mina specialarbetsuppgifter på jobbet. Jag kommer vara dokumentationsansvarig, bildpedagog samt ett litet extra stöd för någon. Ja, sen som förskolelärare också då. Som dokumentationsansvarig så kommer jag arbeta mycket med layouter, hemsidor, utställningar, texter och bilder. Sådana där datagrejor är jag egentligen väldigt dålig på men jag får väl lära mig. Fick lite smått panik under mötet då det kändes som att alla hade så sjukt höga förväntningar på mig, ungefär som att jag skulle vara en bildpedagogisk Gud och allting som skulle komma från mig skulle vara awesome, rört av änglar och sjukt utvecklande för barnen. Då kan jag faktiskt droppa lite i självförtroendet och börja tvivla på mig själv. Men sen pratade jag med mamma och hon gav lite moderligt pepptalk och allt kändes bättre. Satt även och körde Melt-Banana på reapet på tunnelbanan påväg hem för att känna mig lite extra häftig. Men det är jobbigt då man börja tvivla på sig själv.

Annars, hör och häpna, så kommer jag med största sannolikhet få min efterlängtade lägenhet till helgen. Möjligtvis redan på torsdag. Hoppas allt bara går bra nu och han är trevlig.

Boende nummer fyra

Installerad på Stockholmsboende nummer fyra i raden hos morbror och hans familj bestående av fru Jessica och lillkusin Ella. Jag känner verkligen att flytta omkring har som blivit min grej. Om någon skulle fråga vem jag är så skulle jag säga; "Jag är en flyttare". Men här blir jag kvar tills jag får lägenheten på Kungsholmen. Den förhoppningsvis får jag tillgång till väldigt snart. Jag behöver den, för att få lite rutin i livet igen.

Annars har det varit en utomordentligt trevlig helg då en stor del av släkten var ner hit med mamma, mostrar, mormor, kusin och några till. Ella fyllde ett år igår och det skulle firas rejält. Först med tårta och sådant men sen när barnen var nattade så satt vi uppe med vin och pratade på till klockan två på natten. Riktigt trevligt men jag var egentligen rätt så trött och kanske skulle behövt sova mer än vad jag gjorde.

Denna söndag blir väl relativt lugn nu då alla har farit. Tänkte tvätta lite kläder eftersom allt jag har med mig är skitigt. Imorgon är det dags för arbetsvecka nummer två. Denna onsdag har vi möte återigen fast denna gång med middag och lite "lära känna varandra"-grejs. Till mötet så skulle alla ta med en personlig sak som skulle säga lite vem man är som person. Jag har ingen aning om vad jag ska ta med mig. För det första så har jag inga saker med mig förutom kläder och för det andra så kan jag inte komma på vad som skulle kunna beskriva mig. Kanske köper en chipspåse och visar upp? Jag gillar chips och ibland kan mitt hår vara fett.

Meningslöst?

Ibland är människor svåra att förstå sig på. Jag har ju pendlat långt och mycket denna vecka och man blir ju mer eller mindre uttråkad. Så när jag har satt mig på tåget varje morgon så har jag skickat iväg ett morgonsms till en kompis, som också kliver upp tidigt, där jag skriver något totalt meningslöst som; "Godmorgon träkvisten! Nu sitter jag på tåget påväg till jobbet. Sovit sjukt dåligt inatt så jag är skittrött. Hoppas du får en angenäm dag!". Ni förstår nivån. Responsen på mina morgonsms har väl varit splittrad. Från att första gången få ett "Lycka till på din första arbetsdag" till att bara få typ en smilegubbe och "ha en fin dag" och tills slutligen, igår, inte få något svar alls. Så denna morgon skippade jag att skicka. Tänkte kanske att personen tyckte det var drygt med dessa meningslösa morgonsms och bara tyckte det var jobbigt att behöva svara. Två timmar efter den tid jag brukat skicka på morgonen får jag däremot ett sms från personen där det står; "Vart är mitt sms??!!".

Jag får tänka om. Kanske folk ändå uppskattar gullig meningslöshet.

Lillgumman

Nackdelen med att sova eftermiddag/kväll som jag gjorde nu är att blir ju som svårare att sova sen. Men lugnt, behöver inte kliva upp förrän klockan sex imorgon så jag får sova ut. Trodde för övrigt aldrig i mitt liv att jag någon gång skulle likställa "att kliva upp klockan sex på morgonen" med "sova ut".

Det jag är lite bitter över är att då jag väl för första gången denna vecka är uppe efter klockan tio, då ska visst alla andra lägga sig tidigt. Så det har ju inte funnits någon jag kunnat kvällsfilosofiera med. Ostyriga människor!

Annars, saknar lillgumman. Alltså Bira. Försöker inte tänka på henne så mycket. För jag tycker verkligen det är jobbigt att inte ha henne med mig. Men jag får ta det för vad det är tills det är något annat.

Saker jag inte hade räknat med;

Saker jag inte hade, dumt nog, räknat med i jobbet;
1. Om man jobbar med 2-3 åringar så ingår det att byta en massa blöjor.
2. Dina kläder som du tar på dig på morgonen kommer vara skitig på kvällen.
3 Du kommer måste vara med på klassfoto.

Det där med blöjorna hade jag verkligen inte tänkt på...helt seriöst! Från att aldrig ha bytt blöjor så får jag byta minst tio om dagen. Att jag är nybörjare är verkligen något som märks i min snittid på att byta en blöja. De erfarna gör det på minuten medans jag är uppe i tre minuter. Och kläderna, ja har inga rena kvar nu. De är en massa mat på dem, snor och annat. Men det är bra, nu kan jag utan dåligt samvete köpa upp 10 nya byxor och 25 nya tröjor för den kommande lönen. Annars var klassfoto något som kom upp på tapeten idag. Det är inte bra. Jag blir aldrig fin på kort om jag ska försöka se normal ut på. Kul liksom för föräldrarna och barnen som ska ha det kortet på väggen. Jag tror jag får öva på min skolfotopose.

Var jätte trött idag efter att ha klivit upp klockan fyra och knappt sovit något. Så pass trött så när jag väl skulle åka hem så glömde jag först att stiga av bussen på stationen jag skulle av på. Sen så höll jag på göra om samma sak igen på tunnelbanan. När jag sedan skulle åka med Roslagsbanan så missade jag tåget med en minut och blev så uppgiven så jag nästan grät (Roslagsbanan dit jag åker går bara en gång i halvtimmen). När jag väl kom till mitt tillfälliga hem så fanns det bara en sak att göra, sova.

Inget "möte möte" men ändå

Kom hem ikväll strax innan nio efter jobbet. Imorgon ska jag upp vid fyra på morgonen. Det innebär att jag skulle behövt gå och lägga mig en timme innan jag kom hem ikväll. Det var lite svårt.

Hade mitt första möte idag. Det blev inte direkt ett "möte möte" utan de ändrade så vi träffades bara i vårt arbetslag som denna kväll endast bestod av Cissi och jag. Men det var rätt så skönt. Hon ägnade en och en halv timme till handledningssamtal med mig och resten av tiden ägnade vi åt att fixa iordning lite saker till "klassrummen". Cissi och jag är bägge 86:or och det klickar sjukt bra mellan oss. Vi har väldigt roligt ihop men ändå så är vi bägge seriösa kring jobbet. Hon är väldigt lättsam, påminner lite om min kusin Erica i sättet. Hon skjutsade i övrigt mig till en tunnelbanestation som låg lite närmare "hem" efter mötet. Slapp bussen, yeees!

Men jag är så lycklig och tycker verkligen att det är kul och utvecklande med denna tjänst. Känner mig som nyförälskad och vill verkligen fara och arbeta på morgonen.

Första mötet

Om ni försöker ringa mig imorgon på eftermiddagen och jag inte svarar beror det på att jag har möte. Ni kan ju lämna ett meddelande så ringer jag upp senare. För nu har jag bytt till ett seriöst mobilsvar också. Eller seriöst och seriöst, mobilsvaret säger åtminstone inte att jag är i Indonesien till 25:e mars.

Är relativt trött nu. Pratade nyss med Linda och hon tyckte jag sluddrade lite väl mycket. Men det blir långa dagar, speciellt då jag pendlar minst 3 timmar om dagen. Inatt får jag i alla fall sova en timme längre! Mums!

Snart förstår de mina skämt

Verkligen varit mitt socialaste sen jag kom hem från jobbet idag. Gick in genom dörren, satt mig ner och snackade med Fridas kusin i fem minuter, gick sedan in på rummet och vilade/halvsov i två timmar, gick sen och duschade, sa godnatt och gick och la mig. Men efter att ha träffat ca 60 nya personer idag så är man inte direkt så pigg på att vara social. Jag tror dock att Fridas kusin förstår det.

I övrigt är det "om jag inte skulle ha andats skulle jag trott jag vore död"-trötthetskänsla i kroppen. Men haft en riktigt bra dag och känner verkligen att jag har hamnat rätt. Jag känner att det jag gör är viktigt och det är ju bra. Arbetskamraterna trivs jag också med. Vi har det kul, dom är i min ålder och jag tror att inom en vecka eller så kanske de möjligtvis börjar förstå min skämt.

Börjar bli dags för att sova. Bor lite långt ifrån denna vecka så det tar över en och en halv timme att ta sig på jobbet och nästan två att ta sig hem. Det innebär att jag kliver upp där strax innan fem på morgonen. Men man får ta det.

Livet forts.

Jag kan säga att det som händer nu i livet går under ord som "flexibelt", "ostabilt" och "oväntat". Det blev lite strul med boendet som jag trodde jag skulle ha idag. Jag satt där på cityterminalen och bara funderade; "vad ska jag göra nu?". Efter att ha flyttat omkring i två dagar så kände jag att det kommer verkligen inte funka att flytta omkring nu i veckan om jag ska arbeta. Jag kommer vara död då. Eftersom jag också har pms och är enormt trött så var det en enorm uppgivelse jag kände. Ringde lite och beklagade mig till folk. När jag pratade med Frida så sa hon; "Men jag har en kusin i sthlm, jag kan höra om du får bo där?" och på den vägen blev det.

Så nu bor jag hos Fridas släktingar. Dom verkar hur snälla som helst och har en overcute 4 årig dotter som redan hänger inne på rummet jag fått låna. Nu är klockan åtta på kvällen och jag är dödstrött. Tror inte jag kommer vara uppe längre än till tio ikväll vill jag lova.

Inatt sov jag föresten hos Petter. En gammal kompis som jag bodde i samma korridor som i ett tag. Innan har jag alltid sagt att Petter är min "osannolika" vän eftersom jag tyckt han och jag varit så olika. Igår insåg jag dock tvärtom. Petter och jag är olika till det ytliga men vi har exakt samma värderingar. Det kanske inte var så konstigt då att han är den som jag har haft mest kontakt med från korridoren. För övrigt så var vi uppe och kollade på amerikansk fotboll till två på natten. Efter att han noggrant förklarat reglerna för mig i en halvtimme så måste jag erkänna att jag faktiskt tyckte det var riktigt kul att kolla på.

Imorgon är det första arbetsdagen också. Jag har fått frågan om jag är nervös inför morgondagen men hittills inte. Det beror nog troligtvis på att det med boendet har varit så struligt så jag har inte ens haft tid att vara nervös. Inte haft tid att tänka så mycket. Vilket kanske är...positivt?

Livet

Inatt sov jag hos Sofie, ikväll kommer jag sova hos Petter och imorgon så kommer jag få låna en lägenhet av Jockes tjej för några dagar. Jag ligger verkligen runt, kan man säga. Verkligen tacksam att folk ställer upp med sovplatser när det blev lite kris nu. Hoppas bara mitt boende fixar sig snart.

Stockholmare

Nu är jag Stockholmare! Fast jag såg nog inte riktigt ut som en stockholmare då jag vandrade in på T-centralen som en packåsna med Lundhagsstövlar i eftermiddags. Men jag värnar om mitt kulturarv.

Inatt sover jag hos Sofie. Eftersom vi misslyckades totalt sist med vår lilla "vinkväll" då vi somnade vid tio så slår vi på stort ikväll och går in för premiärgayande. Bilden ovan är på mig och Sofie från 2007 då vi var ner på Pride för första gången. Detta var också min första gång i stlhm då. Sofie ser ut som min bitch på bilden.

Hejdå inlandet

Spenderar nu mina sista timmar i inlandet. Imorgon far jag ner till Stockholm för att bosätta mig där på obestämd tid. Just nu vet jag ingenting om ingenting. Kanske inte får lägenheten till helgen så vet egentligen inte vart jag ska bo. Men det ordnar sig nog på nåt sätt. Pratade med Sofie nyss och det som möjligtvis är bestämt är åtminstone att vi ska ut imorgon. Om jag drar på med charmen så kan jag ragga upp någon och kanske fixa boende för en kortare period. Det gäller att ligga i, bokstavligt talat.

"Min" externa hårddisk

Idag fick jag en extern hårddisk av lillebror. Jag blev skitglad! Sen visade det sig att lillebror gett bort mammas externa hårddisk till mig. Men det drabbade inte min lycka för jag har en extern hårddisk och är skitglad! Annars gillar jag konceptet att ge bort saker som andra människor äger. Jag tror bestämt mina föräldrar har uppfostrat en liten kommunist i lillebror.

Vuxen-Susanne

Morgonmejlet i soffan framför tv:n. Skickade till min lärare på universitetet att jag inte kommer kunna närvara vid seminariet på måndag eftersom jag inte är där och mejlade även chefen. Jag hade faktiskt tänkt att ringa chefen men då mejlade hon mig så då mejlar jag tillbaka. Fått mitt schema och jag blev helt exalterad. På onsdag eftermiddag har jag möte till klockan 19 på kvällen. Sjukt coolt! Vad vuxet med möte! Sådant gillar vi. Då ska jag nästa onsdag efter mötet typ ringa till Linda och bara; "Ursäkta jag ringer så sent men jag har suttit i möte". ahaaa.

Annars är jag inte kär i Kissie längre. Hon verkade så elak i bloggen och inte alls sådär mysig och awesome som hon var i min dröm. Så det blir inget.

Kommer minnas som den dag då jag var kär i Kissie

Hade en riktigt mysig dröm om Kissie inatt. Vi var tillsammans, vi åkte tunnelbana och fåglarna kvittrade typ. Jag är ju en sådan som när jag drömmer en riktigt mysig dröm om en person så blir jag kär i den personen ett helt dygn efter. Så nu är jag kär i Kissie. Undra om hon känner likadant för mig?

Det som mest troligt händer 2011

Satt uppe halva natten och läste igenom styrdokumenten inför jobbet. Kom inte på någon saftig fråga tyvärr. Kanske jag ändå tar något av de alternativ Vickis tipsade om. För övrigt är jag så extremt lycklig och tacksam över jobbet och allt annat. Jag längtar faktiskt tills jag får börja. Dock ser jag mer fram emot rutinerna.´Usch vad trött man ska vara i början.

Jag har inga nyårslöften för detta år. Eller jo, fast det är mer som mål jag ska uppnå. Först ska jag försöka hinna med så många konserter och utställningar som möjligt. Kaizers Orchestra 18 mars är som redan givet och sen vill jag fruktansvärt mycket gå och se Robyn också i slutet av mars men behöver något sällskap dit. Sen ska jag vad jag lovat dra iväg på en 3 veckors backpackning med Vickis i höst. Minns inte riktigt vart Vickis sa att vi skulle men jag har för mig att det var resa runt i Sydamerika...? Jaja, åker till Florida först sen får man se vart det bär av. Vidare så har jag som mål också att försöka hålla mig singel. Men om jag känner mig själv där så lär jag på min höjd kunna hålla det i en månad. Som jag och några kompisar snackade om, det som mest troligt händer 2011 är att jag är förlovad innan sommaren. Omöjlig.

Saftig fråga

Min blivande chef sa att jag kunde ringa nu i veckan om jag hade frågor om tjänsten. Jaha. Det sätter ju verkligen en press på mig att ringa och ha sjukt pedagogiska och intelligenta frågor att ställa. Alltså jag har ju frågor, men det är typ B-frågor som t.ex. om jag borde ta med mig mina skridskor om barna vill åka eller inte eller vilket nummer det är på bussen som stannar där utanför. Men det känns som jag borde komma med någon sådär saftig pedagogisk fråga som får dem ramla av stolen. Jag får fila på detta inatt.

Diskad

Jaha, nu har det hänt. Nu är det kört. Dom första kraven har lagts på mig sedan jag kom hem och idag fick jag diska för min första gång (förutom en smördiskning jag gjorde hos mormor för möjligheten att gå upp några placeringar som favorit barnbarn). Jag fattade först ingenting, liksom hur kunde det här hända? Sen blev jag sur och demonstrativt efter disken så gick jag och kollade upp resor ner till sthlm. Snacka lite högt för mig själv; "Jaha, det ser nu ut som att jag reser ner på onsdag. Bästa alternativet. Mmm, nu är det inte många dagar kvar här. Synd att spendera dessa över diskbänken men men". Hoppas dom förstod min ståndpunkt.

Annars var jag ute och åkte skidor idag igen med Bira. Denna dag tog vi en ny tur och hamnade mitt ute i skogen. Där hittade vi ett ganska så färskt älgspår vilket ledde till att någon slags undanträngd jaktinstinkt hos Bira väcktes till liv och hon skulle helt plötsligt leka älghund. Hon blev jätte exalterad, så pass exalterad så hon bajsade och sen skulle hon spåra och driva ut i djupsnön. Hon blev helt omöjlig och hela hemfärden så fick jag dra henne hem. Hund.

Skärpning!

Mamma och jag har ikväll suttit och bittrat över att folk har varit så dåliga på att skicka "Gott nytt år"-sms och endast skriver en uppdatering på facebook. Men vi själva, vi skickar inga "gott nytt år"-sms utan skriver bara på facebook. Dock borde alla andra skicka sms till oss. Det här handlar inte om någon dubbelmoral utan vi tycker det bara är fel. Då att folk inte skickar "gott nytt år"-sms till oss.

2011 brevet

Jag har nu öppnat brevet som jag skrev för fem år sedan om vad jag skulle tro skulle hända under dessa fem år. Några nailade jag totalt men mig själv hade jag så sjukt fel om.

Det här trodde jag om mig 2006;
Att jag skulle hoppa av studierna och börja på folkhögskola inom konst och hantverk innan 2007. Där skulle jag bli less och festa väldigt mycket. Efter folkhögskolan skulle jag flytta ner till Stockholm i hopp om något genombrott men skulle inte lyckas utan skulle få något skitjobb istället. Jag skulle bo i ett kollektiv ha ett ganska så bittert liv. Sen skulle en gammal vän komma in i livet och hämta upp mig. 3 år senare så skulle jag ha börjat plugga igen och påbörjat en karriär som författare.

Haha, något bitter jag var då. Men jag minns att jag var rätt så skolless där på våren 2006. Jag var bara en yngling och hamnade i en klass med de som var mycket äldre och hade familj och barn så det var som så svårt att hitta kompisar. Det som hände sen och förändrade det hela var att hösten 2006 så hamnade jag i samma klass som Frida och Jacob och det gjorde att jag började känna mig mer hemma i Umeå. Tror det var en stor bidragande orsak.

De andra är så korrekt. Gusten flyttade tillbaka till Jämtland, skaffade flickvän och har nu ett barn. Jennie är gift och har barn. Svetlana, av vad jag vet, så bor hon i Piteå med sin pojkvän. Johan har jag ingen aning om men det låter rimligt. Den andra, förutom mig själv, som jag också hade totalt fel om är Helen. Jag trodde Helen skulle vara ensamstående mamma i Stockholm nu men det är ju så icke korrekt som det blir. För hon är uppe i Lule!

Nu ska jag faktiskt författade ett nytt brev. 2016 brevet. Dock kommer jag byta ut vissa huvudpersoner.