Noll brutna fötter

Efter den där jobbiga olyckan där i början av 2000-talet så tog jag mig i kragen och hjälpte återigen någon i min närhet att flytta. Denna gång gick det bättre, noll brutna fötter. Men det var ingen enkel lek, Sandra och Lindas grejor skulle två våningar upp och dom där trappstegen tog död på mig. Detta var värre än alla de gympass jag haft hittills i mitt liv, tillsammans! Men en äkta Susanne tar smärtan och tänker på den fasta rumpan.