Inatt hade jag värsta obehagliga drömmen. Det var om en hund som attackerade små barn och bet dem. Riktigt otäckt. Sen var jag för feg i drömmen att gå emellan.
Men jag tycker detta med hundar har blivit jobbigt. Jag blev jag attackerad av en hund i Centralamerika, två gånger, och biten i låret den första. Andra gången hade jag Vickis väska som jag drämde till den med. Men från att vara sådär uppväxt med hundar och bott ihop med en Bira i en massa år så går jag nu omvägar kring hundar och ryggar ifrån då jag kommer för nära. Det är skit jobbigt! Jag undrar lite nu hur det kommer gå att få träffa Bira igen? Jag kan ju inte vara rädd för min älskade lilla pluttis Bira?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tycker fortfarande att det är sjukt konstigt, nästan lite beräknande, att den där hunden i Roatán "råkade" vara ute, just där du var, ENDAST de få gånger som du gick själv. Själv såg jag ju aldrig ens hunden! Helt klart en konspirationshund. Tack och lov finns det ytterst få sådana i världen - så hälsa din hundrädsla "lugners lugners" och reclaima instinkten att gå fram och gosa med allt som har päls, fyra ben och gillar frollic!
SvaraRaderaDet handlade om Vickisturen och "nästan Susanne". Första gången var du åtminstone i närheten men jag följde med kvinnan till hotellkontoret där hunden var bunden. Din tur var att du inte gick först som du annars brukar, min "nästan Susanne" handlade om att jag blev biten men det kunde gått värre. Andra gången, typ samma sak men med andra ord.
SvaraRaderaMen jag tror Bira blir bra terapi för mig. Finns inget ont i henne.