Kom på mig själv denna kväll att sitta och lyssna på Atomic Kitten och Toni Braxton. Jag vet inte hur detta hände men det jag vet är att då jag väl kom på mig själv göra det så kändes det väldigt fel. Händerna på täcket liksom.
Såhär när man blickar tillbaka till 90-talet så måste man ju erkänna att man saknar det lite. Dom ljusblåjeansen som var uppklippta vid sidorna för att gå snyggt över FILA-skorna. Jag hade det. Jag avgudade det. Jag måste se Fucking Åmål någon kväll känner jag.
Annars blev det inget med den där hyreslägenheten. Jag har som börjat lära mig att "för bra för at vara sant" oftast är för bra för att vara sant. Så imorgon kommer jag ta på mig finskjortan och gå iväg till banken och försöka få ett lånelöfte. Det där som jag tjatat om att göra i flera månader men inte gjort. Inte konstigt att jag kan göra folk frustrerade. Sivtempo följer inga regler.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar