Linda påpekade igår att jag säger "saken är den..." i typ varannan mening. Inte snällt Linda för nu kan jag inte sluta tänka på det. Vilket leder till en del talsvårigheter då jag hela tiden ska hitta omvägar från startmeningen "saken är den...". Det är liksom som att börja fundera på hur man går eller andas. Då är det ju omöjligt. Om jag sabbar intervjun nu så vet vi vem vi ska skylla på. För saken är den att innan Linda sa något så var det inget fel på mitt tal! (Förutom talpedagog då jag gick på lågstadiet och universitetsrekord i att prata snabbt).
Imorgon blir det Stockholm! Ska bara åka buss i sådär 10 timmar först. Så går det om man är flygrädd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Saken är den att du inte behöver oroa dig, intervjun kommer gå som en dans!
SvaraRaderaSaken är ju trots allt den att en tjej som kan gå på hundpromenad utan hund kan fixa vad som helst!
;)